Ett anfallspar att älska

Jag utgår från att Guillermo Molins startar mot GIF Sundsvall.

Allan Kuhn vill inte bekräfta utan nöjer sig med ett ”vi får se”.

Men när MFF på lördagen körde den sista öppna träningen inför matchen var det Gische och Markus Rosenberg på topp. Dessutom är det ju dags!

[ad_dropper zone_id=”16″]

Och den MFF-supporter som inte får kittlingar i magen av att se Molins första allsvenska match från start på 680 dagar måste vara mer eller mindre bedövad. Det kan ju heller inte bli mer MFF än ett anfall bestående av Guillermo Molins och Markus Rosenberg. Något som faktiskt bara hänt en gång tidigare, i träningsmatchen mot HJK Helsingfors.

Petningen av Vidar Örn Kjartansson är naturlig eftersom han hittills inte har levt upp till förväntningarna, men innebär inte att vi har fått facit om han är en misslyckad värvning.

Det känns som om han är beroende av inlägg, som nästan ingen i MFF slår.

Det känns också som han kan vara extra effektiv mot lag som backar ner och parkerar en gammal hederlig Gefle-buss i eget straffområde, vilket färre och färre lag gör numera mot MFF.

De mindre lagen i cupen gjorde det inte, Jönköping Södra gjorde det definitivt inte och GIF Sundsvall kommer nog heller inte att göra det.

Men hans tid kommer.

I väntan på det är det rätt givet att Allan Kuhn lever upp till det han sa när han presenterades som ny MFF-tränare. De två på topp och de två kantspelarna ska göra poäng, mål eller assist, annars blir det bänken.

I övrigt blir det bara en förändring i startelvan. Vladimir Rodic är tillbaka efter sin korta sjukperiod.

Många har efterlyst en petning av Kari Arnason i mittförsvaret och han var verkligen inte bra mot Jönköping Södra. Han gjorde ett par grova misstag och synkade heller inte alls i samarbetet med de övriga i backlinjen.

Men det var väldigt mycket annat som gick fel i försvarsarbetet. I hela laget. Om inte alla gör sitt jobb blir mittbackarna extra utsatta i sättet Malmö FF valt att spela och laget är fortfarande inne i en period där man lär sig. Att efter seger i fem av tävlingsmatcher plötsligt få panik efter en enda förlust – hur klantig den än var – låter inte som en bra idé.

Dessutom är Kari Arnason själv ytterst väl medveten om att han var dålig mot Jönköping Södra.

Egentligen räckte det med att lyssna på vad han sa när han kom in i pressrummet efter den stängda söndagsträningen.

_ Det var nog min sämsta insats på tio år! När felen kom började jag tänka på att undvika att göra fler, blev passiv och fortsatte att göra fel.

Han vill ha revansch. Jag tycker att det rätt givet att han ska få chansen att ta den.

Glöm heller inte för en sekund att Sundsvallsmatchen är viktig. Ett mästarlag brukar förlora fyra-fem matcher på en säsong. Magplasket på Stadsparksvallen innebär att MFF redan förlorat en efter två spelade omgångar. Det går givetvis att reparera. Men två förluster på de tre första är som att sticka fram huvudet i giljotinen.

 

Dags att plocka fram alla K:na!

Jönköping Södra var inte bara nykomlingspiggt utan bra på riktigt.

Det var inte MFF.

Inte i närheten.

Och försvarsspelet var pinsamt.

Pawel Cibicki gjorde två mål och vann matchen i matchen mot Vidar Örn Kjartansson i utklassningsstil. Men det gäller att inte sväva iväg. Hade Markus Rosenberg mött MFF:s försvar hade han gjort fem!

[ad_dropper zone_id=”16″]

Det har pratats mycket om Allan Kuhns tre K:n.

Kärlek är bra, har varit nyttigt och kommer att vara nyttigt. Men nu är det dags att plocka fram de två andra K;na.

Krav! Det här var inte okej.

Och konsekvens! Kuhn har varit tydlig med att spelar man inte bra nog en längre period i den konkurrens som finns i MFF-truppen är det bänken som gäller.

