Nu gäller det att hitta fokus

Kanske var förlusten mot Djurgården precis det som behövdes för att få alla i MFF att inse att det är Allsvenskan som är i särklass viktigast i höst? Det är den ända till dess att SM-guldet är säkrat.

För precis som jag skrev före matchen, det är där Malmö FF vinner titeln som ska jagas och det är den enda vägen till säkrat Champions League-kval nästa år också.

Att slå ut Sparta Prag och Red Bull Salzburg – Ventspils ska man avfärda 98 gånger av 100 – var en fenomenal prestation.

Men den är redan utfärd!

Och hyllad. Och firad.

Nu gäller det att hitta fokus. Mot Djurgården var det oskarpt och det utnyttjade givetvis ett till tänderna taggat hemmalag inför nästan 25 000.

Det kommer BK Häcken, HIF och AIK också att göra om MFF inte passar sig och tycker att det är häftigare att möta Juventus.

Det är det, men inte viktigare. Dessutom måste någon snabbt gå in och slå näven i bordet och förklara att det är underbart för alla med fest – som i CL – men att den som bara festar kraschar i vardagen.

Belöningen efter ett väl utfört jobb kommer när arbetet är klart och i Allsvenskan är det inte i närheten av att vara färdigt.

Nu tycker säkert många att jag är orättvis och att 0-2 i baken mot Djurgårdens IF inte alls berodde på baksmälla, eller om ni så vill dåligt fokus.

Då undrar jag två saker:

1) Såg ni inte den första halvleken?

2) Inser ni inte att alternativet är värre.

För vilket vill ni helst, att MFF gjorde en usel insats i efterdyningarna av bradgmatchen mot FC Salzburg eller att MFF helt enkelt bara var uselt – utan anledning?

Uselt var nämligen MFF. Inte minst i detaljerna.

Vid första målet går Robin Olsen bort sig, vid det andra är det Filip Helander som inte är på tå.

Pa Konate får heller inte alls samma hjälp som han fick mot Salzburg och därför kunde Djurgården gång på gång, i alla fall första 45, utnyttja det bristande samarbetet på MFF:s vänsterkant.

Markus Rosenberg hade både rätt och fel när han i C More-sändningen efter matchen sa att han inte tyckte att det var CL-baksmälla och motiverade det med att MFF hade mycket boll och skapade många chanser.

– Jag hade 5-6 chanser jag sätter 9 av 10 gånger.

Sorry, Markus, men det tycker jag istället är ett solklart tecken på att det fattades fullt fokus.

Fast egentligen är det orättvist att kritisera Mackan. Han var trots de missade lägena MFF:s bäste spelare, faktiskt en av de få som var bra.

Svaren i intervjun var nog bara klassisk Malmöitisk – och härlig – tjurighet efter en förlust.

I så fall ett gott tecken.

Gillade också Anton Tinnerholms inställning plus inhopparna Isaac Kiese Thelin och Agon Mehmeti. De tillförde något!

Isaac Kiese Thelin hade jag velat ha från start med Magnus Eriksson på mitten istället för Markus Halsti, som lång tid klarat att prestera samtidigt som tankarna på att snart bli pappa surrat i huvudet. Efter avklarat jobb mot Salzburg där han var lysande var det läge att låta honom vila.

Näst bäst hade varit att göra ett tidigare byte med Thelin.

Det fanns ytterligare en förklaring till att MFF förlorade, eller snarare till att forceringen sista 30 inte gav resultat:

Djurgårdens IF var rätt bra och spelade klokt.

Jämför gärna med Örebro SK hemma då MFF gjorde en ännu sämre halvlek och också kom under med 0-2.

Då vände MFF till 3-2 lika mycket för att ÖSK var så mycket sämre än Djurgården och blev så mycket tröttare som att MFF var vassare sista 45 då än vad man var nu.

 

 

Pa gör det bra

När Ricardinho blev skadad tog det inte många sekunder innan Åge Hareide utnämnde Pa Konate till hans ersättare.

