Det här kan hända i sommar

Snart startar Silly season på allvar.

Här är vad jag tror kommer att hända i MFF i sommar.

Två saker är definitivt klara:

[ad_dropper zone_id=”16″]

Behrang Safari böjar träna med laget redan när truppen samlas igen den 20 juni och blir spelklar när övergångsfönstret in till Sverige öppnar den 15 juli.

Målvakten Zlatan Azinovic kommer inte att erbjudas något nytt kontrakt. Det bekräftade sportchefen Daniel Andersson när jag pratade med honom i veckan. Därmed lämnar Azinovic truppen. Eventuellt blir hans nästa adress Ängelholms FF där MFF placerat honom, men när hans kontrakt gått ut är det helt och hållet upp till honom själv var han hamnar. Ett väntat beslut. Han fick ett halvårs förlängning för att kunna rehabträna i lugn och ro. Han kan dock ha en framtid i MFF ändå, utanför planen. Han är engagerad i idrottsakademiverksamheten i MFF i Samhället och håller på att utbilda sig till lärare. Där är det en mycket nyttig kombination.

Med dom två spelarna lämnar jag fakta och går in på vad jag tror kommer att hända.

Ett par spelare som behöver speltid kommer att lånas ut. Mitt tips är Felipe Carvalho och Piotr Johansson. Eller tips och tips, jag har fått rätt klara indikationer på att det är just de två det handlar om.

Felipe Carvalho är ett råämne till något stort och MFF tror fortfarande att han ska utvecklas till inte bara en spektakulär utan även stabil allsvensk mittback. Därför kommer klubben inte att sälja honom utan det är utlåning och speltid som gäller. Piotr Johansson har redan varit utlånad och tiden i Ängelholms FF utvecklade honom. Andra delen av hans sejour där tog han stor kliv framåt, steg som han utan speltid i MFF riskerar att förlora. Den här gången vill dock MFF låna ut honom till ett bättre lag. Jag tror därför att Carvalho och Johansson under hösten spelar i ett annat lag i Allsvenskan än Malmö FF.

Försäljningarna tror jag blir betydligt färre än många tidigare säsonger och inte så många som flera har spekulerat i. Mitt tips är att MFF säljer 1-3 spelare och om jag ska ranka dem som är i riskzonen är det 1) Oscar Lewicki, 2) Yoshimar Yotún, 3) Jo Inge Berget och 4) Enock Kofi Adu.

När det gäller Oscar Lewicki hänger det till viss del på vad han själv vill. Han har 1,5 år kvar på kontraktet, det centrala mittfältet är späckat med goda alternativ i truppen, han var hett uppvaktad i vintras och i praktiken köpte MFF in en ersättare i Anders ”AC” Christiansen redan då. Om MFF får ett acceptabelt bud säljer man Lewicki. Med 1,5 år kvar på kontraktet är det nu man ska agera om det ska bli en bra ekonomisk uppgörelse och spel i EM är ett bra skyltfönster.

I ett annat skyltfönster, Copa America, övertygar Yoshimar Yotún. Han har också 1,5 år kvar på kontraktet och med Behrang Safari och Pa Konate i truppen behövs krasst uttryckt inte Yotún längre i samma utsträckning. Därför är det samma slutsats här. Får MFF ett bra bud säljer man.

Jo Inge Bergets kontrakt går också ut om 1,5 år. Han är het både som anfallare och kantspelare och utlandsintresse finns. Så ofta som MFF nämner honom när man själva ska spekulera i spelare som kan vara på glid undrar jag så smått också om MFF inte vill trissa upp priset i en försäljning man ändå anar ska komma? Rätt pris så…

Gissa hur lång tid Enock Kofi Adu har kvar på kontraktet. Jomenvisst, 1,5 år. Fast det fallet är lite annorlunda. Tro inte för ett ögonblick att de sportsligt ansvariga i MFF inte förstår vilken fantastisk fotbollsspelare Adu är. Det gör man! Adu och AC är det överlägset bästa centrala mittfältsparet i Allsvenskan och i jakten på SM-guldet kan det vara dumt att sälja ena halvan. Här avgörs det istället av Enock Kofi Adus vilja att flytta och tjäna ännu mer pengar någon annanstans. Ibland blir den för stor.

Guillermo Molins då? Hoppas fortfarande att det löser sig.

Det har spekulerats massvis om exakt vad som gjort att det låst sig. Jag tror att det går att koka ner i ett ord: pengar.

Men om Guilermo Molins  och Jo Inge Berget inte är kvar till hösten MÅSTE MFF prioritera en forward i nyförvärvsjakten. Och när det gäller den så återkommer jag.

 

Vårbetygen på MFF-spelarna

EM-uppehållet är här. Vårsäsongen i Allsvenskan är över och MFF leder serien. Med hyfsad marginal. Det ger givetvis ett överbetyg till laget.

Jag har roat mig med att betygsätta samtliga spelare som varit på planen i minst en tredjedel av de tolv omgångarna, det vill säga fyra matcher. Ett mått på MFF:s bredd är att det innebär att inte mindre än 18 spelare kommer med i den genomgången.

