MFF är bra på så mycket mer

MFF:s sista veckor före EM-uppehållet gav guldsmak.

Matchen i Östersund ändrade inte ett dugg på det intrycket.

Östersunds FK tilläts skapa åtskilliga chanser, men det kändes rätt oundvikligt på deras hemmaplan och den offensiva kapacitet och inställning som – faktiskt – bor i nykomlingen.

Men skillnaden var och är att ÖFK är bra på vissa saker. MFF är bra på så mycket mer.

Det är lätt att charmas av Östersunds FK. Av lagets sätt att spela sig fram genom även starka försvar och skapa chanser och av viljan och förmågan att spela sig ur det egna försvarsområdet oavsett hur trångt läget är.

Men MFF är minst lika bra på båda sakerna.

Samtidigt är MFF mil bättre än Östersunds FK på att försvara sig när motståndaren har bollen och att utnyttja chanserna man spelar till sig.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Bakåt beror det på att MFF har bättre spelare och saknar den naivitet och orutin Östersunds FK fortfarande dras med i försvarsarbetet.

Framåt beror det på att MFF har MYCKET bättre spelare än Östersund.

Markus Rosenberg är en klasspelare. Punkt. Magnus Wolff Eikrem fortsätter att rada upp assistpoäng och kan dyrka upp vilka försvar som helst i Allsvenskan. Dessutom är han totalt prestigelös. Hur många av hans assist har inte kommit från lägen han själv kunnat avsluta i? Och nu har jag äntligen lätt mig att se Vidar Örn Kjartansson för vad han är, en avslutare av skytteligevinnar-klass! Se till att sätta honom i lägena eller låt honom själv nosa upp dem eller springa sig till dem så kommer målen.

Att leta fel i enskilda bollmottagningar, närkampsinsatser, löpningar eller avslut hos Kjartansson är lika meningslöst som att göra det hos en spelare som Lasse Larsson. Hat-trick-mannen från förr, för er som minns honom. I båda fallen är detaljen större än helheten! Detaljen är den viktiga att göra många mål. Fäst blicken på den. Helheten är hur det ser ut mellan målen. Skit i det. Så länge det ger resultat i målprotokollet.

Och 3-1-skottet var världsklass…

Tyvärr smolkas slutbetyget lite av lallaren alternativt lallarna som skötte den officiella statistiken till SvFF på Jämtkraft Arena. Magnus Wolff Eikrem fick assist på 1-0 och 3-1, men inte på 2-1. Det är ju helt puckat! Eikrems sätt att direktpassa på hörnreturen in i straffområdet till Kjartansson var en stor prestation. Som nu bara försvinner. Dessutom plockade man bort assisten till 4-1. Där får Kjartansson en klockren långpassning. Jag har bara sett en tv-repris, men visst var det Mattias Svanberg som slog den? I så fall gjorde han sin första allsvenska poäng tio minuter in på sin allsvenska debutmatch. Att sno den från honom är inte okej.

Tydligen är det heller inte första gången det händer i Östersund. Bland annat lär hemmaklubbens Brwa Nouri ha gjort två assist som han inte blivit krediterad för. Dags att göra något åt problemet och för SvFF att gå in och rätta till misstagen.

Men det mesta var positivt. Här är bara ett par grejer till:

Anton Tinnerholms förstahavlek var grymt bra.

Johan Krantz gjorde den bästa domarinsatsen jag sett hittills i årets allsvenska. Tänk så gott det kan bli när en domare tillåter närkampsspel, låter bli att vifta med korten i onödan och visar spelförståelse.

Att de som tvivlat på att MFF behöver en bred trupp fick en ny rejäl påminnelse om att de har fel. Mot slutet av vår-Allsvenskan har MFF fått klara sig utan spelare som Guillermo Molins, Rasmus Bengtsson, Jo Inge Berget, Oscar Lewicki och Yoshimar Yotún och nu även Tobias Sana och Erdal Rakip, som fick ge återbud på uppvärmningen, och bara fortsatt att vinna. Samtidigt har lag med färre skador gått på knäna.

Johan Wiland var hur stark som helst i målet.

 

 

Utvisningen räddade spöket

Det gick inte att döda både Häcken-spöket och inte kunna vinna cupen-spöket.

Det är alltid lätt att hänga straffskyttar, men det var utvisningen på Oscar Lewicki vid ställningen 2-0 i den 51 minuten som avgjorde matchen!

