Eriksson är bättre än Larsson

Lite tankar efter stabila 3-1 mot OB.

Jag tänker inte kasta skit på Daniel Larsson. Det har så många andra redan gjort.

Dessutom gjorde han under många säsonger stor nytta i Malmö FF och vissa av hans spetskvaliteter – läs snabbheten – är snudd på omöjliga att slå.

Men jag kan heller inte låta bli att skriva en sak som jag redan är övertygad om.

Magnus Eriksson är bättre!

Han är inte lika snabb.

Men han är vassare i spelet, i samarbetet med lagkamraterna och en mer klinisk avslutare.

Daniel Larsson passar egentligen bäst i ett lag på nedre halvan som ofta och gärna kontrar.

Magnus Eriksson passar i MFF, som ska dominera, slåss i toppen och ha en spelare som helst gör 24 istället för fyra mål på en säsong.

Att Magnus Eriksson inte bara gör mål utan även – som Daniel Larsson – är med och bäddar för lagkamraternas visade han redan i Florida.

Då var han insyltad i alla de tre målen MFF gjorde mot DC United och New York Red Bull. Eftersom han satte dit 1-0 och 2-1 mot OB var 3-1 i den andra halvleken årets första mål han antingen inte själv gjorde eller var med och förarbetade. Då satt han på bänken – utbytt.

Lita för resten på mig. Långt innan Mathias Ranegie kom till MFF tjatade jag om hur bra han skulle passa in i laget, när han värvades jublade jag och tvekade inte en sekund om att han skulle göra succé. Sedan blev han så stark och bra att utlandsbuden blev omöjliga att stå emot.

Nu har jag precis samma känsla när det gäller Magnus Eriksson. Inte för att de är samma spelartyp, det räcker att se Eriksson nicka för att inse det. Men för att båda egentligen är för bra för allsvenskan.

Därmed passar de på ett lysande sätt in i MFF, som alltid ska gå för guld och helst kunna genomföra alla vidareförsäljningar av tongivande spelare  långt innan kontraktstiden gått ut. Magnus Eriksson skrev på för fyra år. Han är för bra för att spela alla i den himmelsblå tröjan. Men innan han lämnar kommer han att göra massor med mål och dra in stora pengar till klubbkassan.

MFF har gjort en perfekt värvning!

……………

Nu var det långt ifrån bara Magnus Eriksson som var bra mot OB.

Efter den första halvleken som var mycket bättre än den andra hade jag följande tre i topp:

1) Simon Thern

2) Magnus Eriksson.

3) Matias Concha

Therns första halvtimme var den bästa jag sett honom göra. Nånsin. Då gjorde han allt rätt.

Och Matias Concha kom med upp i anfallen precis när han skulle göra det och visade dessutom att han slår bra passningar/inlägg.

Sett till hela matchen vill jag lägga till tre namn:

Dardan Rexhepi visade att i år vill han verkligen vara med och konkurrera. Inte bara för målet, som var ett enmansarbete utan även för spelet och inställningen.

Erik Friberg gjorde, som ofta, det mesta rätt på mitten.

Pontus Jansson spelade stabilt både med fötterna och huvudet.

…………….

Dagens stora minus:

För tillfället envisas MFF med att spela i sina lika utskällda som fula rödvitrandiga barbershop-tröjor. Än så länge är de nämligen de enda som är tillgängliga.

Om mina uppgifter stämmer ska årets nya hemmaställ presenteras först till genrepsmatchen mot BK Häcken den 23 mars.

Det innebär ytterligare en träningsmatch och tre tävlingsmatcher i Svenska cupen där MFF-spelarna ska springa omkring i tröjor som får dem att se ut som innebandydomare på rymmen.

Dessutom var det gula skor på alldeles för många fötter…

……………..

David Löfquist spelade från start i OB. Som anfallare.

Snällt kan jag säga att det ser ut att peka uppåt för honom.

Lite mer elakt kan jag uttrycka samma sak med att skriva att han gått från kass till halvkass.

 

 

Lite mer om Skånecupen

Skånecupen fick ett rejält lyft av A-lagsspelarnas medverkan i seniorklassen.

Intressemässigt givetvis. Det kom cirka 2 000 åskådare när MFF skulle spela.

Kvalitetsmässigt också. 6-0 mot Kyrkheddinge IF, 10-0 mot Näsets FF och 6-0 mot Bunkeflo FF i åttondelen säger det mesta.

Här kan ni läsa texten om matcherna.

Individuell spelarkritik är svårt efter 22-0 på tre matcher.

Men visst var det bra av Robin Olsen att hålla nollan som sisteman/målvakt. Mot Bunkeflo FF blev han dessutom ordentligt testad. Bra också att det finns sparad kapacitet. Robin är för bra på fötterna och i spelet för att utnyttja honom så lite i det offensiva spelet som man gjorde idag.

