Skadorna sabbade det perfekta

En lätt seger var precis det Malmö FF behövde och det fick laget. När jag efter matchen tittade på statistiken undrade jag länge var man hittat Åtvidabergs FF:s etta i siffrorna 10-1 i avslut på mål. Till jag kom på det.

Det kom redan i första halvlek, ett närmast förtvivlat och helt misslyckat lobbförsök från över halva planen mot en målvakt som inte ens stod långt från linjen.

Robin Olsen kunde ta det lugnt och det kunde hela MFF i den andra halvleken efter Emil Forsbergs tredje mål och 3-0

Efter det sparade hela laget kraft till första Champions league-kvalmötet mot Ventspils på onsdag. Spela av en match är bra att kunna. Det kan Malmö FF numera.

Åtvidabergs ändring till 4-1-4-1 mitt i matchen stoppade en del av blödningen. Men Malmö FF valde som sagt dessutom att defilera in i mål.

Efter oavgjort mot Brommapojkarna var en lättvunnen, klar och fullständigt odiskutabel trepoängare exakt det MFF kunde önska sig. Därmed dödade MFF effektivt en del hopp hos toppkonkurrenterna om att laget var på väg att börja svikta efter spelarförsäljningarna och skadorna.

Efter att ha spelat stabilare borta än hemma var dessutom 3-0 i hemmaborgen extra välkommet.

Inte minst i ett läge där MFF fortfarande måste vänta på att kunna använda nyförvärven som i snabb takt tickar in i truppen. Hittills är Isaac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm och Pa Konate spelklara till den 15 juli. Men bara en får anmälas till match ett mot Ventspils. Enoch Kofi Adu kan bli klar snabbt eller så måste MFF vänta till den 1 augusti.

När de resterande förstärkningarna – för sådana blir det – kan vara på plats vet vi ännu inte.

Mitt i alltihopa har MFF också ett annat datum att ta hänsyn till. Om jag fattat det rätt är det så här: Nästa kvalomgång i Champions league lottas den 18 juli och första matchen spelas den 29-30 juli. Tio dagar innan den första matchen ska MFF anmäla en trupp. Efter det får man, precis som nu, komplettera med en spelare.

MFF och framförallt sportchefen Daniel Andersson ska alltså inte bara hitta rätt, man ska helst hitta rätt snabbt. Både till CL-kvalet och de två matcherna mot Kalmar FF som väntar.

Då vill ingen ha skador i truppen. Just det fick MFF. På Simon Thern och Filip Helander.

Thern spelar inte på onsdag, jag tror inte att Helander gör det heller. Han behöver vila.

 

Inför matchen mot Brommapojkarna var Filip Helander osäker på start på grund av ryggbesvär. Då kunde han spela. Men veckan efter hade en fortfarande rejäla känningar och avstod både torsdags- och fredagsträningen. Sedan fick han alltså bryta matchen mot Åtvidabergs FF i ett tidigt skede.

Just nu känns det inte som en bra idé med spel på onsdag.

När det gäller Simon Thern gjorde MFF först sitt bästa för att mörka omfattningen på skadan.

– Lower body injury, sa Åge Hareide på hockeyspråk och kompletterade med att han var orolig.

När beskedet kom var det ingen höjdare. Vadbenet är av. Visserligen behövs det ingen operation, men 5-6 veckors läktid och sedan rehab är det som gäller.

Nu väntar tuffa förhandlingar med Stabaek för att få loss Enoch Kofi Adu så tidigt som möjligt..

Tremålsskytten Emil Forsberg haltade lätt när han byttes ut. Med honom – och hans häl – är det dock ingen fara.

 

Mer om matchen:

Topp tre i MFF hittade jag bland följande:

1) Matias Concha.

En klockren fyra på en femgradig skala. Han har varit rejält på tårna ända sedan han fick veta att han skulle vara backup om Miiko Albornoz behövde ersättas och när han sedan fick ta på sig den uppgiften gick han in och spelade stabilt, rutinerat och klokt. Med en nyinköpt Anton Tinnerholm på läktaren lyfte han sig en bit till. Trots Forsbergs hat-trick tyckte jag faktiskt att Concha var matchens MFF-lirare.

2) Emil Forsberg.

Här kommer han. Tre fina avslut gav tre mål och givetvis ska han också ha en fyra. Inte minst eftersom han nu var lika pigg som under försäsongen. Då var han ibland så bra att åtminstone jag trodde att han skulle ösa in mål i årets allsvenska. Nu kanske de kommer.

3) Markus Rosenberg.

