En halvlek gjorde ingen sommar

Tänk om Malmö FF kunde sudda bort den första halvleken mot Djurgården. Då hade man inte fått nöja sig med 1-1, inte varit sju poäng efter IFK Göteborg och betygsättningen av insatsen hade blivit så – väldigt – mycket bättre.

Men så fungerar det inte. Den första halvleken spelades och då var Djurgårdens IF bra och MFF ett lag som med material för SM-guld presterade som ett lag på undre halvan. Det är okej för de lagen som inte kan bättre. Men pinsamt för MFF.

Dessutom blev det lite för enkelt att komma undan med att skylla på ett individuellt misstag, ett av många den här våren. Filip Helander skulle givetvis stått upp och pangat iväg bollen.

Efter matchen var han rak och ärlig.

– Jag trodde att bollen skulle komma högre (ungefär i maghöjd visade han) och bedömde då att det var bättre att nicka. Men den kom vid fötterna och tyvärr även mellan benen på mig.

– Vi har gjort för många individuella misstag. Den här gången var det min tur och jag kan inte skylla på brist på kommunikation eller något sådant. Det var min miss.

Det hjälper dock inte. Även om bollen kommit högre och nicken träffat hade den ändå varit ett sämre alternativ för att få bort risken för en andraboll och fortsatt Djurgårdspress.

Ibland ska en back bara skjuta bollen åt h…

Men oavsett hur stor miss det var är det ändå fel att utse Filip Helander till syndabock. Djurgården tryckte på, hade andra chanser och borde lett med 1-0 i vilket fall som helst. Det var närmare 2-0.

Åge Hareide hade dessutom rätt när han på presskonferensen sa att MFF måste bli bättre i båda ändar. För sista 45 var MFF mer överlägset än Djurgården var de första 45 och det fanns chanser nog att avgöra.

Guillermo Molins inhopp – som kom tidigare än tänkt eftersom Agon Mehmeti stukade tån – gav en mental pusch. Han är inte färdig för huvudrollen än, inte ens för en bästa biroll. Det krävs tid. Inte minst i lusten till och timingen i närkampsspelet. Men han betydde något redan nu.

100 gånger har till exempel Markus Rosenberg nickskarvat till ingen alls den här säsongen. På tio minuter var Molins på rätt ställe två gånger.

Att Oscar Lewicki kom in i planen efter att hela den första halvleken varit felplacerad betydde också väldigt mycket för Malmö FF:s lyft.

Tyvärr gar MFF en bred trupp som blivit smal.

Utan Yoshimar Yotún, Jo Inge Berget, Simon Kroon, Pawel Cibicki och Rasmus Bengtsson har Malmö FF för få spelare för att undvika problem.

En kant med Pa Konate och Tobias Sana är till exempel helt enkelt inte stark nog och med fler spelare tillgängliga hade man aldrig spelat så.

Hoppas jag.

Till sist. Lägg ner gnället på Markus Rosenberg.

Nu var han bäst igen. Första 45 var han till och med ensam i laget om att vara bra!

 

Molins nyttig redan nu

Guillermo Molins tror att han kan göra nytta för MFF enbart genom att vara med i truppen.

Det tror jag också.

Efter två raka förluster behövs det positiva signaler. Att ha med Molins bland de 18 är en sådan.

Därför har jag ångrat mig.

Tidigare tyckte jag att det var bättre att gå fram i snigeltempo och hellre vänta en, två – eller tre – matcher för länge på comebacken än att chansa.

Men om Guillermo Molins spelar 60-70 minuter mot Elfsborg i U21-matchen på onsdagskvällen, som han själv hoppas på, känns det rätt att ta med honom redan till Åtvidabergs FF på söndag.

Inte i startelvan, givetvis. Det kan bara den mest blåögde och verklighetsfrämmande optimisten tycka. När Molins spelade mot HBK hemma i U21 i den första matchen på 319 dagar blev det 39 minuter. Dessutom var minuterna rätt tröga, lite trevande och långt under nivån han normalt befinner sig på.

Ting tar tid. Det behövs några matcher till innan Guillermo Molins är allsvensk i 90 minuter och åtskilliga fler innan han är i toppform.

När höstlöven faller stiger Molins till höjderna.

Det hindrar dock inte honom från att göra nytta redan nu. Bara att se honom i en laguttagning, höra speakern ropa upp hans namn bland avbytarna och låta honom vara en del av snacket och peppet i och under matchen är mycket värt.