Bäst i laget tyckte jag att Simon Kroon var. Det syntes tydligt att han är en van innespelare och det var kul att se honom ta för sig på ett helt annat vis än vad som – oftast – är fallet när han får chansen i A-lagssammanhang utomhus. Jag har en smygande känsla i magtrakten av att det här faktiskt kan bli Kroons genombrottsår.

Alex Nilsson och Dardan Rexhepi är mycket bra inomhus, Pawel Cibicki visade också en hel del, Simon Thern visade att spelsinne och god teknik kan kompensera bristade Skånecuperfarenhet från Värnamouppväxten, Pontus Jansson drev på och blev bättre och bättre efterhand. Mot kompisarna i Bunkeflo FF var han riktigt vass. Den som hade svårast att övertyga var faktiskt Erik Friberg.

Nu väntar kvartsfinal klockan 19.15 på fredag (4/1). Då spelas även en eventuell semifinal (20.00).

Motståndare i kvarten blir vinnaren i morgondagens åttondel mellan segrarna i grupp 13 och 14. I grupp 13 spelar Torns IF, BK Flagg och IFK Malmö och i grupp 14 Åkarps IF, Husie IF och FBK Balkan. Oavsett vilket av de sex lagen det blir kommer det att vara ett betydligt vassare motstånd än något av de tre lagen Malmö FF mött hittills.

Finalen i seniorklassen avgörs på söndag den 6 januari klockan 15.20.

……………..

Agon Mehmeti och Guillermo Molins satt på läktaren och följde sina före detta lagkompisar i MFF. Det var riktigt roligt att se. Skånecupen håller sitt grepp om de gamla MFF:arna.

……………..

Coachade MFF-laget gjorde Kenneth Folkesson och Roland Johansson. I 10-0-segern var det bara Johansson eftersom Folkessons LB07-tjejer då tränade i Kombihallen.

Roland Johansson har haft minst ett lag i finalpasset alla år utom två sedan 1991 och han har varit med om att vinna över 20 Skånecupguld med Malmö FF. Plus ett som spelare i IFK Malmö, men det är preskriberat nu. Det gjorde han som 14-åring.

 

 

 

Tre nollor för Häcken

Det går inte att ha koll på allt, men hur kunde vi ha missat det här:

BK Häcken har kvar att möta Kalmar FF, AIK och GIF Sundsvall. När Hisingsklubben spelade mot just de tre lagen i våras blev det förlust, förlust och förlust!

Det finns två poänger med det påpekandet.

För det första att det finns ganska många faktorer – flera okända – att väga in när det ska bedömas om de fyra lagen i guldstriden har ett lätt eller svårt restprogram.

För det andra att Häcken fortfarande smyger under radarn. Är det någon som tror att MFF eller AIK skulle kunna möta tre lag i de sista omgångarna utan att någon för länge sedan upptäckt att man förlorat mot samtliga i vårmötena? Nu krävdes det att en uppmärksam journalist på Göteborgsposten (Mattias Balkander) twittrade om det och inte ens då tände det till.

Malmö FF har kvar att möta Djurgården och Örebro SK hemma och AIK borta. Inte heller här lär det räcka att upprepa vårresultaten.

Då vann MFF mot Djurgården och AIK, men förlorade mot Örebro. Nu lär det krävas full pott.

Starten på fredagskvällen sker utan Erik Friberg, som är avstängd efter sex gula kort.

Jag tar för givet att Markus Halsti behåller sin plats och frågan blir då vem som ska ersätta Friberg bredvid honom. Svaret är rätt givet. Ivo Pekalski är redo.

Wilton Figueiredo är en fantastisk fotbollsspelare, men det är Ivo Pekalski också.

Det gäller dessutom att inte gå in och röra för mycket i det spel som fungerat så bra för MFF i de senaste matcherna.

Med Erik Friberg och Markus Halsti centralt har kantspelet lyfts. Jiloan Hamad och Simon Thern har kunnat gå mer inåt utan att det blivit trångt och ytterbackarna har kunnat fylla på när det behövts. En bra balans i laget har ersatt det spektakulära samtidigt som det ändå funnits utrymme för det spontant briljanta.

För att prata ”Norlingska”: Wilton kan måla lysande tavlor, men i höstens MFF riskerar man att han sprider sina färger för mycket utanför ramarna.

…………………..

Petter Thelin valde MFF.

Han är 17 år, bara lovande och det ska inte ställas för höga krav – direkt.

Men det var ett viktigt besked.

MFF:s koncept och ungdomssatsning är ett bra lockmedel för stora talanger. Sju klubbar jagade den storväxte, men ändå snabbe anfallaren och han hade bland annat testspelat i en U21-match med AIK.

Det var dessutom ett billigt förvärv.

Kontraktet med Kramfors-Alliansen hade gått ut (uppgiften att han hade ett år kvar var fel). Därmed blir det inga övergångspengar utan bara utbildningsbidrag.