Tycker att han tar precis det ansvar en lagkapten ska göra. Häng inte upp er på att han hela tiden ska göra mål, kolla även hur läckert han söker upp bra positioner och bäddar för sina lagkamrater. Bäst av allt; han stod på fem varningar och riskerade en avstängning mot Kalmar FF. Det kortet kom aldrig.

Och då känner jag mig faktiskt riktigt taskig som inte kan få in Markus Halsti på den listan. Men Halsti är alltid pålitlig.

På tal om Kalmar FF. Efter utflykten till Solna och matchen mot AIK har man tre spelare avstängda mot MFF: David Elm, Emin Nouri och Jonathan Ring. Så det är faktiskt inte bara MFF som inte han alla spelarna tillgängliga.

 

 

Behöver inte dominera för att styra

Två matcher återstår för Malmö FF innan det är dags för VM-uppehåll i Allsvenskan. Eftersom det handlar om AIK och Elfsborg blir de viktiga på två sätt.

Dels kan de ge ett väldigt bra utgångsläge inför resten av serien. Fem poängs försprång i täten blir garanterat mer om MFF kan ta sex poäng i de två matcherna.

Dels kommer de att ge ett bra svar.

Det går nämligen att påpeka att senast MFF mötte ett övre halvan-lag blev det förlust (1-2 mot Häcken). Sju av de åtta lagen MFF besegrat ligger på nedre halvan i tabellen. Enda undantaget är IFK Göteborg och då gjorde MFF årets hittills bästa insats. Utgångsläget kan dessutom snabbt försämras. Förlorar MFF mot AIK och Elfsborg leder inte laget serien längre. Då smiter Boråslaget förbi. Det är inte precis vad MFF behöver när Champions league-kvalperioden närmar sig.

Pessimistiskt? Nej. Tvärtom. Jag tror att MFF upprepar fjorårsresultaten och slår AIK hemma och Elfsborg borta.

Men mitt i allt snack om ryck och försprång är det alltid nyttigt att minnas att serien kommer att avgöras de tio sista omgångarna.

Däremot håller jag inte alls med dem som säger att MFF inte har imponerat.

Klart att MFF har!

25 poäng på tio omgångar är ruggigt bra.

Än bättre blir det av att det närmast framfötts ett mantra efter vinsterna när alla ska kommentera att de tagits utan att MFF har imponerat. Det är ju just det som är det mest imponerande!

Med Åge Hareide som tränare har Malmö FF-spelarna fått vänja sig vid att agera annorlunda, mer cyniskt, mer internationellt, mer kontroll än bollkoll.

Det är dags att publiken också vänjer sig.

Skickligheten är lika hög.

Men risktagandet har blivit mindre och ska minimeras ännu mer när CL-kvalet startar.

Mjällby AIF vann bollinnehavet på Strandvallen, men hade ingen som helst nytta av det eftersom laget inte tilläts skapa någonting (Mjällby hade ett enda, ofarligt, avslut på mål).

MFF behövde inte dominera för att styra matchen. Det har laget annars alltid behövt de senaste säsongerna.

En del har kanske svårt att uppskatta den dimensionen efter att i flera år ha skämts bort med idel finesser.

Det har inte jag. Istället tycker jag att det är en styrka att det håller på att växa fram ett MFF som kan spela och vinna på fler och andra sätt än laget tidigare klarat.

Jag gillade Rikard Norlings MFF.

Jag gillar Åge Hareides MFF.

Båda är dessutom vinnande lag.

Och jag tror att Hareidelaget hade besegrat Norlinglaget. Om vi nu för ett ögonblick tänker tanken att det hade gått att arrangera en sådan schizofren-fest.

I alla fall är det bättre förberett för Europa.

För det är garanterat mer svårslaget!

 

………………………………………………………

Simon Thern eller inte Simon Thern, det är frågan.

Skadan höll inte för spel mot Mjällby AIF och han tränade inte för fullt på lördagen.

Dessutom stängdes söndagsträningen efter en halvtimme.

Just nu kan jag bara gissa så jag gör det och drar till med följande startelva:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Om nu Thern kan spela alltså.

Men det finns en variant också, nämligen den här:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardino – Amin Nazari, Markus Halsti, Simon Thern, Guillermo Molins – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Ifall det skulle vara Forsbergs tur att vila.

……………………………………………………………

Nu är Miiko Albornoz riktigt nära VM-spel.

Senaste budet från Chile är att truppen nu inte är 27 utan 24 spelare stor och Miiko är fortfarande med.

23 ska slutanmälas, bara en ska bort och den 30 maj spelar Chile träningslandskamp mot Egypten. Den lär avgöra rätt mycket.

……………………………………………………………….

Rätt mycket rykten den senaste tiden att MFF gjort klart med en anfallare med MFF-bakgrund.