Dessutom har jag lagt till Allan Kuhn och laget MFF.

Betygsskalan är 0 till 6 med 6 som Bosse Larsson-klass, det vill säga i princip ouppnåeligt utom i enstaka matcher där man bara sitter och gapar över prestationen. Nolla och etta är underkänt (har alltid avskytt skalorna 1 till 5 med 1 som det enda underkända alternativet, så det ändrar vi på).

Då kör vi.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Laget, 5

Nio segrar, inga oavgjorda, serieledning och ändå känns det som det går att ta ut ännu mer av materialet. Hittills har summan varit större än detaljerna.

Allan Kuhn, 4

Ändrade och tätade defensiven när det behövdes. Har utnyttjat bredden i truppen och haft tålamodet när det behövts. I Allsvenskan är det en klar fyra. Cupfinalen är inte glömd, men ska inte påverka det här betyget. Samma sak gäller lagbedömningen ovan.

Johan Wiland, 4

Det gnälls för mycket på MFF:s målvakt. När försvarsspelet väl satt där har han varit hur stabil som helst och stundtals – som mot Östersunds FK – riktigt vass.

Pa Konate, 4

Lika kvick och bra som i Coop-reklamen. Härligt med en genuin MFF-produkt som fått chansen och levererat. Glöm inte att det är en Copa America-spelare han konkurrerat ut.

Anton Tinnerholm, 3

Ytterligare en spelare det gnälls lite för mycket på. Sista passningsleveransen och inläggen kan bli mycket bättre, avsluten likaså. Men hans hjärta, hans löpningar och allt det som också behövs i ett lag går aldrig att klaga på. Den senaste tiden har dessutom hans försvarsinsatser varit klockrena.

Rasmus Bengtsson, 2

Ingen kemi med Kari Arnason och för skadebenägen. Hittills har Rasmus Bengtsson modell 2016 varit ett nedköp i jämförelse med Rasmus Bengtsson modell 2015.

Kari Arnason, 2,5

Ska det verkligen behövas halvbetyg? Ja här tycker jag det är motiverat med ett betyg mitt emellan 2 och 3. Skillnaden är nämligen så stor mellan matcherna han spelat med Franz Brorsson och Rasmus Bengtsson, där den bristande kemin fungerar på båda hållen. I vissa matcher i början av säsongen var han nere på en etta, men de som inte ser att han spelat upp sig har låst sig.

Franz Brorsson, 4

Bäste mittbacken. Inte bara i det egna spelet där han är lugn och stabil utan även i sättet att samarbeta med mittbackskollegan. Titta på hur ofta Arnason stötbryter eller tvingas löpa ikapp med snabbare motståndare när han spelar med Bengtsson och hur mycket mer sällan det händer när han spelar med Brorsson. Franz Brorsson kommer att bli bättre än både Filip Helander och Erik Johansson.

Yoshimar Yotún, 3

Lite högt för en spelare som blir petad med effekten att försvaret blir stabilare och bättre. Men det är inte Yotúns fel att hans kvaliteter är andra än de som passar i MFF. Offensivt är han lysande. Förhoppningsvis blir han såld i sommar, till ett lag där hans defensiva brister inte betyder så mycket.

Jo Inge Berget, 4

I rätt många månader var Jo Inge Berget en av MFF:s två-tre bästa spelare. Efter det kom det en dipp och lite skadeproblem. Men med tanke på den närmast löjliga arbetskapaciteten han hann visa i ett par matcher innan dess ska han bara ha en fyra.

Tobias Sana, 3.5

Från IFK Göteborg-matchen och framåt har han fått ett lyft rakt in i startelvan och tillfört nya spelmönster och kvalitet i spelet. Men till dess att han börjar göra poäng fastnar han på snäppet under fyran.

Anders Christiansen, 4

Bolltrygg, passningssäker och med en rejäl arbetskapacitet. Dessutom tar han alltid de professionella frisparkarna och varningarna som ibland behövs för att stoppa motståndaren. Nästan alltid utan att gå för långt.

Enock Kofi Adu, 4

När han kom med i laget blev det bättre. Passar utmärkt ihop med Anders Christiansen. Passar i princip aldrig fel. Är i stort sett alltid spelbar. Har en internationell nivå. När han vill. Men det där sista ser jag egentligen inte som ett problem. Det är väl en tränares och klubbs jobb att få honom att vilja.

Oscar Lewicki, 1

Att i Allsvenskan inte få ut mer av en EM-spelare är ett stort underbetyg både för honom själv och klubben Malmö FF. Men det finns ett strukturproblem också. Lewicki är en mycket bra spelare i ett lag som oftast är sämre än lagen det möter (som landslaget). MFF ska dominera matcherna. Då blir han vilsen och onödig i det offensiva spelet.

Erdal Rakip, 3

I 13-15 av de övriga allsvenska klubbarna hade Erdal Rakip varit gjuten, i hälften av dem en stjärna. Det vet han och har tålamodet att vänta på det stora genombrottet i Malmö FF. Det tjänar båda parter på och under tiden kan han – som hittills i år – göra nytta på många olika positioner och i flera olika uppdrag som inhoppare.