Tre år i MFF har man kommit överens om. Till en början säger Per Ågren.

 

Om korkade och vettiga beslut

Befann mig i Köpenhamn igår.

Jo – Chris Isaak var bra, för jäkla bra faktiskt – en riktig show!

Därför ingen kommentar om disciplinnämndens beslut efter derbyt HIF-MFF då.

Men det måste ändå givetvis sägas och skrivas:

Nämnden har gjort bort sig rejält – igen.

Att man varken tar upp, eller bestraffar, banderollen och den hängda dockan med dödshotet mot Simon Thern är korkat på så många olika vis.

Det fanns både en matchdelegat och en säkerhetsdelegat på plats på Olympia.

Att ingen av dem tagit med händelsen i rapporten visar bara med eftertryck att de inte klarade av att utföra jobbet de var utsända för att göra.

Om de haft sunt förnuft, fingertoppskänsla och en förståelse för att alla vettiga människor förväntar sig att en sådan händelse ska tas med borde de dessutom åtminstone kommit på att de kunde kompletterat rapporten.

Det ska bli väldigt intressant att se om delegaten och säkerhetsdelegaten får några nya uppdrag från förbundet i viktiga allsvenska matcher (och ja, jag har namnen på båda, så jag kan kolla).

Men kritiken borde egentligen inte stanna där. Själva regeln att Disciplinnämnden bara kan ta upp och behandla frågor som matchdelegaten tycker är värda att nämna och/eller råkar se måste också diskuteras. Är det verkligen en bra princip att ha i ett informationssamhälle där det blir allt svårare att stoppa huvudet i en byråkratbyrålåda och låtsas att det som inte är nämnt i en rapport inte existerar?

Det är ingen bra idé av förbundet att gå stelbent in i framtiden.

Måste också säga att det har varit förvånansvärt tyst i media om det här beslutet. Max Wiman på Sydsvenskan har kommenterat det och gjort det bra. Nu har jag också dragit mitt strå till stacken. Men övriga verkar reagera ungefär som delegaten; ser inget, hör inget, gör inget…

……………………

Morgondagens match mot Kalmar FF är givetvis väldigt viktig. Inte minst efter Häckens seger över Mjällby AIF.

Intressantast i veckan var det klara beskedet från Rikard Norling att Daniel Andersson numera bara är back-up. Även om han är skadefri och fit – och det är han nu – är det Pontus Jansson och Filip Helander som är förstavalet och Jasmin Sudic är också i hög grad med i konkurrensen. Inte minst, påpekade Norling, efter det att Sudic varit en av Malmö FF:s bästa spelare i U21-matchen mot Djurgården.

De som läser mig ofta vet att jag tycker att det är ett naturligt och bra beslut. Daniel Andersson är en av de 20 senaste årens absolut bästa MFF-spelare och ska hyllas för allt han gjort i den himmelsblå matchtröjan. Han är dessutom fortfarande bra nog att göra avtryck i Allsvenskan. Men det finns mer att hylla honom för. Att Filip Helander och Pontus Jansson gjort succé innebär ju också att han gjort ett gott jobb som assisterande tränare. Han skulle på sikt bidra till att göra sig själv onödig som spelare. Jobbet är utfört.

Skadorna på Amin Nazari, Filip Stenström och Alex Nilsson i U21-matchen innebär att de står utanför truppen.

Det gör även David Löfquist. I hans fall handlar det dock om att han inte infriat förväntningarna. Just nu är han inte tillräckligt bra för att ta en plats. Insatsen i U21 övertgade heller inte. Om han inte snabbt hittar självförtroendet och lyfter sig skulle jag bli mycket förvånad om han är kvar i Malmö FF när lånetiden löper ut. I så fall måste MFF på nytt ut och jaga yttermittfältare.

I bedömningen av David Löfquists framtid måste också vägas in att Simon Kroon finns i truppen. Han gjorde båda målen när Malmö FF slog ut Djurgården i U21-SM och avancerade till SM-semifinal och var riktigt bra (till skillnad från många andra). Kul att han kom med bland spelarna som reser till Kalmar. Det visar att det lönar sig att visa färsk form.

Efter att ha sett Lunds BK flera gånger i år måste jag dessutom lägga till att Stefan Ilic övertygat betydligt mer på mig än David Löfquist.

………….

Med sju man borta på landslagsuppdrag (Johan Dahlin i A-landslaget, Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Jiloan Hamad och Simon Thern i U21, Tokelo Rantie i Sydafrikas landslag och Markus Halstis i Finlands) plus spelare som vilat efter U21-matcher och på grund av skador har det varit sällsynt tunt på träningarna under uppehållet. Frågan är hur mycket det påverkar?

