Berra är bättre

Nu är Safari-sommaren här.

När MFF körde igång igen efter det korta uppehållet fanns Behrang Safari på plats. Än är vaden inte helt färdig-rehabiliterad, men han var med på uppvärmningen och sög in stämningen. Att han älskade att vara tillbaka där allt startade gick inte att ta miste på och det omvända gäller också. Supportrarna, staketrävarna och alla andra kring klubben är glada över att han är här. Igen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Och visst finns det vibbar i luften av att det kan bli en ny Rosenberg-saga. Inte minst för att MFF-kaptenen Markus Rosenberg själv tog upp jämförelsen. Hur han kom tillbaka, snabbt hittade en glädje och stolthet och kände sig hemma.

MFF fick ett gigantiskt lyft av Mackans återkomst. Att tro på samma effekt nu är att sätta för stor press på ”Berra”, men kan han komma i närheten så…

Kan han det då?

När övergången blev klar i januari hyllade jag den och såg fram emot att den sena julklappen skulle packas upp. Nu är paketet levererat och jag står fast vid min uppfattning. Det här kommer att bli bra!

Behrang Safari har länge och in i det sista varit ordinarie i ett lag – FC Basel – som är bättre än Red Bull Salzburg, Celtic och Sparta Prag som MFF de senaste säsongerna gjort sina bragdmatcher mot på vägen till Champions League. Safaris status i den konkurrensen räcker det med att titta på FC Basels mycket snygga avtackning av honom för att förstå.

Han har en internationell erfarenhet som få andra svenska spelare. Han har spelat runt 75 matcher i Champions League, Europa League och i kvalet till de turneringarna. Enbart i Champions League har han spelat 23 matcher. Och gjort det bra.

Precis som många riktigt stora utespelare – det vore taskigt att ställa samma krav på målvakterna – är han heller inte bunden till en position. Han är värvad som vänsterback, men behövs det kan han spela vänsterytter eller mittback. På Hedenhös-tiden i Lunds SK spelade han dessutom på högerkanten, så krisar det kan han säkert ta klivet över där nu också.

Med ett kontrakt på 4,5 år vid 31 års ålder tyder också det mesta på att han flyttat hem till MFF och Lundabygden – han kommer att bo där – för gott. Kontinuitet är inte lika nödvändigt i modern fotboll, kan inte vara det heller eftersom det nästan är omöjligt, men en viss dos av den varan behövs ändå. Och då är spelare som Rosenberg och Safari nycklarna.

Behovet då?

MFF har ju redan två vänsterbackar i Pa Konate och Yoshimar Yotún. Behövdes det en till? Vem ska han peta?

För det första går det inte att resonera så. Om en klubb som MFF får chansen att till en rimlig kostnad värva en spelare som höjer nivån på truppen och passar in i den ska man ta den. Allt annat vore fel.

För det andra är svaret på den frågan alltid, den som inte klarar konkurrensen. Efter träningen pratade Allan Kuhn om att Yotún kan spela på andra ställen än vänsterback. Jag tror dessutom att han efter insatserna i Copa America mycket väl kan bli såld innan övergångsfönstret stänger. Jag hör även allt mer envisa rykten om att Pa Konate också kan vara på glid.

I ärlighetens namn måste det dessutom framhållas att det kan vara så att varken Pa eller Yoshi är svaret på hur man ska kombinera stabiliteten MFF hittade mot slutet av våren med det spel Kuhn vill ha. Yoshis offensiv öppnade stora ytor bakom som motståndarna utnyttjade. Pas defensiva kvaliteter åtgärdade det problemet, men då fick vänsterbacken också en mycket lägre utgångsposition. Om man ska hitta en kompromiss där som funkar både framåt och bakåt i ett Allan Kuhn-tänk heter lösningen istället Behrang Safari.

I jämförelse med det schweiziska multifunktions-verktyget Safari är både Konate och Yotún begränsade. Båda är bra, men Berra är bättre. I teorin det vill säga. Praktiken kan alltid bli en annan och är det något Pa Konate under hela tiden som seniorspelare i MFF varit duktig på är det att bita ihop, inte gnälla och ta konkurrensen! Det kvalitén Yoshimar Yotún också visat upp och han har en fördel som Konate inte har, han kan konkurrera på mer än en position.

 

Det här kan hända i sommar

Snart startar Silly season på allvar.

Här är vad jag tror kommer att hända i MFF i sommar.

Två saker är definitivt klara:

[ad_dropper zone_id=”16″]

Behrang Safari böjar träna med laget redan när truppen samlas igen den 20 juni och blir spelklar när övergångsfönstret in till Sverige öppnar den 15 juli.