Krissnack efter två förluster är naturligtvis mest journalistiska hårdvinklingar. Men mycket handlar om känslor. Alla supportrar vet att livet med laget är en resa mellan himmel och helvete och just nu är många på MFF-läktarna oroliga över att guldtåget håller på att gå. Och det har de rätt i.

IFK Göteborg är sju poäng före.

Bara sex lag har släppt in fler mål än MFF.

Guldlag brukar förlora fyra-sex matcher på en säsong. MFF ligger redan på två.

Det kan dock vända snabbt. Jag tror inte någon av dem som gnäller mest hade velat byta bort MFF:s spelarmaterial mot Häckens eller Kalmars. Jag hade inte bytt mot IFK Göteborgs heller.

Men det finns saker som fattats.

En är rätt fokus.

Sätt full koncentration på de 90 minuterna som väntar mot Åtvidabergs FF och strunta i allt som kommer att hända sedan och har hänt.

En annan är fart.

I alla lägen. Både när man har bollen i tryggt behåll, just har erövrat den och när man ska sätta in pressen för att få tag i den.

Åge Hareide kom in med ambitionen att få MFF att spela rakare, enklare och aggressivare.

Det känns som om man tappat rätt mycket där.

Och rakare och enklare är inte det samma som att tjongbolla mot Rosenberg.

Och aggressivare är inte det samma som att stöta till sig klumpiga frisparkar i fel lägen.

Ytterligare en är fler ledargestalter.

Där går det knappast att övervärdera Molins.

……………………………………………….

I morgon möter alltså MFF Elfsborg i U21 i Borås.

Matchen sänds med start klockan 18.00

Laget ser ut så här:

Zlatan Azinovic – Felix Olsson Lundgren, Dennis Hadzikadunic, Franz Brorsson, Pa Konate – Mattias Svanberg, Erdal Rakip, Erik Andersson, Pawel Cibicki – Guillermo Molins, Agon Mehmeti.

På bänken sitter Johan Brannefalk, Anton Kralj och Teddy Bergqvist plus U19-målvakten Tobias Kristoffersson.

Tyvärr innebar matchflytten – styrd av tv – att sändningen kolliderar med Malmö FF:s medlemsmöte som startar klockan 18.30 i restaurang 1910.

 

En bro att ta sig över

Jag älskar Allsvenskan. Därför har jag givetvis sett fram mot återstarten, som för MFF:s del kör igång med två väldigt viktiga matcher.

Brommapojkarna borta och Åtvidabergs FF hemma är normalt sett två mellanmjölksmatcher på festbordet. Men inte nu.

De är nämligen länken mellan då och nu, mellan den poängmaskin MFF var före uppehållet och det MFF som ska växa fram när nyförvärven kan vara spelklara den 15 juli.

Pontus Jansson är i Italien, Miiko Albornoz har lämnat för Tyskland, Mahmut Özen är på väg att lånas ut till Turkiet och Allsvenskans skytteligeledare Guillermo Molins väntar på att operera sitt sargade korsband.

Tapp som måste kompenseras. Grejen var dessutom att Malmö FF:s trupp redan före tappen var lite för tunn och att utgångsläget hela tiden varit att när fönstret till slut stänger bör det ha kommit in fler spelare än som lämnat.

Jobbet med att lappa, laga och förstärka är förvisso inlett, men oavsett vilka spelare MFF hämtar in måste laget klara sig utan dem mot BP och Åtvidaberg.

Just nu är den tillgängliga lösningen att plocka upp U19-spelare. Både Piotr Johansson och Victor Wernersson åker med till Grimsta IP.

Jag tror mycket på Piotr Johansson som kantspelare och vill att han ska flyttas upp som lärling i A-truppen och Victor Wernersson har spelat bra som back i U19 och U21. Men de är inte mogna att vara permanenta lösningar redan hösten 2014.

I och med att Isaac Kiese Thelin blev klar för spel under hösten är läget just nu med spelare in att han och Pa Konate – tillbaka från Öster – är ensamma på listan. Magkänslan säger att de snart kommer att få sällskap på den av Agon Mehmeti och att det är mer på gång, men MFF kan fortfarande förlora fler spelare. Det väntar dessutom veckor med spel i både Allsvenskan och Europa.

Hemmamatchen mot Ventspils ligger den 16 juli, dagen efter Isaac Kiese Thelin, Pa Konate och nyförvärv x, y och z kan användas.

I teorin. För det finns ett viktigt men, som gör att MFF kan glädjas ännu mer över turen att få Ventspils i lottningen. När jag pratade med Daniel Andersson berättade han nämligen att det bara är en ny spelare som får användas den 16:e. 24 timmar före matchen får MFF anmäla en ny spelare som kontrakterats senast 10 juli. Men inte fler! Så egentligen är det i princip samma läge i match ett mot Ventspils som mot BP och Åtvid.