Vladimir Rodic, 1

Har kommit helt fel in i säsongen och presterar nästan konsekvent långt under sin förmåga. I alla fall den han visade ifjor. Nu slutar dribblingsräderna oftare i bolltapp än i något konkret. Defensiven heller ingen höjdare.

Magnus Wolff Eikrem, 5

2015 vann man assistligan på tio. Då kom Magnus Wolff Eikrem strax bakom på nio. I år är han redan uppe på nio som han fick när SvFF fattade att han gjorde tre och inte två assist mot Östersunds FK. Jag tror att han är på väg mot alla tiders assistrekord. Passningskungen får alltså även konkreta resultat i poängprotokollet. Och som han spelar. Och vilket lyft han blivit som leverantör – och ibland avslutare – på de fasta situationerna. Hittills årets bäste MFF-spelare.

Guillermo Molins, 2,5

Han var inte redo förra året, inte i början av den här säsongen heller. Den senaste tiden innan ljumskproblemen, visade han betydligt mer. Tillräckligt för att få ett långt kontrakt om ni frågar mig. Stor potential för en höjning av betyget särskilt när han kommer tillbaka på sin yttermittfältsplats. För det är hans bästa position.

Markus Rosenberg, 3

Än har vi inte sett Mackan på topp och tre mål är för lite. Men hans lägstanivå är så hög att han hamnar på en trea ändå. Att MFF leder serien utan att ha fått ut i närheten av max av sin kapten och bäste spelare säger det mesta.

Vidar Örn Kjartansson, 3,5

Extremt svår att poängsätta. Åtta mål är mycket bra, två hat trick också. Flera av målen har dessutom kommit på högklassiga avslut. Efter de tre-fyra sista matcherna borde han ha en klockren fyra. Men det finns en säsongsstart att väga in också. Med brända chanser och sämre insatser. Då var det befogat att kritisera honom. Det är skillnad på att döma ut någon – fel i ett så tidigt läge – och att påpeka att denne någon borde prestera bättre. För det borde han och gjorde också, så småningom.

 

Guldklass på snittet

För att vara ett lag som inte spelat så bra har MFF tagit extremt många poäng.

Om MFF besegrar nykomlingen Östersunds FK i sista omgången före EM-uppehållet får laget ett poängsnitt på 2,25 på de inledande tolv omgångarna. Det är SM-guldfart med råge! Normalt sett brukar det räcka med strax över 2,00.

Det finns många anledningar till att poängen ramlar in.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Den viktigaste är givetvis att MFF har en mycket bred och stark trupp. Programmet har varit tätt och sammanpressat för att hinna med så många omgångar som möjligt. Då behövs det klass på bänken och det har MFF. I själva verket har det ju visat sig att flera av spelarna som i början inte var tänkta för startelvan kommit in och varit bättre än spelarna de ersatte.

Sedan kan det ändra sig igen. För det är ju just det som är den stora fördelen, att kunna byta och satsa på spelare i form. Plus inte hetsa upp sig för att man ibland får undvara spelare. Efter spjutkastet i Göteborg har Tobias Sana lyft sig allt mer och blivit stadig i startelvan. Då ska man satsa på honom. Men i veckan fick han problem med känning i ett lår och efter att ha testat på fredagsträningen tvingades han lämna återbud. Då kan MFF sätta in Vladimir Rodic, Erdal Rakip eller Piotr Johansson och oavsett vem man väljer är det ett bra allsvenskt alternativ.

Mot Östersunds FK är den ljumskskadade kvartetten Jo Inge Berget, Oscar Lewicki, Guillermo Molins och Rasmus Bengtsson inte tillgänglig. Inte heller Tobias Sana och Yoshimar Yotún som är iväg med Perus Copa America-lag. Bäddat för snack om kris och bla bla bla. Men snart har väl till och med de värsta kris-hittarna lärt sig att MFF:s trupp tål sånt.

Men det finns fler förklaringar.

En är att MFF inte spelar oavgjort. Kryss är en poängtjuv.

En annan är de allt bättre fasta situationerna. För ett par år sedan var i princip ingen offensiv fast situation en målchans för MFF. Nu har man passerat godkänt-gränsen och blivit bra. Där ska assisterade tränaren Olof Persson ha ett stort beröm. Det är hans ansvarsområde!

Ytterligare en är MFF blivit ett konstgräslag utan att vare sig gilla underlaget eller ha det som hemmaplan. I år har MFF spelat sex tävlingsmatcher på konstgräs, två i Allsvenskan och fyra i Svenska cupen. Alla har vunnits. Med målskillnaden 15-4.

Det är till och med så att MFF skippat det där med att träna på konstgräs. Förr valde man att inför varje bortamatch på konstgräs lägga ett par träningspass på Malmö IP eller någon av de övriga konstgräsmattorna i Malmö. Nu kör man på som vanligt på Stadionområdet. Då slipper man skiftet mellan underlagen – som man tror sliter mest – och är trygga med att laget har många bollskickliga spelare som klarar sig alldeles utmärkt på plast.