Målvakten Zlatan Azinovic kommer inte att erbjudas något nytt kontrakt. Det bekräftade sportchefen Daniel Andersson när jag pratade med honom i veckan. Därmed lämnar Azinovic truppen. Eventuellt blir hans nästa adress Ängelholms FF där MFF placerat honom, men när hans kontrakt gått ut är det helt och hållet upp till honom själv var han hamnar. Ett väntat beslut. Han fick ett halvårs förlängning för att kunna rehabträna i lugn och ro. Han kan dock ha en framtid i MFF ändå, utanför planen. Han är engagerad i idrottsakademiverksamheten i MFF i Samhället och håller på att utbilda sig till lärare. Där är det en mycket nyttig kombination.

Med dom två spelarna lämnar jag fakta och går in på vad jag tror kommer att hända.

Ett par spelare som behöver speltid kommer att lånas ut. Mitt tips är Felipe Carvalho och Piotr Johansson. Eller tips och tips, jag har fått rätt klara indikationer på att det är just de två det handlar om.

Felipe Carvalho är ett råämne till något stort och MFF tror fortfarande att han ska utvecklas till inte bara en spektakulär utan även stabil allsvensk mittback. Därför kommer klubben inte att sälja honom utan det är utlåning och speltid som gäller. Piotr Johansson har redan varit utlånad och tiden i Ängelholms FF utvecklade honom. Andra delen av hans sejour där tog han stor kliv framåt, steg som han utan speltid i MFF riskerar att förlora. Den här gången vill dock MFF låna ut honom till ett bättre lag. Jag tror därför att Carvalho och Johansson under hösten spelar i ett annat lag i Allsvenskan än Malmö FF.

Försäljningarna tror jag blir betydligt färre än många tidigare säsonger och inte så många som flera har spekulerat i. Mitt tips är att MFF säljer 1-3 spelare och om jag ska ranka dem som är i riskzonen är det 1) Oscar Lewicki, 2) Yoshimar Yotún, 3) Jo Inge Berget och 4) Enock Kofi Adu.

När det gäller Oscar Lewicki hänger det till viss del på vad han själv vill. Han har 1,5 år kvar på kontraktet, det centrala mittfältet är späckat med goda alternativ i truppen, han var hett uppvaktad i vintras och i praktiken köpte MFF in en ersättare i Anders ”AC” Christiansen redan då. Om MFF får ett acceptabelt bud säljer man Lewicki. Med 1,5 år kvar på kontraktet är det nu man ska agera om det ska bli en bra ekonomisk uppgörelse och spel i EM är ett bra skyltfönster.

I ett annat skyltfönster, Copa America, övertygar Yoshimar Yotún. Han har också 1,5 år kvar på kontraktet och med Behrang Safari och Pa Konate i truppen behövs krasst uttryckt inte Yotún längre i samma utsträckning. Därför är det samma slutsats här. Får MFF ett bra bud säljer man.

Jo Inge Bergets kontrakt går också ut om 1,5 år. Han är het både som anfallare och kantspelare och utlandsintresse finns. Så ofta som MFF nämner honom när man själva ska spekulera i spelare som kan vara på glid undrar jag så smått också om MFF inte vill trissa upp priset i en försäljning man ändå anar ska komma? Rätt pris så…

Gissa hur lång tid Enock Kofi Adu har kvar på kontraktet. Jomenvisst, 1,5 år. Fast det fallet är lite annorlunda. Tro inte för ett ögonblick att de sportsligt ansvariga i MFF inte förstår vilken fantastisk fotbollsspelare Adu är. Det gör man! Adu och AC är det överlägset bästa centrala mittfältsparet i Allsvenskan och i jakten på SM-guldet kan det vara dumt att sälja ena halvan. Här avgörs det istället av Enock Kofi Adus vilja att flytta och tjäna ännu mer pengar någon annanstans. Ibland blir den för stor.

Guillermo Molins då? Hoppas fortfarande att det löser sig.

Det har spekulerats massvis om exakt vad som gjort att det låst sig. Jag tror att det går att koka ner i ett ord: pengar.

Men om Guilermo Molins  och Jo Inge Berget inte är kvar till hösten MÅSTE MFF prioritera en forward i nyförvärvsjakten. Och när det gäller den så återkommer jag.

 

Trebackslinje lockar

Fyra spelare tillbaka som normalt sett är startspelare.

Ingen högerback.

