Bangers ska bort

Nästan 77 minuters fotboll blev det. Sedan kastade någon en banger/knallskott mot förre IFK Göteborgsspelaren Tobias Sana och efter en lång sittning i säkerhetsmötet valde man att avbryta matchen.

Ett självklart och riktigt beslut! Bangers ska bort från fotbollen, bara bort.

Nu får disciplinnämnden ta nästa beslut och det lär som vanligt ta tid.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Bäst hade givetvis varit om det gått att leda i bevis vem som kastade och straffa personen.

Men det brukar ju inte gå.

Näst bäst hade varit om IFK Göteborgs ledning tagit sitt ansvar för händelsen. ”Det var vår arena, vår supporter och vårt ansvar att agera och ytterligare straffa den som utförde handlingen när polisen gjort sitt jobb”.

Plus även acceptera det poängmässiga ansvaret.

Mats Grens andra intervju i CMore antydde att det är just det man kommer att göra.

I så fall är det 3-0 till MFF och ett jättestort beröm till Mats Gren och IFK Göteborg som inte backade undan och litade till att disciplinnämnden – som vanligt – inte skulle kunna bevisa någonting.

Alternativet att bestraffa båda lagen känns uteslutet.

Alternativet att räkna resultatet när matchen bröts, 0-0, som det slutgiltiga bedömer jag som det troliga om disciplinnämnden får döma utan ett ”erkännande” av IFK Göteborg Därför är det här ett gyllene tillfälle för IFK Göteborgs ledning att verkligen sätta ner foten. Jag tror att man tar det och i så fall, som sagt: all cred!

Att Tobias Sana blev rädd och chockad och i ilskan plockade upp hörnflaggan och kastade mot en sektion med IFK Göteborgs-supportrar är en bisak i sammanhanget. Det var mer mänskligt än något att racka ner på.

Förhoppningsvis har de senaste incidenterna dessutom lärt folk något väsentligt:

Bengaler? Är till för att göra något fräckt, snyggt och bild- och stämningsmässigt på läktaren. De kan kastas, men det sker ytterst sällan.

Bangers/knallskott? Har inget estetiskt värde överhuvudtaget och är mest för folk som tycker att det är kul att det smäller. Högt. Och kastandet är svårt att undvika.

Fattar man inte skillnaden är man nog lite trög. Bengaler är förbjudna och så länge de är det tycker jag att de inte ska användas. Men jag fattar inte moralpaniken, har aldrig gjort. Bangers däremot är farligt, korkat och fullständigt meningslöst De ska som sagt bara bort.

Blandar man allt i samma påse blir det bara fel. Och stoppar man dessutom ner ordet våld i påsen och påfåglar sig i debatten som alltför många sportskribenter och i princip alla ledarskribenter och allmänt löst tyckarfolk gör blir det både fel, dumt och kontraproduktivt.

…………………..

Matchen då?

MFF fortsätter att hålla nollan. Det ser stabilt och bra ut!

Oscar Lewicki är Allsvenskans kanske bäste mittfältare utan boll. Med boll är det en helt annan sak. Där har han haft stora problem hittills under säsongen. Matchen mot IFK Göteborg var ett kliv framåt. Inget stort kliv. Men ett litet och viktigt! För kan han kombinera det där spelet utan boll som gör att han platsar med ett vasst passningsspel vinner MFF mycket.

Vidar Örn Kjartansson har fortsatt svårt att övertyga. Problemet nu är att man sitter och letar efter vad han egentligen är bra på? Vilken är hans spetskompetens? Är det att enbart att göra mål måste han börja göra det.

Bäst i MFF? Magnus Wolff Eikrem. Och plus till Pa Konate.

 

 

Dags för den största matchen

Efter fem omgångar skiljer det tre poäng mellan serieledaren och det elfteplacerade laget i Allsvenskan.