Dessutom är de olika konstgräsplanerna så olika varandra att det inte gör så stor nytta att träna på en annan. I sommar tas dock ett första kliv mot mer enhetlighet i plastfrågan. Både Borås Arena och Tele2 med Djurgårdens IF och Hammarby IF ska få planen omlagd och de har valt samma underlag och leverantör. Där är jag dock lite skeptisk. Att Tele2 blir så annorlunda – eller i klartext usel – kan ju bero på alla evenemang med Monster-truckar och allt möjligt som ägarna placerar där.

 

Viktigt och rätt på mitten

Det var en betydelsefull seger MFF tog. Hammarby är svårslaget på sin väl vattnade och allmänt avskydda plastmatta.

Tack vare vinsten gick MFF dessutom upp på ett poängsnitt på 2,1 efter tio spelade omgångar. Håller MFF det snittet i 30 omgångar är man garanterat ett topplag, det kan mycket väl även räcka till guld.

För det är trots allt inte de enskilda matcherna som avgör utan summan av de enskilda matcherna.

En sak känns i alla fall rätt given. MFF har hittat ett bra mittfält.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Enock Kofi Adu och Anders ”AC” Christiansen var precis som senast mot Gefle IF det helt rätta och närmast självklara valet på det centrala mittfältet. Länge var Adu kung på mitten och när han klev ner till att bara vara bra tog AC över rollen som kung. Sista 20 undrar jag om MFF hade klarat anstormningen från Hammarby utan AC och inbytte Erdal Rakip. Tobias Sana gjorde länge också stor nytta med sin förmåga att utmana och bryta mönster och om det varit hockey hade han fått assist till två av målen. Magnus Wolff Eikrem var själv missnöjd och tyckte att han gjort en dålig match och Hammarby lyckades långa stunder väl med att plocka bort honom från spelet. Men han gjorde ett mål, assisterade till ett och hade ett kanonläge att göra 1-0 redan i den första minuten. Det är en rätt bra utdelning och insats av en spelare som inte är nöjd.

Att betyget av valet av spelare på mitten blev högt förstärktes givetvis också av att Oscar Lewicki gjorde sin i särklass bästa insats i år och gjorde det när han placerats på högerbacken. Han var stabil i defensiven – den detaljen känns nästan medfödd för honom – och nu stämde äntligen passningsspelet. Han pepprade straffområdet med bra inlägg den första halvleken och när han slapp pressen att vara konstruktiv framåt centralt blev han det plötsligt på kanten. Centralt har han hårt ansatt skickat iväg felpass eller i omställningslägen lyckats bromsa upp spelet genom att dutta iväg en boll på fötterna på spelaren med fart  istället för att hitta ytan framför. Nu fick han tid, hade blicken framåt och uppåt och då slog han inte bort en enda boll.

Tyvärr för MFF förstördes matchbilden av skador. Guillermo Molins fick känning redan på uppvärmningen, Jo Inge Berget gick sönder strax före paus och Oscar Lewicki fick gå ut 20 minuter före slut. Därmed blev två av tre byten påtvingade. Tur att det inte var tre för jag tror som sagt att det var nödvändigt att få in Erdal Rakip på planen. Det hade behövts ett eller två sådana byten till för några spelare såg rejält trötta ut de sista 15-20 minuterna. Adu har inte riktigt matchtempot att vara suverän i 90 minuter än och Vidar Örn Kjartansson visar allt mer att han är en vass målskytt, men inte är han speciellt nyttig när MFF är tillbakapressat och behöver hålla i bollen när man någon gång lyckas få upp den på motståndarens planhalva. Och ett par fina kontringslägen till ett fjärde mål var det han som förstörde. Men det sagt ska det absolut inte glömmas bort att 1-1 var ett klassavslut!

 

Trebackslinje lockar

Fyra spelare tillbaka som normalt sett är startspelare.

Ingen högerback.

Då fick Allan Kuhn plötsligt väldigt mycket att fundera på i valet av startelva. Inte minst för att ersättarna skötte det så bra mot Gefle IF. Bolltryggheten var bättre än på länge och den första mållösa halvleken var helt okej och den andra, då segerresultatet 3-0 fastställdes, var riktigt bra.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Så hur löser man dilemmat mellan att inte ändra ett vinnande lag och det faktum att spelare som Markus Rosenberg, Rasmus Bengtsson, Jo Inge Berget och Oscar Lewicki som stod över knackar på dörren och vill in?

Och vem ska spela högerback när Anton Tinnerholm är avstängd och naturlige ersättaren Andreas Vindheim på nytt fått skadebekymmer?

Svaret på den sista frågan ser ut att bli Franz Brorsson.

Ett fegt och bra val.