Då fick Allan Kuhn plötsligt väldigt mycket att fundera på i valet av startelva. Inte minst för att ersättarna skötte det så bra mot Gefle IF. Bolltryggheten var bättre än på länge och den första mållösa halvleken var helt okej och den andra, då segerresultatet 3-0 fastställdes, var riktigt bra.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Så hur löser man dilemmat mellan att inte ändra ett vinnande lag och det faktum att spelare som Markus Rosenberg, Rasmus Bengtsson, Jo Inge Berget och Oscar Lewicki som stod över knackar på dörren och vill in?

Och vem ska spela högerback när Anton Tinnerholm är avstängd och naturlige ersättaren Andreas Vindheim på nytt fått skadebekymmer?

Svaret på den sista frågan ser ut att bli Franz Brorsson.

Ett fegt och bra val.

Bra för att jag är övertygad om att han kommer att lösa uppgiften riktigt väl. Han har formen, snabbheten räcker och att han är klok i sina beslut och kan försvara vet alla som följt hans karriär. Offensiven kan andra sköta både på den och andra kanten. Fegt är beslutet för att man egentligen bara skjuter upp avgörandet om Franz Brorsson i själva verket inte gjort det bra nog för att förtjäna en plats i mitten. Senast MFF förlorade eller släppte in mål i en seriematch med Franz på planen var i sista omgången ifjor mot IFK Norrköping. Han har spelat två U21-matcher i år. Båda har slutat 5-0.

Jag blir allt mer övertygad om att det inte är Kari Arnason eller Rasmus Bengtsson som är problemet med att det ibland sett illa och tafatt ut i Malmö FF:s försvar. Det är kombinationen Arnason/Bengtsson som inte stämmer. Kemin blir fel, samarbetet som är så oerhört viktigt i en backlinje klickar inte. Båda bli sämre av att spela tillsammans. Franz Brorsson å andra sidan gör både Arnason och Bengtsson bättre.

Men okej. Om Franz Brorsson går in och stänger och gör det bra på kanten blir det ju ett besked att han kan det också. Och då blir han ännu svårare att hålla utanför startelvan.

Jag ska dessutom erkänna att egentligen är jag extremt lockad av ett annat alternativ att lösa problemet med att det inte finns en naturlig högerback tillgänglig. Trebackslinje! Då som ett första test på vad jag gärna sett som en mer permanent lösning när Behrang Safari ansluter.

Jag tror att MFF:s spelarmaterial passar mycket bra till 3-5-2.

Jag tror att Allan Kuhns filosofi också stämmer väl med ett 3-5-2.

4-4-2 sitter i väggarna i de flesta svenska klubbar, inte minst i MFF där folk får hicka i korridorerna bara det börjat viskas om något annat. Men 3-5-2 är intressant! Det är ett sätt att ha tre centrala mittfältare samtidigt som man behåller två anfallare. Behrang Safari är inte alls obekant med att spela i trebackslinje, det har han gjort en hel del i Basel. Och jag är övertygad om att alla mittbackarna som redan finns i truppen också klarar av att göra det.

Safari kan dessutom givetvis spela på kanten på mitten. Men det kanske intressantaste av allt; tre centrala mittfältare innebär att MFF kan köra med exempelvis Magnus Wolff Eikrem som spets bakom två forwards. Eller någon annan. Många i truppen brinner för att få just den rollen.

Och mot starkt motstånd, till exempel i de Europamatcher man nu inte får, kan man stänga genom att svänga till 5-3-2.

 

Dåligt spel, usel regi

Om det varit en film hade en någorlunda kunnig regissör gjort ett vettigt manus och fullföljt det.

Jag menar: Guillermo Molins spelade sin första match från start i Allsvenskan på 680 dagar, älskad av alla i hemmapubliken.

Så gör han mål!

Rätt regi så långt. Men vilket klantarsel till Hollywood-producent eller regissör som helst hade garanterat fattat att när Guille gjort sitt ska MFF vinna matchen också.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Fast det här var inte en film utan den krassa verkligheten. MFF förlorade mot ett smart och skickligt GIF Sundsvall och har nu satt sig i en situation där man som ett guldjagande lag ska försöka reparera ett utgångsläge där det blivit två förluster på de tre inledande omgångarna.

Ett mästarlag brukar förlora fyra-fem matcher på en säsong. Ibland kan det gå med någon till. Att det är tidigt på säsongen och att det här skulle vara ett utgångsläge där det går bra att slappna av och ta det lugnt faller dock på sin egen orimlighet. MFF:s marginaler har minskat till ett minimum och det är dags att säga till Allan Kuhn:

_ Välkommen till Malmö på riktigt. Nu börjar det blåsa.