Det är så jämnt att det går att utmåla i stort sett varje match som ett toppmöte och skapa lite dramatik. För min egen del är jag inte helt bekväm med att det ser ut på det viset. Det blir lätt lite konstlat och med 25 omgångar kvar, ett EM-uppehåll plus ett sommarfönster där massvis med spelare kommer att både lämna och förstärka lagen känns det ungefär lika begåvat att dra bestämda slutsatser som att valla en katt.

Tur då att det är IFK Göteborg MFF spelar mot på onsdagskvällen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag brukar skriva det här varje gång MFF och IFK Göteborg ska mötas, men upprepningen är kunskapens moder så vi tar det väl en gång till.

Det här är en match som lever sitt eget liv lite ovanför de övriga kamperna. Ur ett Malmöitiskt perspektiv är det det största mötet. I riksmedia vill man gärna måla upp AIK och IFK Göteborg som Sveriges El Clasico och med sitt grundmurade Stockholmskomplex går det säkert att hitta rätt många göteborgare som håller med. Men det kan vi strunta i.

Fakta talar sitt eget språk.

MFF har 18 SM-guld, IFK Göteborg har lika många.

MFF är etta i maratontabellen, IFK Göteborg är tvåa.

MFF har 14 cupsegrar, IFK Göteborg har sju.

Det är helt enkelt svensk fotbolls stora giganter som ställs mot varandra i ett klassiskt möte. AIK är också en stor klubb, men åtta av klubbens elva SM-guld togs före andra världskriget. På de nästan 80 säsongerna AIK tagit tre SM-guld har MFF och IFK Göteborg sammanlagt vunnit 32!

Startelvan – om man ska tro Fotbollskanalen, och det ska man nog – blir Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Franz Brorsson, Kari Arnason, Pa Konate – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders ”AC” Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Jo Inge Berget, Vidar Örn Kjartansson.

När Markus Rosenbergs baksida krånglar är det självklart att inte chansa, varken nu eller i seriematchen mot Häcken på söndag. Cupfinalen mot Häcken den 5 maj är viktigast. Då hade jag helst sett Guillermo Molins på topp tillsammans med Kjartansson.

Men jag förstår tanken med att flytta upp Jo Inge Berget. Då kan man få plats med både Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem, som den senaste tiden visat att de inte ska petas, få in AC efter avstängningen och behålla Lewicki som behövs mot IFK Göteborg. Tror också att Allan Kuhn hest inte vill ha ett anfall med Guillermo Molins, som ännu av förklarliga skäl inte är uppe i 100 procent OCH Vidar Örn Kjartansson som fortfarande måste visa mycket mer för att övertyga om att han är det nyförvärv MFF hoppats på.

Tyvärr går det ut över Guillermo Molins

Förhoppningsvis vägs det upp av att MFF och han snart kommer överens om den där kontraktsförlängningen nästan alla sitter och väntar på, och hoppas på. Jag tror fortfarande att man kommer att lösa det. Utan att gå in på detaljer, mer så nu än för en vecka sedan…

 

 

 

 

Matchstart 27/418:30

Plan B funkade

Förra säsongen kändes det som om Allsvenskan vände för MFF i Borås mot Elfsborg. Åt fel håll. Än är det tidigt. Men kanske vände det igen på Borås Arena. Uppåt och åt rätt håll den här gången?

Tre poäng var i alla fall oerhört viktiga. Infostrada var inför matchen snabba med att ta fram statistik på att inget lag vunnit Allsvenskan efter att bara ha tagit tre poäng på de inledande fyra omgångarna. Någonsin.

Nu är det statistiska underlaget på en 16-lagsserie rätt skralt. Men en fingervisning ger det i alla fall. En ny förlust för MFF hade satt igång krissnacket. Nu är DET INTE KRIS.

[ad_dropper zone_id=”16″]

För Elfsborg är det annorlunda. Boråslaget hade hemmaplan, kom till spel efter att ha misslyckats med att hålla nollan de senaste 15 gångerna, gjorde det igen efter ett svårt försvarsmisstag och har just det; tre poäng efter fyra omgångar.

Undrar ni hur många lag som tagit guld efter att ha fixat fyra-sex poäng på de fyra första omgångarna? Rätt svar – åter enligt Infostrada – är 22. Bland dem IFK Norrköping som startade mästarsäsongen 2015 med fyra poäng.