Bra för att jag är övertygad om att han kommer att lösa uppgiften riktigt väl. Han har formen, snabbheten räcker och att han är klok i sina beslut och kan försvara vet alla som följt hans karriär. Offensiven kan andra sköta både på den och andra kanten. Fegt är beslutet för att man egentligen bara skjuter upp avgörandet om Franz Brorsson i själva verket inte gjort det bra nog för att förtjäna en plats i mitten. Senast MFF förlorade eller släppte in mål i en seriematch med Franz på planen var i sista omgången ifjor mot IFK Norrköping. Han har spelat två U21-matcher i år. Båda har slutat 5-0.

Jag blir allt mer övertygad om att det inte är Kari Arnason eller Rasmus Bengtsson som är problemet med att det ibland sett illa och tafatt ut i Malmö FF:s försvar. Det är kombinationen Arnason/Bengtsson som inte stämmer. Kemin blir fel, samarbetet som är så oerhört viktigt i en backlinje klickar inte. Båda bli sämre av att spela tillsammans. Franz Brorsson å andra sidan gör både Arnason och Bengtsson bättre.

Men okej. Om Franz Brorsson går in och stänger och gör det bra på kanten blir det ju ett besked att han kan det också. Och då blir han ännu svårare att hålla utanför startelvan.

Jag ska dessutom erkänna att egentligen är jag extremt lockad av ett annat alternativ att lösa problemet med att det inte finns en naturlig högerback tillgänglig. Trebackslinje! Då som ett första test på vad jag gärna sett som en mer permanent lösning när Behrang Safari ansluter.

Jag tror att MFF:s spelarmaterial passar mycket bra till 3-5-2.

Jag tror att Allan Kuhns filosofi också stämmer väl med ett 3-5-2.

4-4-2 sitter i väggarna i de flesta svenska klubbar, inte minst i MFF där folk får hicka i korridorerna bara det börjat viskas om något annat. Men 3-5-2 är intressant! Det är ett sätt att ha tre centrala mittfältare samtidigt som man behåller två anfallare. Behrang Safari är inte alls obekant med att spela i trebackslinje, det har han gjort en hel del i Basel. Och jag är övertygad om att alla mittbackarna som redan finns i truppen också klarar av att göra det.

Safari kan dessutom givetvis spela på kanten på mitten. Men det kanske intressantaste av allt; tre centrala mittfältare innebär att MFF kan köra med exempelvis Magnus Wolff Eikrem som spets bakom två forwards. Eller någon annan. Många i truppen brinner för att få just den rollen.

Och mot starkt motstånd, till exempel i de Europamatcher man nu inte får, kan man stänga genom att svänga till 5-3-2.

 

Inte för mycket av det goda

Tobias Sana, Enock Kofi Adu, Anders ”AC” Christiansen, Magnus Wolff Eikrem.

Vi tar det en gång till:

Sana, Adu, AC och Eikrem.

På det MFF-mittfältet är så mycket bollbegåvning samlat att det nästan är löjligt.

Offensivt balanserat är det också. Minst sagt.

Säkert så offensivt att någon tycker att det blir för mycket av det goda.

Särskilt som anfallet kommer att bestå av Guillermo Molins och Vidar Örn KJartansson som kommer att gå mycket i djupled och söka ytorna framåt.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag håller inte alls med om att det skulle vara ett problem.

För det första tycker jag att det ska bli kul att se vad det innebär att släppa loss all den kreativiteten i en och samma match. För det andra är det faktiskt Gefle IF MFF möter. Ett lag som förlorat tre raka matcher med den sammanlagda målskillnaden 3-14 och som ligger näst sist i Allsvenskan.

Man ska ha respekt för alla lag, Allsvenskan 2016 är superjämn och så vidare. Men samtidigt, om man inte vågar nu, när ska man då våga?

Det finns dessutom en aspekt till. MFF har ju inte så mycket val.

Från att ha alla spelarna tillgängliga har MFF gått till att behöva kalla in Isak Redzic från U19 och Erik Andersson från Trelleborgs FF för att få ihop en 19-mannatrupp. 19 för att det finns en osäkerhet kring Vladimir Rodic som stukade foten på torsdagsträningen.

Tre spelare, Oscar Lewicki, Rasmus Bengtsson och Markus Rosenberg är avstängda, Jo Inge Berget och Andreas Vindheim är skadade och Teddy Bergqvist och Mattias Svanberg är två av många MFF-spelare som är med i det svenska laget som just nu gör succé i U17-EM.

Med så många borta är det lätt att prata om kris och svår situation.

Det tycker jag är skitprat.

MFF:s breda trupp gör att startelvan blir bra ändå.

In i laget kommer ju dessutom Franz Brorsson. Han startat fyra matcher i Allsvenskan i år och på dem har MFF inte släppt in ett enda mål.

Matchen på lördagen bli högintressant och ett perfekt tillfälle att skaka av sig den bottenlösa bitterheten från cupfinalförlusten mot BK Häcken. Den satt kvar i matchen mot HIF och förlusten där var heller ingen höjdare även om den till skillnad mot Häckenmatchen snart kommer att vara glömd.

