Positivt att Olof stannar

Att Olof Persson fick förlängt kontrakt var både väntat och bra.

För någon månad sedan gjorde jag en stor intervju med honom till Skånesport. Då berättade han hur bra han trivdes i MFF och utvecklades. Han antydde också att det nog skulle lösa sig med den där förlängningen.

Men inget är klart förrän det finns ett kontrakt och det finns det alltså nu.

Till den 31 december 2017.

MFF-hjärtat har alltid funnits där.

Ambitionen också. Redan från starten som tränare drömde han om att en gång få träna MFF:s A-lag

_ Det sa jag ju till dig redan när du för många år sedan gjorde en intervju med mig som nybörjare i min moderklubb Oxie IF, påminde han mig.

Det hade jag glömt. Men jag har letat upp artikeln och visst sa han det.

Nu blir ambitionen att en gång ta över som huvudtränare i MFF. Och även om det är långt dit kan det här vara ett steg på vägen. Då är assisterande tränare 2014-2017 betydligt bättre att ha på meritlistan än assisterande tränare 2014 och skilda vägar 2016.

Efterhand har Olof Persson dessutom fått ett utökat ansvar. Det är till exempel han som har hand om de fasta situationerna, som Malmö FF blivit väldigt mycket bättre på.

Från sämst till bra brukar jag skriva och väntar mig varje gång en protest, men eftersom den uteblir hela tiden känner jag mig rätt säker på att jag – och många andra – hade rätt när vi påpekade hur uselt MFF länge var på inte minst offensiva hörnor.

En annan viktig sak är att Olof Persson är en person som är lätt att gilla.

Det är inget krav. Men det underlättar…

Sedan ett tag tillbaka är huvudtränaren i MFF tillsvidareanställd. Det är alltså inte hans stab.

 

Nollan bygger självförtroende

Två träningsmatcher.

1-0 och 2-0.

180 minuter utan ett enda insläppt mål. Men Kari Arnason på EM och på grund av skadeproblem med bara 45 minuter var på Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson. Eftersom det var U19-spelarna Mattias och Hugo Andersson som bytte av varandra i den första matchen mot OB är den ende som spelat 90 minuter i de två matcherna Felipe Carvalho. Som egentligen skulle lånats ut.

Två gånger noll insläppta mot bra och anfallsstarka danska lag trots den byteskarusellen borde ge MFF ett riktigt gott självförtroende inför den allsvenska återstarten mot Örebro SK den 11 juli. Men så är också försvarsspel något som bygger på hela lagets jobb och det sitter bra i MFF nu.

Dessutom känns det som om MFF steg för steg bygger sig tillbaka till Allan Kuhns inledande sätt att se på fotboll med en offensiv spets och inriktning. Utan att ge avkall på den defensiva stabiliteten.

Ta bara 2-0-målet! Egentligen var det alldeles för snyggt för att göras i en träningsmatch med ”bara” 2561 på läktaren. För anfallet som öppnade med Magnus Wolff Eikrems geniala tunnelpassning och fortsatte med att Pa Konate hittade Vidar Örn Kjartansson var ett av säsongens allra bästa och vackraste på Swedbank stadion. Ett lag som både kan hålla nollan och göra sådana mål blir väldigt svårslaget.

Vidar Örn Kjartansson gjorde alltså 1-0 också och har därmed stått för alla sommar-målen. Mot OB hade han en chans och satte dit den. Mot AGF brände han fyra chanser i den första halvleken, men körde på ändå. Och då kom målen. Jag tror inte att det var en slump. Tvärtom tror jag att han numera känner ett stort förtroende inte bara från MFF-ledningen och lagkamraterna utan även de som sitter eller står på läktaren. De vet att han är en exceptionell målskytt och han vet att de vet det. Den kombinationen kan bära riktigt långt, eller snarare högt i skytteligan.

Mer positivt:

Anton Tinnerholm och Pa Konate var stabila bakåt i 90 minuter och rejäla offensiva hot, Konate efter paus och Tinnerholm hela matchen. Även om MFF dominerade,, skapade mest och spelade bäst fick dessutom Johan Wiland visa att formen är på topp. Han gjorde tre rejält vassa räddningar. Så länge Anders Christiansen och Enock Kofi Adu fick spela ihop visade de också att de är den naturliga kombinationen på mitten. Fast mest glädjande var ändå Erdal Rakips inhopp. Hans fart, vilja att utmana och ta sig förbi var härlig att se.