MFF har alltså två fler.

Men än viktigare var sättet MFF vann på. Allan Kuhn och MFF-ledningen visade att det finns en plan B. Laget kan vinna med försvarsspel också. Hålla nollan och utnyttja motståndarlagens misstag. Kan man inte det också är man sällan ett guldlag.

Gillade också att man vågade spela fysiskt ibland när det behövdes. Det kostade fem varningar där två innebär att spelaren är avstängd nästa match. Mot Djurgården på Swedbank stadion får MFF klara sig utan Anders ”AC” Christiansen och Kari Arnason.

Kari Arnason har fått mycket skit hittills i år eftersom han inte spelat bra och baserat på det kan man säga att avstängningen inte gör så mycket. Men inte efter matchen på Borås Arena, för när MFF fick en balans och stabilitet i försvaret blev Arnason mycket bättre. Mot Elfsborg gjorde han en bra match när han fick rätt förutsättningar. Men han måste fortfarande klara att göra det även när MFF lyfter på handbromsen och kör plan A.

AC-avstängningen tycker jag öppnar för Magnus Wolff Eikrem. Han gjorde årets i särklass bästa inhopp och på den dryga kvarten han hann vara med på planen gjorde han i stort sett allt rätt. Jag tycker att det är givet att han ska starta mot Djurgården.

På kanten med Enock Kofi Adu och Oscar Lewicki i mitten eller i mitten återstår att se. Det känns som om veckans träningar får avgöra och Erdal Rakip är inte ute ur bilden. Precis som Pa Konate är nämligen Rakip väldigt bra att ha när tränarna behöver ha en uppgift utförd. Då går de in och gör just det de ska.

MFF startade för övrigt matchen med två egna produkter i varje lagdel:

Rasmus Bengtsson och Pa Konate i backlinjen.

Oscar Lewicki och Erdal Rakip på mitten

Markus Rosenberg och Guillermo Molins (kom rätt tidigt från Kävlinge) där framme.

Kanske inte precis det folk trodde när bankkontot rasslade upp mot halvmiljarden. Men kul!

I försvarssnacket måste det dessutom plockas fram att Johan Wiland gjorde sin hittills mest stabila insats i årets allsvenska.

 

Dåligt spel, usel regi

Om det varit en film hade en någorlunda kunnig regissör gjort ett vettigt manus och fullföljt det.

Jag menar: Guillermo Molins spelade sin första match från start i Allsvenskan på 680 dagar, älskad av alla i hemmapubliken.

Så gör han mål!

Rätt regi så långt. Men vilket klantarsel till Hollywood-producent eller regissör som helst hade garanterat fattat att när Guille gjort sitt ska MFF vinna matchen också.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Fast det här var inte en film utan den krassa verkligheten. MFF förlorade mot ett smart och skickligt GIF Sundsvall och har nu satt sig i en situation där man som ett guldjagande lag ska försöka reparera ett utgångsläge där det blivit två förluster på de tre inledande omgångarna.

Ett mästarlag brukar förlora fyra-fem matcher på en säsong. Ibland kan det gå med någon till. Att det är tidigt på säsongen och att det här skulle vara ett utgångsläge där det går bra att slappna av och ta det lugnt faller dock på sin egen orimlighet. MFF:s marginaler har minskat till ett minimum och det är dags att säga till Allan Kuhn:

_ Välkommen till Malmö på riktigt. Nu börjar det blåsa.

Jag tror både han och MFF står pall. Och det dinglar fortfarande en gigantisk tröstnapp framför ögonen på allt och alla. Vinner MFF cupfinalen mot BK Häcken den 5 maj har laget säkrat både en titel och Europaspel 2016. Då får Kuhn och company en helt annan trygghet och ro att bygga upp det nya som ska växa fram.

För hittills håller MFF bara på att mura grunden.