Genast började det surra om Tokelo Rantie, Mathias Ranegie och Agon Mehmeti.

Rantie och Ranegie har jag svårt att tänka mig. Mehmeti är betydligt mer trolig och han ska se matchen mot AIK på plats på Stadion.

Men jag jäklas gärna genom att nämna tre andra spelare som passar in på beskrivningen.

Marko Mitrovic, Chelsea/Brescia.

Dino Islamovic, Fulham/klubblös.

Bahrudin Atajic, Celtic/Shrewsbury.

Jag tror inte någon av dem hade gjort bort sig i MFF:s trupp.

 

 

 

Det är inte lätt att ta poäng av MFF

MFF:s segersvit sprack och den tilltänkta kanonstarten med 15 poäng på de inledande fem omgångarna blev… rätt bra ändå.

För det var ju precis som Åge Hareide sa på presskonferensen.

– Om någon före seriestarten sagt att vi skulle leda Allsvenskan med tre poäng efter fem omgångar hade jag köpt det, direkt.

Avståndet är dessutom fem till IFK Göteborg och sex till AIK.

Efter att på plats ha sett både matchen i Örebro mot ÖSK och måndagens match mot Djurgården känns det rätt okej med fyra poängs utdelning.

Krysset kunde kommit i Örebro.

Nu kom det mot Djurgården.

Istället för att gnälla om misstag i försvaret – motiverat inte minst vid 2-2 – tänkte jag därför hänga upp mig på något helt annat.

För mig var den här matchen ett bevis på hur mycket det krävs för att ta poäng av årets MFF!

Djurgårdens IF gjorde en kanonmatch, fyllt av inspiration och revanschlust efter derbyförlusten. Skicklige Per Olsson har redan satt sin prägel på laget och gör det han i många år utfört i Gefle IF, fast med bättre spelare.

Ändå var MFF bättre! Hur vasst Djurgården än var så skapade MFF fler chanser, mer spel, större bollinnehav och borde ha vunnit matchen.

1-0-målet Djurgården satte dit var dock en lektion. Hela det anfallet var ett skolexempel på just ett sådant mål Malmö FF så väldigt gärna själva vill göra, rakt och snabbt och effektivt. Lär!

Ett bra bevis på hur farligt Djurgården måste leva för att stå upp mot MFF på Swedbank stadion var avslutsstatistiken.

Per Olsson konstaterade att han var väldigt nöjd med sitt lags försvarssspel.

Då påpekade någon (Robert Laul) att MFF hade tolv avslut inne i Djurgårdens straffområde och frågade om Olsson ändå kunde vara nöjd.

– Ja, det kan jag, svarade han.

Han kunde ha lagt till att när MFF hotar med spelare som bland andra Markus Rosenberg, Guillermo Molins och Magnus Eriksson är det i stort sett omöjligt att inte släppa till chanser.

Då måste man lita till både bra försvarsprestationer och till att MFF missar lite mer än vanligt, vilket man gjorde nu.

I påskens slutskede hade dessutom domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa bestämt sig för att uppträda som ett ägg!

Nej, vänta nu, var inte det där rätt elakt?

Och är det inte rätt dumt att skylla på domaren, ska inte Malmö FF vinna ändå och var det inte en del feldomslut som även drabbade Djurgården (som utvisningen)?

Ja, ja, ja och ja. Fast lite nej också.

För med tanke på att Pandzic missade en MFF-straff i den första halvleken och en i den andra och att Emil Forsberg borde fått frispark alldeles före omställningen Djurgården gjorde 1-0 på ska även detta läggas på bevisstacken som säger att det krävs mycket om ett lag ska ta poäng av MFF.

Simon Thern kunde vara med.

Därmed fick vi inte se experimentet med Emil Forsberg på mitten.

Rätt eller fel?

Magsjuka är inte att leka med och Simon tappade rätt snabbt i kvalitet efter en bra start.

Han var uppenbarligen inte redo för 90 minuter.

Efter presskonferensen frågade jag Åge Hareide om han inte trots allt borde kört varianten utan Thern.

Han sa att det blivit en stor förändring med Kroon, Halsti, Forsberg, Molins-varianten på mitten och att när Simon trots allt gav klartecken och dessutom inledde bra var det nog bättre som det blev. Men det blev också  rätt givet att byta in Erik Johansson i ett tidigt skede i den andra halvleken.

…………………………………………

Publiksiffran 14 315 är i jämförelse med alla andra idrotter mycket bra.

När MFF efter fyra raka segrar i serieledning och hyfsat påskväder tar emot Djurgårdens IF i fotbollsallsvenskan luktar den gödsel.

…………………………………………..

Bäst med matchen?