Vidar Örn Kjartansson är säkert en duktig spelare. 25 mål i norska ligan gör man inte om det inte finns en stor kvalitet i kroppen. Och jag köper att han ska få lov att spela sig i form och sakta, men säkert komma upp i nivån han köptes för att hålla. Men nu är det dags för pausläge. Guillermo Molins ska vara anfallsreserv i första hand. Mot Jönköping Södra var han på sina 30 minuter betydligt bättre än Vidar Örn Kjartansson som starter.

Markus Rosenberg är alltid bra. I nästa match bör han ha Guillermo Molins bredvid sig i startelvan. Eller Jo Inge Berget. Han är just nu också bättre än Örnen som forward. Pawel Cibicki var det också på onsdagskvällen, men han är utlånad – för hela säsongen.

Backlinjen var direkt svag, trög och långsam och Kari Arnason var tillbaka i något slags brittiskt mittbacksspel från Tipsextra-perioden. Eller modell Tim Parkin, som spelade i MFF för 100 år sedan, känns det som.

MFF var då ett för spelande lag för att ha Parkin.

MFF 2016 är också ett spelande lag och vill till och med vara ett possessionlag med en briljant fotboll. Jag tror på Allan Kuhns och Daniel Andersson idéer om hur MFF ska spela. Men jag är just nu livrädd för att MFF inte fullt ut har pjäser som kan leva upp till de förväntningarna och helt enkelt inte passar in i filosofin. Jag tror fortfarande att jag har fel där och att kvalitén och förmågan i mittförsvaret finns. Inte minst hos Rasmus Bengtsson! Och platsar man i det isländska landslaget ska den finnas där också. Men det gäller att plocka fram den. Snabbt!

Mot Jönköping Södra fanns det nämligen ingenting – absolut ingenting – som gav mig hopp. Om Pawel Cibicki vann kampen mot Vidar Örn Kjartansson med 5-0 vann IFK Norrköpings mittbacksspel från premiäromgången mot MFF:s mittbacksspel mot Jönköping Södra med 10-0.

Frågan är dock om Allan Kuhn vågar plocka fram krav- och konsekvens-lådan och låta Franz Brorsson eller Felipe Carvalho spela istället för Kari Arnason i nästa match? Eller åtminstone ta fram hårtorken?

 

Var gömde sig Kuhn?

Tre spelare var sjuka och missade dagens MFF-träning.

Vladimir Rodic.

Felipe Carvalho.

Marko Johansson.

Carvalhos och Johanssons frånvaro påverkar inte startelvan. Det gör i hög grad Rodics influensa.

Direkt när det blev känt startade spekulationerna. Många hoppas att Guillermo Molins ska få chansen, andra tror att det blir Magnus Wolff Eikrem. Men det finns faktiskt fem alternativ. Vladmir Rodic kan ju hinna bli frisk, man kan följa upp Erdal Rakips fina insats mot IFK Norrköping genom att ge honom chansen från start och man kan överraska och låta Piotr Johansson spela på sin naturliga position.

Egentligen finns det ett sjätte alternativ också. Mattias Svanberg kan spela på kanten. Men det är nog för tidigt efter skadeuppehållet.

Så vem blir det?

Roligast är Molins.

Troligast är Eikrem.

Och jag tror att MFF slår Jönköping Södra oavsett vilket av de sex alternativen det blir.

Vem jag hade valt?

Molins.

Det är dags nu.

…………………………

Passade förresten på att ställa en dum fråga till Allan Kuhn.

Han sprang ju ner och gömde sig i spelargången när Jo Inge Berget skulle skjuta straffen mot IFK Norrköping och avslöjade att han aldrig ser sina lags straffar.

Mentalt piss kallade han det, skrock kan andra kalla det. Och det blev ju mål…

Frågan då blev var han gömde sig på Malmö IP?

Där är det ju 50 meter till spelaringången och ingenstans att gömma sig ute vid planen.

_ Där fick jag nöja mig med att vända mig om och inte titta.