I kväll får vi se om han – som Hareide uttryckte det – kan simma när vi kastar ut honom på djupt vatten.

Jag vet att åtminstone några av mina kollegor har spekulerat om och i vissa fall fortfarande spekulerar i att det inte blir Konate utan andra förändringar i startelvan. Möjligtvis kan de ha rätt. Hareide har överraskat förr. Men för mig känns det naturligt med Pa och jag är dessutom övertygad om att det är bra.

Pa simmar lugnt. Han är en stabil talang som inte jagar upp sig i onödan.

Pa är snabb och bolltrygg. Inte som Ricardinho, men det är ingen annan i Allsvenskan heller.

Pa har övertygat när han fått chansen. Bästa exemplet är förra året när han på sin 19-årsdag fick hoppa in borta mot IFK Göteborg när Ricardinho skadade sig redan i den 17:e minuten. Det gick hur bra som helst. Senaste exemplet är matchen mot IFK Norrköping med ett nytt, fint och långt inhopp.

Pa är 20 år gammal. Ibland blir vi i Sverige åldersfixerade när det gäller talanger. Pa är alltså inte ens tonåring längre, då ska man vara mogen stora uppgifter om man ska bli en riktigt stor spelare. Det här är visserligen en gigantisk uppgift, men jag tror att Pa löser den helt okej. Om inte annat så på ren jäkla inspiration och entusiasm.

Tiden i Öster gjorde honom dessutom gott. Istället för att få gå och vänta på sin chans fick han komma in i en rytm med regelbunden speltid i ett A-lag.

 

 

Pa Konate kallas hem

Malmö FF kommer att utnyttja klausulen som säger att Pa Konate kan kallas hem från Öster under sommaren.

– Vi är överens med Öster och Pa om att han spelar där juni månad ut, berättar MFF:s sportchef Daniel Andersson.

Sedan börjar han träna med MFF och spelklar blir han när fönstret öppnar den 15 juli.

Därmed har MFF redan garderat sig för luckan som uppstår på ytterbackspositionerna när Mahmut Özen lånas ut till Kayseri Erciyespor i Turkiet.

Den övergången har MFF ännu inte bekräftat och formellt sett är den inte helt klar.

– Mahmut och hans agent var i Turkiet och förhandlade om de personliga villkoren. Det ska vara klart, men vi har ännu inte skrivit papperen med Kayseri Erciyespor, säger Daniel Andersson.

Men det är mest en formsak.

Om Miiko Albornoz lämnar kommer MFF att agera på marknaden. Då räcker det inte med att plocka hem Pa Konate. Och sannolikheten att Albornoz inte spelar i MFF i höst är hög. Flera riktigt tunga klubbar har redan tagit kontakt med MFF.

Spel i VM kommer att öka intresset än mer.

Just nu handlar det om pris – och om taktik.

Hur länge vågar de intresserade klubbarna vänta? En succé i VM kan ju driva upp priset. Och i hur stor utsträckning vågar MFF vänta på att det ska dyka upp flera klubbar och mer pengar?

………………………………………….

Om Pontus Jansson kan ni läsa här.

 

 

Fokus på prestationen, inte traditionen

På sju försök har Malmö FF aldrig vunnit borta mot Mjällby AIF. Ingen bra statistik och det är svårt att bortse från den.

Men siffrorna går att tolka på fler än ett sätt. Sex av de sju matcherna har nämligen slutat oavgjort. Lika väl som man kan säga att MFF troget tappar poäng på Strandvallen går det alltså att dra till med att det i stort sett alltid blir kryss.

Och hade Mjällby varit ett storlag borde det egentligen med Hälleviksögon hetat att man har väldigt svårt att slå MFF på hemmaplan.

För tänk om MFF hemma i Malmö bara vunnit en match av sju mot ett visst motståndarlag i Allsvenskan – vilket gnäll det hade gett upphov till!

