Nollan bygger självförtroende

Två träningsmatcher.

1-0 och 2-0.

180 minuter utan ett enda insläppt mål. Men Kari Arnason på EM och på grund av skadeproblem med bara 45 minuter var på Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson. Eftersom det var U19-spelarna Mattias och Hugo Andersson som bytte av varandra i den första matchen mot OB är den ende som spelat 90 minuter i de två matcherna Felipe Carvalho. Som egentligen skulle lånats ut.

Två gånger noll insläppta mot bra och anfallsstarka danska lag trots den byteskarusellen borde ge MFF ett riktigt gott självförtroende inför den allsvenska återstarten mot Örebro SK den 11 juli. Men så är också försvarsspel något som bygger på hela lagets jobb och det sitter bra i MFF nu.

Dessutom känns det som om MFF steg för steg bygger sig tillbaka till Allan Kuhns inledande sätt att se på fotboll med en offensiv spets och inriktning. Utan att ge avkall på den defensiva stabiliteten.

Ta bara 2-0-målet! Egentligen var det alldeles för snyggt för att göras i en träningsmatch med ”bara” 2561 på läktaren. För anfallet som öppnade med Magnus Wolff Eikrems geniala tunnelpassning och fortsatte med att Pa Konate hittade Vidar Örn Kjartansson var ett av säsongens allra bästa och vackraste på Swedbank stadion. Ett lag som både kan hålla nollan och göra sådana mål blir väldigt svårslaget.

Vidar Örn Kjartansson gjorde alltså 1-0 också och har därmed stått för alla sommar-målen. Mot OB hade han en chans och satte dit den. Mot AGF brände han fyra chanser i den första halvleken, men körde på ändå. Och då kom målen. Jag tror inte att det var en slump. Tvärtom tror jag att han numera känner ett stort förtroende inte bara från MFF-ledningen och lagkamraterna utan även de som sitter eller står på läktaren. De vet att han är en exceptionell målskytt och han vet att de vet det. Den kombinationen kan bära riktigt långt, eller snarare högt i skytteligan.

Mer positivt:

Anton Tinnerholm och Pa Konate var stabila bakåt i 90 minuter och rejäla offensiva hot, Konate efter paus och Tinnerholm hela matchen. Även om MFF dominerade,, skapade mest och spelade bäst fick dessutom Johan Wiland visa att formen är på topp. Han gjorde tre rejält vassa räddningar. Så länge Anders Christiansen och Enock Kofi Adu fick spela ihop visade de också att de är den naturliga kombinationen på mitten. Fast mest glädjande var ändå Erdal Rakips inhopp. Hans fart, vilja att utmana och ta sig förbi var härlig att se.

Magnus Wolff Eikrem spelade med nummer 10, Gullermo Molins gamla nummer. En del tycker kanske att det var för tidigt att ge Gisches nummer till någon annan. Det tycker inte jag. Molins är – tyvärr – inte kvar i MFF. Man kan knappast ha en karenstid för spelarnummer. Tvärtom känns det i alla fall för mig som ett val med två vinnare. Vargen får det speciella numret han drömt om och Molins minne hedras genom att MFF nu gett tröja 10 till lagets största lirare och passningsgeni. För mig är båda värdiga att ha spelat med nummer 10 på ryggen i MFF. Så vad är problemet?

Negativt?

Skadorna. Oscar Lewicki fick ge återbud på uppvärmningen och ljumskskador är lömska. Jo Inge Berget och Enock Kofi Adu föll bort under matchens gång. Berget gav dock ett snabbt besked om att det inte var någon fara med ryggen och Adu hoppades och trodde att vristen skulle vara okej igen till måndag.

Hybrisen. Allt det jag skrivit ovan står jag för. Men mitt i berömmet måste det påpekas en viktig sak. Både OB och AGF var träningsmatcher. Det är i Allsvenskan allvaret finns och den kör igång först nästa vecka. Men vinna är alltid bra och även om Malmö FF ledde serien inför uppehållet är jag övertygad om att pausen varit nyttig för MFF. Just för att den efter den inledande vilan absolut inte varit en paus. Efter den matchtäta perioden behövde MFF träna. Hårt och mycket. Det är gjort nu. Nästan. Resten av veckan är också en förberedelse.

 

 

Målet gav ett viktigt besked

Det var en träningsmatch och ingen spelmässig höjdare.

Men MFF vann. Trots att OB långa stunder hade mer boll och lättare kom fram till chanser. En stunds genialitet av Magnus Wolff Eikrem och effektivitet av Vidar Örn Kjartansson räckte. Eikrem – vem annars? – såg passningsvägen tillräckligt snabbt för att sätta Kjartansson i friläget. Och Vidar satte dit matchens enda mål.