MFF hade annars aldrig tappat övertaget, greppet och ledningen man skaffat sig. Titta bara på att det var BK Häcken som efter urladdningen som gav 2-2 blev tröttast mot slutet och i förlängningen. Trots spel med en man mer och en rätt lång sejour med två man mer när Pa Konate var ute och blev lindad runt huvudet.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Utvisningen födde dessutom en rad andra negativa effekter. När det var dags för straffavgörandet hade MFF bytt ut tre spelare som borde varit bra att ha i straffläggningen: Markus Rosenberg, Magnus Wolff Eikrem och Vidar Örn Kjartansson.

Av naturliga skäl kommer det att bli stort fokus på domaren Andreas Ekbergs svaga insats. Utvisningen går att diskutera, inte minst när han tidigare nöjt sig med gult kort när Häckens Nasiru Mohammed attackerat Johan Wiland och efter utvisningen inte plockade upp något kort alls när Tobias Sana kom åt Häckenmålvakten Peter Abrahamsson och missade en straff till MFF.

Överhuvudtaget var det en uppvisning i inkonsekvens. Fram till utvisningen varnade Ekberg för allt och en lång stund efter den för ingenting. Men oavsett vilket var Oscar Lewickis attack överdriven och onödig. Isolerat från det övriga kan jag köpa utvisningen rakt av. Och den chansen att komma in i matchen borde Häcken aldrig fått. Spel med en man kort behöver inte alltid påverka så mycket. Ett bollskickligt Häcken är dock inte ett lag man ska dra på sig ett rött kort mot.

Extra olyckligt var det Lewicki gjorde också för att det kom med helt fel tajming.

De senaste matcherna, inklusive de 50 minuterna han fick vara med idag, har han varit betydligt bättre än tidigare under säsongen. Han hade börjat hitta en bit av landslagsformen även i MFF – och så hände det här.

Lyfter man blicken är det bara att gratulera BK Häcken. Hisingslaget har varit värt att ta sin första titel länge nu. Det är ett litet lag som tillfört mycket till svensk fotboll och blivit en stor klubb.

Men ur MFF-synpunkt var det givetvis synd att titeln kom i den här matchen. MFF hade varit seedat i samtliga kvalomgångar inklusive play off till Europa League, Häcken blir det möjligtvis i den första. MFF har dessutom en trupp med så många duktiga spelare att säsongen delvis redan är förstörd trots att vi bara är i maj.

Matchen var även på väg att bli något att komma ihåg i evigheter i Malmö.

1-0 var snyggt med Anton Tinnerholms snabba inkast, Magnus Wolff Eikrems fina assist och Markus Rosenbergs avslut.

2-0 var ännu vackrare när Eikrem drog in frisparken och visade att han behärskar den konsten också. Då hade han på bara ett par dagar assisterat till fyra raka mål mot Häcken och gjort det femte själv. Han ÄR en stor spelare och jag hade verkligen unnat honom att bli den som sköt 15:e cuptiteln till MFF.

Samma sak för Erdal Rakip, som det var bäddat för i straffläggningen och för Tobias Sana som gjorde ett kanoninhopp. Och för Guillermo Molins som visade vägen med straffmål 1 och också kom in med ny energi till ett Malmö FF som var så nära att svänga tillbaka matchen till sin fördel och köra in spöket i mangeln.

Publiken var också i gammalt gott häxkittel-slag!

………………………………………………..

Annars fattar jag fortfarande inte hur det kunde gå snett.

Det var Bo Larssons födelsedag.

På förmiddagen retweetade jag Torbjörn Flygt som berättade att han hört MFF testa högtalaranläggningen med Dylans ”Bringing it all back home”.

På turen till Swedbank stadion träffade jag oerhört MFF-kunnige Jacques Werup, som givetvis också var på väg till matchen, snackade en massa MFF och tippade 2-0.

Och på hedersläktaren satt Hans Cavalli-Björkman för första gången på evigheter.

Jag kan fortsätta ett tag till.

Det var liksom upplagt för att cuppajävelpokalen skulle komma hem…

Nu får den hissas på Hisingen.

……………………………………………………………

Tifot var strålande snyggt.

Egon ”Todde” Jönsson, Kjell Rosén, Lasse Larsson, Ingemar Erlandsson och Erik Nilsson var spelarna som hyllades. Från 40/50-talets och 90-talets MFF när laget fortfarande kunde vinna cupen.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.