Nu tror jag istället att Mjällby AIF är rätt stolta över sin statistik mot MFF.

Vilket säger en del om skillnaden på kraven på de två lagen och ambitionerna.

Slut på filosofiska hörnan och över till verkligheten.

Det står nämligen rätt mycket på spel.

Om MFF vinner går laget loss med en fempoängsledning i täten av tabellen. Följer MFF sedan även upp med att besegra AIK och Elfsborg i de två matcherna som väntar efter Mjällbyresan ser det närmast rysligt bra ut när Allsvenskan tar uppehåll för VM. Det hade dessutom gett en stor trygghet när man ska börja Champions league-kvala.

Åge Hareide har naturligtvis rätt när han betonar att negativa sviter ofta hålls igång när de börjar äta sig in i spelarnas och ledarnas huvuden.

Håll fokus på prestationen och tänk inte på hur det brukar gå på Strandvallen.

Tror dessutom att ju mindre MFF-spelarna tänker på att Mjällby AIF i år verkar lite sämre än de senaste åren desto bättre.

Mjällby kommer att vara bra.

Det gäller för MFF att prestera bättre.

De två senaste åren har för övrigt matcherna båda gångerna slutat 2-2. På två helt olika sätt.

2012 dominerade MFF fullständigt i första halvlek och tog ledningen med 2-0. Men tanke på spel och chanser kunde det varit 4-0 eller 5-0. I den andra halvleken tappade MFF totalt och släppte in två mål av Erton Fejzullahu.

2013 tog domaren Michael Lerjéus över huvudrollen och förvandlade matchen till en orgie i slumpartade händelser där resultatet kunde blivit i stort sett precis vad som helst.

Efter matchen var alla jag pratade med i MFF upprörda och samtliga jag pratade med i Mjällby lika arga. Alla hittade massvis med fel som missgynnade det egna laget och alla hade rätt.

Om sviten med de många oavgjorda matcherna klarade att överleva två så vitt skilda och märkliga matcher känns det nästan som den är närmast omöjlig att avliva.

Å andra sidan kan det ju vara den sega och för MFF sura svitens dödsryckningar.

Två saker gör – i alla fall för mig – matchen extra spännande och lockande:

1) Matias Concha startar på högerbacken.

2) Amin Nazari startar på mitten.

Ett positivt utfall för båda hade lyft hela laget!

Svårt också att hitta två spelare mer värda att få en framgång.

Matias Concha har utan att gnälla ett enda ögonblick accepterat sin roll som backup och rutinerad mentor för talangerna, inte minst i U21.

Nu är han den naturlige ersättaren för Miiko Albornoz. Sedan han fick reda på det har han visat en härlig attityd och lyft prestationen. Det är faktiskt på tiden att han får spela.

Amin Nazari har jag tjatat rätt mycket om, det är bara att scrolla nedåt för att se att jag gillar att se honom i laget.

Extra kul givetvis också att han startade  färden mot att vara en allvarlig konkurrent om en plats i startelvan som femåring i MFF:s fotbollsskola.

Utvecklingen i år har varit strålande och när Åge Hareide skulle prata lite om honom var det framförallt två aspekter han framhöll.

1) Tålamodet.

– Jag är mycket imponerad av Amins tålamod och sätt att jobba på. Han har en ärlig vilja att arbeta för att bli bättre och frågar ofta vad han kan göra. I en klubb som Malmö FF är det extra svårt att ha tålamodet eftersom konkurrensen är så tuff och man får vänta längre. En talang måste därför välja om han ska ge sig själv den tiden det tar.

2) Att MFF måste bli noggrannare vid utlåningar.

– I en Superettanklubb får du mycket speltid, men inte samma träningskvalitet som om du stannar.

– Samarbetet mellan klubben som lånar ut och klubben som tar emot måste vara närmast perfekt. Man måste ha en plan med just den utlåningen. Det har vi nu med Pa Konate och Benjamin Fadi. De måste se att vi följer dem och ska helst spela på en position där de utvecklas.

