Rättvisan segrade

SvFF har rättat sina fel i matchprotokollet från MFF:s 4-1-seger i Östersund.

Ni kan historien.

Magnus Wolff Eikrem blev bestulen på en solklar assist när han hur snyggt som helst direktmötte en hörnretur till ett inspel till Vidar Örn Kjartansson. Örnen sköt direkt på passet så det fanns liksom ingen tvekan,

Sedan hände samma sak vid MFF:s fjärde mål. Mattias Svanberg blev inbytt och i sin allsvenska debutmatch skog han en lång svepande boll i djupled som Vidar Örn Kjartansson sprang loss i djupled och nätade på. Lika solklar den. Till och med ännu klarare.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Förbundet ska givetvis ha beröm för att man går in och rättar när man bli uppmärksammat på uppenbara fel. Åtskilliga MFF-supportrar har också stor del i det positiva eftersom de mailat och hört av sig till förbundet.

Inte så viktigt säger säkert någon klapphatt.

Då blir jag arg.

Magnus Wolff Eikrem har nu nio istället för åtta assist i passningsligan, som han leder fullständigt överlägset (tvåan Astrit Ajdarevic från Örebro SK har fem). Klart att han ska få tillgodoräkna sig alla assisten han faktiskt gör. Inte minst för att han är på väg att slå alla tiders passningsrekord i Allsvenskan. Ifjor vanns till exempel passningsligan på tio. Han ligger dessutom högt i poängligan.

För 17-årige stortalangen Mattias Svanberg var det alltså den allsvenska debuten. En alldeles särskild match i en spelares karriär. Tro mig, jag har intervjuat många spelare genom åren. Debuten är alltid ett minne de vårdar. Om man då med bara dryga tio minuters speltid dessutom kommer med i protokollet med en passning är det ju alldeles självklart att man ska få den passningen i de officiella protokollen.

Överhuvudtaget tycker jag att vi är alldeles för dåliga på att uppmärksamma statistik, rekord och sådana saker. De sm känner mig vet att jag ogillar mycket i amerikansk lagidrott, men i det fallet är dom överlägsna i USA. Både från klubbarna, förbunden och media.

Allsvenskan har fått ett lyft. Då kan man inte ta statistiken med en klackspark.

Det är heller inte bara SvFF:s fel. En representant från varje klubb får titta på matchrapporten och komma med önskemål om ändringar. Det får inte bli en rutinsyssla med vänster hand utan måste tas på fullaste allvar. Annars får man lämna över det till någon som gör det.

Den här historien slutade i alla fall bra. Tack för det!

Jag frågade förresten en kollega som har järnkoll på ishockeyn i SHL och Allsvenskan. Där har man sekretariat och är bättre på att hålla koll. Men hen var rätt klar i sin uppfattning. Det är inte perfekt i hockeyvärlden heller, långt därifrån. Mycket blir tyvärr fel där också.

 

MFF är bra på så mycket mer

MFF:s sista veckor före EM-uppehållet gav guldsmak.

Matchen i Östersund ändrade inte ett dugg på det intrycket.

Östersunds FK tilläts skapa åtskilliga chanser, men det kändes rätt oundvikligt på deras hemmaplan och den offensiva kapacitet och inställning som – faktiskt – bor i nykomlingen.

Men skillnaden var och är att ÖFK är bra på vissa saker. MFF är bra på så mycket mer.

Det är lätt att charmas av Östersunds FK. Av lagets sätt att spela sig fram genom även starka försvar och skapa chanser och av viljan och förmågan att spela sig ur det egna försvarsområdet oavsett hur trångt läget är.

Men MFF är minst lika bra på båda sakerna.

Samtidigt är MFF mil bättre än Östersunds FK på att försvara sig när motståndaren har bollen och att utnyttja chanserna man spelar till sig.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Bakåt beror det på att MFF har bättre spelare och saknar den naivitet och orutin Östersunds FK fortfarande dras med i försvarsarbetet.

Framåt beror det på att MFF har MYCKET bättre spelare än Östersund.

Markus Rosenberg är en klasspelare. Punkt. Magnus Wolff Eikrem fortsätter att rada upp assistpoäng och kan dyrka upp vilka försvar som helst i Allsvenskan. Dessutom är han totalt prestigelös. Hur många av hans assist har inte kommit från lägen han själv kunnat avsluta i? Och nu har jag äntligen lätt mig att se Vidar Örn Kjartansson för vad han är, en avslutare av skytteligevinnar-klass! Se till att sätta honom i lägena eller låt honom själv nosa upp dem eller springa sig till dem så kommer målen.