Egentligen är den frågan en del i en lite större fråga, nämligen hur mycket träningarna egentligen betyder de sista veckorna under en säsong. När allt ska avgöras är kanske saker som stämningen i gruppen, inspirationen man kan få av lyckade landslagsuppdrag och att spelarna inte går sönder eller blir slitna viktigare än att alla träningar är perfekta och gemensamma? Vi får se. Både 2010 och 2011 var i alla fall Malmö FF:s säsongsavslutningar mäktiga.

……………………..

U19-lagets säsong är över.

Jag såg förlusten med 2-4 mot Halmstads BK i SM-semifinalen på lördagseftermiddagen.  Egzon Sekiraca gjorde 1-0 tidigt och Erik Pärsson avslutade ett oerhört snyggt anfall med att öka till 2-0. Just då kändes det inte som om Halmstads BK skulle kunna vända. Men det gjorde man och när HBK för varje mål fick allt mer inspiration och vilja och med stor tyngd satte press på Malmö FF:s försvar var det tyvärr alldeles för få spelare som klev fram. Från 2-2 och framåt kändes det som om matchen redan var förlorad för MFF…

 

 

MFF satte press på konkurrenterna

När Malmö FF hade gjort 2-0 började Miiko Albornoz, Jiloan Hamad och ett par till leka riktigt ordentligt.

Perfekt, för det är just då man ska göra det – när matchen är avgjord.

För just nu är det saker som tålamod, stabilitet, försvarsstyrka och envist jobb som är Malmö FF:s vassaste och bästa vapen i guldstriden. Precis som det ska vara nu när hösten är här, planerna – de riktiga alltså – är lite mer tung-sprungna, många lag har massvis att kämpa för även om de är sämre och fler lag än på mycket länge är med i en het guldstrid.

Med tre tunga poäng satte MFF en rejäl press på de tre övriga tätlagen.

BK Häcken ska upp mot Syrianska FC, som slåss för livet strax ovanför kvalstrecket.

AIK ska upp mot Gefle IF, som slåss ovanför samma streck och med Syrianska.

Elfsborg ska åka till Göteborg och plocka hem de tre poängen som alla, ja i det här fallet verkligen alla, redan tagit för givet att man ska få. Fast Gais har precis bytt tränare, har en sårad stolthet efter pinsamma 2-7 i baken och matchen spelas på gräs. På det underlaget har som bekant Elfsborg en svit utan seger som när det här skrivs är uppe i 431 dagar.

Jag tror inte att de tre MFF-konkurrenterna tar nio poäng.

MFF:s startelva förvånade nog många, men varför ändra det som fungerade så bra mot Syrianska?

Erik Friberg har varit väldigt bra de senaste matcherna.

Markus Halsti gör massor med nytta när han både vinner boll på marken och i luften och kan göra något vettigt med den när han har den.

Daniel Larsson går det att bli smått vansinnig på när han slår bort enkla passningar i kontringarna och inte får det att stämma i mottagningarna. Men, som jag skrivit ett par gånger nu, undervärdera inte hans arbetsinsats.

Det är inget skönhetspris som ska delas ut, det är ett SM-guld!

Med sina få skador och nya alternativ har MFF i själva verket skaffat sig ett läge där laget kan spela och vinna på flera olika sätt. Ivo Pekalski är frisk och hans höga kapacitet kan alltid lyfta MFF. Wilton Figueiredo kan tillföra en extra offensiv dimension, när det behövs. Mot IFK Norrköping fanns han redo att bytas in om målen inte hade kommit. David Löfquist spelade 90 minuter i U21 när MFF besegrade Häcken med 4-1 i veckan. Börjar Simon Thern gå på tomgång är det bara att kasta in honom. Längst fram blir Dardan Rexhepi för varje dag en allt vassare kandidat till en startplats.

Det går att fortsätta, men jag tror att det flesta har fattat det nu. MFF är inte bara stabilare än tidigare, Rikard Norling har dessutom väldigt många alternativa lösningar att ta till ifall han vill ändra en matchbild. Det gäller både inför och under matcherna!

Kul också att 1-0 kom i minut 62 när det pratats om att matchen skulle öppna sig i minut 60. Men om straff 1 och Ranties friläge resulterat hade det eftersnacket varit bara just snack…

När fick för resten MFF senast två straffar i samma match?

Båda var i vilket fall som helst korrekta. Och en bra slagen. Skjuta över är inte godkänt.

Och alla de sex spelarna som riskerade avstängning i nästa omgång; Pontus Jansson, Erik Friberg, Jiloan Hamad, Miiko Albornoz, Ricardinho och Ivo Pekalski klarade sig från gult kort. Förr eller senare kommer någon att få stå över, men ju längre tid MFF har alla tillgängliga desto bättre.

…………….

Nu väntar landslagsuppehåll. U21-trion Jiloan Hamad, Pontus Jansson och Miiko Albornoz åker iväg på sitt håll och Tokelo Rantie ska spela för Sydafrika och Markus Halsti för Finland. Bara att hålla tummarna för att de kommer hem med inspiration istället för skador.

…….