_ Men det är bättre på Stadion. Springa ner där är precis lika lätt som det var i Ålborg, konstaterade han.

Där har ni det viktiga resultatet av dagens undersökande journalistik.

Allan Kuhns svar när jag berättade att jag ville ställa en dum fråga var förresten perfekt, och lite danskt:

_ Igen?

 

Passa på att njuta av en final

Första tävlingsmatchen utanför Malmö vunnen.

Första tävlingsmatchen på gräs vunnen.

Men framförallt:

MFF är i klubbens första cupfinal sedan 1995.

[ad_dropper zone_id=”16″]

För det är ju faktiskt så att Sveriges bästa cuplag med 14 titlar inte bara saknar en slutseger i Svenska cupen de senaste 27 åren. Säsongerna efter 1989 års titel har dessutom bjudit på väldigt få avancemang till semifinal och final.

Finalen -95 är faktiskt den enda MFF nått sedan 3-0-segern över Djurgårdens IF 1989!

Därför hoppas jag att alla som följer och intresserar sig för MFF verkligen förstår att uppskatta framgången nu när det händer igen. Plus njuta av stunden. Det har blivit alldeles för mycket snack om att cupen är den enda vägen till Europa. Så är det, men framförallt är det en titel som står på spel i en turnering där MFF alltså bara en gång de senaste 27 åren varit framme i slutmatchen. Europaspel är mest en härlig bonus.

Inför matchen skrev jag att jag var orolig för planen.

Efter matchen frågade jag Allan Kuhn hur pass dålig den var.

Att den var kass syntes rätt tydligt.

Kom och se själv sa han, lotsade mig och Sydsvenskankollegan Max Wiman förbi ett par vakter ut till Guldfågelnmattan.

Kass är ett milt ord. Den släppte extremt mycket.

Inget ont till dem som sköter fritidsanläggningarna i Kalmar. De hade gjort ett bra jobb med att trots allt fixa till en spelbar plan. Men MFF fick spela betydligt mer långt än det var tänkt.

Det tog också en halvlek att få igång presspelet, som på grund av den dåliga planen var ännu viktigare än vanligt. Till och med avgörande för att kunna vinna matchen. Kalmarspelarna fick inget utrymme eller andrum att komma undan.

När den höga pressen satt där kom målen. Och när Markus Rosenberg kom igång var han matchens store MFF-lirare. Jo Inge Berget var dessutom rejält vass första kvarten efter pausen då allt avgjordes.

Rosenberg är förresten härlig på många vis.

Spelet är redan nämnt. Att han efter ett par straffmissar förra säsongen utan att tveka ändå tog på sig ansvaret som förste straffskytt och sedan sköt på det viset visade att det är han som leder laget.

På sätt och vis går det dessutom att säga att han var tvungen att spela bra.

Han älskar gräs och vill helst av allt spela på det underlaget. Tjatar lite till och med. Så när den störste gräsförespråkaren av dem alla får chansen att spela på en kass gräsplan istället för en jämn konstgräsyta tycker i alla fall jag att han ska visa att han gillar det.

I attityden! I spelet! I målskyttet! Den trippeln satte han.

 

 

Inte tid för gnäll

Ibland är det lätt att fastna i gnäll.

Det tänker jag låta bli.

Okej, den första halvleken var inte bra. passningsspelet klickade inte som det skulle, långbollarna blev för många och ett par chansmissar både före och efter pausen var horribla.

Dessutom hade MFF tydligen bestämt sig för att ta en tillfällig paus från diskussionen om vad som är bäst, långa eller korta hörnor för att istället bara slå – dåliga.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Men strunt i allt det för då bortser man från två viktiga saker: digniteten av matchen och klassen på motståndet.

Matchen var en kvartsfinal i Svenska cupen. Då gäller det att vinna och det gjorde MFF som nu bara är två matcher från en titel. Det ÄR bra.

IFK Norrköping visade att laget inte alls gled fram till guldet på ett bananskal. Peking är utmärkt organiserat med en taktik som sitter i ryggmärgen. Spelet är faktiskt – vilket Allan Kuhn också påpekade på presskonferensen utan att så många märkte det – rätt likt MFF:s. Men Malmö FF håller på och bygger. IFK Norrköping har ett försprång.