Räcker med två ord:

Markus Halsti.

 

 

 

Kan bli kul med Forsberg

Som vanligt var Åge Hareide tydlig efter dagens solgass-träning på Swedbank stadion.

Tydlig med att han inte kunde vara helt tydlig.

Det hänger på Simon Thern.

Kan han spela blir det den naturliga elvan:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Kan han det inte blir det så här:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Simon Kroon, Markus Halsti, Emil Forsberg, Guillermo Molins – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Mer om detta i förhandsartikeln här.

Ingen rotation alltså, men läge för ett nyttigt test.

MFF har många defensiva mittmittfältsalternativ. Samtidigt är Markus Halsti given när han är frisk och inte ska vilas.

Men Simon Thern är rätt ensam som ett offensivt komplement. Åtminstone så offensivt som MFF vill ha.

Halsti plus Erik Johansson, Erdal Rakip eller Amin Nazari kan alla användas för att efter ett tag stänga matcher som behöver stängas eller från start om MFF vill spela kontrollerat mot ett riktigt vasst motstånd. Jag vill dessutom tro att Rakip kan utvecklas så att han kan ta även en Thern-roll.

Normalt sett hade jag därför föredragit Erdal Rakip istället för Simon Thern mot Djurgården.

Men visst, det hade också varit ett test.

Och ska man testa kan man lika bra göra det så att man kan få lite mer oväntade och bra svar.

Så när Emil Forsberg mer än antyder att han i framtiden gärna vill vara en central mittfältare och man lägger till att han spelade en hel del som släpande i ett 4-2-3-1-system i GIF Sundsvall blir reaktionen; varför inte undersöka möjligheten?

Dessutom är ju Markus Halsti exakt den man ska spela bredvid när man ska testa en ny roll.

Hur blir det då?

Med risk för att vara trist – och döda rätt mycket av spekulationerna ovan – så känns det som om Simon Thern spelar.

Han sa att han kände sig betydligt bättre än dagen före.

Han spelade visserligen i B-uppställningen på dagens träning, men såg inte ut att lida alltför mycket av påsken med magsjuka.

Om det nu var magsjuka och inte matförgiftning.

Simon berättade nämligen glatt att han bara kräkts tre gånger.

Och fyllde lika glatt på med att när han blir magsjuk annars brukar han bli mycket hårdare drabbad och kräkas många gånger till.

Inte så kul att lyssna på för en hypokondriker, som jag.

Tror inte jag någon gång i livet kräkts ens tre gånger.

Och om jag gjort det hade jag definitivt trott att jag skulle dö…

……………………………………………………

Bara  cirka 12 500 biljetter sålda dagen före matchen är givetvis uselt.

Det går alltid att hitta jämförelser som förbättrar och förskönar siffror. Kalmar FF hade strax över 9 000 åskådare idag mot IFK Göteborg och alla sa att det var en bra siffra. Det var den också – i Kalmar. Men när MFF spelar hemma efter att ha inlett seriespelet med fyra raka segrar är allt under 15 000 åskådare direkt dåligt.

Påsken är i stort sett över.

Vädret är bra.

Klart att det ska komma 15 000 mot Djurgården. Minst.

…………………………………………………….

Fyra segrar förresten. Det är en bit kvar till rekordet i antalet raka segermatcher från start en allsvensk säsong.

Det har MFF, från säsongen 1949-50.

Då inledde MFF med 18 raka vinster. Sedan fortsatte man att spela bra, vann totalt 20 matcher, spelade oavgjort i två och förlorade noll i tolvlagsserien. Målskillnaden var 82-21 och marginalen till tabelltvåan Jönköping Södra till slut 15 poäng. Om man även då räknat tre päng för segrar hade den varit 24!!!

Har för övrigt sett att åtskilliga undrat om MFF ledde från start till mål eftersom det ”bara” blev en 2-0-seger (mot Elfsborg) i den första omgången. Svaret är ja. Eller nästan. Degerfors IF vann också med 2-0 i omgång 1 och ledde på bättre bokstav. I omgång 2 slog MFF just Degerfors med 3-1 och då hade alla lagen med två segrar sämre målskillnad än MFF.

 

Molins kan sitt MFF

Egentligen är det förjävligt att man ska behöva be om ursäkt för att man skriver om fotboll efter en allsvensk fotbollsmatch.

Men så är det ju och blir så automatiskt i en omgång i tragikens skugga.

Jag har givetvis skrivit om det också. I papperet imorron och på webben redan nu.

Men det här ska handla om matchen MFF-Falkenbergs FF.

Och om att Guillermo Molins har koll.

Nämnde på twitter under matchen att han på vägen ut till pausfikat knackade i mitt bord och sa att det här blir 3-0.

