Vårbetygen på MFF-spelarna

EM-uppehållet är här. Vårsäsongen i Allsvenskan är över och MFF leder serien. Med hyfsad marginal. Det ger givetvis ett överbetyg till laget.

Jag har roat mig med att betygsätta samtliga spelare som varit på planen i minst en tredjedel av de tolv omgångarna, det vill säga fyra matcher. Ett mått på MFF:s bredd är att det innebär att inte mindre än 18 spelare kommer med i den genomgången.

Dessutom har jag lagt till Allan Kuhn och laget MFF.

Betygsskalan är 0 till 6 med 6 som Bosse Larsson-klass, det vill säga i princip ouppnåeligt utom i enstaka matcher där man bara sitter och gapar över prestationen. Nolla och etta är underkänt (har alltid avskytt skalorna 1 till 5 med 1 som det enda underkända alternativet, så det ändrar vi på).

Då kör vi.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Laget, 5

Nio segrar, inga oavgjorda, serieledning och ändå känns det som det går att ta ut ännu mer av materialet. Hittills har summan varit större än detaljerna.

Allan Kuhn, 4

Ändrade och tätade defensiven när det behövdes. Har utnyttjat bredden i truppen och haft tålamodet när det behövts. I Allsvenskan är det en klar fyra. Cupfinalen är inte glömd, men ska inte påverka det här betyget. Samma sak gäller lagbedömningen ovan.

Johan Wiland, 4

Det gnälls för mycket på MFF:s målvakt. När försvarsspelet väl satt där har han varit hur stabil som helst och stundtals – som mot Östersunds FK – riktigt vass.

Pa Konate, 4

Lika kvick och bra som i Coop-reklamen. Härligt med en genuin MFF-produkt som fått chansen och levererat. Glöm inte att det är en Copa America-spelare han konkurrerat ut.

Anton Tinnerholm, 3

Ytterligare en spelare det gnälls lite för mycket på. Sista passningsleveransen och inläggen kan bli mycket bättre, avsluten likaså. Men hans hjärta, hans löpningar och allt det som också behövs i ett lag går aldrig att klaga på. Den senaste tiden har dessutom hans försvarsinsatser varit klockrena.

Rasmus Bengtsson, 2

Ingen kemi med Kari Arnason och för skadebenägen. Hittills har Rasmus Bengtsson modell 2016 varit ett nedköp i jämförelse med Rasmus Bengtsson modell 2015.

Kari Arnason, 2,5

Ska det verkligen behövas halvbetyg? Ja här tycker jag det är motiverat med ett betyg mitt emellan 2 och 3. Skillnaden är nämligen så stor mellan matcherna han spelat med Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson, där den bristande kemin fungerar på båda hållen. I vissa matcher i början av säsongen var han nere på en etta, men de som inte ser att han spelat upp sig har låst sig.

Franz Brorsson, 4

Bäste mittbacken. Inte bara i det egna spelet där han är lugn och stabil utan även i sättet att samarbeta med mittbackskollegan. Titta på hur ofta Arnason stötbryter eller tvingas löpa ikapp med snabbare motståndare när han spelar med Bengtsson och hur mycket mer sällan det händer när han spelar med Brorsson. Franz Brorsson kommer att bli bättre än både Filip Helander och Erik Johansson.

Yoshimar Yotún, 3

Lite högt för en spelare som blir petad med effekten att försvaret blir stabilare och bättre. Men det är inte Yotúns fel att hans kvaliteter är andra än de som passar i MFF. Offensivt är han lysande. Förhoppningsvis blir han såld i sommar, till ett lag där hans defensiva brister inte betyder så mycket.

Jo Inge Berget, 4

I rätt många månader var Jo Inge Berget en av MFF:s två-tre bästa spelare. Efter det kom det en dipp och lite skadeproblem. Men med tanke på den närmast löjliga arbetskapaciteten han hann visa i ett par matcher innan dess ska han bara ha en fyra.

Tobias Sana, 3.5

Från IFK Göteborg-matchen och framåt har han fått ett lyft rakt in i startelvan och tillfört nya spelmönster och kvalitet i spelet. Men till dess att han börjar göra poäng fastnar han på snäppet under fyran.

Anders Christiansen, 4

Bolltrygg, passningssäker och med en rejäl arbetskapacitet. Dessutom tar han alltid de professionella frisparkarna och varningarna som ibland behövs för att stoppa motståndaren. Nästan alltid utan att gå för långt.