Det var ett viktigt besked!

[ad_dropper zone_id=”16″]

En chans – ett mål. Det är ett bra tecken på en riktig målskytt.

Samma sak gäller faktiskt förmågan att göra mål i flera olika, och skilda, sammanhang. Vidar Örn Kjartansson har gjort mål i Allsvenskan, det känns som han kan fortsätta att göra det i de stora matcherna och när det på nytt blir aktuellt med Europaspel. Men det för mig mest utmärkande tecknet på en riktigt vass målskytt värd att följa i fotspåren på alla de stora sådana som tidigare spelat i MFF-tröjan är att det trillar in mål i vardagen också!

På träning, i försäsongsmatcher, i mitt i sommar-matcher där det blir nio planerade och ytterligare två byten. Hela tiden. Mål, mål, mål…

Därför var 1-0-målet matchens behållning. I alla fall för mig.

Att det sedan gav en seger också är aldrig fel. För det är alltid bättre att vinna än att inte göra det.

Hur bra och viktigt var det då att spela matchen?

MFF har tränat hårt en period. Det märktes.

MFF har inte spelat matcher på länge. Det märktes också.

Men egentligen kan man vända på det och säga att just bristen på matchtempo och kvalitet var beviset på hur mycket matchen behövdes! En lång period utan matcher innebär ju att man måste lägga in ett par sådana innan det blir allvar igen. Det här var den första, nästa blir på måndag.

Tycker också att MFF gjorde helt rätt som körde ett lag i 45 minuter och ett i princip helt nytt i den andra halvleken. Det störde rytmen mindre än OB:s sätt att matcha laget. Att en bit in på den andra halvleken byta fyra spelare och lite senare byta tre till. Det tror jag störde mer och kan vara en liten del i förklaringen till att OB inte kunde utnyttja att man sett över 90 minuter var det något bättre laget.

Nu kan MFF dessutom lägga ett tufft träningspass på fredag då det efter en normal match hade behövts en vilodag.

Förutom seger och målet fanns det en hel del positivt i MFF.

Magnus Wolff Eikrem gjorde en stark insats och det gällde även Pa Konate. Inte minst var det intressant att se att Konate klarade både defensiven och offensiven trots att han ibland hade den där höga utgångspositionen för ytterbacken som Allan Kuhn körde med i början och sedan plockade bort.

På presskonferensen passade Allan Kuhn också på att berömma Erik Andersson, som inte skulle spelat men fick hoppa in som högerback när Andreas Vindheim tyvärr blev skadad redan sju minuter in på comebacken efter de tidigare skadeproblemen. Det gjorde Kuhn rätt i. Erik Andersson löste det alldeles utmärkt trots sämre förberedelser än de övriga – han hade ett löppass före matchen – och en ovan position.

Samtidigt är det omöjligt att inte tycka synd om Andreas Vindheim. Han har kämpat hårt för att komma tillbaka och det är ingen efterhandskonstruktion att säga att han imponerade på veckans träningar. Det gjorde han!. Nu kan han få börja om igen.

En annan spelare det var synd om var 18-årige U19-mittbacken Mattis Andersson. Han var en av två (den andra var Felipe Carvalho) som skulle spelat i 90 minuter. Istället blev han sjuk och fick bytas ut i paus. In kom en annan U19-spelare, 17-årige Hugo Andersson. Och MFF fortsatte att hålla nollan.

 

MFF-kross i U21

MFF fick precis de beskeden man ville ha i U21-matchen borta mot IFK Göteborg.

MFF vann med 5-0, fullt förtjänt dessutom.

Siffrorna var snarare i underkant enligt den mycket nöjde tränaren Olof Persson.

_ Sista kvarten blev lite avslagen. Då var det mer lek än skärpa. Och vi var överlägsna.

_ Det har varit väldigt tunga dagar på sistone så det här blev en liten ljusning. Vi mötte dessutom ett IFK Göteborg där det på papperet var jämnt i antal A-truppspelare.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Piotr Johansson gjorde två av målen, ett på straff sedan han själv blivit fälld och ett på halvvolley. Isak Redzic blev också tvåmålsskytt trots att han bara spelade en halvlek.

_ Isak var jättebra. Men han spelade i U19 i helgen så vi var överens om att han bara skulle vara med i 45 minuter om det gick att lösa.

Det resterade MFF-målet gjorde mittbacken Mattias Andersson, som också gjorde en kanonmatch.

Yoshimar Yotún, Felipe Carvalho, Enock Kofi Adu och Vladimir Rodic var med i startelvan och Olof Persson var nöjd med samtligas insats. Adu gjorde precis det han ska. Han dominerade, var alltid spelbar och hittade passningslösningarna.