Då stod det 0-0. Det blev 3-0.

Efter matchen bara flinade han och sa.

– Jag kan ju det här laget.

Svårt att protestera mot.

Däremot var spelkvalitén rätt länge inte alls bra. Det såg trögt, initiativlöst och stelt ut och passningsspelet var uselt första 45. Falkenbergs FF gjorde ett bra defensivt jobb – det bäst organiserade av alla lag vi mött i år sa Åge Hareide och det hade han rätt i – men man kan och ska kräva mer av MFF hemma på Swedbank stadion.

Det blev bättre efter pausvilan. Alla lyfte sig ett snäpp och Simon Thern kom in.

Han tillförde fart, kreativitet och två mål. Klart att det var viktigt.

Men jag tror att det fanns åtminstone tre andra faktorer som låg bakom att det tog så lång tid för MFF att få igång spelet.

1) Premiärer är ofta sega och svårvunna.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med en oavgjord match.

Sedan 2 000 hade bara två regerande mästarlag lyckats vinna sin premiär! Nu är det tre.

2) Guillermo Molins saknades.

Har sagt att Molins är MFF:s viktigaste spelare. Det står jag fast vid.

3) Ricardinho saknades.

Med brassen på vänsterkanten och Miiko Albornoz på högerkanten hade det inte sett ut som det gjorde första 45 då ytterbacksspelet var riktigt uselt. Miiko kom inte igång och kom med för lite i spelet, inte minst för att Falkenbergs FF såg ut att medvetet styra över MFF:s uppspel på den andra kanten. Mahmut Özen fortsätter att ha problem. Båda blev aktivare och bättre efter pausvilan. Det var viktigt.

Det fanns dessutom två saker till som hände.

För det första fick MFF hjälp av FFF-målvakten Otto Martler vid 1-0. Det målet gav en skjuts som gjorde det mycket lättare.

Martler är en person och målvakt jag verkligen unnar all framgång. Tror att han kommer att få den också och det var faktiskt rätt skönt att det blev 3-0. Två mål till minskar fokus på missen vid det första.

För det andra tar det tid att mala ner ett lag. Falkenbergs FF gjorde det bra, men orkade inte fullfölja. Det ska MFF ha beröm för och det är alltid imponerande att vinna utan att behöva imponera.

Matchens tre toppar i MFF:

1) Magnus Eriksson.

2) Filip Helander.

3) Pontus Jansson.

Bubblare; Robin Olsen och Markus Rosenberg.

………………………………………………..

Det blir inget sista minuten-nyförvärv innan fönstret stänger.

Pratade med Håkan Jeppsson efter presskonferensen och han bekräftade att MFF jagat ett tungt och meriterat namn för att verkligen tillföra klass på mitten, men att det av skilda skäl inte gått i lås.

Varför det inte gick och vem man jagade ville han inte berätta.

– I alla sådana fall är det inga kommentarer.

Kommer ni att ha nytta av kartläggningen och kontakterna när nästa fönster öppnar?

– Det vet man aldrig. Varje fönster är nytt och unikt. Tyvärr hamnar vi då dessutom lite för nära Champions League-kvalmatcherna. Det hade varit bättre att spela in ett nyförvärv redan nu.

 

 

 

Inget konstigt med laguttagningen

När Malmö FF slog Degerfors IF med 7-1 gjorde Simon Kroon tre mål och Guillermo Molins två.

Sedan besegrades Ängelholms FF med 3-0 efter två nya mål av Molins och ett mål plus en assist av Kroon.

Nu möter MFF Hammarby IF i den tredje och avgörande matchen i Svenska cupens grupp 1. Då får Simon Kroon inleda på bänken och Guillermo Molins ta klivet ner från anfallet till mittfältet.

Läge för att vinkla och snacka om petningar?

I så fall i media och bland folk som inte följt Malmö FF:s försäsong ordentligt.

För mig känns det fullständigt naturligt!

För det första är det ett bevis på att Åge Hareides devis att det inte är startelvan som ska vinna matcherna utan tolv, 13 eller 14 spelare ska tas på fullaste allvar. Mot Hammarby lär både Simon Kroon och Simon Thern – som också hamnat utanför startelvan – bytas in. Det gör de för att påverka och göra skillnad. När vi förhoppningsvis malt ner Hammarby lite kan vi sätta in två spelare som är lika mycket ordinarie som de som startade skulle Hareide uttrycka det.

För det andra finns det trots allt en slags trappa.

Ibland känns det rätt bra att kunna hänvisa till något man skrev redan innan det hände. Ett par blogginlägg tillbaka svarade jag på frågan går det att peta Molins som anfallare med ja och påpekade att det i nuläget trots allt är Kroon som ska bort i den offensiva femlingen Magnus Eriksson, Markus Rosenberg, Guillermo Molins, Emil Forsberg och Simon Kroon.