Allt är fortfarande så ostabilt att lag som Jönköping Södra och GIF Sundsvall kan avslöja det. In med bollarna bakom Kari Arnason och Yoshimar Yotún hade Sundsvallstränaren Joel Cedergren mässat som ett mantra inför matchen. Det gjorde man och det kommer de övriga lagen också att göra. MFF måste därför täta försvaret utan att spelidén förstörs.

Det är inte spelarna det är fel på. Det är heller inte Allan Kuhns – samt både styrelsens och den sportsliga ledningens – val av spelidé det är fel på. Däremot klickar inte de i sig duktiga spelarna med den i sig vettiga spelidén.

Det finns försvarare där ute som klarar av att bli lämnade ensamma på så stora ytor som man blir i Malmö FF. Frågan är om MFF har dem?

Behrang Safari känns klockren, men han kommer först till sommaren. Då kan det vara för sent i det allsvenska racet. Jag kan heller inte låta bli att fundera över hur närmast perfekt Pontus Jansson hade varit i det här spelet.

Låna hem Pontus Jansson (ja jag vet att det inte går) och in med Behrang Safari och MFF blir ett helt annat och mycket vassare lag. Dessutom ett lag som Allan Kuhn väldigt mycket snabbare hade kunnat förvandla till ett vinnarlag i en lång serie och inte bara i cupen.

Positivt?

…Guillermo Molins givetvis. Han var bra både i spelet och chansskapandet.

…Erdal Rakips inhopp.

…Och att MFF trots allt skapade 26-10 i avslut och 17-6 på mål. Tommy Naurin var bra i Sundsvallsmålet.

Två heliga kor till sist:

…Oscar Lewicki.

Kring mitten av den andra halvleken vaknade han plötsligt till och lyfte spelet till nivån alla vet att han kan hålla. Innan dess var det som vanligt. Han kämpade till sig bollar bara för att sedan passa fel, i sidled eller bakåt och för långsamt. Men i en kvart syntes plötsligt något helt annat. Han satte fart i aktionerna och prickade in ett par riktigt vassa passningar upp mot anfallet. Jag förstår att det är oerhört svårt att peta en spelare som är bra i landslaget och dålig i klubblaget. Börjar han spela i MFF som han nu gjorde i 15-20 minuter försvinner dessutom problemet. Annars är både Erdal Rakip och Enock Kofi Adu alldeles för duktiga spelare för att inte användas!

…Markus Rosenberg.

Han ska alltid spela. Men då ska han också prestera mer än i andra halvlek mot Jönköping Södra och hela matchen mot GIF Sundsvall.

 

 

Adu för bra för att inte spela i MFF

Före genrepet mot HJK Helsingfors var frågan hur mycket matchen var värd med tanke på att MFF saknade ett dussin spelare på grund av landslagsuppdrag, skador och sjukdomar? Efter den var frågan snarare hur mycket genrepet var värt med tanke på att MFF var så förkrossande överlägset?

Rätt mycket är fortfarande mitt svar.

4-0 kunde varit det dubbla. Jag tror till och med att MFF hade vunnit större om det finska mästarlaget inte hade fått en spelare utvisad i slutet av den första halvleken. Nu blev den andra lite förstörd, som matcher med spel elva mot tio ofta blir. Dessutom blev det ett bytesfyrverkeri som gjorde att matchen sista 20 mest pyste iväg mot slutsignalen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Men när jag pratade med Markus Rosenberg en bit efter matchen trodde han att det mer var MFF:s styrka än HJK:s svaghet som gav 3-0 och total dominans första 45.

Och egentligen är det logiskt. Jag pratade med HJK också och fick reda på att de saknade 5-6 man av samma skäl som MFF. Hälften så många som MFF alltså. Men de led säkert mer av det!

Kan ett lag – som MFF – ställa upp med en stomme med spelare som Rasmus Bengtsson, Enock Kofi Adu, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem, Markus Rosenberg och Guillermo Molins räcker det långt även om det saknas folk. Målvaktspositionen nämner jag inte för i just den här matchen hade den ingen betydelse. HJK Helsingfors skapade en enda farlig målchans. Den kom i minut 77.