IFK Norrköpings tränare Janne Andersson påpekade lugnt att MFF var snäppet bättre, särskilt kvarten efter paus och att 2-0 var rättvist. Han berättade också att Peking har fem förluster, mot de fyra lagen som ligger ovanför i tabellen – ”vi är inte riktigt färdiga att ta dem – än” – och mot GAIS. ”Fast det där med GAIS kan vi skita i nu.”

Visst kan man det.

…….

Till sist:

Filip Helander!!!! Say no more.

 

Stabilitet just nu mer värt än briljans

De heta hemmamatcherna avlöser varandra.

Från ett klassikermöte till ett annat.

Från IFK Göteborg till IFK Norrköping.

En gång en ännu större match än MFF-IFK Göteborg. Så är det inte längre, men visst är det kul med ett IFK Norrköping som hänger hyfsat med både i tabellen och publikligan!

Tittar man på hemma- och bortaprestationerna är IFK Norrköping heller inte det vanliga konstgräslaget som har problem utanför den egna trygga arenan. ”Peking” är lika bra borta. 7-2 senast mot Gais inger dessutom respekt. Fast ingen överdriven sådan. Det var trots allt Gais som stod för motståndet.

Och Malmö FF kan kontra med att laget aldrig någonsin förlorat två raka matcher på Swedbank stadion!

I snacket efter inför matchen-träningen bekräftade Rikard Norling det jag var inne på sedan MFF besegrat Syrianska. Det är ett delvis annorlunda MFF vi nu ser än de senaste årens.

Mer stabilitet, mindre briljans. Mer tålamod, mindre tunnlar och läckra speldetaljer.

Att man vid en ytlig besiktning kan sakna det vackra och spektakulära lurar nog många att tro att Malmö FF tappat formen. Istället är det en anpassning till ett liv utan Jimmy Durmaz och Mathias Ranégie och ett sätt att hitta en jämnare och stabilare standard som kan ge resultat både borta och hemma.

Försvarsspelet har blivit säkrare och mer kollektivt, trots att Daniel Andersson saknas.

Det har först och främst inneburit att MFF nu tar många fler poäng borta än laget gjort någon gång tidigare sedan guldet 2010.

Hittills har man dock tappat lite av hemmastyrkan på nedprioriteringen av det offensiva flytet och satsningen på den individuella skickligheten. Men när man hittar rätt både borta och hemma – tre av de fem återstående matcherna spelas på Swedbank stadion – kommer MFF att vara med hela vägen i guldjakten.

Då är jag övertygad om att majoriteten av åskådarna struntar i om de får vänta till nästa år innan MFF är moget att spela både stabilt och vackert!

En tränares utmaning pratade Rikard Norling om; att inse och förmedla att ett lag kanske inte mår bäst av att köra samma upplägg hela tiden.

Minst en förändring i startelvan blir det.

Johan Dahlin är tillbaka efter sin avstängning och då står han mellan stolparna oavsett hur mycket Robin Olsen höll nollan i sin allsvenska debut.

Om Wilton Figueiredo tar tillbaka sin plats återstår att se. Vaden är okej. Men med Markus Halsti och Erik Friberg på mitten blev det en riktigt bra balans i laget. Dessutom står Ivo Pekalski och stampar, snart redo att ta en plats. Friberg och Pekalski kan funka bra efter uppehållet.

David Löfquist kommer knappast att spela. Inte efter Simon Therns briljanta insats mot Syrianska.

I anfallet är jag inte alls lika övertygad som många andra att Daniel Larsson ska petas. Sedan Mathias Ranégie lämnade har det det snarast blivit viktigare att ha någon som sliter, stör och springer som fan där framme. Det gör Daniel Larsson även om han bränner chanser och ibland har dåliga mottagningar.

……………….

Efter Norrköpingsmatchen väntar ett landslagsuppehåll. Alltid lika trist.

Fast det finns ju tröst.

Ian Hunter på KB på tisdag! Och framförallt om ett tag Chris Isaak både i Köpenhamn och Malmö – med en bortamatch mot Kalmar FF emellan…

……………

Lite snack med Per Ågren om kontraktssituationen till sist. Det läser ni här.

 

 

 

Så ska ett topplag vinna

Malmö FF är med i den allsvenska guldstriden. 2-0 mot Syrianska FC i Södertälje var precis en sådan seger man vill se av ett lag som vill hänga med i toppen av en serie.

Utan att glänsa höll Malmö FF tätt bakåt samtidigt som laget med tålamod skapade chanser nog för att näta och när det väl var gjort plockade man fram förmågan att stänga matchen.

Att döda matcher har långt ifrån varit MFF:s styrka, snarare tvärtom. Nu var det stabilt, säkert och Syrianska blev allt mer uppgivet. Bra, för den förmågan behöver ett topplag. Håll fast vid den!

MFF visade också en välbehövlig bredd.

När Johan Dahlin var avstängd gick Robin Olsen in och höll nollan i sin allsvenska debut.