Det blir inte många gånger i Allsvenskan som MFF kommer att få möta ett lag som pressar så högt och har en spelare som Emir Kujovic. Undrar om det här inte också var ett viktigt test på hur det fungerar att dra upp Yoshimar Yotún så högt upp på vänsterkanten som MFF vill göra. Om IFK Norrköping inte klarade att utnyttja ytan bakom och göra mål tror jag att de allsvenska lagen generellt sett inte heller kommer att göra det.

Och det har pratats alldeles för lite om hur mycket bättre det här spelet passar Yotún än förra årets samt om hur svårt det är att stå emot den samlade offensiva kraften från honom och Jo Inge Berget. När MFF kopplade greppet om matchen i början av den andra halvleken var Berget en viktig faktor.

Så länge MFF inte är färdigt tycker jag absolut att laget ska bedömas efter:

1.) Resultaten.

Fyra tävlingsmatcher, fyra segrar. Det räcker långt.

2.) Topparna i spelet.

När det stämmer är MFF riktigt bra. Dalarna är djupa, men bör gå att slipa bort.

3.) MFF satte in tre bra spelare, Guillermo Molins, Agon Mehmeti och Erdal Rakip. IFK Norrköpings sena byten har ni redan glömt.

Satt för övrigt kvar i kylan i pausen och kollade MFF-avbytarnas uppvärmning. Vilken fantastisk glädjespridare Agon Mehmeti är. Han skojar, kramas, brottas och håller humöret uppe på allt och alla. För få fattar vilken nytta ett lag har av att ha en sådan spelare, dessutom uppväxt i stan och fostrad i klubben, i truppen.

Kalmar FF slog HIF efter straffar och väntar i semifinalen.

Då slipper MFF parkeringsplatsen Kalmar FF spelade på nu. Guldfågeln Arena ska vara klar. Givetvis ett plus och trevligt med en gräsmatch. Men frågan är var MFF ska hitta gräs att träna på under veckan?

En annan fråga är när matchen ska spelas? Svt och Svenska fotbollförbundet har redan klantat till lottningen av kvarts- och semifinalerna och speldatum för dem. Givetvis är det inte okej för varken MFF, Kalmar FF, BK Häcken eller segraren i den ännu inte spelade kvartsfinalen mellan AIK och Hammarby att inte veta när man ska spela semifinalen.

I proffsiga förberedelser gör det stor skillnad i upplägget av träningsveckan om man ska spela på lördag eller söndag. Men det struntar Svt och SvFF i.

 

Gamle gode Molins

Bäst med MFF:s match mot GIF Sundsvall var givetvis segern och det säkrade avancemanget i cupen. Näst bäst och mest glädjande var Guillermo Molins återkomst på den toppnivå han hör hemma.

Två mål och ett skott i ribban på lite mer än 20 minuter var inte bara en islossning nästan lika stor som den globala uppvärmningen håller på att ställa till med på Antarktis. Det var ett bevis på vad Gische kan uträtta när han får det att stämma. Skönt för honom själv – framförallt – men även för MFF och klubbens alla supportrar.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Frågan är om det i modern tid gjorts ett populärare mål på Malmö IP än 3-0? Och 4-0 spädde bara på effekten. Guillermo Molins-sången ekade redan när han skulle bytas in, men från att ha sjungits med röster fyllda av förhoppning svängde det snabbt till enbart toner av glädje. Blandat med några tårar som föll där ute i läktarhavet.

Nu vet alla att gamle Gische finns där någonstans inne i 2016 års Gische.

Plocka fram kontraktspennan!

Med detta sagt måste det dock sägas att det här var ett 25 minuter långt inhopp mot ett motstånd MFF redan börjat möra ner till benen. Samma tålamod som fört Guillermo Molins från skadan och hit kommer att krävas för att göra honom redo för den här nivån i 90 minuter i match efter match. Skillnaden är bara att det från och med nu säkert kommer att gå betydligt snabbare. Dessutom är det rätt oväsentligt just idag. Då ska han hyllas för det han faktiskt gjorde mot GIF Sundsvall.