Markus Rosenberg har dessutom inte spelat sedan han fick problem med låret för två veckor sedan mot Degerfors. Han stod över mot Ängelholm. Nu behöver han matchtid. Jag är fortfarande övertygad om att han kommer att bli Allsvenskans bäste forward 2014. Då ska han givetvis få de nödvändiga matcherna för att hitta den nivån.

Därför finns det egentligen bara en sak att invända mot att MFF:s startelva kommer att se ut så här: Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Erik Johansson, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Jag tycker att Simon Thern borde fått starta.

Men grejen är ju att det mest är en känsla.

Han är – enligt Hareide-modellen ovan – i hög grad också en av dem som inte är de elva som avgör utan de 12-14 som gör det.

Offensivt blir effekten av ett inhopp av honom större än om Halsti/Johansson kommer in.

Det ska regna och storma i natt vilket naturligtvis påverkar en tidig vårplan med naturgräs negativt. Då kan det passa bättre med de uttagna.

Mot Öster ifjor var MFF rätt kasst på att anpassa sig till den usla planen. För att inte säga ovilligt Nu har man förhoppningsvis en plan för planen.

Men det kan bara gå vägen om man inte underskattar Hammarby IF. Nye tränaren Nanne Bergstrand är en räv. Han har till exempel vunnit fler allsvenska matcher mot MFF i Malmö än någon annan nu aktiv tränare. Fem gånger!

För Hammarby IF och klubbens supportrar är det dessutom en riktigt stor match. En bra bit över 1 000 biljetter är redan sålda till bortasektionen på Malmö stadion.

…………………………………..

Mirza Halvadzic har tränat med A-laget hela veckan.

Perfekt. Att låta honom göra det strax efter det att han skrivit på ett nytt ungdomskontrakt med klubben sänder precis rätt signaler.

Dessutom är han bra nog.

……………………………………….

Markus Rosenberg när han blir webb-tv-intervjuad efter dagens träning och upptäcker att kameran är nerhissad ungefär i maghöjd.

– Är det Erdal Rakip som blivit intervjuad före mig?

Bytena en del i strategin

28 juni 1989. Att nämna det datumet räcker egentligen för att bevisa att årets upplaga av  Svenska cupen är en viktig tävling för Mamö FF.

Det var nämligen senaste gången Sveriges bästa cuplag vann Svenska cupen. Malmö FF har 14 cupsegrar, överlägset flest av alla klubbar. Det är den ena sidan av myntet. Samtidigt var den massiva majoriteten av dagens spelare inte ens födda när laget spelade hem den senaste titeln. En av dem – Simon Thern – hade sin pappa med i vinnarelvan och jag tror inte ens att de äldsta av dagens spelare hade börjat med elvamannafotboll när MFF slog Djurgården med 3-0 på Råsunda.

Med SM-guld 2004, 2010 och 2013 går det inte att klaga på de färska meriterna i Allsvenskan.

I cupen börjar det växa mossa på pokalerna.

En annan anledning att ta cupen på stort allvar är att det nya upplägget av den blivit så pass bra.Tre rätt heta tävlingsmatcher i mars blir ett lika perfekt som kittlande förspel till Allsvenskan.

Åge Hareide fortsätter dessutom att vara lika rak och tydlig i beskeden som han vill att laget ska vara på planen.

Att placera Magnus Eriksson och Simon Thern på bänken är inte ett sätt att dissa cupen. Det är en föraning om vad vi har att vänta oss i alla de nationella matcherna.

När Erik Hamrén säger att det – åtminstone ibland – är viktigare att titta på vilka som avslutar matcherna än vem som inleder dem låter det som något man kan skoja om. När Åge Hareide säger samma sak låter det som en planerad strategi.

Han anställdes för att maximera prestationen på tre fronter; cupen, Allsvenskan och Champions league-kvalet. Då behövs det en bred trupp som är beredd. Just i de två orden ligger nyckeln.

Både bred och beredd.

Efter torsdagsträningen var det mycket snack om att 14 man vinner matcher. Inte startelvan Efter fredagsträningen var det dags att betona att Magnus Eriksson och Simon Thern kommer att bytas in. Inte för att göra dem, och alla som diskuterar hur tusan man kan sätta sådana spelare på bänken, nöjda utan för att tydliggöra en metod.

Ska MFF klara av spelprogrammet och målsättningarna måste man hela tiden hålla igång kanske 16 spelare. Annars får man sätta in ersättare som kanske inte spelat tävlingsfotboll med A-laget på flera månader när avstängningarna och skadorna kommer. U21-spel räcker inte.