I Amin Nazaris fall, inte ytterback som i Assyriska.

……………………………………….

Miiko Albornoz är för övrigt rätt nära en VM-plats nu.

De 30 i preliminärtruppen är nere på 27 och han är kvar.

Den 2 juni ska fyra spelare till bort, men en av dem är målvakt så Miiko ska slå ut tre utespelare…

 

Pa Konate blev årets junior

Fotbollklubbarnas samorganisations pris till årets junior i Malmöfotbollen går i år till MFF:s Pa Konate.

Ett bra val.

Priset kommer att delas ut i samband med MFF:s premiärmatch i Allsvenskan mot Falkenbergs FF.

Samorganisationen delar också varje år ut en pokal till årets bästa flick- respektive pojkklubb i MM-fotbollen.

LB07 vann på flicksidan och Malmö FF sopade hem det mesta på pojksidan.

MFF vann P10, P11, P12, P13 och P15. Den enda missen kom i P14 där BK Olympic besegrade MFF med 2-1 i finalen. Men pokalen var självklar. De priserna delas ut på samorganisationens årsmöte.

Nyfikna på vilka spelare som tidigare fått priset till årets junior?

Har skrivit listan förr på bloggen, men vi kör väl en repris:

1986: Jörgen Persson, BK Olympic

1987: Ralf Persson, Kulladals FF

1988: Stefan Persson, Kirseberg IF

1989: Esbjörn Berghult, Kulladals FF och Peter Jansson, Kirseberg IF (Pontus storebror)

1990: Sebatin Avci, NK Croatia

1991: Tonny Nilsson, Kirseberg IF

1992: Joakim Friberg, BK Olympic och Mikael Thorelli, Limhamns IF

1993: Ola Larsson, BK Olympic

1994: Olof Persson, Oxie IF

1995: Mikael Jönsson, Kulladals FF

1996: Patrik Svensson, BK Olympic

1997: Ola Tidman, Malmö FF

1998: Jimmy Tamandi, Malmö FF och Ivan Milosevic, Kirseberg IF

1999: Zlatan Ibrahimovic, Malmö FF

2000: Kenneth Gustavsson, Malmö FF

2001: Patrik Åkesson, Malmö FF

2002: Billy Berntsson. Malmö FF

2003: Viktor Borggren, Kirseberg IF

2004: Zoran Jovanovic, IFK Malmö

2005: Rawez Lawan, Malmö FF

2006: Daniel Jovanovic, IFK Malmö

2007: Agon Mehmeti, Malmö FF

2008: Jasmin Sudic, Malmö FF

2009: Jasmin Sudic, Malmö FF

2010: Stefan Ilic, FC Rosengård

2011: Tobias Malm, Malmö FF

2012: Filip Helander, Malmö FF

Att det är tunt med MFF-spelare i början på listan beror på att klubben då inte var medlem i samorganisationen. Jasmin Sudic fick priset två år i rad. Olof Persson hann få priset innan han lämnade Oxie IF för MFF. Och blev mittback. Som bäste junior var han mittfältare.

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

Konate ett klockrent val

Pa Konate.

Det är svaret på frågan vem som ska ersätta avstängde Ricardinho i bortamatchen mot IFK Norrköping.

På något annat vis går det inte att tolka Rikard Norlings snack efter onsdagens träning på Mariedals IP. Normalt brukar han inte vara särskilt öppen när det gäller lagutagningsfrågor. Nu var han det. Nästan. Och betonade att det är Pa som tränat på positionen hela säsongen.

För mig känns det som ett klockrent val.

Alternativet är att flytta över Miiko Albornoz på vänsterkanten och spela med Matias Concha till höger. Men det är en rätt stor ändring. För stor när den inte behövs.