Magnus Wolff Eikrem spelade med nummer 10, Gullermo Molins gamla nummer. En del tycker kanske att det var för tidigt att ge Gisches nummer till någon annan. Det tycker inte jag. Molins är – tyvärr – inte kvar i MFF. Man kan knappast ha en karenstid för spelarnummer. Tvärtom känns det i alla fall för mig som ett val med två vinnare. Vargen får det speciella numret han drömt om och Molins minne hedras genom att MFF nu gett tröja 10 till lagets största lirare och passningsgeni. För mig är båda värdiga att ha spelat med nummer 10 på ryggen i MFF. Så vad är problemet?

Negativt?

Skadorna. Oscar Lewicki fick ge återbud på uppvärmningen och ljumskskador är lömska. Jo Inge Berget och Enock Kofi Adu föll bort under matchens gång. Berget gav dock ett snabbt besked om att det inte var någon fara med ryggen och Adu hoppades och trodde att vristen skulle vara okej igen till måndag.

Hybrisen. Allt det jag skrivit ovan står jag för. Men mitt i berömmet måste det påpekas en viktig sak. Både OB och AGF var träningsmatcher. Det är i Allsvenskan allvaret finns och den kör igång först nästa vecka. Men vinna är alltid bra och även om Malmö FF ledde serien inför uppehållet är jag övertygad om att pausen varit nyttig för MFF. Just för att den efter den inledande vilan absolut inte varit en paus. Efter den matchtäta perioden behövde MFF träna. Hårt och mycket. Det är gjort nu. Nästan. Resten av veckan är också en förberedelse.

 

 

MFF borde våga Adu och AC

MFF-AGF är en träningsmatch precis som MFF-OB var i onsdags.

Men inte riktigt samma typ av träningsmatch.

Nu är det betydligt närmare återstarten i Allsvenskan mot Örebro SK den 11 juli. Sista chansen att i match sätta det som måste sättas.

Därför blir det inte två nästan helt olika lag i första och andra halvlek. Istället en startelva som är vald just med tanke på ÖSK-matchen och bara ett förutbestämt byte. Rasmus Bengtsson kör första 45 och Franz Brorsson den andra halvleken.

Elvan som Allan Kuhn kommer att starta med och använde på den matchförberedande träningen ser ut så här:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Felipe Carvalho, Pa Konate – Jo Inge Berget, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Vidar Örn Kjartansson, Markus Rosenberg.

Som jag ser det är åtta av de elva positionerna givna: Wiland, Tinnerholm, Konate, Berget, AC, Eikrem, Kjartansson och Rosenberg. Yoshimar Yotún har spelat bra i i Copa America och har en offensiv spets som få andra ytterbackar i Allsvenskan, men Pa Konate har spelat alldeles för starkt och hjälpt till så mycket i kampen att få bättre balans i MFF-försvaret att han är svår att peta. Med Tobias Sana skadad känns yttermittfältarna också givna. Magnus Wolff Eikrem har hittat sin position till vänster och måste vara med i elvan och då blir det Berget till höger.

Det man kan diskutera är två saker:

1.) Mittbackarna, och då med tanke på skadesituationen. Kari Arnason är som bekant en del av Islands under och oavsett om det tar slut eller inte ikväll kommer han knappast att spela varken mot Örebro SK eller AIK när det kör igång. Han måste också ha ledigt. Då handlar det om att välja mellan Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson som båda varit skadade och Felipe Carvalho med juniorerna Mattias Andersson och Hugo Andersson som backup.

Jag tror inte att man ska dra för stora slutsatser av att Bengtsson och Carvalho startar. Istället är det viktiga att Bengtsson kör första och Brorsson andra 45. Se det som ett dubbeltest om de är tillbaka i full slagkraft för då blir det dom två som startar mot ÖSK. Trots att det är Carvalho som spelar 90 minuter i genrepet. För bara ett par veckor sedan var det spikat att Carvalho skulle lånas ut för att få speltid. Det måste han få för att få loss den utvecklingspotential som MFF-ledningen är övertygad om att han har. Att utlåningsjobbet ligger nere – eller körs på halvfart – just nu beror på att MFF inte vet vad som händer med Kari Arnason. Hans insats i EM borde innebära att det blir svårt för MFF att hålla honom kvar i truppen.

2.) Att Oscar Lewicki kommer direkt hem från EM, går in i laget och placerar Enock Kofi Adu på bänken. Ni som brukar läsa det jag skriver vet att jag tycker att det är fel. AC och Adu är det bästa centrala mittfältsparet i MFF och hela Allsvenskan. Det går heller inte att klaga på insatsen i de senaste matcherna.

Det innebär INTE att jag tycker att Oscar Lewicki är en dålig spelare. Jag var en av dem som tjatade om att MFF borde värva honom, så sågar jag Lewicki – och det har jag gjort en hel del i våras – så sågar jag mig själv också.