Jag tror både han och MFF står pall. Och det dinglar fortfarande en gigantisk tröstnapp framför ögonen på allt och alla. Vinner MFF cupfinalen mot BK Häcken den 5 maj har laget säkrat både en titel och Europaspel 2016. Då får Kuhn och company en helt annan trygghet och ro att bygga upp det nya som ska växa fram.

För hittills håller MFF bara på att mura grunden.

Allt är fortfarande så ostabilt att lag som Jönköping Södra och GIF Sundsvall kan avslöja det. In med bollarna bakom Kari Arnason och Yoshimar Yotún hade Sundsvallstränaren Joel Cedergren mässat som ett mantra inför matchen. Det gjorde man och det kommer de övriga lagen också att göra. MFF måste därför täta försvaret utan att spelidén förstörs.

Det är inte spelarna det är fel på. Det är heller inte Allan Kuhns – samt både styrelsens och den sportsliga ledningens – val av spelidé det är fel på. Däremot klickar inte de i sig duktiga spelarna med den i sig vettiga spelidén.

Det finns försvarare där ute som klarar av att bli lämnade ensamma på så stora ytor som man blir i Malmö FF. Frågan är om MFF har dem?

Behrang Safari känns klockren, men han kommer först till sommaren. Då kan det vara för sent i det allsvenska racet. Jag kan heller inte låta bli att fundera över hur närmast perfekt Pontus Jansson hade varit i det här spelet.

Låna hem Pontus Jansson (ja jag vet att det inte går) och in med Behrang Safari och MFF blir ett helt annat och mycket vassare lag. Dessutom ett lag som Allan Kuhn väldigt mycket snabbare hade kunnat förvandla till ett vinnarlag i en lång serie och inte bara i cupen.

Positivt?

…Guillermo Molins givetvis. Han var bra både i spelet och chansskapandet.

…Erdal Rakips inhopp.

…Och att MFF trots allt skapade 26-10 i avslut och 17-6 på mål. Tommy Naurin var bra i Sundsvallsmålet.

Två heliga kor till sist:

…Oscar Lewicki.

Kring mitten av den andra halvleken vaknade han plötsligt till och lyfte spelet till nivån alla vet att han kan hålla. Innan dess var det som vanligt. Han kämpade till sig bollar bara för att sedan passa fel, i sidled eller bakåt och för långsamt. Men i en kvart syntes plötsligt något helt annat. Han satte fart i aktionerna och prickade in ett par riktigt vassa passningar upp mot anfallet. Jag förstår att det är oerhört svårt att peta en spelare som är bra i landslaget och dålig i klubblaget. Börjar han spela i MFF som han nu gjorde i 15-20 minuter försvinner dessutom problemet. Annars är både Erdal Rakip och Enock Kofi Adu alldeles för duktiga spelare för att inte användas!

…Markus Rosenberg.

Han ska alltid spela. Men då ska han också prestera mer än i andra halvlek mot Jönköping Södra och hela matchen mot GIF Sundsvall.

 

 

Törners tips

MFF vinner SM-guld 2016.

Dags för allsvensk start. Då finns det ingen återvändo. Serien ska tippas.

Och det gör jag så gärna.

Mitt tips är att seriesegraren blir den samma som 2013 och 2014, det vill säga MFF. Fjorårssäsongen var inget misslyckande, det kan inte ett år med Champions League-avancemang vara. Men femteplatsen i Allsvenskan var det. Fiasko är rätt ord. Med den truppen ska det bara vara topp tre och en säkrad Europa-plats. Nu kommer upprättelsen.

MFF har i år en helt annan kontinuitet i truppen. Alla stjärnorna är kvar och startelvan är intakt. I praktiken har MFF bara tappat två inhoppare i Agon Mehmeti och Pawel Cibicki. Parallellt med det har Daniel Andersson plockat in två riktigt starka nyförvärv i Anders ”AC” Christiansen och Vidar Örn Kjartansson och när sommaren närmar sig kommer även Behrang Safari att vara på plats. Det kan – som alltid – lämna spelare i sommarfönstret, men det känns som om MFF redan gjort garderingarna och fått ersättarna på plats.

Tror till exempel att MFF aldrig i föreningens över 100 år långa historia haft en så tuff konkurrens på det centrala mittfältet som laget har nu. I den kommer Sveriges nästa stora stjärna Mattias Svanberg snart att blanda sig på allvar. Han är född i januari 1999, men riktigt stora spelare slår igenom tidigt!

I år har MFF en bättre trupp än både 2013 och 2014. Det ska man ha också, med tanke på alla Champions League-miljonerna. Mycket kan alltid gå fel, men det vore fegt att inte tippa Malmö FF som guldfavorit.

Så det gör jag.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Egentligen kan jag bara hitta två saker som talar emot.