Enock Kofi Adu, 4

När han kom med i laget blev det bättre. Passar utmärkt ihop med Anders Christiansen. Passar i princip aldrig fel. Är i stort sett alltid spelbar. Har en internationell nivå. När han vill. Men det där sista ser jag egentligen inte som ett problem. Det är väl en tränares och klubbs jobb att få honom att vilja.

Oscar Lewicki, 1

Att i Allsvenskan inte få ut mer av en EM-spelare är ett stort underbetyg både för honom själv och klubben Malmö FF. Men det finns ett strukturproblem också. Lewicki är en mycket bra spelare i ett lag som oftast är sämre än lagen det möter (som landslaget). MFF ska dominera matcherna. Då blir han vilsen och onödig i det offensiva spelet.

Erdal Rakip, 3

I 13-15 av de övriga allsvenska klubbarna hade Erdal Rakip varit gjuten, i hälften av dem en stjärna. Det vet han och har tålamodet att vänta på det stora genombrottet i Malmö FF. Det tjänar båda parter på och under tiden kan han – som hittills i år – göra nytta på många olika positioner och i flera olika uppdrag som inhoppare.

Vladimir Rodic, 1

Har kommit helt fel in i säsongen och presterar nästan konsekvent långt under sin förmåga. I alla fall den han visade ifjor. Nu slutar dribblingsräderna oftare i bolltapp än i något konkret. Defensiven heller ingen höjdare.

Magnus Wolff Eikrem, 5

2015 vann man assistligan på tio. Då kom Magnus Wolff Eikrem strax bakom på nio. I år är han redan uppe på nio som han fick när SvFF fattade att han gjorde tre och inte två assist mot Östersunds FK. Jag tror att han är på väg mot alla tiders assistrekord. Passningskungen får alltså även konkreta resultat i poängprotokollet. Och som han spelar. Och vilket lyft han blivit som leverantör – och ibland avslutare – på de fasta situationerna. Hittills årets bäste MFF-spelare.

Guillermo Molins, 2,5

Han var inte redo förra året, inte i början av den här säsongen heller. Den senaste tiden innan ljumskproblemen, visade han betydligt mer. Tillräckligt för att få ett långt kontrakt om ni frågar mig. Stor potential för en höjning av betyget särskilt när han kommer tillbaka på sin yttermittfältsplats. För det är hans bästa position.

Markus Rosenberg, 3

Än har vi inte sett Mackan på topp och tre mål är för lite. Men hans lägstanivå är så hög att han hamnar på en trea ändå. Att MFF leder serien utan att ha fått ut i närheten av max av sin kapten och bäste spelare säger det mesta.

Vidar Örn Kjartansson, 3,5

Extremt svår att poängsätta. Åtta mål är mycket bra, två hat trick också. Flera av målen har dessutom kommit på högklassiga avslut. Efter de tre-fyra sista matcherna borde han ha en klockren fyra. Men det finns en säsongsstart att väga in också. Med brända chanser och sämre insatser. Då var det befogat att kritisera honom. Det är skillnad på att döma ut någon – fel i ett så tidigt läge – och att påpeka att denne någon borde prestera bättre. För det borde han och gjorde också, så småningom.

 

Guldklass på snittet

För att vara ett lag som inte spelat så bra har MFF tagit extremt många poäng.

Om MFF besegrar nykomlingen Östersunds FK i sista omgången före EM-uppehållet får laget ett poängsnitt på 2,25 på de inledande tolv omgångarna. Det är SM-guldfart med råge! Normalt sett brukar det räcka med strax över 2,00.

Det finns många anledningar till att poängen ramlar in.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Den viktigaste är givetvis att MFF har en mycket bred och stark trupp. Programmet har varit tätt och sammanpressat för att hinna med så många omgångar som möjligt. Då behövs det klass på bänken och det har MFF. I själva verket har det ju visat sig att flera av spelarna som i början inte var tänkta för startelvan kommit in och varit bättre än spelarna de ersatte.

Sedan kan det ändra sig igen. För det är ju just det som är den stora fördelen, att kunna byta och satsa på spelare i form. Plus inte hetsa upp sig för att man ibland får undvara spelare. Efter spjutkastet i Göteborg har Tobias Sana lyft sig allt mer och blivit stadig i startelvan. Då ska man satsa på honom. Men i veckan fick han problem med känning i ett lår och efter att ha testat på fredagsträningen tvingades han lämna återbud. Då kan MFF sätta in Vladimir Rodic, Erdal Rakip eller Piotr Johansson och oavsett vem man väljer är det ett bra allsvenskt alternativ.