När Wilton Figueiredo inte kunde vara med på grund av en vadskada, Ivo Pekalski inte var redo för spel från start och Simon Thern behövdes på kanten fick Erik Friberg och Markus Halsti bilda par på mitten av mittfältet. Det gick hur bra som helst!

Och Simon Thern satte dit 2-0 och fortsatte spela lika bra som han gjorde så länge han fick vara med mot IFK Göteborg. På kanten. Nödvändigt nu när David Löfquist ännu inte är färdig för en roll i laget. Han ska istället matchas rejält i tisdagens U21-match borta mot BK Häcken.

Den bredden behöver ett guldlag.

Jag tycker dessutom att det är dags nu att ta beslutet att förlänga Markus Halstis kontrakt.

Det går ut efter den här säsongen men bra att ha-Halsti (eller heter det bra att Ha-lsti?) är precis den typen av allroundspelare som är så viktiga att ha i en trupp. Han kan spela mittback, både höger och vänsterback – vänsterback var han i Finlands VM-kval mot Frankrike – och han kan ta en central mittfältsplats om det behövs.

Bäst av allt var dock att de unga mittbackarna Pontus Jansson och Filip Helander fortsatte att storspela tillsammans.

Bredden igen.

Kommer Daniel Andersson tillbaka till slutstriden är det bra. Klarar han det inte går det också bra.

De som fortfarande tycker att stortalangen Filip Helander inte håller för allsvenskt spel- jo de finns – har helt enkelt fel.

Men det viktigaste av allt är kanske två ganska oväntade förändringar som blivit alldeles för lite uppmärksammade.

Länge var Malmö FF ramstarkt hemma och uselt borta. Så är det inte längre. I de fem senaste bortamatcherna, flera på konstgräs, har Malmö FF raden 3-1-1. Tio poäng! Det är faktiskt två fler än MFF tagit på de fem senaste hemmamatcherna.

I flera år var MFF dessutom frapperande uselt på fasta situationer, särskilt offensiva hörnor och frisparkar. Sämst i västvärlden på hörnor kändes det som. Nu gör man mål på hörnor, senast mot IFK Göteborg som inte är enkelt att näta mot på fasta, och frisparkarna börjar också resultera

Visst var det Dwayne Miller som fipplade och forcerade fram Dinko Felics självmål till 1-0, men fula mål har exakt samma värde i tabellen som vackra. Och Erik Fribergs frispark var bra och rätt slagen. Filip Helander var dessutom på rätt ställe liksom Markus Halsti, redo för en retur.

………………

2-0-målet var fantastiskt snyggt. En härlig prestation av Simon Thern.

Men det fanns mer som höll hög klass vid det målet. Erik Fribergs passning och Ricardinhos (var det väl?) löpning rakt in i straffområdet som hjälpte Thern att få läget.

……………

Robin Olsen höll nollan i sin allsvenska debut mindre än ett år efter det att han stod i division 2. Lite Buster-varning på den utvecklingen.

……………..

Elfsborg har GAIS i nästa omgång.

Går inte att missa tre poäng säger säkert de flesta. Jag också.

Men det finns två saker som talar mot. För det första att alla utgår från att det blir en lätt match och för det andra att ett lag som förlorar med pinsamma siffror i en omgång nästan alltid spelar hyfsat i nästa. För den förlorade hederns skull. Tittar man på historien är det frapperande ofta lag som torskat med siffror som 0-6, 2-7 och 0-8 kommit igen och hållit nollan i nästa match.

Om jag tror på det där själv? Nä. Men jag ville ha det sagt ifall det skulle hända…

 

 

Viktig blev ännu viktigare

Malmö FF:s viktiga match mot Åtvidabergs FF blev plötsligt ännu mer betydelsefull.

Efter Elfsborgs förlust mot IFK Göteborg fick Malmö FF en ny chans att skapa närkontakt och efter AIK:s tre poäng i derbyt mot Djurgården framstår Solna-laget som ett ännu större hot i toppstriden.

MFF har tre problem:

1) Bortaspelet. Hittills i år har det inte varit bra nog för en guldkandidat. Samma sak förra året.

2) Ett par gånger nu har MFF haft möjligheten att ta in på Elfsborg utan att riktigt få till det.

3) Jimmy Durmaz och Mathias Ranégie har lämnat rejäla, ännu ej fyllda, luckor i startelvan.

I måndagskvällens match mot Åtvidaberg kan Malmö FF visa att alla tre problemen är på väg att åtgärdas. Med tre poäng vinner man borta, tar in på Elfsborg och med en bra insats av Tokelo Rantie och David Löfquist kommer en första antydan om att det går även utan Durmaz och Ranégie.

Jag är nämligen övertygad om att det blir spel från start för både Rantie och ”Lögen”.