För det första är konkurrenterna bra. Den som tror att det är enkelt att vinna Allsvenskan har inte förstått mycket, eller hängt med och sett hur klassen på serien har lyfts.

För det andra har MFF en ny tränare. Det är bara i undantagsfall som ett lag vinner guld under en tränares första år i klubben.

Åge Hareide gjorde det 2014.

När MFF vann guld 2004, 2010 och 2013 hade däremot Tom Prahl, Roland Nilsson respektive Rikard Norling fått bygga ett eller ett par år innan det var dags för guldglimmer.

I förra säsongens guldlag IFK Norrköping hade Janne Anderssons jobbat sedan 2011. Jörgen Lennartsson gjorde sitt andra år när Elfsborg vann guld 2012, Conny Karlsson var inte ny när HIF blev svenska mästare 2011 och Mikael Stahre var det inte när AIK vann 2009. Jag kan fortsätta ett tag till, men det skulle bli tjatigt.

Normalt hade Allan Kuhn behövt finslipa ett eller två år först, inte minst som han taktiskt bygger rätt mycket nytt. Men jag tror inte bara att han är bra och fylld av energi. Han är nog rätt snabb också. Hittills har det ju inte blivit en enda förlust i årets tävlingsmatcher. Och truppen är som sagt sylvass.

Närmast bakom MFF blir det ett getingbo. Inte enbart för att getingarna från BK Häcken är med sticker upp utan mer för att det är väldigt svårt att säga vilket av lagen IFK Norrköping, BK Häcken, AIK, IFK Göteborg och IF Elfsborg som ska komma närmast MFF. Eller om ni så vill bli  femma-sexa och bränna Europa-chansen.

Jag har sett alla lagen – tack CMore! – och imponerats mest av IFK Norrköping och Häcken.

De andra tre är mer etablerade och naturligare att tippa högt, men jag tror att de får svårt. Mästarlaget Peking är ännu vassare än förra året och förr eller senare kommer Häcken att vinna Allsvenskan. Men först när man i klubben själva kan se sig som mästarmaterial. Ett bra exempel är att Häcken som alla vet har lätt för MFF. Men när lokale storebror IFK Göteborg ska besegras blir det plötsligt väldigt, väldigt svårt. Där måste man jobba med självbilden.

I år tar i alla fall Häcken ett första kliv och kommer före IFK Göteborg i tabellen.

Nedflyttningsstriden kommer att bli tuff. Med en slagsida åt norr. GIF Sundsvall, Östersunds FK och Gefle IF kommer alla att vara indragna. Falkenbergs FF och Östersunds nykomlingskollega Jönköping Södra också och passar sig inte Hammarby IF är det också ett bottenlag. Hypen till trots.

På upptaktsträffen trodde mer än hälften att Östersunds FK skulle klara att etablera sig i Allsvenskan och tittar man runt i många experttips verkar betydligt fler tro på Östersund än J Södra. Det tror jag har att göra med att Östersund är ett lag som är lätt att gilla. Men när jag tippar är jag mer realistisk, eller cynisk, och påpekar lite försynt att det faktiskt var Jönköping som vann Superettan.

I mitten finns en kvartett med Helsingborgs IF, Örebro SK, Djurgårdens IF och Kalmar FF som jag varken kan se som topp- eller bottenlag. De blir därför 2016 års de fyras gäng i mittens rike.

Skytteligan vinner MFF:s Markus Rosenberg.

Jo Inge Berget eller Emir Kujovic hade kunnat göra det, men lämnar nog i sommarfönstret. Paulinho från Häcken utmanar.

Publikmässigt fortsätter succén. Över 2,3 miljoner såg allsvensk fotboll förra året, det var fler än någonsin. I den sista omgången saknades dock några tusen för att passera dröm-snittet 10 000. Det stannade vid 9 967. I år blir det fler…

Malmö FF nådde 17 732, det högsta snittet någonsin på Swedbank stadion och 3 242 högre än 2014. Nu kan det bli 18 000. Första steget är redan taget. Det kommer att bli utsålt i premiären mot IFK Norrköping den 2 april.

Bara en sådan sak. Allsvenskan rivstartar!

Törners tips

1 Malmö FF

2 IFK Norrköping

3 BK Häcken

4 IF Elfsborg

5 AIK

6 IFK Göteborg

7 Örebro SK

8 Kalmar FF

9 Helsingborgs IF

10 Djurgårdens IF

11 Hammarby IF

12 Gefle IF

13 GIF Sundsvall

14 Jönköping Södra

15 Östersunds FK

16 Falkenbergs FF

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.