Att leta fel i enskilda bollmottagningar, närkampsinsatser, löpningar eller avslut hos Kjartansson är lika meningslöst som att göra det hos en spelare som Lasse Larsson. Hat-trick-mannen från förr, för er som minns honom. I båda fallen är detaljen större än helheten! Detaljen är den viktiga att göra många mål. Fäst blicken på den. Helheten är hur det ser ut mellan målen. Skit i det. Så länge det ger resultat i målprotokollet.

Och 3-1-skottet var världsklass…

Tyvärr smolkas slutbetyget lite av lallaren alternativt lallarna som skötte den officiella statistiken till SvFF på Jämtkraft Arena. Magnus Wolff Eikrem fick assist på 1-0 och 3-1, men inte på 2-1. Det är ju helt puckat! Eikrems sätt att direktpassa på hörnreturen in i straffområdet till Kjartansson var en stor prestation. Som nu bara försvinner. Dessutom plockade man bort assisten till 4-1. Där får Kjartansson en klockren långpassning. Jag har bara sett en tv-repris, men visst var det Mattias Svanberg som slog den? I så fall gjorde han sin första allsvenska poäng tio minuter in på sin allsvenska debutmatch. Att sno den från honom är inte okej.

Tydligen är det heller inte första gången det händer i Östersund. Bland annat lär hemmaklubbens Brwa Nouri ha gjort två assist som han inte blivit krediterad för. Dags att göra något åt problemet och för SvFF att gå in och rätta till misstagen.

Men det mesta var positivt. Här är bara ett par grejer till:

Anton Tinnerholms förstahavlek var grymt bra.

Johan Krantz gjorde den bästa domarinsatsen jag sett hittills i årets allsvenska. Tänk så gott det kan bli när en domare tillåter närkampsspel, låter bli att vifta med korten i onödan och visar spelförståelse.

Att de som tvivlat på att MFF behöver en bred trupp fick en ny rejäl påminnelse om att de har fel. Mot slutet av vår-Allsvenskan har MFF fått klara sig utan spelare som Guillermo Molins, Rasmus Bengtsson, Jo Inge Berget, Oscar Lewicki och Yoshimar Yotún och nu även Tobias Sana och Erdal Rakip, som fick ge återbud på uppvärmningen, och bara fortsatt att vinna. Samtidigt har lag med färre skador gått på knäna.

Johan Wiland var hur stark som helst i målet.

 

 

Ingen raggar-fotboll tack

Ett tag pratades det mycket om att Allsvenskan är en så oerhört jämn serie.

Nu har det gått tio omgångar och när MFF tar emot Falkenbergs FF skiljer det 17 poäng mellan lagen.

MFF har ett poängsnitt på 2,1. Topptempo. Falkenberg har ett på 0,4. Det åker man ut på.

MFF har gjort 21 mål. Falkenberg har gjort tio.

MFF har släppt in tio, minst i serien. Falkenberg har släppt in 25. Bara Gefle IF är sämre.

Dessutom har MFF sju segrar på de tio matcherna. Falkenbergs FF har bara lyckats vinna en.

Det börjar utkristallisera sig en tydlig topp och botten. Precis som vanligt. Trots allt snack om att serien är så oerhört jämn.

Det är ett sätt att se saken på. Över tid talar kvalitén och vidgar obönhörligt avstånden i tabellen. Men det finns en aspekt till. Det är nämligen, trots allt jag precis har skrivit, helt sant att Allsvenskan är en väldigt jämn serie. Om man tittar på varje enskild match!

Även om det skiljer 17 poäng i tabellen efter tio omgångar kan Falkenbergs FF mycket väl slå MFF. Och göra många mål. Ifjor blev det 3-3 i Falkenberg och 4-3 hemma. Den enda segern laget tagit i år kom dessutom mot IFK Norrköping.

Lägg till att Falkenbergs FF har en irriterande ovana att provocera fram någon slags raggar-fotboll där man alltid kämpar i 90 minuter oavsett ställning och det blir massvis med misstag i båda straffområdena även från det bättre laget. Till slut hoppas man hamna på rätt sida av slumpen. Därför hade det varit ett riktigt stort styrkebesked av MFF att få till en stabil seger på typ 2-0 eller 3-0 med få eller nästan inga chanser från Falkenbergs FF.