Alla tre måste besegras med nuvarande trupp.

 

Det bör gå vägen.

Ventspils var det lättaste motståndet MFF kunde få i den här omgången i Champions League-kvalet sedan gruppindelningen var gjord inför lottningen.

Jag kommer hela tiden tillbaka till att Elfsborg körde över lettiska mästarlaget (då var det Daugava) med 11-1 (7-1 hemma och 4-0 borta) förra året och att inget av de lettländska lagen imponerade i Europa League-kvalet i veckan. Snarare tvärtom. MFF ska slå Ventspils.

Brommapojkarna är också ett lag MFF ska slå, även om BP säkert är betydligt bättre än Ventspils.

MFF är nämligen ett vassare lag än BP, både i ett då- och nu-perspektiv.

Malmö FF har mött Brommapojkarna åtta gånger i Allsvenskan och aldrig förlorat (sex vinster och två oavgjorda).

Vi ska heller inte glömma att MFF gjorde en riktigt imponerande förstahalva av Allsvenskan.

Det har gnällts lite för mycket på dåligt spel och allmän tröghet. Sanningen är ju att MFF varit en grym poängmaskin och leder serien med sex poäng!

Jag har själv skrivit fler gånger än vad som är på rätt sida gränsen av tjata att MFF vunnit utan att imponera och att just det är imponerande.

Men MFF har varit rätt bra också.  I rättvisans namn är det dags att plocka fram detta och i Infostradas guldgruva av statistik finns ett par saker som stöttar den uppfattningen.

Att vinna matcher borta är svårt. Vinna åtskilliga matcher i rad på bortaplan är ännu svårare. Inför resan till BP-matchen har Malmö FF vunnit sju raka bortamatcher. Senaste gången ett lag gjorde det var 1987, för nästan 30 år sedan, och även då var det MFF som gjorde det. För att hitta längre sviter än så får man gå tillbaka långt, långt i tiden.

Bäst genom tiderna är:

1) Tolv raka, MFF 1949-50.

2) Tio raka, IFK Norrköping 1956-57 och GAIS 1930-31.

Att försvara ett SM-guld har i alla fall blivit svårt.

Senaste gången det lyckades var när Djurgårdens IF vann 2003. Då gjorde man den bästa inledningen ett försvarande mästarlag presterat i modern tid med 25 poäng efter tolv spelade omgångar. MFF har 29.

Räknar man om efter trepoängsregeln är Malmö FF:s inledning den tredje bästa laget någonsin gjort. Bara 1949-50 och 1950-51 när MFF körde över allt och alla är vassare.

Så visst kan det finnas lite anledning till oro, men MFF har lagt en bra grund och startar från en hög nivå.

………………………………………..

Laget lär bli:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Erdal Rakip, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Det finns två frågetecken.

Filip Helander körde på egen hand tillsammans med naprapaten Wilner Registre på lördagsträningen. Fredag körde han dock för fullt och både Åge Hareide och Filip själv sa att det skulle bli spel mot BP. Om inte lär Johan Hammar gå in. Jasmin Sudic är inte redo än och åker inte ens med till Stockholm.

Erdal Rakip tar Guillermo Molins plats på högerkanten. Amin Nazari är sjuk och det var Rakip som spelade där på fredagsträningen. Många frågar säkert varför det inte blir Simon Kroon, men Hareide är tydlig med att BP och inte minst Åtvidabergs-matchen gäller för tre poäng i Allsvenskan OCH som förberedelse för Europaspelet. Rakip är bra på att stänga en kant (minns IFK Göteborg-matchen). För att få bästa nytta av Simon Thern i mitten är det bättre med Rakip än Kroon på kanten, kanske inte mot BP, men i Europa.

Det resonemanget köper jag. Rakt av.

 

MFF vinner guld ändå

Allsvenskans bäste spelare missar resten av säsongen. Det är givetvis ett hårt slag för vilket lag som helst. Men Malmö FF kommer att vinna SM-guld ändå.

Guillermo Molins betyder mycket för MFF.

Insatsen fram till den olycksaliga korsbandsskadan mot Partizan Belgrad höll landslagsklass.

Han är kapten – och är det av en anledning.

Men jag tänker inte göra misstaget att förringa resten av MFF-truppen och Åge Hareides och spelarnas förmåga att sluta sig samman och lyfta sig de procenten som behövs för att kompensera.

Dessutom är det inte färdigvärvat.

MFF har ett försprång ï Allsvenskan på sex poäng. Det håller man.