Mot Östersunds FK är den ljumskskadade kvartetten Jo Inge Berget, Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Rasmus Bengtsson inte tillgänglig. Inte heller Tobias Sana och Yoshimar Yotún som är iväg med Perus Copa America-lag. Bäddat för snack om kris och bla bla bla. Men snart har väl till och med de värsta kris-hittarna lärt sig att MFF:s trupp tål sånt.

Men det finns fler förklaringar.

En är att MFF inte spelar oavgjort. Kryss är en poängtjuv.

En annan är de allt bättre fasta situationerna. För ett par år sedan var i princip ingen offensiv fast situation en målchans för MFF. Nu har man passerat godkänt-gränsen och blivit bra. Där ska assisterade tränaren Olof Persson ha ett stort beröm. Det är hans ansvarsområde!

Ytterligare en är MFF blivit ett konstgräslag utan att vare sig gilla underlaget eller ha det som hemmaplan. I år har MFF spelat sex tävlingsmatcher på konstgräs, två i Allsvenskan och fyra i Svenska cupen. Alla har vunnits. Med målskillnaden 15-4.

Det är till och med så att MFF skippat det där med att träna på konstgräs. Förr valde man att inför varje bortamatch på konstgräs lägga ett par träningspass på Malmö IP eller någon av de övriga konstgräsmattorna i Malmö. Nu kör man på som vanligt på Stadionområdet. Då slipper man skiftet mellan underlagen – som man tror sliter mest – och är trygga med att laget har många bollskickliga spelare som klarar sig alldeles utmärkt på plast.

Dessutom är de olika konstgräsplanerna så olika varandra att det inte gör så stor nytta att träna på en annan. I sommar tas dock ett första kliv mot mer enhetlighet i plastfrågan. Både Borås Arena och Tele2 med Djurgårdens IF och Hammarby IF ska få planen omlagd och de har valt samma underlag och leverantör. Där är jag dock lite skeptisk. Att Tele2 blir så annorlunda – eller i klartext usel – kan ju bero på alla evenemang med Monster-truckar och allt möjligt som ägarna placerar där.

 

Inte för mycket av det goda

Tobias Sana, Enock Kofi Adu, Anders ”AC” Christiansen, Magnus Wolff Eikrem.

Vi tar det en gång till:

Sana, Adu, AC och Eikrem.

På det MFF-mittfältet är så mycket bollbegåvning samlat att det nästan är löjligt.

Offensivt balanserat är det också. Minst sagt.

Säkert så offensivt att någon tycker att det blir för mycket av det goda.

Särskilt som anfallet kommer att bestå av Guillermo Molins och Vidar Örn KJartansson som kommer att gå mycket i djupled och söka ytorna framåt.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag håller inte alls med om att det skulle vara ett problem.

För det första tycker jag att det ska bli kul att se vad det innebär att släppa loss all den kreativiteten i en och samma match. För det andra är det faktiskt Gefle IF MFF möter. Ett lag som förlorat tre raka matcher med den sammanlagda målskillnaden 3-14 och som ligger näst sist i Allsvenskan.

Man ska ha respekt för alla lag, Allsvenskan 2016 är superjämn och så vidare. Men samtidigt, om man inte vågar nu, när ska man då våga?

Det finns dessutom en aspekt till. MFF har ju inte så mycket val.

Från att ha alla spelarna tillgängliga har MFF gått till att behöva kalla in Isak Redzic från U19 och Erik Andersson från Trelleborgs FF för att få ihop en 19-mannatrupp. 19 för att det finns en osäkerhet kring Vladimir Rodic som stukade foten på torsdagsträningen.

Tre spelare, Oscar Lewicki, Rasmus Bengtsson och Markus Rosenberg är avstängda, Jo Inge Berget och Andreas Vindheim är skadade och Teddy Bergqvist och Mattias Svanberg är två av många MFF-spelare som är med i det svenska laget som just nu gör succé i U17-EM.

Med så många borta är det lätt att prata om kris och svår situation.

Det tycker jag är skitprat.

MFF:s breda trupp gör att startelvan blir bra ändå.