Sista halvtimmen när matcherna ofta avgörs kan MFF dessutom sätta in spelare som gör skillnad. Just den situationen hade man när Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad ständigt slogs om två platser på ytterkanterna.

Egentligen kvittade det vem av de tre som inte fick starta, han kändes ändå alltid som för bra för att sitta på bänken. Men när de två som inledde kört slut på sina motståndare kunde MFF slänga in en extra skjuts. Nu vill MFF ha samma effekt och konkurrenssituation på innermittfältet, i anfallet, centralt i försvaret – ja på alla ”stationerna”.

Den stora utmaningen blir att balansera reaktionen från spelarna som hamnar utanför de 16.

……………………………………………………..

Det känns allt mer som om MFF kommer att skriva kontrakt med Dominic Adiyiah.

Från 50/50 till 90/10 skrev jag på twitter. Det står jag fast vid.

Hetsade förresten Daniel Andersson med att han sagt att man skulle ta beslut idag fredag.

– Jag sa att vi skulle ta beslutet idag, men inte att vi skulle ge beskedet idag, svarade han och log.

Hasse Borg hade blivit stolt.

Och det menar jag som beröm 🙂

……………………………………………………………

En liten bonus.

Så här såg det senaste cupvinnarlaget från Malmö FF ut:

Jonnie Fedel – Jean Paul Vonderburg, Per Ågren, Roger Ljung, Peter Jönsson – Niclas Larsson (Nylén), Jonas Thern, Stefan Schwarz, Joakim Nilsson – Leif Engqvist, Håkan Lindman.

Jocke Nilsson, Håkan Lindman och Leif Engqvist gjorde målen när MFF slog Djurgårdens IF med 3-0 (2-0) i finalen och i semifinalen slog MFF IFK Göteborg med 2-0. Då nätade Jonas Thern och Martin Dahlin.

 

 

 

Dardan också med i U21-landslaget

Letade ett tag efter Dardan Rexhepi på dagens MFF-träning.

Det var inte mycket lönt. Efter ett återbud är han också uttagen till U21-landslaget och därmed saknas just nu fem spelare på MFF-träningarna av det skälet.

Sedan tidigare var ju även Simon Thern, Simon Kroon, Filip Helander och Pa Konate uttagna till det U21-landslag som laddar för EM-kval mot Polen i Krakow den 12 oktober.

Snart tunnas det ut lite mer. Markus Halsti var med på Hästhagens IP idag, men åker snart iväg med det finska A-landslaget.  A-truppspelarna Sixten Mohlin och Erdal Rakip plus Mirza Halvadzic från ungdomsleden laddar dessutom för U17-VM i Dubai dit de åker i helgen.

Första VM-matchen, mot Irak, spelas sedan den 19 oktober.

– Men det är 37 grader varmt där nere så det gäller att vara på plats lite innan för att förbereda sig, konstaterade Erdal Rakip när han samlade in bollarna efter träningen.

Nästa gång MFF-truppen är på Hästhagens IP blir på fredan klockan 12.00 då det är träningsmatch mot FC Nordsjälland.

På torsdagen tränar man som vanligt, men det passet är flyttat till plan 6 på Stadionområdet.

Pawel Cibicki stod över onsdagsträningen.

– En lättare skadekänning, men ingen fara, berättade Rikard Norling.

……………………………………………..

Det känns för resten allt roligare att titta på Benjamin Fadis insatser på träningarna.

Efter en inledning i Malmö FF då det såg initiativlöst och rätt trögt ut för honom har det tänt till. Både i spelet och i avslutningarna, som inte alls var bra tidigare.

Nu börjar han visa vad han kan och det har ju även sett bättre ut i U21-matcherna. Känns helt klart som det är läge att ge honom ett hyfsat långt inhopp mot Nordsjälland för att stämma av om det goda intrycket står sig även i A-lagssammanhang.

………………………………………………..

Glömde lägga upp den här bilden i söndags.

Beviset på att jag på något sätt lyckades hitta snö på Hisingen även om det var en rätt varm eftermiddag.

SnöOle

 

 

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

De stora matchernas nummer ett

Vissa säger en av de största matcherna i svensk fotboll, andra spär på ett snäpp och säger den kanske största matchen.

Jag säger att det är strunt. För egentligen finns det ingen som helst anledning att gardera sig.

När Malmö FF och IFK Göteborg möts är det den största matchen svensk fotboll har.

Punkt och end of discussion.

Det är ettan (MFF) mot tvåan (IFK Göteborg) i maratontabellen. Och kampen är jämn.