Istället handlar det om att han hittills under 2016 har underpresterat! Utan boll är han briljant. Med boll blir det för omständligt, för mycket sidled och bakåt och när han hamnar i tidsbrist gör hela laget det också. Om man utgår från vad han kan och visade i Häcken samt MFF 2015 – plus visar i landslaget – och jämför med vad han presterat i år tycker jag att underkänt ät ett korrekt betyg. Men eftersom han bevisligen kan bättre borde det också gå att rätta till.

Sedan handlar det ju även om konkurrensen. Jag tycket inte bara att Enock Kofi Adu är bättre än Oscar Lewicki, jag tycker att han är bättre än samtliga centrala mittfältare det svenska landslaget har tillgång till!

Allan Kuhn fick givetvis frågan varför han väljer Lewicki framför Adu och svarade.

_ Vi får mer löpmeter och press på bollen plus att det handlar om vilket motstånd vi ställs mot. Dessutom har Adu varit sjuk ett par dagar och det påverkar en del.

En del i beslutet är med andra ord – som jag tolkar det – att när MFF nu på kort tid ska möta topplagen Örebro SK och AIK två gånger behövs Oscar Lewickis förmåga att förstöra och täcka bort farliga ytor för motståndarlaget. Jag förstår tanken, men tycker ändå att med den trupp MFF förfogar över och med det självförtroende man som serieledare ska ha borde våga köra AC och Adu oavsett vilket lag man möter i Allsvenskan.

 

 

Målet gav ett viktigt besked

Det var en träningsmatch och ingen spelmässig höjdare.

Men MFF vann. Trots att OB långa stunder hade mer boll och lättare kom fram till chanser. En stunds genialitet av Magnus Wolff Eikrem och effektivitet av Vidar Örn Kjartansson räckte. Eikrem – vem annars? – såg passningsvägen tillräckligt snabbt för att sätta Kjartansson i friläget. Och Vidar satte dit matchens enda mål.

Det var ett viktigt besked!

[ad_dropper zone_id=”16″]

En chans – ett mål. Det är ett bra tecken på en riktig målskytt.

Samma sak gäller faktiskt förmågan att göra mål i flera olika, och skilda, sammanhang. Vidar Örn Kjartansson har gjort mål i Allsvenskan, det känns som han kan fortsätta att göra det i de stora matcherna och när det på nytt blir aktuellt med Europaspel. Men det för mig mest utmärkande tecknet på en riktigt vass målskytt värd att följa i fotspåren på alla de stora sådana som tidigare spelat i MFF-tröjan är att det trillar in mål i vardagen också!

På träning, i försäsongsmatcher, i mitt i sommar-matcher där det blir nio planerade och ytterligare två byten. Hela tiden. Mål, mål, mål…

Därför var 1-0-målet matchens behållning. I alla fall för mig.

Att det sedan gav en seger också är aldrig fel. För det är alltid bättre att vinna än att inte göra det.

Hur bra och viktigt var det då att spela matchen?

MFF har tränat hårt en period. Det märktes.

MFF har inte spelat matcher på länge. Det märktes också.

Men egentligen kan man vända på det och säga att just bristen på matchtempo och kvalitet var beviset på hur mycket matchen behövdes! En lång period utan matcher innebär ju att man måste lägga in ett par sådana innan det blir allvar igen. Det här var den första, nästa blir på måndag.

Tycker också att MFF gjorde helt rätt som körde ett lag i 45 minuter och ett i princip helt nytt i den andra halvleken. Det störde rytmen mindre än OB:s sätt att matcha laget. Att en bit in på den andra halvleken byta fyra spelare och lite senare byta tre till. Det tror jag störde mer och kan vara en liten del i förklaringen till att OB inte kunde utnyttja att man sett över 90 minuter var det något bättre laget.

Nu kan MFF dessutom lägga ett tufft träningspass på fredag då det efter en normal match hade behövts en vilodag.

Förutom seger och målet fanns det en hel del positivt i MFF.

Magnus Wolff Eikrem gjorde en stark insats och det gällde även Pa Konate. Inte minst var det intressant att se att Konate klarade både defensiven och offensiven trots att han ibland hade den där höga utgångspositionen för ytterbacken som Allan Kuhn körde med i början och sedan plockade bort.

På presskonferensen passade Allan Kuhn också på att berömma Erik Andersson, som inte skulle spelat men fick hoppa in som högerback när Andreas Vindheim tyvärr blev skadad redan sju minuter in på comebacken efter de tidigare skadeproblemen. Det gjorde Kuhn rätt i. Erik Andersson löste det alldeles utmärkt trots sämre förberedelser än de övriga – han hade ett löppass före matchen – och en ovan position.

Samtidigt är det omöjligt att inte tycka synd om Andreas Vindheim. Han har kämpat hårt för att komma tillbaka och det är ingen efterhandskonstruktion att säga att han imponerade på veckans träningar. Det gjorde han!. Nu kan han få börja om igen.