_ Han har kanske inte dominerat som vi vet att han kan göra på träningarna, men det här var ett bra kliv. Adu hittar passningar andra inte ser i trånga lägen och idag var han riktigt bra de 70 minuter han spelade, berömde Olof Persson.

………………………………………..

Beskedet om Jo Inge Berget blev positivt.

Magnetundersökningen visade inte någon bristning, bara en svullnad runt ljumsken.

Det innebär att han nästan säkert gör comeback före EM-uppehållet. Spel mot Gefle IF på lördag lär dock inte komma ifråga.

_ Hammarby kan också bli svårt. Sedan har vi gott hopp, säger Olof Persson.

 

Intressantare än det ser ut

Åtta spelare är borta på grund av landslagsuppdrag.

Några fler saknas för att de ännu inte riktigt är ikapp efter skador/sjukdom.

Det gör frågan berättigad:

Är det någon större mening med att spela långfredagens genrep mot HJK Helsingfors inför den allsvenska starten mot IFK Norrköping?

[ad_dropper zone_id=”16″]

Söndag-måndag ska dessutom MFF:s U19, U17 och U16 spela slutspel i Ligacupen. A-laget går givetvis före, men det är rätt viktiga tävlingsmatcher för u-spelarna som är aktuella att lyftas upp för att fylla hålen.

Lägg till att tränaren Allan Kuhn saknades på dagens träning. Han har feber.

Men jag tycker ändå att svaret på frågan om matchen gör någon nytta är ja.

Trots allt blir laget rätt bra:

Johan Wiland – Piotr Johansson, Mattias Andersson, Rasmus Bengtsson, Felipe Carvalho – Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Enock Kofi Adu, Erik Andersson – Guillermo Molins, Markus Rosenberg.

På bänken sitter Fredrik Andersson, Teddy Bergqvist, Mattias Svanberg plus Isak Redzic, Dennis Hadzikadunic och Victor Christiansson från U19.

Och för åtskilliga av spelarna är det här en utmärkt chans att visa upp sig.

Guillermo Molins får en match från start i anfallet. Alla fystester visar rätt resultat och två av de tre senaste inhoppen har varit riktigt lovande. Nu får han möjligheten att göra det samma från start han gjorde som inhoppare mot till exempel GIF Sundsvall och visa att han är en 90-minutersspelare.

Och som Olof Persson påpekade, med Markus Rosenberg bredvid sig. Det får han inte i U21.

Rasmus Bengtsson har tränat för fullt i en vecka. Nu ska han hålla.

Mattas Andersson tillhör U19, men är troligen den som just nu står först i kön för att få en lärlingsplats i A-truppen En match som den här är en väldigt bra chans att förstärka den bilden.

Felipe Carvalho får spela vänsterback och Piotr Johansson högerback. Några ordinarie ytterbackar finns inte tillgängliga. Men det öppnar för ett bra test. Carvalho ska stanna och Johansson ta Yotún-rollen fast på andra sidan. Det vill säga, det är Piotr Johansson som ska spela högt uppe i planen, så ofta han kan.

Jag pratade en stund med Piotr. Han är yttermittfältare, men ser det här som en möjlighet att om han klarar av uppgiften på rätt sätt skaffa sig ytterligare en position att kunna konkurrera på. Två veckors sjukdom med feber förstörde en del av försäsongen, men målet är en plats i truppen i premiären mot IFK Norrköping och helst ett inhopp.

_ Därför är det viktigt att spela bra nu mot Helsingfors.

Erik Andersson var bra på kanten när han spelade där i första halvleken i U21-premiären. Nu får han en ny match där.

Och Eock Kofi Adu får spela. Bara en sådan sak.

Tar också för givet att Mattias Svanberg efter skadestrulet ska vara redo för ett långt inhopp. Där har jag samma råd som tidigare. Ta varje chans att se honom nu innan han slagit genom så kan ni skryta om det sedan när han gjort det!

…………………………………………………….

Ivo Pekalski blev klar för Halmstads BK igår.

Skrev omedelbums på twitter att jag innerligt hoppas att han lyckas. En sympatisk spelare i en sympatisk klubb.

Reaktionerna talade ett tydligt språk. Ni är många som tycker som jag.

Rehaben efter korsbandsskadan är inte avslutad. Många hoppas på comeback i maj-juni. Själv tror jag mer på juli-augusti.

——————————————–

Igår blev det dessutom klart att Malmö FF lånar ut U19-spelaren Oliver Stojanovic Fredin till Ängelholms FF i Superettan.