Med Simon Thern skadad, och kvar hemma i Malmö, och Alex Nilsson ett osäkert kort på grund av smärtor i låret är det bäddat för David Löfquist.

En spelare som till skillnad från Thern och Nilsson är hemtam på positionen.

Rikard Norling skulle helst vilja avvakta ett tag till, men så tidigt som efter fredagsträningen – då det ännu inte var klart att Simon Thern var definitivt borta från spel – antydde han att omständigheterna kan bli sådana att man måste ta en genväg och sätta in nyförvärv innan de är inskolade. Det gjorde MFF med Rantie. Nu är det dags att göra det med Löfquist.

Jag skulle bli mycket förvånad om Malmö FF inte startar med följande elva: Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Wilton Figueiredo, David Löfquist – Tokelo Rantie, Daniel Larsson.

Den ska räcka till för att slå Åtvidabergs FF, även om det är ett mycket starkt lag hemma på Kopparvallen.

Träning på konstgräs på Mariedals IP i veckan, avfärd till Åtvidaberg på söndagen och träning på matcharenan på kvällen klockan 19.00 känns också som ett mycket bra upplägg i förarbetet.

Glöm heller inte att det inte bara är MFF som tappar spelare. Att Magnus Eriksson lämnade för Gent är ett lika stort avbräck för Åtvidaberg som MFF:s förlust av Ranégie. Eriksson är inte riktigt lika bra, men betydde lika mycket för sitt lag.

Efter Elfsborgs förlust på Gamla Nya Ullevi är det 413 dagar sedan Boråslaget vann på gräs.

Det är givetvis pinsamt. Om man gör en tabell med bara gräsmatcher i allsvenskan, som statistikexperterna på Infostrada gjort, ligger Elfsborg sist.

Det skulle vara ett stort underbetyg till allsvenskan om det gick att vinna SM-guld med ett sådant facit.

Det bortaspel MFF visat hittills ska heller inte räcka.

Bättring behövs, annars är det AIK eller BK Häcken som är de värdiga guldlagen!

 

En ny favorit är född

Måndagen den 27 augusti ”föddes” en ny publikfavorit på Swedbank stadion.

In i den 72 minuten kom Tokelo Rantie och visade farten, fötterna och finessen som förlöste MFF:s måltorka i jakten på de tre poängen som skulle minska avståndet till Elfsborg.

Frågan är när ett nyförvärv senast fick en sådan fantastisk start i Malmö FF?

In som avbytare mot Sandvikens IF i debuten och hat-trick när det till slut blev seger med 6-3. In som avbytare mot GIF Sundsvall i den allsvenska debuten och ett mål, som kunde varit fler, när det blev seger med 2-0.

Det finns åtskilliga spelare som startat med ett rejält brak i MFF-debuten. Bosse Larsson och Staffan Tapper är de jag i hastigheten kommer ihåg. Men de har kommit från de egna leden.

Intressantast av allt var dock att Tokelo Rantie när han intervjuades efter matchen på fullt allvar påstod att han inte var nöjd.

Han hade velat visa mer av det han kan, sa han och framstod samtidigt som ödmjuk. Fattar fortfarande inte riktigt hur han fick ihop den kombinationen. Man måste nog ha varit där för att förstå. Men så var det.

Tror till och med att hövdingen Eric Persson, om han suttit på  hedersläktaren ” in person” istället för som staty, hade tyckt att det var en ovanligt lyckad debut. Med allt han varit med om var han annars försiktig med de stora orden. Ingen jävla panegyrik, sa han. Och om ni inte redan vet vad det betyder så googla.

Eftersom det var officiell invigning av Hövdingens byst – eller snarare huvud – på hedersläktaren och hans ande lite grann svävade över Stadion ska jag därför göra vad jag kan för att  dämpa de där lovorden jag inledde med.

Ranties debut var fantastisk. MEN:

Sandviken var tröttkört när han kom in. Det var GIF Sundsvall också. Att starta är inte samma sak.

Kanske hade han fastnat i samma seghet som de övriga spelarna i den första halvleken.

Att inte ge credit till lagkamraterna som körde slut på Sundsvallsspelarna hade dessutom känts helt fel (där lät jag nästan som en tränare).

En del av den energi som MFF visade mot slutet kom redan när Simon Thern byttes in kvarten före Tokelo Rantie. Glöm inte det.

Glöm heller inte bort Jiloan Hamads insats. I den första halvleken var han MFF:s i särklass bäste spelare. Det ramlade lite grann bort.

Och kom även ihåg att det var Miiko Albornoz som satte dit det förlösande första målet, sedan Rantie, men även Mathias Ranégie förarbetat. Ranégie var stark som en oxe i den situationen.

…………………..

På presskonferensen kom Sundsvallstränaren Sören Åkeby med en intressant synpunkt på varför hans spelare tröttnade så totalt.

Gräs suger musten ur spelarna på ett annat sätt än konstgräs menade han.

Bra så!

Konstgräslagen kan gott ha det lite extra besvärligt.