In i laget kommer ju dessutom Franz Brorsson. Han startat fyra matcher i Allsvenskan i år och på dem har MFF inte släppt in ett enda mål.

Matchen på lördagen bli högintressant och ett perfekt tillfälle att skaka av sig den bottenlösa bitterheten från cupfinalförlusten mot BK Häcken. Den satt kvar i matchen mot HIF och förlusten där var heller ingen höjdare även om den till skillnad mot Häckenmatchen snart kommer att vara glömd.

MFF behöver en stabil seger mot Gefle IF. Kan den dessutom tas efter starka insatser av spelare som Enock Kofi Adu, Guillermo Molins, Tobias Sana och Franz Brorsson ökar konkurrensen och gör på sikt MFF till ett mer slagkraftigt lag i kampen om SM-guldet.

För det är dags att tala klartext. Utan en cuptitel och Europaspel krävs det ett SM-guld av MFF för att göra säsongen 2016 till något annat än ett misslyckande.

 

MFF-kross i U21

MFF fick precis de beskeden man ville ha i U21-matchen borta mot IFK Göteborg.

MFF vann med 5-0, fullt förtjänt dessutom.

Siffrorna var snarare i underkant enligt den mycket nöjde tränaren Olof Persson.

_ Sista kvarten blev lite avslagen. Då var det mer lek än skärpa. Och vi var överlägsna.

_ Det har varit väldigt tunga dagar på sistone så det här blev en liten ljusning. Vi mötte dessutom ett IFK Göteborg där det på papperet var jämnt i antal A-truppspelare.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Piotr Johansson gjorde två av målen, ett på straff sedan han själv blivit fälld och ett på halvvolley. Isak Redzic blev också tvåmålsskytt trots att han bara spelade en halvlek.

_ Isak var jättebra. Men han spelade i U19 i helgen så vi var överens om att han bara skulle vara med i 45 minuter om det gick att lösa.

Det resterade MFF-målet gjorde mittbacken Mattias Andersson, som också gjorde en kanonmatch.

Yoshimar Yotún, Felipe Carvalho, Enock Kofi Adu och Vladimir Rodic var med i startelvan och Olof Persson var nöjd med samtligas insats. Adu gjorde precis det han ska. Han dominerade, var alltid spelbar och hittade passningslösningarna.

_ Han har kanske inte dominerat som vi vet att han kan göra på träningarna, men det här var ett bra kliv. Adu hittar passningar andra inte ser i trånga lägen och idag var han riktigt bra de 70 minuter han spelade, berömde Olof Persson.

………………………………………..

Beskedet om Jo Inge Berget blev positivt.

Magnetundersökningen visade inte någon bristning, bara en svullnad runt ljumsken.

Det innebär att han nästan säkert gör comeback före EM-uppehållet. Spel mot Gefle IF på lördag lär dock inte komma ifråga.

_ Hammarby kan också bli svårt. Sedan har vi gott hopp, säger Olof Persson.

 

Inget bra läge för MFF

Häcken svider fortfarande.

Det snackas mycket om att glömma och komma igen. Men det är inte så lätt.

Cupfinalförlusten är gjuten på tio i topp-listan över MFF:s bittraste förluster genom tiderna. Den kommer att sitta kvar länge hos supportrarna, kanske inte lika länge som TFF 1999, FC Thun eller Cork, men väldigt länge.

I det läget ska MFF åka till Olympia och möta HIF.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Ur fokussynpunkt är det bra. En vanlig match hade blivit svårare. Nu kommer tändningen automatiskt och även om derbyt numera är mycket större i Helsingborg än i Malmö går det att prata om en lämplig match att ta lite revansch i.

Ur de flesta andra synvinklar är det en tuff uppgift.

HIF har kunnat ladda och förbereda sig för matchen ända sedan i måndags då man förlorade uppe i Norrköping.

MFF spelade i torsdags, en 120-minuters-match där laget i 70 minuter dessutom spelade med en man kort. Efter det har MFF tränat två gånger. På fredagen utan startspelarna och på lördagen kort på en dag man i en normal träningsvecka varit lediga. Fys-avdelningen säger ju bestämt att det är andra dagen efter match som behovet av vila är störst.

Dessutom är Markus Rosenberg avstängd.

Bättre förutsättningar än så här att slå MFF får HIF knappast.