För i skymundan för allt fokus på det offensiva är det ju faktiskt bakåt MFF är statistiskt bäst i Allsvenskan. MFF håller på att bygga en stabilitet där man sedan i lugn och ro kan utveckla det offensiva spelet ytterligare från. Men då ska heller inte ett lag som Falkenbergs FF kunna komma till Swedbank stadion och ruska om den stabiliteten.

Startelvan är rätt självklar. Ingen i kvartetten som fick ljumskproblem mot Hammarby IF är tillgänglig och Yoshimar Yotún har redan åkt iväg för att ansluta till Perus trupp i Copa America. Det ger följande lag:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Franz Brorsson, Pa Konate – Tobias Sana, Enock Kofi Adu, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Markus Rosenberg, Vidar Örn Kjartansson.

Två spelare är för första gången med i en allsvensk matchtrupp. I båda fallen känns det lite grann som äntligen. Mattias Svanberg är en extrem talang, inledde 2016 strålande och spelade bra i U17-EM. Andreas Vindheim kändes som en klockren värvning när han kom, men skadeproblem har ställt till det hela året. Förr eller senare måste han med i en matchtrupp om han inte ska försvinna ner i den svarta hålet där misslyckade nyförvärv brukar hamna. MFF har ett väldigt brett och starkt urval och ibland kan det finnas i alla fall något positivt med skador. En hel vårsäsong med enbart läktartittande för Svanberg och Vindheim hade inte känts bra.

Det största problemet finns egentligen inte i vilka spelare MFF sätter på planen utan i själva planen. Innan söndagsträningen stängde satt jag på läktaren och tittade ut på den soldränkta gräsmattan på Swedbank stadion. Den ser INTE bra ut. Mycket grus, många fula fläckar och rejäla slitningar på ytorna närmast långlinjerna. Tiden fixar säkert åtskilliga av problemen och vädret och årstiden jobbar för MFF. Men just nu är frågan om planen på nya eller gamla Stadion någonsin varit sämre i Malmö i slutet av maj?

 

Inte för mycket av det goda

Tobias Sana, Enock Kofi Adu, Anders ”AC” Christiansen, Magnus Wolff Eikrem.

Vi tar det en gång till:

Sana, Adu, AC och Eikrem.

På det MFF-mittfältet är så mycket bollbegåvning samlat att det nästan är löjligt.

Offensivt balanserat är det också. Minst sagt.

Säkert så offensivt att någon tycker att det blir för mycket av det goda.

Särskilt som anfallet kommer att bestå av Guillermo Molins och Vidar Örn KJartansson som kommer att gå mycket i djupled och söka ytorna framåt.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag håller inte alls med om att det skulle vara ett problem.

För det första tycker jag att det ska bli kul att se vad det innebär att släppa loss all den kreativiteten i en och samma match. För det andra är det faktiskt Gefle IF MFF möter. Ett lag som förlorat tre raka matcher med den sammanlagda målskillnaden 3-14 och som ligger näst sist i Allsvenskan.

Man ska ha respekt för alla lag, Allsvenskan 2016 är superjämn och så vidare. Men samtidigt, om man inte vågar nu, när ska man då våga?

Det finns dessutom en aspekt till. MFF har ju inte så mycket val.

Från att ha alla spelarna tillgängliga har MFF gått till att behöva kalla in Isak Redzic från U19 och Erik Andersson från Trelleborgs FF för att få ihop en 19-mannatrupp. 19 för att det finns en osäkerhet kring Vladimir Rodic som stukade foten på torsdagsträningen.

Tre spelare, Oscar Lewicki, Rasmus Bengtsson och Markus Rosenberg är avstängda, Jo Inge Berget och Andreas Vindheim är skadade och Teddy Bergqvist och Mattias Svanberg är två av många MFF-spelare som är med i det svenska laget som just nu gör succé i U17-EM.

Med så många borta är det lätt att prata om kris och svår situation.

Det tycker jag är skitprat.

MFF:s breda trupp gör att startelvan blir bra ändå.

In i laget kommer ju dessutom Franz Brorsson. Han startat fyra matcher i Allsvenskan i år och på dem har MFF inte släppt in ett enda mål.

Matchen på lördagen bli högintressant och ett perfekt tillfälle att skaka av sig den bottenlösa bitterheten från cupfinalförlusten mot BK Häcken. Den satt kvar i matchen mot HIF och förlusten där var heller ingen höjdare även om den till skillnad mot Häckenmatchen snart kommer att vara glömd.