MFF behöver en stabil seger mot Gefle IF. Kan den dessutom tas efter starka insatser av spelare som Enock Kofi Adu, Guillermo Molins, Tobias Sana och Franz Brorsson ökar konkurrensen och gör på sikt MFF till ett mer slagkraftigt lag i kampen om SM-guldet.

För det är dags att tala klartext. Utan en cuptitel och Europaspel krävs det ett SM-guld av MFF för att göra säsongen 2016 till något annat än ett misslyckande.

 

MFF-kross i U21

MFF fick precis de beskeden man ville ha i U21-matchen borta mot IFK Göteborg.

MFF vann med 5-0, fullt förtjänt dessutom.

Siffrorna var snarare i underkant enligt den mycket nöjde tränaren Olof Persson.

_ Sista kvarten blev lite avslagen. Då var det mer lek än skärpa. Och vi var överlägsna.

_ Det har varit väldigt tunga dagar på sistone så det här blev en liten ljusning. Vi mötte dessutom ett IFK Göteborg där det på papperet var jämnt i antal A-truppspelare.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Piotr Johansson gjorde två av målen, ett på straff sedan han själv blivit fälld och ett på halvvolley. Isak Redzic blev också tvåmålsskytt trots att han bara spelade en halvlek.

_ Isak var jättebra. Men han spelade i U19 i helgen så vi var överens om att han bara skulle vara med i 45 minuter om det gick att lösa.

Det resterade MFF-målet gjorde mittbacken Mattias Andersson, som också gjorde en kanonmatch.

Yoshimar Yotún, Felipe Carvalho, Enock Kofi Adu och Vladimir Rodic var med i startelvan och Olof Persson var nöjd med samtligas insats. Adu gjorde precis det han ska. Han dominerade, var alltid spelbar och hittade passningslösningarna.

_ Han har kanske inte dominerat som vi vet att han kan göra på träningarna, men det här var ett bra kliv. Adu hittar passningar andra inte ser i trånga lägen och idag var han riktigt bra de 70 minuter han spelade, berömde Olof Persson.

………………………………………..

Beskedet om Jo Inge Berget blev positivt.

Magnetundersökningen visade inte någon bristning, bara en svullnad runt ljumsken.

Det innebär att han nästan säkert gör comeback före EM-uppehållet. Spel mot Gefle IF på lördag lär dock inte komma ifråga.

_ Hammarby kan också bli svårt. Sedan har vi gott hopp, säger Olof Persson.

 

MFF vilade för få

Helsingborgs IF gjorde det bra. Och smart.

Malmö FF gjorde det också bra. Efter förutsättningarna.

Felet var att man gjorde så lite för att förändra förutsättningarna.

Jag skrev det redan inför matchen, så det är ingen efterhandskonstruktion. HIF hade match på måndagen, MFF förlorade på ett extremt bittert vis på torsdagen i en 120-minutersduell där laget spelade med en man mindre i 70 minuter.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Och när domaren Martin Strömbergsson blåste igång matchen på Olympia visade det sig även att det var första dagen med riktigt het sommarvärme. Solen stod på i 90 minuter och gjorde det extra svårt att orka.

Givetvis påverkade det utgångsläget.

MFF har Allsvenskans bredaste trupp.

Vad ska man med den till om man inte utnyttjar den?

Jämför med hur Henrik Larsson med betydligt färre att välja bland fick perfekt utdelning av att bänka Darijan Bojanic och satsa på Anton Wede och Johan Mårtensson.

MFF gjorde förvisso ett par förändringar och lyckades utmärkt med en. Tobias Sana kom in och visade att han hittat både form och självförtroende. I övrigt blev det mest status quo och jag tycker att man borde utnyttjat tillfället att matcha fler med fräscha ben. Det är till exempel dags att ställa frågan; varför spelar inte Enock Kofi Adu? Ända sedan han kom till MFF har han när det stämt för honom varit en av de två-tre bästa spelarna i truppen.

Jag köper att MFF ville markera när han hade tankarna någon annanstans. Men nu? Efter utvisningen mot BK Häcken hade han varit perfekt att sätta in för att hålla i bollen och lugna ner spelet. Mot HIF hade han fått chansen att gå in och visa att han verkligen brinner för att göra ett avtryck och jag tror att han hade gjort det.

Tittar man på bänken i alla de senaste matcherna sitter det hela tiden spelare som kan gå in och avlasta när det behövs. Utnyttja den möjligheten.

Utan att veta – och MFF kommer inte att berätta – kan jag bara se två förklaringar till att man vägrar spela Enock Kofi Adu:

1.) Han är så fast i frysboxen att han aldrig kommer att spela mer i MFF. I så fall begriper jag inte varför han är på bänken.

2.) Det är redan klart att han säljs i sommar. Antingen är affären i hamn eller så räknar MFF, Adu och agenten med att det ska ske. I de förutsättningarna ingår att han ska matchas enbart i nödfall för att inte äventyra övergången.

Eller så dyker han plötsligt bara upp i startelvan och då är det bara konstigt..