I det här läget ställs det stora krav på Allan Kuhns och den övriga MFF-ledningens fingertoppskänsla. Huvudfrågan är hur mycket man ska rotera i laget för att minska problemet med slitaget och de dåliga förberedelsemöjligheterna? Den går egentligen bara att svara på om man sett de två träningarna, pratat med spelarna och analyserat testerna och GPS-värdena som regelbundet tas på spelarna.

Ett skifte är naturligt. Rasmus Bengtsson är okej igen efter hjärnskakningen. Frågar man honom – vilket jag gjorde efter träningen – har han varit det en vecka.

Ett annat skifte är nödvändigt. Markus Rosenberg ska ersättas i anfallet.

Det går att göra på två vis som båda innebär att MFF får in en spelare som inte offrade för mycket kraft i torsdags. Man kan sätta upp Jo Inge Berget i anfallet bredvid Vidar Örn Kjartansson och ta in Tobias Sana. Tobias gjorde ett bra inhopp mot Häcken och har lyft sig rejält på träningarna den senaste tiden. Eller så kan man sätta in Gullermo Molins, en spelare som brinner av iver att visa hur mycket han kan tillföra MFF och skulle älska att göra det just i ett derby.

Det blir två ändringar i truppen. Felipe Carvalho och Markus Rosenberg ersätts av Rasmus Bengtsson och Vladimir Rodic. När Rodic hamnade utanför senast började det direkt snackas om hur man skulle tolka det, frysbox, på väg bort eller…? Nu är det Carvalho som hamnar utanför de 18. Jag är rätt trött på de här övertolkningarna. Sanningen är ju att MFF har en så bred och stark trupp att det när nästan alla är skadefria är omöjligt att inte någon spelare som enkelt hade platsat band de 18 i alla andra allsvenska lag hamnar på läktaren.

Mot BK Häcken i cupen satt förutom reservmålvakten Fredrik Andersson Erdal Rakip, Enock Kofi Adu, Guillermo Molins, Yoshimar Yotún, Tobias Sana och Felipe Carvalho på bänken. Om Vladimir Rodic skulle spela hade någon av dessa plockats bort och då hade man fått exakt samma debatt om honom.

Debatten är helt enkelt dum.

Egentligen finns det bara två alternativ. Minska bredden och kvalitén i truppen. En återvändsgränd om MFF ska kunna nå målet att bli dominant i Norden. Eller så kör man på som nu och lär sig att strunta i alla spekulationer och kritik som kommer från folk när just deras favoritspelare hamnar på bänken.

 

Vänta med ödes-snacket

Det finns inga ödesmatcher i den fjärde omgången.

Särskilt inte i en 16-lagsserie som Allsvenskan.

Men det finns väldigt viktiga matcher. Elfsborg-MFF är en sådan.. För båda lagen!

Det är lätt för oss som analyserar saker ur ett Malmöperspektiv att glömma bort att det inte är ett utan två tippade topplag som bara tagit tre poäng av tolv möjliga som möts.

Eftersom matchen spelas i Borås kanske det till och med är hemmalaget som har en aning mer tryck på sig att inte lämna arenan med tre förluster på fyra omgångar? Det är inte Elfsborg som ändrat sitt spel och behöver lite mer tid på sig. Det är heller inte Elfsborg som är klart för cupfinal den 5 maj och kan vinna en tidig titel oavsett hur det går i inledningen av Allsvenskan.

Men allt det där är tröstnappar.

MFF ska inte ens fundera på sådant utan ta kampen som en guld-favorit ska ta den. Genom att se möjligheten att skaffa arbetsro, lugn och hopp. Tror också att Guillermo Molins återkomst i elvan – och i något som börjar likna gammal god form – ökar chanserna. MFF har haft för få ledargestalter på planen. Han är en sådan.

Det blir två ändringar i startelvan. Erdal Rakip går in istället för Vladimir Rodic på högerkanten på mittfältet och Pa Konate tar Yoshimar Yotúns plats.

Yotún har varit som ifjor, bra offensivt. Ännu mer så i Allan Kuhns lyfta honom högt-taktik. Men nu ska man öka stabiliteten bakåt Det behövs och inte bara där, försvarsinsatsen är trots allt ett kollektivt problem. Men kommunikationen, förståelsen och insatsen bakåt ska bli bättre med Konate istället för Yotún. Man ska helt enkelt vinna mer bakåt än man förlorar framåt. Och mot Elfsborg borta behövs det. För Pa Konate är det här dessutom en ny stor chans att visa att han är bra på att prestera när han utan att fundera ett enda dugg på hur starkt motståndet är går in som en tillfällig lösning. Han har gjort det mot betydligt bättre lag än Elfsborg. Pas problem är snarare att övertyga om att han kan göra det stabilt i match efter match tio omgångar i rad.