Däremot blir det väldigt mycket svårare att gå hela vägen i Champions league-kvalet.

Den första omgången mot Ventspils är som att få slå en strike två meter framför käglorna.

Lettiska mästarna ska MFF slå sju dagar i veckan. Förra säsongen var det Elfsborg som mötte det landets mästarlag. Då blev det sammanlagt 11-1.

Sedan hänger det på lotten. Utan den samlade offensiva kraften från Molins, Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och Emil Forsberg krävs det tur.

I den svenska konkurrensen håller MFF ändå.

Inte minst för att jag förväntar mig att Markus Rosenberg – den nye kaptenen ute på planen? – nu tar klivet han har förutsättningarna att ta.

Då menar jag att Rosenberg tar över Molins stafettpinne som Allsvenskans bäste spelare.

En 100-procentig Markus Rosenberg är det.

Hittills har han glänst utan att vara helt på topp. Som Molins i höstas. När många hyllade honom utan att veta att det fanns ett snäpp till.

Det finns det alltså hos Rosenberg också. Vad det innebär för en spelare som gjort fyra mål och sex assist på elva matcher kan vi bara gissa oss till.

Lägg till att:

Förra årets poängkung Magnus Eriksson också kan varva upp.

Pawel Cibicki, som kan spela både yttermittfältare och anfallare, står och stampar ivrig att visa upp sig efter att ha nobbat Hollandsflytten.

Simon Kroon och Simon Thern är yttermittfältsalternativ som rätt många allsvenska konkurrenter slickat sig om munnen om de haft.

Agon Mehmeti troligen är på ingång.

Och det ser trots allt rätt bra ut.

 

De som är oroliga ska framförallt vara det för de två närmaste matcherna!

Brommapojkarna borta på söndag och Åtvidabergs FF hemma den 12 juli blir nyckelmatcher.

MFF ska visa att chocken efter Guillermo Molins skada har lagt sig och att man fortfarande kan prestera.

Dessutom ska laget göra det utan Guillermo Molins, Pontus Jansson och Miiko Albornoz innan nyförvärven är på plats.

För att de ska vara det måste fönstret ha öppnat och Daniel Andersson ha jobbat färdigt.

Den 19 juli ställs MFF mot Kalmar FF. Då har fönstret öppnat och då är Pa Konate och förhoppningsvis även Isaac Kiese Thelin – om MFF och IFK Norrköping kommit överens – tillgängliga.

På sikt och i nästa omgång i CL-kvalet krävs det mer. Men det löser Daniel Andersson, Jag säger inte att det är lätt, bara att han löser det.

Ska jag gissa tror jag att Agon Mehmeti är med i matchtruppen mot Kalmar FF.

 

 

 

 

 

Det värsta som kan hända laget

Om – och om är fortfarande själva nyckelordet i det här resonemanget – korsbandet är av på Guillermo Molins är det tragiskt för honom och ett dråpslag för MFF.

Gische är MFF:s i särklass viktigaste spelare.

På planen där han i höstas var suverän och i år ibland varit ännu bättre.

På och utanför planen i lagkaptens- och pådrivarrollen. Han är kaxig med glimten i ögat, förvaltar arvet från 70- och 80-talen då spelarna såg det som självklart att MFF är bäst i Sverige och han visar alltid vägen för de övriga spelarna, både de rutinerade och de unga.

Då blir det rätt ointressant i jämförelse att MFF spelade 3-3 i träningsmatchen mot Partizan Belgrad efter att ha lett med 3-0. Det enda som går att säga om det är att MFF spelade perfekt bortaplanspel fram till 3-0, tappade lust och luft efter Molins skada, men att om det här varit en förstamatch i ett playoff hade 3-3 varit en kanonresultat att ta med sig. Där är också en lärdom att dra. Att inte gnälla för att det blev 3-3 utan förstå att det är ett bra slutresultat. Tre mål borta är lysande.

Nu väntar ett par nervpirrande dagar innan det definitiva beskedet kommer om hur allvarlig Guillermo Molins knäskada är. Det såg inte bra ut när han strax före pausvilan landade på benet och sedan kördes ut med bår-bil med stora smärtor. Reaktionen hos de övriga spelarna sa det mesta. Men det kan ju vara till exempel menisken. Tills vidare väljer jag att ha hoppet kvar.

Det tog för övrigt bara några minuter efter skadan innan en massa förslag på ersättare började ramla in.

Så ja, även om det bär emot, kan jag delta i de spekulationerna.

Min utgångspunkt är att Guillermo Molins inte kan ersättas!

Tobias Sana? Inte i närheten.