Det är de två mest titeltyngda klubbarna som möts. MFF med 16 SM-guld och 14 cupguld mot IFK Göteborgs 18 SM-guld och fem cupsegrar. Att vinna Supercupen räknar jag inte som en titel, den har än så länge bara Musse Pigg-status.

Det är dessutom klubbarna som har de överlägset största internationella meriterna!

MFF var i final i Europacupen 1979. Och var senare Europas representant i Världscupfinalen.

IFK Göteborg vann Uefa-cupen 1982 och 1987.

Vilket som väger tyngst i den internationella prestigekampen går alltid att diskutera.

Jag tycker och har alltid tyckt att MFF vinner.

MFF var först, visade vägen och introducerade det spelsätt som IFK Göteborgframgångarna också byggde på.

Alla som hävdar att det avgörande är att IFK Göteborg vann borde också fråga sig om de i logikens namn tycker att de hellre vinner Europa league än går till final i Champions league. Och att det senare inte är en större prestation. För det är exakt det som jämförelsen gäller.

I vilket fall som helst är det här alltså de stora matchernas nummer 1, ett möte som i år får en extra krydda av att vara en vital del i en tätstrid som redan tio omgångar före slut är het som en glasbruksugn.

Gränsen 23 000 sålda biljetter passerades tidigt på lördagen. Det blir fullt. Skam vore väl annars.

Ekonomiskt är det väldigt bra för Malmö FF. Miljonerna trillar in och, inte minst viktigt, det ger ett plus mot den budgeterade intäkten från matchen på cirka en halv miljon.

Sportsligt är det ännu viktigare. Jag pratade kort med Pontus Jansson efter den avslutande träningen. Han betonade att i matcherna det varit riktigt gott om folk och rejält tryck på Swedbank stadion har laget ofta klarat att spela ännu bättre än vanligt.

Det känns inte som tomt prat utan fakta.

Grejen är dock att det kan behövas. MFF är ruggigt svårslaget i den sedan 2009 nya hemmaborgen och har ett stort, stort plus på alla. Utom IFK Göteborg.

Göteborgssupportrar som tycker att det är att jinxa att tala om hur bra det brukar gå borde egentligen vara livrädda.

Totalt på hemmaplan genom tiderna mot IFK Göteborg har MFF ett plus (det har man mot alla allsvenska konkurrenter av betydelse), men Infostrada har räknat ut att IFK Göteborg på 2000-talet tagit i snitt 1,83 poäng mot MFF på bortaplan. Det är bättre än något annat lag och senaste gången MFF vann var guldåret 2010.

Malmö FF är faktiskt segerlöst i fem raka matcher (hemma och borta) mot IFK Göteborg och har inte lyckats hålla nollan i någon av de åtta senaste hemmamatcherna mot IFK Göteborg.

Men det känns ändå som fördel MFF.

Formen är sylvass och bakom de fem raka utan förlust för Blåvitt döljer det sig en hel del flyt.

Borrar man sig dessutom djupt ner i dyn där bara de mest nördiga statistikälskarna letar efter fynd kan man hitta saker som att MFF gjort mål i 16 raka hemmamatcher och – min egen favorit – inte förlorat i någon av de senaste 23 hemmamatcherna som spelats på en söndag!

…………………………………….

Det blir samma trupp som senast mot Kalmar FF.

Simon Therns ansiktsskada är sedan länge läkt och Guillermo Molins har varvat upp ännu mer.

Många som behövde det fick också nyttig speltid i cupmatchen mot Sävedalens IF. MFF belastade truppen betydligt mindre där än IFK Göteborg gjorde mot Lunds BK även om jag inte tror att det har någon större betydelse. IFK Göteborg fick också en väldigt lugn och behaglig cupresa.

Summan är i alla fall att MFF fått ett lyxproblem med rejält med alternativ för Rikard Norling.

Jag tror att det blir samma startelva som mot Kalmar FF. Molins är alldeles för bra för att sitta på bänken, men det går INTE att peta Jiloan Hamad och Emil Forsberg gjorde – i skuggan av Magnus Erikssons ett mål och tre assist samt Guillermo Molins succéinhopp – en ny riktigt vass insats i Kalmarmatchen.

Det MFF har nu är dock:

1) En bra startelva.

2) Rejäla möjligheter att förändra med inhopp från bänken.

MFF har även Allsvenskans poängkung i Magnus Eriksson.

Om det fanns någon (i så fall borde denne någon avgå!) som inte tyckte att matchen var tillräckligt het ändå kan man påpeka att Magnus Eriksson toppar poängligan med 17 (åtta mål, nio assist). Tvåa är IFK Göteborgs Tobias Hysén med 15. Det är alltså även poängkungarnas match.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.