MFF behöver en stabil seger mot Gefle IF. Kan den dessutom tas efter starka insatser av spelare som Enock Kofi Adu, Guillermo Molins, Tobias Sana och Franz Brorsson ökar konkurrensen och gör på sikt MFF till ett mer slagkraftigt lag i kampen om SM-guldet.

För det är dags att tala klartext. Utan en cuptitel och Europaspel krävs det ett SM-guld av MFF för att göra säsongen 2016 till något annat än ett misslyckande.

 

Var gömde sig Kuhn?

Tre spelare var sjuka och missade dagens MFF-träning.

Vladimir Rodic.

Felipe Carvalho.

Marko Johansson.

Carvalhos och Johanssons frånvaro påverkar inte startelvan. Det gör i hög grad Rodics influensa.

Direkt när det blev känt startade spekulationerna. Många hoppas att Guillermo Molins ska få chansen, andra tror att det blir Magnus Wolff Eikrem. Men det finns faktiskt fem alternativ. Vladmir Rodic kan ju hinna bli frisk, man kan följa upp Erdal Rakips fina insats mot IFK Norrköping genom att ge honom chansen från start och man kan överraska och låta Piotr Johansson spela på sin naturliga position.

Egentligen finns det ett sjätte alternativ också. Mattias Svanberg kan spela på kanten. Men det är nog för tidigt efter skadeuppehållet.

Så vem blir det?

Roligast är Molins.

Troligast är Eikrem.

Och jag tror att MFF slår Jönköping Södra oavsett vilket av de sex alternativen det blir.

Vem jag hade valt?

Molins.

Det är dags nu.

…………………………

Passade förresten på att ställa en dum fråga till Allan Kuhn.

Han sprang ju ner och gömde sig i spelargången när Jo Inge Berget skulle skjuta straffen mot IFK Norrköping och avslöjade att han aldrig ser sina lags straffar.

Mentalt piss kallade han det, skrock kan andra kalla det. Och det blev ju mål…

Frågan då blev var han gömde sig på Malmö IP?

Där är det ju 50 meter till spelaringången och ingenstans att gömma sig ute vid planen.

_ Där fick jag nöja mig med att vända mig om och inte titta.

_ Men det är bättre på Stadion. Springa ner där är precis lika lätt som det var i Ålborg, konstaterade han.

Där har ni det viktiga resultatet av dagens undersökande journalistik.

Allan Kuhns svar när jag berättade att jag ville ställa en dum fråga var förresten perfekt, och lite danskt:

_ Igen?

 

Törners tips

MFF vinner SM-guld 2016.

Dags för allsvensk start. Då finns det ingen återvändo. Serien ska tippas.

Och det gör jag så gärna.

Mitt tips är att seriesegraren blir den samma som 2013 och 2014, det vill säga MFF. Fjorårssäsongen var inget misslyckande, det kan inte ett år med Champions League-avancemang vara. Men femteplatsen i Allsvenskan var det. Fiasko är rätt ord. Med den truppen ska det bara vara topp tre och en säkrad Europa-plats. Nu kommer upprättelsen.

MFF har i år en helt annan kontinuitet i truppen. Alla stjärnorna är kvar och startelvan är intakt. I praktiken har MFF bara tappat två inhoppare i Agon Mehmeti och Pawel Cibicki. Parallellt med det har Daniel Andersson plockat in två riktigt starka nyförvärv i Anders ”AC” Christiansen och Vidar Örn Kjartansson och när sommaren närmar sig kommer även Behrang Safari att vara på plats. Det kan – som alltid – lämna spelare i sommarfönstret, men det känns som om MFF redan gjort garderingarna och fått ersättarna på plats.

Tror till exempel att MFF aldrig i föreningens över 100 år långa historia haft en så tuff konkurrens på det centrala mittfältet som laget har nu. I den kommer Sveriges nästa stora stjärna Mattias Svanberg snart att blanda sig på allvar. Han är född i januari 1999, men riktigt stora spelare slår igenom tidigt!

I år har MFF en bättre trupp än både 2013 och 2014. Det ska man ha också, med tanke på alla Champions League-miljonerna. Mycket kan alltid gå fel, men det vore fegt att inte tippa Malmö FF som guldfavorit.

Så det gör jag.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Egentligen kan jag bara hitta två saker som talar emot.

För det första är konkurrenterna bra. Den som tror att det är enkelt att vinna Allsvenskan har inte förstått mycket, eller hängt med och sett hur klassen på serien har lyfts.

För det andra har MFF en ny tränare. Det är bara i undantagsfall som ett lag vinner guld under en tränares första år i klubben.