Dessutom påminner Pa Konate väldigt mycket om Ricardinho i sitt offensiva spel och vi som såg U21-matchen mot Landskrona BoIS för lite över en vecka sedan vet också att Pa är i bra form. MFF körde över BoIS med 6-0 och många var bra, men bäst på plan var Pa Konate. Han gjorde en kanonmatch. Med tanke på den – och hela MFF-trusten satt på läktaren- och insatserna på träningarna hade det gett konstiga signaler att sätta honom på bänken mot IFK Norrköping.

…………………………………………………..

 Malmö FF har redan varit på plats ett bra tag i Norrköping.

Efter att ha tränat på Mariedals konstgräs torsdag och fredag åkte truppen upp med tåg på lördagen. I Norrköping väntade sedan en träning på matcharenan.

 Ett bra upplägg. Om bara ett par dagar är det derby mot HIF. Till dess att matchen mot IFK Norrköping är avklarad gäller det dock att på alla sätt se till att fokus hamnar där det ska vara. På den första uppgiften först. Det här är ett bra sätt att göra det.

Den vanliga metoden inför en lagom lång bortaresa med att träna ett tidigt lördagspass i hemmiljö på Swedbank stadion och sedan omedelbart resa iväg gick ju heller inte att genomföra den här gången. Det är en konstgräsmatch. Och hade det inte varit det hade det troligen inte funkat ändå eftersom arenan hela dagen varit upptagen av förberedelserna och genomförandet av damlandskampen Sverige-Polen.

För två av spelarna blir det dock tågresa först på matchdagen. Erdal Rakip och Pawel Cibicki spelade med U19 i seriematchen i juniorallsvenskan mot Kristianstads FF klockan 13.00 på Malmö stadion. Därför väntar de en dag med att åka upp och ansluta till truppen.

Givetvis är det en avvägning mellan att resa med den övriga truppen och att få värdefull matchtid i kroppen.

Pawel och Erdal behöver spela. Malmö FF:s U19 behöver dessutom poäng i jakten på en topp 2-placering i juniorallsvenskans elitdivisions grundserie. De platserna ger SM-slutspel och för närvarande slåss fyra lag i täten. Nu gjorde både Pawel och Erdal mål när MFF piskade Kristianstad med 5-0.
…………………………………

Jag såg andra halvlek på Stadion och det ska sägas direkt att MFF var närmast löjligt överlägset och hade vunnit stort även utan Erdal och Pawel. Men de behöver som sagt spela och det är bra att de får göra det i tävlingsmatcher. För i U19 är det verkligen allvar, vilket inte alltid är fallet i U21.

Malmö FF ledde med 2-0 i paus efter mål av Petar Petrovic och Erdal Rakip. Alldeles efter vilan ökade Pawel Cibicki på till 3-0 och efter det dog matchen totalt en lång stund. Kristianstads FF backade hem med allt folk, lekte Gefle, och det var först de två sista minuterna som 4-0 och 5-0 kom. Men de var värda att vänta på. Fyran gjorde inhopparen Jesper Rindmo och femman tryckte Petar Petrovic dit med ett suveränt långskott.

MFF ställde upp med ett riktigt starkt lag även i övrigt:

Sixten Mohlin – Jacob Palander, Johan Hammar, Jonathan Ekendahl, Mirza Halvadzic – Petar Petrovic, Erdal Rakip, Emil Kjellker, Piotr Johansson – Pawel Cibicki, Benjamin Fadi.

Bakom uppryckningen mot slutet låg till viss del två byten.

Jesper Rindmo och Zia Sakirovski kom in i anfallet istället för Benjamin Fadi och Pawel Cibicki (Cibicki byttes dock inte ut utan gick ner på mitten istället för Erdal Rakip). Sakirovski höll på att göra ett nytt drömmål och Rindmo gjorde precis ett sånt mål han är specialist på; att hitta läget och utnyttja det.

Många var bra, inte minst Rakip och Hammar. Men jag lyfter gärna fram Mirza Halvadzics insats. Han har plötsligt blivit ytterback, och löser det!