Hyllas ska även matchens lirare Anders ”AC” Christiansen.

En småkall senvinterdag kan det tyckas konstigt att fråga om MFF hade AC:n påkopplad? Men det går ju inte att undvika och svaret är ja.

Efter matchen försökte Allan Kuhn tona ner prestationen lite grann med att påpeka att han inte var nöjd med Christiansen i den första halvleken. AC tappade för mycket boll och rörde sig på lite fel ställen på planen. Okej, det köper jag. Mest för att den andra halvleken var så mycket bättre. I den första var han ”bara” bra. Men han var bland annat nära att göra ett ruggigt snyggt mål redan då. Nu fick publiken vänta till den andra halvleken på hans 2-0-godbit.

Till saken hör också att det i MFF:s spel och taktik ingår att med stort bollinnehav, hård press och bra passningstempo köra slut på sämre motståndare- Ängelholms FF dog sista 30 och blev utspelat och GIF Sundsvall fick också allt svårare att stå emot MFF. Till slut borde det blivit mer än 4-0. Därför blev det också lättare för MFF-spelarna att glänsa ju längre matchen pågick.

Med det i minnet tycker jag att det inte är mer än rätt att plocka fram ett par prestationer som gjordes tidigt i matchen när GIF Sundsvall var mindre groggy. Som Jo Inge Bergets tanks-attacker den första halvtimmen och Markus Rosenbergs framspelning till Vidar Örn Kjartanssons 1-0. Det målet borde tvångsvisas för alla som tror att man måste dundra in en boll i krysset från långt håll för att ett mål ska vara riktigt snyggt.

Markus Rosenbergs första kvart av matchen var fenomenal. Det glömde säkert många i den andra halvlekens eufori. Just därför vill jag påminna.

Dåligt då?

GIF Sundsvall tilläts skapa för många farliga chanser. Allsvenskt motstånd ska inte negligeras och ibland bjöds Norrlandslaget på lite för mycket. Jag tyckte att Sirius var bättre och då har ändå Sundsvall värvat en av Sirius allra bästa spelare Stefan Silva. Men man har tappat Joakim Nilsson till Elfsborg och mot MFF såg det ut som om det kommer att ta ett tag till innan man fått ordning på försvaret efter den förlusten.

Flera gånger har Allan Kuhn också påpekat att lagen MFF hittills mött velat spela fotboll istället för att backa och tjonga. Där är jag lite mer cynisk och tror att det beror på att det är i Svenska cupen. När MFF ska spela i Allsvenskan blir det som vanligt igen. I den massiva majoriteten av matcherna blir det till att försöka lösa upp låga försvar.

Men mest illa är det ur MFF-synpunkt att söndagens lottning kan ge BK Häcken.

Komben att möta laget man har så förtvivlat svårt att vinna över i en turnering man sedan 1989 haft så förtvivlat svårt att ta en titel i låter inte bra…

 

Rosenbergs gest bäst

Den till slut stabila och överlägsna segern var givetvis det mest positiva med MFF:s cupmatch mot Ängelholms FF. Nu har MFF verkligen slagläge inför den sista gruppspelsmatchen mot GIF Sundsvall, både i jakten på förstaplatsen och en plats bland de fyra bästa gruppvinnarna.

Men det fanns så mycket annat positivt att plocka fram att det är lika bra att göra just det

Här är det jag mest fastnade för:

[ad_dropper zone_id=”16″]

1.) Markus Rosenbergs gest att ge bort straffen till Vidar Örn Kjartansson. Exakt så ska en kapten agera när han vet att det finns ett gyllene läge för en nyinköpt målskytt att få sätta dit sitt första mål i MFF-tröjan. Ett mål han längtat efter och som kan bli hur nyttigt som helst.

Skev det på twitter direkt efter straffen och fick nästan omedelbart två påpekanden. Är det så säkert att Markus är förste straffskytt och det bör väl med tanke på hans utdelning på straffarna förra året inte vara så svårt att avstå?