Nu låter det här som om det bara var för att MFF var tröttkört som HIF vann. Det är fel. MFF orkade rätt bra i värmen, bättre än HIF, men man kunde utnyttjat den fördelen ännu mer. HIF spelade smart efter sitt tidiga ledningsmål, låg lågt i positionerna, tvingade MFF till att mest syssla med instick och satsade på kontringar. Det är HIF bra på och gjorde det bra den här gången också, men det är ett spel som kostar kraft.

…………………………………………

Jo Inge Berget var en av spelarna jag tyckte skulle vilats i MFF.

Nu fick han istället bytas ut i den 43 minuten efter att ha fått problem med ljumskarna. Han ska undersökas på måndagen, men ljumskbesvär kan vara tuffa.

MFF:s fys-team har gjort ett kanonjobb och i stort sett alla är friska. I och med att man hela tiden kan mäta anspänning och annat tror jag att det var en ren slump att han gick sönder. Men med det extrema jobb han alltid lägger ner i matcherna och hur pass tätt de kommit tycker jag som sagt att han borde vilat.

Rasmus Bengtsson blir avstängd i nästa match sedan han dragit på sig en felaktig varning. Det var frispark, inte mer. Domarbedömningen i Sverige har nu blivit så petig att det börjar bli pinsamt. Och de grova felen alldeles för många. Målet Gefle IF fick bortdömt mot Elfsborg var till exempel en monumental miss.

En stor del av skulden ska dock läggas på instruktionerna domarna får inför säsongen och det kan också vara så att putt- och dutt-spelet på konstgräsmattorna gör att vi tyvärr för vänja oss vid att i Sverige dömer, varnar och visar man ut för saker man inte gör utomlands. Det hade varit rätt kul att låta Premier League-domare döma ett par omgångar i Allsvenskan för att se skillnaden i bedömningsnivån.

…………………………………………….

Positivt för MFF:

Anton Tinnerholm var efter matchen övertygad om att han skulle bli avstängd. Det är han inte. Varningen han drog på sig var hans andra.

Bäst av allt är att man tack vare att laget inte spelar oavgjort har råd med fler förluster än vanligt för ett topplag. 15 poäng efter åtta omgångar är bara strax bakom det snitt på strax över 2,0 som brukar behövas. Kryss är en halv förlust och dem har MFF undvikit.

Att Magnus Wolff Eikrem fortsätter att spela bra. I hans fall hade det varit helt fel att vila. Han håller på att återerövra sin plats i laget. Då ska han få lov att göra det.

 

Tagga till cupajävelen

Nu är det dags.

För Cupajävelen.

Egentligen är det en rejäl resa cup-turneringen har gjort. Efter många år i skymundan tävlar nästan klubbarna om att säga hur mycket de tar den på allvar.

Allra mest så i MFF. För det här är ett unikt tillfälle att se alla de massiva möjligheter som öppnar sig med en ny seger över BK Häcken.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Efter en 27 år lång titeltorka kan MFF bränna in ett nytt årtal i cup-trappan upp till ståplatstorget och framförallt fira den 15:e cup-segern – och den här gången inför fullsatta läktare..

Allan Kuhn kan dessutom slå ett rekord som MFF-tränare. Vinner MFF blir han snabbast genom alla tider att ta en titel som ny tränare i klubben. Och det är inte något enkelt rekord att slå. Inte med 18 mästerskap och – hittills – 14 cupguld. Snabbast tidigare är Bob Houghton som också lotsade laget till cupseger den allra första vårsäsongen i MFF, men den finalen avgjordes ett par veckor senare.

Sedan är det ju det där med Europa också.

Jag gillar egentligen inte alls snacket om vad en titel innebär för andra turneringar. En titel är BRA NOG I SIG. Det är ju ingen som idag sitter där och säger att Malmö FF:s tidigare 14 cup-guld innebar att laget fick delta i ditten och datten. De är en del av föreningens stolta historia. Precis som en 15:e kommer att bli.

Europa League-kvalet och chansen att få spela i Europa igen i höst är en bonus. Men en bra och härlig bonus som givetvis höjer säsongen. Fast det är då. Nu är nu och det ska bli kul att på nytt få uppleva stämningen kring en riktigt stor match, ända från marschen av supportrarna till Swedbank Stadion till det jag kallt utgår från blir den bästa stämningen under en match sedan Sjachtar Donetsk hemma ifjor.

Många på läktaren var ju inte födda vid den senaste titeln 1989.

Ännu färre var det när en cupfinal senast avgjordes i Malmö 1975.

Taggar man inte till efter att ha sett de årtalen vet jag inte vad som krävs…

……………………………………………………………………………….

Rasmus Bengtsson är inte med bland de 18.

Det innebär att försvaret blir det samma som tidigare med Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Kari Arnason, Franz Brorsson, Pa Konate.

Bengtssons hjärnskakning har givetvis betydelse. Men när MFF hittat försvarsspelet – i hela laget, inte bara i backlinjen – och hållit nollan i de tre senaste matcherna plus den nästan hela matchen mot iFK Göteborg är det inte läge att gå in och pilla för mycket i backlinjen. Jag tror faktiskt inte att MFF hade ändrat även om han varit med i truppen.