När det gäller Erdal Rakip är det enklare. Visserligen har Vladimir Rodic varit ohyggligt ojämn och pendlat mellan det geniala och köra huvudet i väggen-insatser inom ramen för samma match. Men jag ser ändå det bytet som framtvingat av en helt annan sak. Erdal Rakips styrka. Han har den senaste månaden varit så bra att det just nu inte går att hålla honom utanför laget. Rakip ska spela. Frågan är bara var? Döm heller inte honom efter insatsen mot Jönköping Södra då alla i MFF var usla. Rakip är den som ska hängas minst eftersom han började känna av en skada långt innan han blev utbytt i halvtid.

Jönköping Södra-matchen ställde överhuvudtaget till det för MFF.

Spel- och chansskaparmässigt var egentligen GIF Sundsvalls-matchen helt okej. Men den framstod som så oerhört mycket sämre eftersom den kom efter det monumentala magplasket i Jönköping.

 

Konate och Rakip i elvan

Enock Kofi Adu och Andrers Christiansen saknades på dagens MFF-träning.

Adu är fortfarande inte helt okej efter att ha stukat foten innan matchen mot Jönköping Södra och AC har besvär med ett sår på knäet som han fick i matchen mot GIF Sundsvall. Såret är sytt, stramar lite och han går på antibiotika för att påskynda och underlätta läkningen. Adu ska testas i helgen och med AC ska det inte vara någon större fara.

MFF tränade med följande A-elva:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Rasmus Bengtsson, Pa Konate – Erdal Rakip, Magnus Wolff Eikrem, Oscar Lewicki, Jo Inge Berget – Markus Rosenberg Guillermo Molins.

Vladimir Rodic och Yoshimar Yotún kördes alltså i B-uppställningen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

_ Vi får se hur det blir. Men jag var inne i sex timmar på min lediga dag igår och funderade bland annat på hur vi ska få bättre balans i laget, berättade Allan Kuhn.

I de analyserna har han haft hjälp av bilderna från en ny kamera som filmar aktionerna uppifrån i matcherna på Swedbank stadion.

Träningsschemat har dessutom ändrats, på initiativ av spelarna. Från början låg dagens pass, lördagens och söndagens på konstgräs på Malmö IP och Limhamns IP. MFF spelar ju borta mot Elfsborg på plast på måndag. Nu körde man på plan 6 idag och ska även vara där, eller på plan 5, imorgon. Söndag kör man inne på Swedbank stadion. Bara gräs alltså.

_ Spelarna fick säga sitt och ville ha det så. Då är det klart att vi lyssnar, konstaterade Kuhn.

Någon särskilt bra plan bjuder dock inte Stadionområdets träningsyta på. Kohage kallade Anton Tinnerholm den när han lämnade träningen. Och mitt i tvåmålsspelet skrek Markus Rosenberg.

_ Fan också, jävla pissegräs.

Det stoppade inte Markus från att vara riktigt bra, stora delar av passet bättre än de andra.

Träningen var ovanligt lång. Det är träningsfritt imorgon och Allan Kuhn ville köra igenom spelarna lite inför ledigheten.

Ett anfallspar att älska

Jag utgår från att Guillermo Molins startar mot GIF Sundsvall.

Allan Kuhn vill inte bekräfta utan nöjer sig med ett ”vi får se”.

Men när MFF på lördagen körde den sista öppna träningen inför matchen var det Gische och Markus Rosenberg på topp. Dessutom är det ju dags!

[ad_dropper zone_id=”16″]

Och den MFF-supporter som inte får kittlingar i magen av att se Molins första allsvenska match från start på 680 dagar måste vara mer eller mindre bedövad. Det kan ju heller inte bli mer MFF än ett anfall bestående av Guillermo Molins och Markus Rosenberg. Något som faktiskt bara hänt en gång tidigare, i träningsmatchen mot HJK Helsingfors.

Petningen av Vidar Örn Kjartansson är naturlig eftersom han hittills inte har levt upp till förväntningarna, men innebär inte att vi har fått facit om han är en misslyckad värvning.