Tyckte också att matchen gav många positiva individuella svar för MFF. Vi tar dem i tur och ordning:

1.) Markus Rosenberg.

Han var på nytt så närmast löjligt bra som han ibland kan vara. Flera nivåer över det han visat på konstgräset under försäsongen. HJK hade inget medel att stoppa honom. På försäsongen lider han mycket mer av den konsekventa träningen och i början också spelet på plast. Omställningen blir enklare när säsongen är igång och då kan han spela bra på båda underlagen. Nu fick vi en första försmak på att det blir en ny kanonsäsong 2016.

2.) Enock Kofi Adu.

Dags att lägga ner snacket om att han inte vill vara i MFF. Han är kvar och spelar han som mot HJK ska de ansvariga stå upp och jubla. Han är underbart trygg med bollen, extremt passningssäker med ett tillslag och flyter hela tiden runt på ytor där han både gör det svårt för motståndarna och är spelbar för medspelarna. Han är för bra för att inte spela i MFF!

Samspelet och förståelsen mellan AC, Adu, Rosenberg och Molins kommer naturligt som det gör med fyra så bra spelare. Mitt centrala mittfält mot IFK Norrköping är Enock Kofi Adu och Anders Christiansen. Nu tror jag inte att det blir så. Oscar Lewicki är svår att peta. Men att konkurrensen på det centrala mittfältet är så granithård som den är nu är en styrka för MFF. Och spelar Lewicki lika bra i MFF som i landslaget ska han inte petas. Men det har han inte gjort under försäsongen.

3.) Guiillermo Molins.

Han är inte tillbaka i full form än. Men nu glimtar han till och visar mycket mer än han gjorde förra året, som vid det suveräna förspelet till 3-0. Sakta, men säkert orkar han dessutom mer och mer. Ifjor var frågan om han skulle bli en stor spelare igen? Nu är frågan när han ska bli det? Med truppen MFF har är det heller ingen brådska.

Jag vet att många är oroliga för kontraktssituationen. Jag tror faktiskt inte att man ska vara det. Sättet att lotsa honom tillbaka liknar för mig mer en medveten plan än ett test.

Kollektivt gav HJK-krossen också bra besked. MFF klarar av att spela som Allan Kuhn vill och det inkluderar de unga spelarna som klappar på dörren och strömmade in mot slutet av de 90 minuterna. Bäst var etablerade Mattias Svanberg och vänsterbacken Anton Kralj.

Det här var andra gången MFF vänskapsspelade mot HJK Helsingfors de senaste åren.

20 november 2014 gjorde man det innan hemmamatchen mot Juventus i Champions League. Då utklassade MFF ett trött och rätt kasst finskt lag med 4-0 på Malmö stadion.

Nu spelades matchen på Swedbank stadion och som genrep inför den allsvenska starten. Det var i princip den enda skillnaden. HJK var lika trött och kasst den här gången. Och det blev alltså 4-0 igen.

Malmö FF var bra, det står jag fast vid. Men man kanske ska leta efter ett annat och mer inspirerat motstånd att vara det mot nästa gång?

 

Rosenbergs gest bäst

Den till slut stabila och överlägsna segern var givetvis det mest positiva med MFF:s cupmatch mot Ängelholms FF. Nu har MFF verkligen slagläge inför den sista gruppspelsmatchen mot GIF Sundsvall, både i jakten på förstaplatsen och en plats bland de fyra bästa gruppvinnarna.

Men det fanns så mycket annat positivt att plocka fram att det är lika bra att göra just det

Här är det jag mest fastnade för:

[ad_dropper zone_id=”16″]

1.) Markus Rosenbergs gest att ge bort straffen till Vidar Örn Kjartansson. Exakt så ska en kapten agera när han vet att det finns ett gyllene läge för en nyinköpt målskytt att få sätta dit sitt första mål i MFF-tröjan. Ett mål han längtat efter och som kan bli hur nyttigt som helst.

Skev det på twitter direkt efter straffen och fick nästan omedelbart två påpekanden. Är det så säkert att Markus är förste straffskytt och det bör väl med tanke på hans utdelning på straffarna förra året inte vara så svårt att avstå?