Åge Hareide gjorde det 2014.

När MFF vann guld 2004, 2010 och 2013 hade däremot Tom Prahl, Roland Nilsson respektive Rikard Norling fått bygga ett eller ett par år innan det var dags för guldglimmer.

I förra säsongens guldlag IFK Norrköping hade Janne Anderssons jobbat sedan 2011. Jörgen Lennartsson gjorde sitt andra år när Elfsborg vann guld 2012, Conny Karlsson var inte ny när HIF blev svenska mästare 2011 och Mikael Stahre var det inte när AIK vann 2009. Jag kan fortsätta ett tag till, men det skulle bli tjatigt.

Normalt hade Allan Kuhn behövt finslipa ett eller två år först, inte minst som han taktiskt bygger rätt mycket nytt. Men jag tror inte bara att han är bra och fylld av energi. Han är nog rätt snabb också. Hittills har det ju inte blivit en enda förlust i årets tävlingsmatcher. Och truppen är som sagt sylvass.

Närmast bakom MFF blir det ett getingbo. Inte enbart för att getingarna från BK Häcken är med sticker upp utan mer för att det är väldigt svårt att säga vilket av lagen IFK Norrköping, BK Häcken, AIK, IFK Göteborg och IF Elfsborg som ska komma närmast MFF. Eller om ni så vill bli  femma-sexa och bränna Europa-chansen.

Jag har sett alla lagen – tack CMore! – och imponerats mest av IFK Norrköping och Häcken.

De andra tre är mer etablerade och naturligare att tippa högt, men jag tror att de får svårt. Mästarlaget Peking är ännu vassare än förra året och förr eller senare kommer Häcken att vinna Allsvenskan. Men först när man i klubben själva kan se sig som mästarmaterial. Ett bra exempel är att Häcken som alla vet har lätt för MFF. Men när lokale storebror IFK Göteborg ska besegras blir det plötsligt väldigt, väldigt svårt. Där måste man jobba med självbilden.

I år tar i alla fall Häcken ett första kliv och kommer före IFK Göteborg i tabellen.

Nedflyttningsstriden kommer att bli tuff. Med en slagsida åt norr. GIF Sundsvall, Östersunds FK och Gefle IF kommer alla att vara indragna. Falkenbergs FF och Östersunds nykomlingskollega Jönköping Södra också och passar sig inte Hammarby IF är det också ett bottenlag. Hypen till trots.

På upptaktsträffen trodde mer än hälften att Östersunds FK skulle klara att etablera sig i Allsvenskan och tittar man runt i många experttips verkar betydligt fler tro på Östersund än J Södra. Det tror jag har att göra med att Östersund är ett lag som är lätt att gilla. Men när jag tippar är jag mer realistisk, eller cynisk, och påpekar lite försynt att det faktiskt var Jönköping som vann Superettan.

I mitten finns en kvartett med Helsingborgs IF, Örebro SK, Djurgårdens IF och Kalmar FF som jag varken kan se som topp- eller bottenlag. De blir därför 2016 års de fyras gäng i mittens rike.

Skytteligan vinner MFF:s Markus Rosenberg.

Jo Inge Berget eller Emir Kujovic hade kunnat göra det, men lämnar nog i sommarfönstret. Paulinho från Häcken utmanar.

Publikmässigt fortsätter succén. Över 2,3 miljoner såg allsvensk fotboll förra året, det var fler än någonsin. I den sista omgången saknades dock några tusen för att passera dröm-snittet 10 000. Det stannade vid 9 967. I år blir det fler…

Malmö FF nådde 17 732, det högsta snittet någonsin på Swedbank stadion och 3 242 högre än 2014. Nu kan det bli 18 000. Första steget är redan taget. Det kommer att bli utsålt i premiären mot IFK Norrköping den 2 april.

Bara en sådan sak. Allsvenskan rivstartar!

Törners tips

1 Malmö FF

2 IFK Norrköping

3 BK Häcken

4 IF Elfsborg

5 AIK

6 IFK Göteborg

7 Örebro SK

8 Kalmar FF

9 Helsingborgs IF

10 Djurgårdens IF

11 Hammarby IF

12 Gefle IF

13 GIF Sundsvall

14 Jönköping Södra

15 Östersunds FK

16 Falkenbergs FF

 

Adu för bra för att inte spela i MFF

Före genrepet mot HJK Helsingfors var frågan hur mycket matchen var värd med tanke på att MFF saknade ett dussin spelare på grund av landslagsuppdrag, skador och sjukdomar? Efter den var frågan snarare hur mycket genrepet var värt med tanke på att MFF var så förkrossande överlägset?