En annan spelare det var synd om var 18-årige U19-mittbacken Mattis Andersson. Han var en av två (den andra var Felipe Carvalho) som skulle spelat i 90 minuter. Istället blev han sjuk och fick bytas ut i paus. In kom en annan U19-spelare, 17-årige Hugo Andersson. Och MFF fortsatte att hålla nollan.

 

Kul med lite OB

En träningsmatch med en massa förutbestämda byten. Kan det vara något?

Ja, om man mitt i EM är lite sugen på hemvävd fotboll och MFF. Och det är man ju.

Ja, om man vill kolla in statusen på så många olika MFF-spelare som möjligt. Och det är ju inte fel.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Matchen MFF-OB på Swedbank stadion klockan 15.00 på onsdagseftermiddagen känns därför som värd ett besök. Inte minst nu när MFF insett att vissa träningsmatcher ska vara gratis. När laget är nertränat, bytena förstör rytmen och resultatet blir mindre viktigt än att få en koll och status på spelarna blir det en perfekt match med fri entré. För MFF har kört hårt med träningen, med bland annat många fyspass förmiddagen innan det ordinarie utomhuspasset. Det tänker man göra på fredag också, det är en anledning till de många bytena. Och det är viktigt att ta chansen att göra det nu när det går innan matcherna duggar tätt igen.

Laget – eller i det här fallet – lagen är uttagna:

I första halvlek kör MFF med följande uppställning:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Mattias Andersson, Felipe Carvalho, Yoshimar Yotún – Jo Inge Berget, Erdal Rakip, Anders Christiansen, Mattias Svanberg – Teddy Bergqvist, Markus Rosenberg.

Efter paus blir det:

Fredrik Andersson – Andreas Vindheim, Mattias Andersson, Felipe Carvalho, Pa Konate – Vladimir Rodic, Enock Kofi Adu, Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem – Vidar Örn Kjartansson, Isak Redzic.

Mattias Andersson från U19-laget och Felipe Carvalho blir alltså de enda som kör i 90 minuter. Om inget oförutsett inträffar. Från U19 hämtas även anfallaren Isak Redzic. På bänken som backup finns Hugo Andersson från U19. Han kan spela både mittback och ytterback. Det kommer även att fyllas på med några U19-spelare till.

Efter att ha sett ett antal matcher med U19 den senaste tiden hade jag tyckt att det varit väldigt intressant om en av dem blev Adrian Edqvist.

Jag tycker att det är kul att plocka fram unga talanger och nämna dem lite tidigare än andra. Har till exempel tjatat om Mattias Svanberg rätt länge nu och Mattias Andersson. Om jag ska tippa näste store spelare från U19 är det just Edqvist. Som så många yttermittfältare – han kan även spela centralt – är han kvick, men det räcker inte. Hans ryck är sensationellt bra och han har den unika förmågan att kunna växla upp tempot både i rörelse och från stillastående så att i stort sett ingen hänger med. Han behöver lägga på sig många kilo till och lära sig och utveckla mycket annat, men när det gäller just rycket och viljan att utmana tror jag att det är ytterst få seniorspelare i Allsvenskan som slår honom.

Intressantaste beskedet från de etablerade?

Andreas Vindheim har fått en lång period förstörd av skador. Efter återstarten har han tränat rejält och intrycket av de passen jag sett (rätt många) är positivt. Han har sett riktigt vass ut.

…………………………………………………….

Efter dagens träning pratade jag lite med Teddy Bergqvist.

För de flesta är MFF-OB en träningsmatch.

För 17-årige lärlingen i A-truppen Teddy Bergqvist är det ett utmärkt tillfälle att visa upp sig.

_ Jag har ju inte spelat så många A-matcher än så varje gång jag får chansen är speciell. Det är ju lite skillnad på hur stor betydelse en sådan här match har för mig och till exempel Markus Rosenberg, konstaterade han.

Just de två bildar anfallspar i första halvlek. Att starta med ett förutbestämt tidigt byte är bra på ett vis, då är man ju med i startelvan och lite mindre bra på ett annat.

_ Helst vill jag ju avgöra matchen, gärna sent.

_ Fast det är klart. Jag får försöka avgöra ändå och göra det tidigt istället.

Nu när Guilermo Molins lämnat truppen är Teddy Bergqvist rätt nära A-laget. Markus Rosenberg och Vidar Örn Kjartansson är det på förhand givna paret med Jo Inge Berget som trea. Sedan kommer Teddy, som alltså är en avstängning och en skada från en startplats i Allsvenskan.