Jo, ”Mackan” är förste straffskytt. Hans självförtroende och position gör att han fortsätter att lägga straffar till han bestämmer sig för att inte göra det. Och just med tanke på att han säkert själv också ville drämma in straffen och visa att missarna 2015 var en tillfällighet tycker jag att det var extra stort av honom att avstå. Så gott jobbat Rosenberg!

Min enda invändning hade varit om Vidar Örn Kjartansson inte varit en dokumenterat bra straffskytt. Det stod ju 1-1, matchen var inte avgjord och det var viktigt att sätta den. Men alla som sett Kjartanssons straffskytte i Norge vet att han är bra på det också och det hade garanterat Markus Rosenberg koll på.

2.) Vändningen från 0-1 till seger. Igen! Det MFF inte klarade på hela säsongen ifjor har laget nu gjort två tävlingsmatcher i rad.

3.) Spelet. Ängelholms FF orkade inte och till slut blev det snudd på uppvisning. Men det var faktiskt rätt stabilt i den första halvleken också. Det krävdes en rejäl miss av Johan Wiland för att ÄFF skulle ta ledningen och MFF hade två stolpskott. Efter pausen visade MFF att man kan mala ner en sämre motståndare och sedan få utrymme att spela det spelet man vill ha.

Jag gillade också att Allan Kuhns MFF visade att det går att våga ännu mer mot Ängelholms FF än ett lite bättre lag som Sirius. Nu låg båda ytterbackarna högt och ett par gånger kom Rasmus Bengtsson farande upp mot motståndarnas straffområde. Utnyttja lägena och ytorna. Då blir det ännu tuffare att försvara för det sämre laget.

4.) Anders ”AC” Christiansens inhopp. I den 54 minuten fick Magnus Wolff Eikrem en smäll och in kom AC. 35-40 minuter ska inte räcka för att konkurrera om utnämningen matchens lirare, men jag tycker faktiskt att AC gjorde det. Han gjorde inte ett enda misstag! Helt enligt ritningarna kunde han också droppa ner bakom Anton Tinnerholm, ibland nästan i högerbacksposition och variera uppspelen.

Magnus Wolff Eikrem lyckades inte alls lika bra med det. Men jag tycker ändå att det är fel att såga Eikrem. Han fick inte, som AC, spela mot ett tröttkört Ängelholms FF. Länge tyckte jag också att Oscar Lewicki fick alldeles för mycket boll. Han gjorde som vanligt ett starkt defensivt arbete och var hela tiden rörlig och angelägen att hitta en position där backarna kunde spela till honom. Men när Lewicki fick bollen hände det för lite konstruktivt. Till slut blev det lite av ett moment 22. Genom att hela tiden vara både det närmaste och lättaste uppspelsalternativet fick han nästan alla passningarna. Och sedan kom MFF inte vidare. Det blev mycket bättre när Christansen kom in och backarna insåg att allt inte måste gå med Oscar Lewicki som mellanstation.

5.) Jo Inge Bergets målstim. Två till blev det mot Ängelholm och han har redan kopplat ett grepp om den interna skytteligan. Det viktigaste var att han på nytt visade att han är målfarlig både som yttermittfältare och forward. Mot Superettanlag och lag i Allsvenskan som backar hem är det en stor fördel att MFF kan hota i straffområdet både med två starka anfallare (Kjartansson och Rosenberg) och Berget.

Negativt:

Publiksiffran. 3 417 var minst 1 000 för lågt.

Vladimir Rodics bristande form.

Att Guillermo Molins inte fick näta efter konstnumret nere vid linjen. Då tror jag att det hade lossnat för honom. Kanske kan enbart det faktum att han fick göra den delikatessen få den effekten?

Att ytterbackarna nu när de kommer så högt upp och i avslutslägen inte gör mål också.

Johan Wilands miss vid baklängesmålet. Den var grov. Men kom ihåg att det var han som räddade tre poäng mot Sirius med en frilägesparad vid 2-1.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.