Rätt mycket är fortfarande mitt svar.

4-0 kunde varit det dubbla. Jag tror till och med att MFF hade vunnit större om det finska mästarlaget inte hade fått en spelare utvisad i slutet av den första halvleken. Nu blev den andra lite förstörd, som matcher med spel elva mot tio ofta blir. Dessutom blev det ett bytesfyrverkeri som gjorde att matchen sista 20 mest pyste iväg mot slutsignalen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Men när jag pratade med Markus Rosenberg en bit efter matchen trodde han att det mer var MFF:s styrka än HJK:s svaghet som gav 3-0 och total dominans första 45.

Och egentligen är det logiskt. Jag pratade med HJK också och fick reda på att de saknade 5-6 man av samma skäl som MFF. Hälften så många som MFF alltså. Men de led säkert mer av det!

Kan ett lag – som MFF – ställa upp med en stomme med spelare som Rasmus Bengtsson, Enock Kofi Adu, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem, Markus Rosenberg och Guillermo Molins räcker det långt även om det saknas folk. Målvaktspositionen nämner jag inte för i just den här matchen hade den ingen betydelse. HJK Helsingfors skapade en enda farlig målchans. Den kom i minut 77.

Tyckte också att matchen gav många positiva individuella svar för MFF. Vi tar dem i tur och ordning:

1.) Markus Rosenberg.

Han var på nytt så närmast löjligt bra som han ibland kan vara. Flera nivåer över det han visat på konstgräset under försäsongen. HJK hade inget medel att stoppa honom. På försäsongen lider han mycket mer av den konsekventa träningen och i början också spelet på plast. Omställningen blir enklare när säsongen är igång och då kan han spela bra på båda underlagen. Nu fick vi en första försmak på att det blir en ny kanonsäsong 2016.

2.) Enock Kofi Adu.

Dags att lägga ner snacket om att han inte vill vara i MFF. Han är kvar och spelar han som mot HJK ska de ansvariga stå upp och jubla. Han är underbart trygg med bollen, extremt passningssäker med ett tillslag och flyter hela tiden runt på ytor där han både gör det svårt för motståndarna och är spelbar för medspelarna. Han är för bra för att inte spela i MFF!

Samspelet och förståelsen mellan AC, Adu, Rosenberg och Molins kommer naturligt som det gör med fyra så bra spelare. Mitt centrala mittfält mot IFK Norrköping är Enock Kofi Adu och Anders Christiansen. Nu tror jag inte att det blir så. Oscar Lewicki är svår att peta. Men att konkurrensen på det centrala mittfältet är så granithård som den är nu är en styrka för MFF. Och spelar Lewicki lika bra i MFF som i landslaget ska han inte petas. Men det har han inte gjort under försäsongen.

3.) Guiillermo Molins.

Han är inte tillbaka i full form än. Men nu glimtar han till och visar mycket mer än han gjorde förra året, som vid det suveräna förspelet till 3-0. Sakta, men säkert orkar han dessutom mer och mer. Ifjor var frågan om han skulle bli en stor spelare igen? Nu är frågan när han ska bli det? Med truppen MFF har är det heller ingen brådska.

Jag vet att många är oroliga för kontraktssituationen. Jag tror faktiskt inte att man ska vara det. Sättet att lotsa honom tillbaka liknar för mig mer en medveten plan än ett test.

Kollektivt gav HJK-krossen också bra besked. MFF klarar av att spela som Allan Kuhn vill och det inkluderar de unga spelarna som klappar på dörren och strömmade in mot slutet av de 90 minuterna. Bäst var etablerade Mattias Svanberg och vänsterbacken Anton Kralj.

Det här var andra gången MFF vänskapsspelade mot HJK Helsingfors de senaste åren.

20 november 2014 gjorde man det innan hemmamatchen mot Juventus i Champions League. Då utklassade MFF ett trött och rätt kasst finskt lag med 4-0 på Malmö stadion.

Nu spelades matchen på Swedbank stadion och som genrep inför den allsvenska starten. Det var i princip den enda skillnaden. HJK var lika trött och kasst den här gången. Och det blev alltså 4-0 igen.

Malmö FF var bra, det står jag fast vid. Men man kanske ska leta efter ett annat och mer inspirerat motstånd att vara det mot nästa gång?

 

Intressantare än det ser ut

Åtta spelare är borta på grund av landslagsuppdrag.