Det kan bli SM-guld för det här MFF-laget också….

 

Låt inte bitterheten dröja kvar

IFK Göteborgs supersena kvittering var givetvis ett oerhört tungt mål för MFF att släppa in.

Ett rikigt nackskott i en seriefinal där annars allt såg ut att gå den allsvenska maratontabelledarens väg.

Dessutom var målet totalt onödigt.

Men låter Malmö FF bitterheten över målet dominera och hänga kvar blir effekten mycket värre än det rent faktiska resultatet, att IFK Göteborg med möda räddade en poäng på hemmaplan och firade som om man vunnit SM-guld.

För det är trots allt så att oavgjort på bortaplan mot den största guldkonkurrenten faktiskt är ett rätt hyfsat resultat.

Inte minst för att MFF var det bästa laget, såväl chans-, spel- som fotbollsmässigt. Det beskedet kan inte ens ett räddat kryss och en sen kvittering sudda ut för IFK Göteborg.

Skit i resultaten ett tag och jämför bortamatcherna mot AIK och IFK Göteborg. AIK dominerade stundtals och där var det MFF som slapp billigt undan. Segern togs enbart tack vare en enorm kämpainsats. IFK Göteborg hade turen som AIK – och nu MFF – saknade. Spelar inte IFK Göteborg bättre än så här kommer laget att ta betydligt färre poäng än Malmö FF resten av serien.

Spel- och prestationsmässigt gav MFF-insatsen flera viktiga besked. Filip Helander var på nytt lysande (grandios tyckte Rikard Norling) och efter bara tio feltimande minuter hittade Pontus Jansson tillbaka till spelet före skadan. Allsvenskans bästa mittbackspar är återfött.

På mitten visade Erik Friberg och Markus Halsti precis varför det var rätt att spela med just dem mot IFK Göteborg. De tuggade i sig allt och dominerade. Friberg var planens bäste Göteborgare och Halsti var nästan lika vass.

Lägg till att Jiloan Hamad och Miiko Albornoz körde ganska rejält med IFK Göteborgs vänsterförsvar, att Pa Konate gick in och firade sin 19-årsdag med att spela hur bra och klokt som helst när Ricardinho fick ont i en baksida, att Simon Thern efterhand hitade rätt på kanten och att anfallsparet Magnus Eriksson och Tokelo Rantie också gjorde en stark insats. Plus att Robin Olsen var lugn som en vass veteran i målet.

Hela laget var bra vilket får mig att tvivla på två saker jag inledde den här bloggtexten med.

Dels att man ska glömma bitterhetern. Det är inte lätt!

Dels att IFK Göteborg inte imponerade. För de tog ju faktiskt poäng när alla i Malmö FF gjorde en stark insats, trots att det borde varit omöjligt.

Efter allt det här undrar säkert någon hur jag förklarar poängtappet?

Moralen i IFK Göteborg givetvis. Den goda inledningen på säsongen har förvandlat laget och nästan all tyngd på axlarna är borta.

Men framförallt hänger jag upp mig på det sista bytet.

Två minuter in på tilläggstiden ersatte Emil Forsberg Magnus Eriksson. Sedan var det han som förlorade bollen i en inhoppares typiska överambition och målet kom på just den tid som lades till för det bytet!

Om MFF inte gjort det tredje bytet tror jag att det hade slutat med seger.

Så små är marginalerna ibland i fotboll. Bytet var rätt tänkt, Magnus Eriksson var trött och det är ju så man ofta gör för att störa rytmen hos det måljagande laget.

Men det blev helt fel. Nu var det istället MFF:s rytm som blev störd. De elva som var på plan hade full koll och gjorde på egen hand ett alldeles utmärkt jobb med att fördröja tiden.

…………………………………….

På sätt och vis jämnade det dock ut sig. Förra året var det MFF som kvitterade på tilläggstid i Göteborg. Alex Nilsson gjorde hur snyggt som helst 2-2 i minut 90 + 2.