_ Så tänker faktiskt jag också och det är inspirerande. Det hade varit häftigt att innan säsongen är slut ha fått göra allsvensk debut i ett guldlag. Från början var målsättningen att etablera mig i seniortruppen och göra bra matcher i U21. Men nu börjar det där med Allsvenskan att kittla lite också och jag känner mig redo. Matcherna i U21 har faktiskt gett mig mycket. Alla tänker inte så om U21-matcherna, men för mig har de varit viktiga, betonade han.

 

Molins är redan saknad

Så kom då beskedet.

Guillermo Molins lämnar MFF.

Det är ett tufft besked och en loose/loose-situation.

MFF är förlorare. Molins är förlorare. Och supportrarna och alla som tittar på matcherna är det.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Just då tycker jag att det är viktigt att koncentrera sig på rätt sak och ta saker i tur och ordning.

Ja, det finns en tid då frågorna måste ställas om vems fel det är, om det med alla känslor lagda åt sidan var ett korrekt beslut, om han var på väg att bli lika bra som före skadan, om han ska ersättas och var han kommer att hamna?

Det tog också bara ett par minuter innan sociala medier svämmade över av försök till svar och spekulationer om just de frågeställningarna. Givetvis är det också ett sätt att hantera sorgen för många MFF:are – och det ska respekteras.

Jag kommer också att ge mig in på ett par av frågorna.

Sedan! För när jag skriver det här tycker jag att det behövs att någon koncentrerar sig på en helt annan sak:

Hur mycket Guillermo Molins betytt för MFF. Plus har bra han var i MFF!

Ytterst få har i modern tid varit så bra och betytt så mycket för laget som Molins de 1,5 säsongerna fram till skadan 2014. Ingen kan heller någonsin sudda ut minnet från matcher som till exempel den när guldet säkrades i Borås. Då var han stormen!

Ibland spelar minnet spratt. Prestationer växer över tid och blir nästan ett slags myter.

Därför plockade jag fram det jag skrev dagen efter skadan, innan beskedet om hur allvarlig den var hade kommit.

”Min utgångspunkt är att Guillermo Molins inte går att ersätta fullt ut.

Han är lagets i särklass viktigaste spelare. Under guldhösten var han suverän och i år har det ibland sett ännu bättre ut.

Nu verkade han vara på väg mot en ännu högre topp. På de senaste träningarna har han lyst som en hel galax av stjärnor och fram till skadan var han på en egen nivå i matchen mot Partizan.

I sin roll som kapten, pådrivare och kolugn glädjespridare är han minst lika viktig.”

Det skrev jag den 28 juni 2014.

När minnet var färskt! Så därför är jag säker när jag säger att berömmet inte är någon slags efterhandskonstruktion. Guillermo Molins var verkligen bäst både i MFF och Allsvenskan 2013 och halva 2014.

Och det kan inget som hänt efter det påverka…

 

 

Berra är bättre

Nu är Safari-sommaren här.

När MFF körde igång igen efter det korta uppehållet fanns Behrang Safari på plats. Än är vaden inte helt färdig-rehabiliterad, men han var med på uppvärmningen och sög in stämningen. Att han älskade att vara tillbaka där allt startade gick inte att ta miste på och det omvända gäller också. Supportrarna, staketrävarna och alla andra kring klubben är glada över att han är här. Igen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Och visst finns det vibbar i luften av att det kan bli en ny Rosenberg-saga. Inte minst för att MFF-kaptenen Markus Rosenberg själv tog upp jämförelsen. Hur han kom tillbaka, snabbt hittade en glädje och stolthet och kände sig hemma.

MFF fick ett gigantiskt lyft av Mackans återkomst. Att tro på samma effekt nu är att sätta för stor press på ”Berra”, men kan han komma i närheten så…

Kan han det då?

När övergången blev klar i januari hyllade jag den och såg fram emot att den sena julklappen skulle packas upp. Nu är paketet levererat och jag står fast vid min uppfattning. Det här kommer att bli bra!

Behrang Safari har länge och in i det sista varit ordinarie i ett lag – FC Basel – som är bättre än Red Bull Salzburg, Celtic och Sparta Prag som MFF de senaste säsongerna gjort sina bragdmatcher mot på vägen till Champions League. Safaris status i den konkurrensen räcker det med att titta på FC Basels mycket snygga avtackning av honom för att förstå.

Han har en internationell erfarenhet som få andra svenska spelare. Han har spelat runt 75 matcher i Champions League, Europa League och i kvalet till de turneringarna. Enbart i Champions League har han spelat 23 matcher. Och gjort det bra.

Precis som många riktigt stora utespelare – det vore taskigt att ställa samma krav på målvakterna – är han heller inte bunden till en position. Han är värvad som vänsterback, men behövs det kan han spela vänsterytter eller mittback. På Hedenhös-tiden i Lunds SK spelade han dessutom på högerkanten, så krisar det kan han säkert ta klivet över där nu också.