Jo, ”Mackan” är förste straffskytt. Hans självförtroende och position gör att han fortsätter att lägga straffar till han bestämmer sig för att inte göra det. Och just med tanke på att han säkert själv också ville drämma in straffen och visa att missarna 2015 var en tillfällighet tycker jag att det var extra stort av honom att avstå. Så gott jobbat Rosenberg!

Min enda invändning hade varit om Vidar Örn Kjartansson inte varit en dokumenterat bra straffskytt. Det stod ju 1-1, matchen var inte avgjord och det var viktigt att sätta den. Men alla som sett Kjartanssons straffskytte i Norge vet att han är bra på det också och det hade garanterat Markus Rosenberg koll på.

2.) Vändningen från 0-1 till seger. Igen! Det MFF inte klarade på hela säsongen ifjor har laget nu gjort två tävlingsmatcher i rad.

3.) Spelet. Ängelholms FF orkade inte och till slut blev det snudd på uppvisning. Men det var faktiskt rätt stabilt i den första halvleken också. Det krävdes en rejäl miss av Johan Wiland för att ÄFF skulle ta ledningen och MFF hade två stolpskott. Efter pausen visade MFF att man kan mala ner en sämre motståndare och sedan få utrymme att spela det spelet man vill ha.

Jag gillade också att Allan Kuhns MFF visade att det går att våga ännu mer mot Ängelholms FF än ett lite bättre lag som Sirius. Nu låg båda ytterbackarna högt och ett par gånger kom Rasmus Bengtsson farande upp mot motståndarnas straffområde. Utnyttja lägena och ytorna. Då blir det ännu tuffare att försvara för det sämre laget.

4.) Anders ”AC” Christiansens inhopp. I den 54 minuten fick Magnus Wolff Eikrem en smäll och in kom AC. 35-40 minuter ska inte räcka för att konkurrera om utnämningen matchens lirare, men jag tycker faktiskt att AC gjorde det. Han gjorde inte ett enda misstag! Helt enligt ritningarna kunde han också droppa ner bakom Anton Tinnerholm, ibland nästan i högerbacksposition och variera uppspelen.

Magnus Wolff Eikrem lyckades inte alls lika bra med det. Men jag tycker ändå att det är fel att såga Eikrem. Han fick inte, som AC, spela mot ett tröttkört Ängelholms FF. Länge tyckte jag också att Oscar Lewicki fick alldeles för mycket boll. Han gjorde som vanligt ett starkt defensivt arbete och var hela tiden rörlig och angelägen att hitta en position där backarna kunde spela till honom. Men när Lewicki fick bollen hände det för lite konstruktivt. Till slut blev det lite av ett moment 22. Genom att hela tiden vara både det närmaste och lättaste uppspelsalternativet fick han nästan alla passningarna. Och sedan kom MFF inte vidare. Det blev mycket bättre när Christansen kom in och backarna insåg att allt inte måste gå med Oscar Lewicki som mellanstation.

5.) Jo Inge Bergets målstim. Två till blev det mot Ängelholm och han har redan kopplat ett grepp om den interna skytteligan. Det viktigaste var att han på nytt visade att han är målfarlig både som yttermittfältare och forward. Mot Superettanlag och lag i Allsvenskan som backar hem är det en stor fördel att MFF kan hota i straffområdet både med två starka anfallare (Kjartansson och Rosenberg) och Berget.

Negativt:

Publiksiffran. 3 417 var minst 1 000 för lågt.

Vladimir Rodics bristande form.

Att Guillermo Molins inte fick näta efter konstnumret nere vid linjen. Då tror jag att det hade lossnat för honom. Kanske kan enbart det faktum att han fick göra den delikatessen få den effekten?

Att ytterbackarna nu när de kommer så högt upp och i avslutslägen inte gör mål också.

Johan Wilands miss vid baklängesmålet. Den var grov. Men kom ihåg att det var han som räddade tre poäng mot Sirius med en frilägesparad vid 2-1.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.