Några fler saknas för att de ännu inte riktigt är ikapp efter skador/sjukdom.

Det gör frågan berättigad:

Är det någon större mening med att spela långfredagens genrep mot HJK Helsingfors inför den allsvenska starten mot IFK Norrköping?

[ad_dropper zone_id=”16″]

Söndag-måndag ska dessutom MFF:s U19, U17 och U16 spela slutspel i Ligacupen. A-laget går givetvis före, men det är rätt viktiga tävlingsmatcher för u-spelarna som är aktuella att lyftas upp för att fylla hålen.

Lägg till att tränaren Allan Kuhn saknades på dagens träning. Han har feber.

Men jag tycker ändå att svaret på frågan om matchen gör någon nytta är ja.

Trots allt blir laget rätt bra:

Johan Wiland – Piotr Johansson, Mattias Andersson, Rasmus Bengtsson, Felipe Carvalho – Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Enock Kofi Adu, Erik Andersson – Guillermo Molins, Markus Rosenberg.

På bänken sitter Fredrik Andersson, Teddy Bergqvist, Mattias Svanberg plus Isak Redzic, Dennis Hadzikadunic och Victor Christiansson från U19.

Och för åtskilliga av spelarna är det här en utmärkt chans att visa upp sig.

Guillermo Molins får en match från start i anfallet. Alla fystester visar rätt resultat och två av de tre senaste inhoppen har varit riktigt lovande. Nu får han möjligheten att göra det samma från start han gjorde som inhoppare mot till exempel GIF Sundsvall och visa att han är en 90-minutersspelare.

Och som Olof Persson påpekade, med Markus Rosenberg bredvid sig. Det får han inte i U21.

Rasmus Bengtsson har tränat för fullt i en vecka. Nu ska han hålla.

Mattas Andersson tillhör U19, men är troligen den som just nu står först i kön för att få en lärlingsplats i A-truppen En match som den här är en väldigt bra chans att förstärka den bilden.

Felipe Carvalho får spela vänsterback och Piotr Johansson högerback. Några ordinarie ytterbackar finns inte tillgängliga. Men det öppnar för ett bra test. Carvalho ska stanna och Johansson ta Yotún-rollen fast på andra sidan. Det vill säga, det är Piotr Johansson som ska spela högt uppe i planen, så ofta han kan.

Jag pratade en stund med Piotr. Han är yttermittfältare, men ser det här som en möjlighet att om han klarar av uppgiften på rätt sätt skaffa sig ytterligare en position att kunna konkurrera på. Två veckors sjukdom med feber förstörde en del av försäsongen, men målet är en plats i truppen i premiären mot IFK Norrköping och helst ett inhopp.

_ Därför är det viktigt att spela bra nu mot Helsingfors.

Erik Andersson var bra på kanten när han spelade där i första halvleken i U21-premiären. Nu får han en ny match där.

Och Eock Kofi Adu får spela. Bara en sådan sak.

Tar också för givet att Mattias Svanberg efter skadestrulet ska vara redo för ett långt inhopp. Där har jag samma råd som tidigare. Ta varje chans att se honom nu innan han slagit genom så kan ni skryta om det sedan när han gjort det!

…………………………………………………….

Ivo Pekalski blev klar för Halmstads BK igår.

Skrev omedelbums på twitter att jag innerligt hoppas att han lyckas. En sympatisk spelare i en sympatisk klubb.

Reaktionerna talade ett tydligt språk. Ni är många som tycker som jag.

Rehaben efter korsbandsskadan är inte avslutad. Många hoppas på comeback i maj-juni. Själv tror jag mer på juli-augusti.

——————————————–

Igår blev det dessutom klart att Malmö FF lånar ut U19-spelaren Oliver Stojanovic Fredin till Ängelholms FF i Superettan.

ÄFF har stora ekonomiska bekymmer, men det är ett bra lag att utvecklas i.

Piotr Johansson hade stor nytta av utlåningen dit när han under hösten fick en permanent startplats av den då nye tränaren Christian Järdler.

_ Bra miljö, bra tränare och bra för Oliver. Och jag tror att det löser sig med ekonomin, säger Piotr Johansson.

Både Piotr och Oliver är yttermittfältare på högerkanten.

Sedan blir det snudd på släktmöte i Ängelholms FF. Oliver Stojanovic Fredins morfar Sten-Inge är ordförande i klubben och Olivers bror Dennis ingår redan i spelartruppen.

Utlåningen gäller säsongen ut.