Efter Syrianskas seger mot Mjällby är för övrigt Elfsborg officiellt sämst i hela all-svenskan på gräs.

Tidigare hade Södertäljelaget noll poäng på det underlaget mot Elfsborgs en.

På bortaplan har Elfsborg kvar att möta IFK Göteborg, AIK, GAIS, IFK Norrköping och Mjällby AIF. Gräs, gräs, gräs, plast och gräs – gräsligt för Boråslaget.

Lägg för övrigt märke till att jag skriver gräs istället för naturgräs. Köper nämligen med hull och hår argumentet att naturgräs är ett konstigt och onödigt nyord. Inte minst efter att på twitter ha sett, och själv bidragit med, fina exempel som naturflamingo, naturpåse och naturspann…

…………………

Daniel Anderssons skada var mycket värre än MFF avslöjade dagen före matchen.

Det sista som hände på träningen var att MFF-kaptenen täckte ett skott och sargade ett inre ledband i knäet. Nu blir han borta ett tag. Minst tio dagar, kanske mer, i värsta fall sex veckor, löd Rikard Norlings stalltips.

Därför var det ett härligt besked Pontus Jansson och Filip Helander gav. Båda var nämligen riktigt bra!

………….

Till sist:

15 hörnor. Till ingen nytta.

 

 

 

 

Dags att vinna cupen igen

Malmö FF är Sveriges överlägset bästa cuplag med 14 titlar.

Den senaste kom dock 1989, för långt över 20 år sedan, vilket är nästan det samma som en evighet i MFF-kretsar.

Efter söndagsträningen sa Rikard Norling att cupen är viktig framförallt för att MFF vill vinna den.

Inte för att den, enligt det nya upplägget, ger tre fina försäsongsmatcher i gruppspelsform, eller för att det är en lätt väg ut i Europa. Utan för titeln i sig! Det är dags att vinna igen. Så väljer jag i alla fall att tolka Norling.

Måndagskvällens hinder heter Sandvikens IF. Ett bra och spelande division 1-lag med en klassisk arena (Jernvallen – en av de tolv VM-arenorna 1958). Det ska MFF klara. Bara man får upp tempot som effektivt dödar sämre motstånd.

På träningen körde MFF med följande elva:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Jasmin Sudic, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Wilton Figueiredo, Simon Thern, Alex Nilsson – Daniel Larsson, Mathias Ranégie.

Johan Dahlin har en ömmande höft som ett minne av Lazio-matchen. Han hade lite problem redan inför den, men ville gärna vara med och visa upp sig och gjorde verkligen det med en kanoninsats. Nu måste han stå över och det innebär att Viktor Noring åker med till Sandviken. Han skulle egentligen redan ha anslutit till Trelleborgs FF. Men MFF skrev lånekontraktet till och med den 20 augusti just med tanke på att han eventuellt skulle behövas som backup. Nu blev det så. Men Robin Olsen står. Klokt, det är ju han som ska vara kvar i truppen.

Ivo Pekalski (fortfarande ont i foten) och Pontus Jansson (behöver vila/ännu inte helt okej efter skadan) saknas också.

Att Alex Nilsson får spela yttermittfältare på vänsterkanten är intressant. Då kan man få in Simon Thern centralt. Eftersom Jimmy Durmaz fortfarade inte är ersatt och Malmö FF har vissa skadeproblem på mitten är det bra på två sätt. Dessutom är Alex värd chansen att få spela. Han är en genuin MFF:are som brinner för klubben och har både snabbheten och viljan som gör att det ska bli kul att se honom även i den positionen.

Men det hindrar inte att MFF fortfarande behöver värva en yttermittfältare.

Durmaz är inte ersatt och Tobias Lewicki har en timeout.

Det finns därför ett – eller två – hål i truppen.

Därför var det oroväckande att Rikard Norling när jag och Fredrik Lindstrand på City pratade med honom gav följande svar på frågan om han tror att det kommer in en yttermittfältare innan övergångsfönstret stänger:

– Jag är tveksam till om det blir någon ny yttermittfältare. Det finns ju bland annat en ekonomisk aspekt att väga in. Vi ska nog inte trigga upp förväntningarna och säga att det blir ett nyförvärv. I så fall blir ju bara besvikelsen desto större om det sedan uteblir. Bättre att utgå från att vi får klara oss med det vi har!

Bara att hoppas att styrelsen ger Per Ågren resurser att överraska Rikard Norling på ett positivt sätt. För även om det finns en klar poäng i att Matias Concha-köpet gör att man kan flytta över Miiko Albornoz på vänsterkanten är det inte fel att ha många alternativa lösningar!

………………

Glöm för resten att guldstriden skulle vara körd efter Elfsborg seger över Helsingborgs IF.

Elfsborg har fem bortamatcher på naturgräs kvar att spela. Det är över ett år sedan man vann en sådan match.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.