Det känns som om han är beroende av inlägg, som nästan ingen i MFF slår.

Det känns också som han kan vara extra effektiv mot lag som backar ner och parkerar en gammal hederlig Gefle-buss i eget straffområde, vilket färre och färre lag gör numera mot MFF.

De mindre lagen i cupen gjorde det inte, Jönköping Södra gjorde det definitivt inte och GIF Sundsvall kommer nog heller inte att göra det.

Men hans tid kommer.

I väntan på det är det rätt givet att Allan Kuhn lever upp till det han sa när han presenterades som ny MFF-tränare. De två på topp och de två kantspelarna ska göra poäng, mål eller assist, annars blir det bänken.

I övrigt blir det bara en förändring i startelvan. Vladimir Rodic är tillbaka efter sin korta sjukperiod.

Många har efterlyst en petning av Kari Arnason i mittförsvaret och han var verkligen inte bra mot Jönköping Södra. Han gjorde ett par grova misstag och synkade heller inte alls i samarbetet med de övriga i backlinjen.

Men det var väldigt mycket annat som gick fel i försvarsarbetet. I hela laget. Om inte alla gör sitt jobb blir mittbackarna extra utsatta i sättet Malmö FF valt att spela och laget är fortfarande inne i en period där man lär sig. Att efter seger i fem av tävlingsmatcher plötsligt få panik efter en enda förlust – hur klantig den än var – låter inte som en bra idé.

Dessutom är Kari Arnason själv ytterst väl medveten om att han var dålig mot Jönköping Södra.

Egentligen räckte det med att lyssna på vad han sa när han kom in i pressrummet efter den stängda söndagsträningen.

_ Det var nog min sämsta insats på tio år! När felen kom började jag tänka på att undvika att göra fler, blev passiv och fortsatte att göra fel.

Han vill ha revansch. Jag tycker att det rätt givet att han ska få chansen att ta den.

Glöm heller inte för en sekund att Sundsvallsmatchen är viktig. Ett mästarlag brukar förlora fyra-fem matcher på en säsong. Magplasket på Stadsparksvallen innebär att MFF redan förlorat en efter två spelade omgångar. Det går givetvis att reparera. Men två förluster på de tre första är som att sticka fram huvudet i giljotinen.

 

Var gömde sig Kuhn?

Tre spelare var sjuka och missade dagens MFF-träning.

Vladimir Rodic.

Felipe Carvalho.

Marko Johansson.

Carvalhos och Johanssons frånvaro påverkar inte startelvan. Det gör i hög grad Rodics influensa.

Direkt när det blev känt startade spekulationerna. Många hoppas att Guillermo Molins ska få chansen, andra tror att det blir Magnus Wolff Eikrem. Men det finns faktiskt fem alternativ. Vladmir Rodic kan ju hinna bli frisk, man kan följa upp Erdal Rakips fina insats mot IFK Norrköping genom att ge honom chansen från start och man kan överraska och låta Piotr Johansson spela på sin naturliga position.

Egentligen finns det ett sjätte alternativ också. Mattias Svanberg kan spela på kanten. Men det är nog för tidigt efter skadeuppehållet.

Så vem blir det?

Roligast är Molins.

Troligast är Eikrem.

Och jag tror att MFF slår Jönköping Södra oavsett vilket av de sex alternativen det blir.

Vem jag hade valt?

Molins.

Det är dags nu.

…………………………

Passade förresten på att ställa en dum fråga till Allan Kuhn.

Han sprang ju ner och gömde sig i spelargången när Jo Inge Berget skulle skjuta straffen mot IFK Norrköping och avslöjade att han aldrig ser sina lags straffar.

Mentalt piss kallade han det, skrock kan andra kalla det. Och det blev ju mål…

Frågan då blev var han gömde sig på Malmö IP?

Där är det ju 50 meter till spelaringången och ingenstans att gömma sig ute vid planen.

_ Där fick jag nöja mig med att vända mig om och inte titta.

_ Men det är bättre på Stadion. Springa ner där är precis lika lätt som det var i Ålborg, konstaterade han.

Där har ni det viktiga resultatet av dagens undersökande journalistik.

Allan Kuhns svar när jag berättade att jag ville ställa en dum fråga var förresten perfekt, och lite danskt:

_ Igen?

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.