Med ett kontrakt på 4,5 år vid 31 års ålder tyder också det mesta på att han flyttat hem till MFF och Lundabygden – han kommer att bo där – för gott. Kontinuitet är inte lika nödvändigt i modern fotboll, kan inte vara det heller eftersom det nästan är omöjligt, men en viss dos av den varan behövs ändå. Och då är spelare som Rosenberg och Safari nycklarna.

Behovet då?

MFF har ju redan två vänsterbackar i Pa Konate och Yoshimar Yotún. Behövdes det en till? Vem ska han peta?

För det första går det inte att resonera så. Om en klubb som MFF får chansen att till en rimlig kostnad värva en spelare som höjer nivån på truppen och passar in i den ska man ta den. Allt annat vore fel.

För det andra är svaret på den frågan alltid, den som inte klarar konkurrensen. Efter träningen pratade Allan Kuhn om att Yotún kan spela på andra ställen än vänsterback. Jag tror dessutom att han efter insatserna i Copa America mycket väl kan bli såld innan övergångsfönstret stänger. Jag hör även allt mer envisa rykten om att Pa Konate också kan vara på glid.

I ärlighetens namn måste det dessutom framhållas att det kan vara så att varken Pa eller Yoshi är svaret på hur man ska kombinera stabiliteten MFF hittade mot slutet av våren med det spel Kuhn vill ha. Yoshis offensiv öppnade stora ytor bakom som motståndarna utnyttjade. Pas defensiva kvaliteter åtgärdade det problemet, men då fick vänsterbacken också en mycket lägre utgångsposition. Om man ska hitta en kompromiss där som funkar både framåt och bakåt i ett Allan Kuhn-tänk heter lösningen istället Behrang Safari.

I jämförelse med det schweiziska multifunktions-verktyget Safari är både Konate och Yotún begränsade. Båda är bra, men Berra är bättre. I teorin det vill säga. Praktiken kan alltid bli en annan och är det något Pa Konate under hela tiden som seniorspelare i MFF varit duktig på är det att bita ihop, inte gnälla och ta konkurrensen! Det kvalitén Yoshimar Yotún också visat upp och han har en fördel som Konate inte har, han kan konkurrera på mer än en position.

 

Total kross av MFF

Hade en fin eftermiddag på Kroksbäcks IP där jag såg MFF U19 krossa Östers IF med 10-0.

Skrev på twitter att det var som en lastbil som körde över en kartong ägg. En något drastisk liknelse kanske, men det var överlägset i kubik. Öster startade hyfsat och hade tre-fyra hörnor de första tio minuterna. Sedan tog MFF över och sedan mittbacken Dennis Hadzikadunic gjort 1-0 blev det spel mot ett mål. MFF skapade åtminstone fem-sex klara chanser att sätta fler än de tio målen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Flest mål, tre, gjorde yttermittfältaren Adrian Edqvist. Han har ett jäkla klipp i steget och är väldigt bra på att ta sig förbi sin gubbe. På mitten dominerade lagkaptenen Johan Brannefalk totalt.

Hela backlinjen med Hugo Andersson, Mattias Andersson, Dennis Hadzikadunic och Anton Kralj var hur säker som helst och Kralj fick göra 7-0 när han tryckte dit returen på sitt eget avslut. Emin Karaman, Felix Konstandeliasz, Felix Olsson Lundgren och Max Olsson kom också med bland målskyttarna. I den andra halvleken bytte MFF en hel del och då klev Onur Körhan fram som en av de bästa.

Överhuvudtaget var det starkt att efter 5-0 i paus fullfölja och göra lika många mål i den andra halvleken. Det fanns en period där man gick ner sig lite och tappade skärpa, men det var rätt bra fart även sista 45.

I mål stod Jakob Tånnander och höll nollan dagen efter det att han A-lagsdebuterat för Högaborgs BK i division 2!

_ Vi har lånat ut honom till Högaborg. Men avtalet är skrivet så att han ska kunna gå fram och tillbaka mellan klubbarna. Förhoppningsvis kan det öka hans chanser att få speltid, berättade MFF-tränaren Anders Palmér.

MFF och Högaborgs BK, som tränas av förre MFF-profilen Jörgen Pettersson, har tecknat ett samarbetsavtal. Jakob Tånnander fyller inte 16 år förrän i augusti och är ett stort löfte. Han är fostrad i Dalby GIF , men när han i vintras kom till MFF hade han även hunnit med ett kort gästspel i Lunds BK. Där spelade han ett par matcher i A-laget i division 1.

Debuten i Högaborg gick sämre. Helsingborgslaget förlorade med 2-3 mot Torslanda, men Jakob gjorde en helt okej insats.