I övrigt ska Markus Rosenberg in från start, så är det bara.

Det tror jag innebär samma lag som i söndags med undantag av att Jo Inge Berget tar klivet ner på kanten och att Erdal Rakip får börja på bänken.

BK Häcken kommer nog att ändra mer.

Och där ligger en stor fara. Många förstår inte hur svårt det är att vinna två gånger på kort – i det här fallet mycket kort – tid mot samma motståndare. Utan samma jobb och fokus som den 1 maj blir det ingen seger för MFF.

Det är dessutom lätt att glömma bort att det är en stor match för Häcken också!

Hisingslaget jagar sin första titel och har faktiskt sålt 626 biljetter på sin sektion som rymmer 1100 åskådare. I söndags var de under 20 som åkt ner till Malmö. Det säger en del om vilken match Häcken-vännerna tycker är viktigast. Hittills har BK Häcken bara haft en chans att ta en titel i cupen. 1990 mötte man Djurgårdens IF i finalen i Solna och förlorade med 0-3.

…………………………………………………………………

MFF-BK Häcken är för övrigt en match mellan Sveriges två rikaste klubbar.

MFF har ett eget kapital på 450 miljoner.

BK Häcken har ett eget kapital på 70 miljoner.

Med fullt hus i morgon tjänar de lite mer.

Svenska Fotbollförbundet har tagit hjälp av MFF för att arrangera matchen och MFF får betalt för alla sina kostnader. Efter det delas överskottet i tre lika stora delar, en till MFF, en till BK Häcken och en till förbundet. Det innebär att samtliga inklusive Häcken tjänar mer på att lotten bestämde att matchen skulle gå i Malmö.

 

Dags för den största matchen

Efter fem omgångar skiljer det tre poäng mellan serieledaren och det elfteplacerade laget i Allsvenskan.

Det är så jämnt att det går att utmåla i stort sett varje match som ett toppmöte och skapa lite dramatik. För min egen del är jag inte helt bekväm med att det ser ut på det viset. Det blir lätt lite konstlat och med 25 omgångar kvar, ett EM-uppehåll plus ett sommarfönster där massvis med spelare kommer att både lämna och förstärka lagen känns det ungefär lika begåvat att dra bestämda slutsatser som att valla en katt.

Tur då att det är IFK Göteborg MFF spelar mot på onsdagskvällen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Jag brukar skriva det här varje gång MFF och IFK Göteborg ska mötas, men upprepningen är kunskapens moder så vi tar det väl en gång till.

Det här är en match som lever sitt eget liv lite ovanför de övriga kamperna. Ur ett Malmöitiskt perspektiv är det det största mötet. I riksmedia vill man gärna måla upp AIK och IFK Göteborg som Sveriges El Clasico och med sitt grundmurade Stockholmskomplex går det säkert att hitta rätt många göteborgare som håller med. Men det kan vi strunta i.

Fakta talar sitt eget språk.

MFF har 18 SM-guld, IFK Göteborg har lika många.

MFF är etta i maratontabellen, IFK Göteborg är tvåa.

MFF har 14 cupsegrar, IFK Göteborg har sju.

Det är helt enkelt svensk fotbolls stora giganter som ställs mot varandra i ett klassiskt möte. AIK är också en stor klubb, men åtta av klubbens elva SM-guld togs före andra världskriget. På de nästan 80 säsongerna AIK tagit tre SM-guld har MFF och IFK Göteborg sammanlagt vunnit 32!

Startelvan – om man ska tro Fotbollskanalen, och det ska man nog – blir Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Franz Brorsson, Kari Arnason, Pa Konate – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders ”AC” Christiansen, Magnus Wolff Eikrem – Jo Inge Berget, Vidar Örn Kjartansson.

När Markus Rosenbergs baksida krånglar är det självklart att inte chansa, varken nu eller i seriematchen mot Häcken på söndag. Cupfinalen mot Häcken den 5 maj är viktigast. Då hade jag helst sett Guillermo Molins på topp tillsammans med Kjartansson.

Men jag förstår tanken med att flytta upp Jo Inge Berget. Då kan man få plats med både Erdal Rakip och Magnus Wolff Eikrem, som den senaste tiden visat att de inte ska petas, få in AC efter avstängningen och behålla Lewicki som behövs mot IFK Göteborg. Tror också att Allan Kuhn hest inte vill ha ett anfall med Guillermo Molins, som ännu av förklarliga skäl inte är uppe i 100 procent OCH Vidar Örn Kjartansson som fortfarande måste visa mycket mer för att övertyga om att han är det nyförvärv MFF hoppats på.

Tyvärr går det ut över Guillermo Molins

Förhoppningsvis vägs det upp av att MFF och han snart kommer överens om den där kontraktsförlängningen nästan alla sitter och väntar på, och hoppas på. Jag tror fortfarande att man kommer att lösa det. Utan att gå in på detaljer, mer så nu än för en vecka sedan…

 

 

 

 

Matchstart 27/418:30
Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.