ÄFF har stora ekonomiska bekymmer, men det är ett bra lag att utvecklas i.

Piotr Johansson hade stor nytta av utlåningen dit när han under hösten fick en permanent startplats av den då nye tränaren Christian Järdler.

_ Bra miljö, bra tränare och bra för Oliver. Och jag tror att det löser sig med ekonomin, säger Piotr Johansson.

Både Piotr och Oliver är yttermittfältare på högerkanten.

Sedan blir det snudd på släktmöte i Ängelholms FF. Oliver Stojanovic Fredins morfar Sten-Inge är ordförande i klubben och Olivers bror Dennis ingår redan i spelartruppen.

Utlåningen gäller säsongen ut.

 

Ingen bra premiär

Det blev ingen bra premiär för MFF i U21-serien.

Förlust med 0-1 hemma på Malmö IP mot Falkenbergs FF med så många A-truppspelare i laget som MFF hade är givetvis inte bra.

Inte med den bredden i truppen och inte med den hunger att visa upp sig som borde finnas.

Nu kunde istället Falkenbergs Jesper Karlsson avgöra på en av lagets få chanser.

MFF hade mycket mer boll, men hade svårt att utnyttja övertaget till att skapa klara chanser och började ofta om när man redan spelat sig förbi istället för att koncentrera sig på avslut.

Det underlättade heller inte för MFF att Falkenbergs FF spelade starkt i försvaret och att målvakten Otto Martler var felfri.

Men visst fanns det ett par ljusglimtar i MFF.

Erik Andersson gjorde en mycket stark förstahalvlek, dippade något efter pausvilan, men kom tillbaka och kändes i alla fall för mig som matchens bäste MFF-spelare.

Mittbacken Mattias Andersson, född 1998, gjorde också en stark insats. Han är lugn, brytstark och bra på huvudet, vilket han visade alldeles mot slutet när han var nära att nicka in 1-1 på hörna. Om A-truppen inte redan haft för många spelare borde han ligga närmast till för att få en lärlingsplats. Men med tanke på antalet spelare i truppen lär det tyvärr dröja ett tag innan det blir dags för att fylla på med nya lärlingar.

Andreas Vindheim spelade en halvlek, såg rejält rostig ut och hade ont i foten när han klev av.

Felipe Carvalho spelade också 45 minuter, utan känning.

Guillermo Molins spelade lite mer och som vanligt är det hans insats alla frågar efter och bedömer.

Så hur gick det?

Ska jag sätta ett betyg får det bli hyfsat.

Gische var inte i närheten av succén och klassen han höll i inhoppet mot GIF Sundsvall.

Dels är han i en fas där det är lättare att hoppa in sista 25 mot ett upplöst försvar än starta mot ett där allt är på plats.

Dels hamnar han precis som förra året i U21 i ett spel där han överarbetar, vill för mycket och blir lite för självisk.

Jag gillar det inte alls.

Ska Guillermo Molins ha ett nytt långt kontrakt – och det tycker jag att han ska ha – ska det vara för hans:

1.) Status i truppen, bland supportrar och i klubben.

Gische är en MFF-ikon och kommer att vara det ända till dess han avslutar karriären om fem-sex år. Då kommer den ende andra spelaren som kan konkurrera, Markus Rosenberg, att ha slutat. Mackan är född 1982, Gische är född 1988.

2.) Klass i A-laget.

Före skadan var han lysande. Mot GIF Sundsvall visade han mycket av den gamle gode Gische.

3.) Pengarna.

MFF har råd att chansa. Särskilt med tanke på skäl 1 och 2.

Han ska däremot inte ha kontrakt för det han visar i U21-laget. Där blir viljan och pressen att prestera för stor. Och där har han dessutom under lång tid visat för lite.

Därför tycker jag att det är dags att klara klartext. Om han varit vilken testspelare som helst och man BARA ska avgöra frågan baserat på U21-matcherna förstår jag om MFF säger nej till en förlängning. Det hade jag också gjort. Men det gäller att tänka längre och vidare och då ska han ha det.

I den här ekvationen har jag dock räknat bort Gische själv och hans agent. De har också ett ansvar i processen att komma överens.

Enock Kofi Adu då?

Gjorde han något för att komma från frysboxen?

Många var kritiska. Jag tyckte att hans U21-insats mot Falkenbergs FF var ett steg framåt. Särskilt med tanke på vilken hackig försäsong han faktiskt haft med få matcher och inget läger.

Agon Mehmeti sprang och sprang och sprang och sprang, nästan alltid utan att få bollen. Men det räcker för beröm i min bok och kritik mot lagkamraterna som hade chansen att passa honom utan att göra det.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.