 

 

 

Det här är den tyngsta matchen

Matcherna mellan Malmö FF och IFK Göteborg är speciella. Både titel- och framgångsmässigt är de två klubbarna i fullständig särklass i svensk fotboll. Det kvittar vad de övriga lagen och deras supportrar säger. De är inte ens i närheten av att kunna konkurrera.

IFK Göteborg har 18 SM-titlar, MFF har 16.

MFF har vunnit cupen 14 gånger, IFK fem.

MFF har varit i final i den största internationella cupen Europacupen (nuvarande Champions league) och har representerat Europa i världscupfinalen, IFK Göteborg har vunnit den lite mindre Uefa-cupen två gånger.

MFF är etta i den allsvenska maratontabellen, IFK Göteborg är tvåa.

Därför blir det alltid prestigespäckade, tuffa och intressanta matcher när de två lagen möts.

Inte minst nu när de tillsammans toppar serien.

 Om läktarna inte är fullspikade när Jonas Eriksson blåser igång matchen är det faktiskt lite av en skandal. Hetare blir det inte så här i början av serien.

Som vanligt den senaste tiden löser dessutom Rikard Norlings laguttagningsproblem nästan sig själva.

När Miiko Albornoz var tillgänglig efter sin timeout i matchen mot Öster var Matias Concha borta på grund av ljumskproblem. Det är han fortfarande. Bara att fortsätta med Miiko med andra ord.

Nu är Emil Forsberg småskadad och ett osäkert kort samtidigt som Pontus Jansson är tillbaka i truppen efter sitt över en månad långa skadeuppehåll. Två olika positioner, men samtidigt två delar i samma pussel.

Pontus Jansson tar tillbaka mittbacksplatsen, Markus Halsti kliver upp på mitten och Simon Thern får ta över Emil Forsbergs plats på kanten.

 I alla fall tror jag att det blir så.

Malmö FF kunde tokdominera och spela runt mot Öster. Men IFK Göteborg är inte Öster. Då behövs Fribergs och Halstis gemensamma insatser centralt. Friberg var bäste MFF:are och fick alldeles för lite credd efter Östermatchen.

MFF har skaffat sig ett utgångsläge där man med en någorlunda skadefri trupp kan anpassa elvan efter motståndet. Ibland är det Simon Thern som är bästa lösningen centralt, ibland Markus Halsti och när han blir frisk kan det vara Ivo Pekalski. Utnyttja den snudd på unika möjligheten. Få andra lag i Allsvenskan kan göra något liknande.

Johan Dahlin är också tillbaka i truppen. Där blir uttagningen genast mycket svårare. Johan Dahlin är förstemålvakt och sällsynt väl samspelt med det övriga försvaret. Robin Olsen har gjort ett fantastiskt jobb, men snart kommer en reaktion. Hur lugn och stark han än sett ut är han ändå ny på posten och beröm är bra, men det kan få en att somna till också.

Fast går det verkligen att peta en målvakt så länge han storspelar och håller nollan? 405 minuter är Robin uppe i nu. MFF har råd att avvakta med bytet. Magkänslan? Jag tror det blir Dahlin…

Låt brottarkampen börja.

IFK Göteborg kör statiskt men supertungt. MFF vinner på sin fristil.

…………………………………………………….

Lite statistik hämtad från Infostrada. Det bara älskar ni.

MFF:s start på Allsvenskan med 13 poäng på fem matcher är den bästa sedan 1978!

MFF har fyra raka allsvenska matcher utan seger mot IFK Göteborg.

Mot Öster fyllde Filip Helander 20 år. Den här gången är det Pa Konate som fyller år. 19 närmare bestämt.

Sviten med matcher utan förlust med Markus Halsti på planen är nu uppe i 17.

 

 

 

Dags att glömma käftsmällarna

Det är nu mycket avgörs.

Malmö FF som tagit 22 av lagets 28 poäng hemma i trygghetens borg Swedbank stadion ska spela två raka bortamatcher.