I torsdags fick för övrigt i stort sett samma spelare som krossade Öster representera MFF i U21-serien. Eftersom A-truppen inte samlas förrän i morgon var det nämligen ett rent U19-lag som mötte Jönköping Södra i den serien. Då vann MFF med 9-1.

På fyra dagar har alltså MFF U19 spelat 19-1 mot två Smålandslag.

Nämnas bör dock att även Jönköping Södra kom med sitt U19-lag till Heleneholms IP. Men det var inget stryklag man skickade, J Södra ligger fyra i den norra juniorallsvenskan.

 

Det här kan hända i sommar

Snart startar Silly season på allvar.

Här är vad jag tror kommer att hända i MFF i sommar.

Två saker är definitivt klara:

[ad_dropper zone_id=”16″]

Behrang Safari böjar träna med laget redan när truppen samlas igen den 20 juni och blir spelklar när övergångsfönstret in till Sverige öppnar den 15 juli.

Målvakten Zlatan Azinovic kommer inte att erbjudas något nytt kontrakt. Det bekräftade sportchefen Daniel Andersson när jag pratade med honom i veckan. Därmed lämnar Azinovic truppen. Eventuellt blir hans nästa adress Ängelholms FF där MFF placerat honom, men när hans kontrakt gått ut är det helt och hållet upp till honom själv var han hamnar. Ett väntat beslut. Han fick ett halvårs förlängning för att kunna rehabträna i lugn och ro. Han kan dock ha en framtid i MFF ändå, utanför planen. Han är engagerad i idrottsakademiverksamheten i MFF i Samhället och håller på att utbilda sig till lärare. Där är det en mycket nyttig kombination.

Med dom två spelarna lämnar jag fakta och går in på vad jag tror kommer att hända.

Ett par spelare som behöver speltid kommer att lånas ut. Mitt tips är Felipe Carvalho och Piotr Johansson. Eller tips och tips, jag har fått rätt klara indikationer på att det är just de två det handlar om.

Felipe Carvalho är ett råämne till något stort och MFF tror fortfarande att han ska utvecklas till inte bara en spektakulär utan även stabil allsvensk mittback. Därför kommer klubben inte att sälja honom utan det är utlåning och speltid som gäller. Piotr Johansson har redan varit utlånad och tiden i Ängelholms FF utvecklade honom. Andra delen av hans sejour där tog han stor kliv framåt, steg som han utan speltid i MFF riskerar att förlora. Den här gången vill dock MFF låna ut honom till ett bättre lag. Jag tror därför att Carvalho och Johansson under hösten spelar i ett annat lag i Allsvenskan än Malmö FF.

Försäljningarna tror jag blir betydligt färre än många tidigare säsonger och inte så många som flera har spekulerat i. Mitt tips är att MFF säljer 1-3 spelare och om jag ska ranka dem som är i riskzonen är det 1) Oscar Lewicki, 2) Yoshimar Yotún, 3) Jo Inge Berget och 4) Enock Kofi Adu.

När det gäller Oscar Lewicki hänger det till viss del på vad han själv vill. Han har 1,5 år kvar på kontraktet, det centrala mittfältet är späckat med goda alternativ i truppen, han var hett uppvaktad i vintras och i praktiken köpte MFF in en ersättare i Anders ”AC” Christiansen redan då. Om MFF får ett acceptabelt bud säljer man Lewicki. Med 1,5 år kvar på kontraktet är det nu man ska agera om det ska bli en bra ekonomisk uppgörelse och spel i EM är ett bra skyltfönster.

I ett annat skyltfönster, Copa America, övertygar Yoshimar Yotún. Han har också 1,5 år kvar på kontraktet och med Behrang Safari och Pa Konate i truppen behövs krasst uttryckt inte Yotún längre i samma utsträckning. Därför är det samma slutsats här. Får MFF ett bra bud säljer man.

Jo Inge Bergets kontrakt går också ut om 1,5 år. Han är het både som anfallare och kantspelare och utlandsintresse finns. Så ofta som MFF nämner honom när man själva ska spekulera i spelare som kan vara på glid undrar jag så smått också om MFF inte vill trissa upp priset i en försäljning man ändå anar ska komma? Rätt pris så…

Gissa hur lång tid Enock Kofi Adu har kvar på kontraktet. Jomenvisst, 1,5 år. Fast det fallet är lite annorlunda. Tro inte för ett ögonblick att de sportsligt ansvariga i MFF inte förstår vilken fantastisk fotbollsspelare Adu är. Det gör man! Adu och AC är det överlägset bästa centrala mittfältsparet i Allsvenskan och i jakten på SM-guldet kan det vara dumt att sälja ena halvan. Här avgörs det istället av Enock Kofi Adus vilja att flytta och tjäna ännu mer pengar någon annanstans. Ibland blir den för stor.