 

Jag litar på Lagerbäck

MFF:s sportchef Daniel Andersson blir bara bättre på att överraska. Nu var det en islänning han trollade fram ur nyförvärvshatten och det var dessutom en rutinerad 32-årig landslagsspelare som ingen nämnt i spekulationerna.

Han gillar det där att komma med en luring.

Men när jag pratade med honom efter presskonferensen var det framförallt en annan fördel han framhöll.

– När det inte pratas en massa om en spelare får man jobba mer i lugn och ro.

Och inte riskera att tappa det som är på gång för att andra klubbar också vaknar.

Hur bra är då Kari Arnason?

Lasse Lagerbäcks förtroende för honom räcker gott för mig.

Arnason har varit gjuten mittback i Island sedan Lagerbäck började bygga laget och på sätt och vis gör ju Island på A-landslagsnivå just nu vad Sverige gör i U21-EM: skräller på hög nivå.

I Championshiplaget Rotherham United var han minst av allt en bänkspelare.

115 ligamatcher blev det på tre säsonger varav en bra bit över 40 i år trots att han drog på sig tio varningar.

Jag gillar också att MFF plockar in en 32-årig rutinerad och etablerad spelare.

Han kommer inte till Malmö för att tvunget ta avstamp mot och redan nu börja tänka på nästa station.

Med ett kontrakt till och med 2017 kan han mycket väl vara kvar i klubben hela tiden ut.

Malmö FF kommer att tappa Filip Helander. Nu är den nödvändiga påfyllningen gjord. Glöm heller inte att Rasmus Bengtsson kom in.

Att Arnason blev klar innebär heller inte att Malmö FF räknar bort Luis Felipe Carvalho från Uruguay. Åge Hareide var efter förmiddagsträningen – innan någon utanför klubben visste att det skulle bli presskonferens – tydlig med att MFF vill gå vidare med Carvalho.

– Bara det stämmer att han är gratis. Hans lag åkte ur och då ska han vara fri att gå.

Lika bestämd var Daniel Andersson med att övergången för Kari Arnason inte påverkar beslutet om Carvalho.

Den 21-årige Uruguay-backen har övertygat, gjorde en stabil insats i träningsmatchen mot FC Höllviken och hans agent Terje Liveröd var på plats i Malmö hela förra veckan.

Det blir nog en Carvalho också.

Sätter MFF sedan ner foten och ser till att Erik Johansson får vänta till nästa säsong med att lämna har MFF uppgraderat rejält i försvaret.

Mer från träningen:

Åge Hareide konstaterade utan linda in det att han funderar på att överge taktiken med två defensiva mittfältare. In med Magnus Wolff Eikrem centralt alltså och ut med Enock Kofi Adu eller Oscar Lewicki på bänken.

I så fall är platsen Lewickis. Hareide är inte nöjd med Adus vår, tycker att han inte riktigt haft huvudet med sig och spekulerade i att Adu ville till MFF för att spela Champions League, visa upp sig och sedan ta nästa kliv. När de tankarna dyker upp försvinner en del av glöden. Åge Hareide brinner för MFF i Europa och vill att alla spelarna också ska göra det.

……………………………………

Petar Petrovic är tillbaka i Malmö FF när fönstret öppnar.

Hans låneavtal med IFK Värnamo har löpt ut och superettanklubben ville inte förlänga det.

Totalt blev det tolv matcher, varav bara tre från start, för den 19-årige yttermittfältaren.

Det är illavarslande lite.

Känns heller inte bra att det inte är på MFF:s initiativ Petrovic kommer tillbaka.

Helst vill man säkert låna ut honom igen.

Det är – och ska vara – tufft i MFF. Just nu är 16-årige Mattias Svanberg med full fart på väg förbi Petar Petrovic.

Om han inte redan är det? Svanberg tränar numera konsekvent med A-truppen, imponerar och lär snart få en fast lärlingsplats.

För övrigt var det fint besök på träningen.

Simon Kroons pappa Johnny stod vid staketet. I lördags var det exakt 30 år sedan han slog det svenska rekordet på 1500 meter när han sprang på 3.36,49 på Bislett i Norge.

Det rekordet står sig fortfarande!

Han trodde inte att det skulle hålla 30 år till. Men fan vet.

……………………………………………………….

Åge Hareide var och tittade på Zalgiris Vilnius i helgen.

Dessutom lägger det litauiska laget nytt konstgräs på hemmaarenan lagom till MFF-matchen.

Mer om det här.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.