Först Gais på måndagskvällen och sedan Gefle IF på lördag. Malmö FF har knappast råd att ta färre än fyra poäng, inte minst sedan de övriga topplagen satt press med sina resultat i helgen.

Att Gais-tränaren Alexander Axén sa upp sig dan före matchen och att Gefle senast vann med 5-0 över IFK Göteborg tror jag inte är så viktigt.

Jag är istället övertygad om att nyckeln ligger i MFF:s eget spel. Att det låter som en tränarklyscha är jag fullt medveten om, men lik förbaskat tror jag att det är sant.

För att ta en aktuell jämförelse. Elfsborgs spel passar bäst på konstgräs, Malmö FF:s borde passa var som helst!

Mycket sitter naturligtvis i huvudena.

Om spelare, ledare, supportrar, journalister och alla möjliga som har synpunkter hela tiden tänker på och påpekar att MFF har svårt på bortaplan blir det svårare att bryta trenden.

Jag tror helt enkelt att Malmö FF under årets säsong aldrig fått tillfälle att skapa någon trygghet i bortaspelet.

Det började gå på röven direkt; även om ni kanske förträngt det nu var 0-5 mot BK Häcken på Hisingen lagets första bortamatch i allsvenskan 2012. Och precis när årets hittills bästa insats utanför Malmö, 3-2-segern över Djurgården i matchen efter, skulle ge nytt självförtroende kom nästa smäll. I den tredje bortamatchen blev det 2-3 i Norrköping, trots hyfsat spel, men efter ett par ödesdigra försvarsmisstag. Bara ett par dagar senare spelade MFF fullständigt ut Mjällby AIF i Hällevik, ledde med 2-0 som borde varit 5-0 efter den första halvleken och föll ihop som en drogad elefant i den andra. 2-2 kändes som en käftsmäll och MFF hade troligen kunnat hantera en eller två sådana, men inte tre på kort tid i Göteborg, Norrköping och Hällevik.

Det viktigaste att komma ihåg är dock att Mjällbymatchen spelades den 3 maj. Det är inte rimligt att ett lag med MFF:s kvaliteter fortfarande ska präglas av något som hände för så länge – och ännu längre – sedan.

Därför återkommer jag till det jag startade med: om MFF fixar den här veckans bortamatcher med fyra eller helst sex poängs utdelning är jag övertygad om man slutgiltigt drar lakanet av bortaspöket.

Rejält orolig är jag dock över att Ivo Pekalski saknas i MFF-truppen. Han trampade snett i måndags i 2-0-matchen mot Gais. MFF är att bättre lag med Ivo, det räcker att jämföra poängssnittet med och utan honom (stor skillnad!)

Efter Göteborgstrippen kommer för övrigt MFF att förbereda sig för konstgräsmatchen i Gefle på samma sätt som man gjorde inför den i Örebro.

Träning på konstgräs hela veckan, med mer intensitet och troligen på samma ställe, det vill säga på Mariedals IP.

Planen är i alla fall bokad…

…………………….

Efter A-lagsträningen kollade jag in MFF-HIF i juniorallsvenskan. Missade en kanoninledning för MFF med 1-0 av Nikola Zivanovic och 2-0 av Erik Pärsson.

Resten var också bra. Malmö FF borde skaffat en lite större segermarginal, men rätt spelare satte avgörande 3-1. Egzon Sekiraca var matchens lirare. Gillade även Erik Pärssons styrka där framme och Pa Konates insats som vänster yttermittfältare,

Malmö FF vill gärna hävda att det är en slump att Pa testats offensivt både i U21-matchen mot Falkenbergs FF och nu mot HIF i j-allsvenskan. Det tror inte jag.

Istället kan jag mycket väl tänka mig att Tobias Sana – eller en likvärdig mr x – värvas som etablerad spelare och Pa Konate får ett lärligskontrakt med seniortruppen.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.