Guillermo Molins då? Hoppas fortfarande att det löser sig.

Det har spekulerats massvis om exakt vad som gjort att det låst sig. Jag tror att det går att koka ner i ett ord: pengar.

Men om Guilermo Molins  och Jo Inge Berget inte är kvar till hösten MÅSTE MFF prioritera en forward i nyförvärvsjakten. Och när det gäller den så återkommer jag.

 

Viktigt att jobba mot konstgräs

Det är enkelt att vara mot konstgräs.

Känslan, lukten, utseendet och hur många saker som helst till talar för alternativet gräs. Fotboll ska helt enkelt spelas på det underlaget. Det är sedan gammalt.

Problemet?

Det är svårt också. Att vara mot.

Realistiskt sett kan det nämligen vara kört att få bort plasten.

SvFF kommer knappast att ta ett sådant beslut. För många kommuner, breddklubbar och distrikt har redan köpt alla argumenten för konstgräs. Ni vet, anläggningarna kan utnyttjas mer, det blir billigare och 12-13-åriga fotbollsspelare av båda könen struntar numera i vilket underlag de spelar på. De har växt upp med mixen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

SEF, Svensk Elitfotboll, kommer heller inte att ändra sig. Redan är plastmatcherna vanligare än gräsmatcherna i Allsvenskan och klubbarna med konstgräs som underlag är numera alldeles för många i högsta serien och Superettan för att man ska kunna få igenom ett majoritetsbeslut om att alla matcher i elitfotbollen ska spelas på gräs. Damallsvenskans organisation EFD kommer heller inte att göra något.

Ledarna i klubbarna är dessutom något av åsikts-kameleonter som försvarar det underlag laget har på sin egen hemmaplan. När hörde ni senast en ordförande, vd eller tränare för en konstgräsklubb säga att man nog helst skulle vilja byta? Ett par spelare har gjort det. All heder åt dem. Men de är trots allt rätt få.

Till och med en tränare som Janne Andersson, som jag annars gillar och gärna hyllar, blir en av kameleonterna. Som tränare i IFK Norrköping var konstgräs världens bästa underlag och underlättade träningen något enormt. Nu är han landslagstränare och då ska givetvis all verksamhet ske på – gräs. Som den mest naturliga saken i världen.

Det funkar åt andra hållet också. En grästränare som flyttar till en konstgräsklubb tycker plötsligt att det underlaget är bra.

Alla hyllar beslutet att från och med nästa år ska samtliga klubbar i Allsvenskan spela matcherna med samma typ av boll. Skiftet mellan gräs och konstgräs, som rimligtvis måste vara mer avgörande, duckar man för.

Innebär detta att vi som vill ha matcherna på gräs ska ge upp?

Nej, absolut inte. Ibland kan det även kännas extra betydelsefullt att kämpa i motvind. Någon måste ju göra det. Och frågar man dem som följer matcherna från läktaren tror jag inte att plast är populärast.

Ingen har heller sagt att försäsongsträningarna ska gå någon annanstans är på konstgräs, eller att breddmatcherna inte passar där eller att det är fel att flytta dit när regn och snö plågar Sverige. Men jag tycker att det är ett rimligt krav att matcherna i Allsvenskan, Superettan och Damallsvenskan ska spelas på gräs. Vill man göra något annat får man söka dispens.

I vissa fall kan dispens till och med vara okej. Av geografiska skäl. Men inte ekonomiska.

Vi ska dessutom komma ihåg att Norrlandsfönstret öppnades långt innan konstgräset brett ut sig. 1964 gick GIF Sundsvall upp i Allsvenskan och fixade det och fick sedan flera efterföljare. Därför blev jag sur när jag läste en enkät på Fotbolldirekt där man frågat klubbarna om hybridgräs. Där svarar Östersunds FK:s ordförande Daniel Kindberg inte att det är svårt, dyrt eller orealistiskt att spela på gräs i Östersund utan att det är fullständigt omöjligt! Med motiveringen att gräset inte växer däruppe och att det ibland snöar i maj.

Jag har sett Royal League i snöstorm mitt i vintern och växte upp med Tipsextra på planer i England som såg ut som dirttrack-banor. Samma lag spelar numera vid samma årstid på närmast perfekta gräsplaner. Vist går det. Om man vill.

Den första konstgräsmatchen i Allsvenskan spelades 2002. Innan dess var massvis med Norrlandslag uppe i den serien och spelade på gräs. Bland annat Umeå FC 1996. Umeå ligger längre norrut än Östersund. Ytterligare många, många mil norrut ligger Luleå. IFK Luleå spelade i Allsvenskan 1971. På gräs. Före 2002 gick det uppenbarligen bra att göra det fullständigt omöjliga.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.