Chippen Wilhemsson? Samma sak.

Agon Mehmeti? Agon är framförallt anfallare. Men för mig är det ändå ett bättre alternativ. Agon har MFF-hjärta, han kan spela yttermittfältare också och vi som sett honom på träningarna vet att han lagt på sig 7-8 kilo muskler och sett riktigt vass ut. Åge Hareide är en av dem som gillat vad han sett.

Problemet med Agon Mehmeti är att jag velat ha in honom i truppen ändå. Som ett komplement och en vässning av MFF, inte som ersättare för någon som gått sönder.

Men okej. Om man plockar in Agon Mehmeti och dessutom ger Piotr Johansson från U19 en lärlingsplats har man minimerat den negativa effekten som en långtidsfrånvaro för Guillermo Molins ändå skulle ge. Piotr är stor, bra på att ta sig förbi på kanten och stod som jag ser det ändå först i kön bland spelarna som väntade på en chans som lärling i A-truppen.

Osseynou Ndiaye, den ene av de testspelande senegaleserna, är en joker. Han var riktigt bra som högeryttermittfältare i första halvlek mot FC Höllviken. Mot division 2-motstånd förvisso, men Mehmeti, Johansson OCH Ndiaye kan vara en lösning.

Dessutom kan MFF hålla fast vid behovet av att köpa in en riktigt vass central mittfältare – det kvarstår nämligen i hög grad – och flytta ut Simon Thern på kanten. Han är bra på mitten, men bra på kanten också och måste spela där det är bäst för laget.

Och om man ska köpa in spelare utifrån vill jag se bättre namn än Sana och Chippen. Emil Hallfredson är förmodligen för dyr, men då börjar vi snacka…

 

Bästa möjliga lottning

Malmö FF brukar inte ha tur i lottningar. Den här gången hade klubben det.

Ventspils var det överlägset bästa alternativet av de sex som var tillgängliga efter det att Uefa natten mot lottningsdagen gjort gruppindelningen.

I Göteborg hade det förmodligen hetat att det var ryssligt ballt att MFF fick ett lett motstånd.

Men såna är inte vi…

Istället är det bara att konstatera att Sparta Prag, Celtic, Partizan Belgrad. Debrecen eller Slovan Bratislava alla hade varit mycket svårare.

Min mardrömslott var för övrigt inte Celtic.

De har inte hunnit varva upp säsongen, har precis bytt tränare och tappat Samaras. Dessutom har MFF de senaste åren presterat mycket bra både spel- och resultatmässigt mot brittiskt motstånd.

Med tanke på MFF:s insatser mot Rangers och Hibernian ville Celtic garanterat inte ha MFF.

Därför hade Sparta Prag varit tuffast.

MFF börjar hemma den 16 juli och spelar returen i Ventspils den 23 samma månad.

Det är den lilla detaljen som skiljer en mycket bra lottning från en perfekt. Jag tror att det hade varit bättre att börja borta.

Åge Hareide har ända sedan han anställdes i MFF stenhårt jobbat på att förbereda laget på spel i Europa.

Därför väntar nu två skräddarsydda träningsmatcher, borta mot Partizan Belgrad och hemma mot FC Köpenhamn.

I de två allsvenska matcherna som ska avverkas innan det är dags – BP borta och Åtvidaberg hemma – kommer MFF också att anpassa spelet och taktiken till det som väntar.

Att det är just BP och Åtvid och att det blev Ventspils har ingen betydelse. Jag frågade Hareide om det blir exakt samma förberedelser inför Ventspils som om det blivit Celtic.

Svaret är ja.

Mer cyniskt, mindre offensivt, mer bortaanpassat och med stor hänsyn till att det är resultatet i två matcher som gäller. Kommer man under på bortaplan får aldrig mer det som drabbade MFF mot Dynamo i Zagreb inträffa. I så fall ska blödningen stoppas!

Därför hade det varit bättre att starta borta.

Dels i det här dubbelmötet.

Men framförallt för att öva inför det som ska komma. Att lära sig att få med sig ett resultat.

För MFF måste genom ytterligare två kvalomgångar för att nå dit klubben vill nå.

……………………………………………………..

En sak framgår rätt tydligt av dagens lottning.

Champions League är väldigt  mycket tuffare än Europa League. Inte minst i det här stadiet.

MFF kunde alltså få Celtic, Sparta Prag, Ventspils, Partizan Belgrad, Debrecen eller Slovan Bratislava.

Jämför gärna med Brommapojkarna som kunde få Jelgava (Lettland), Fram Reykjavik (Island), B36 Torshavn (Färöarna), VPS (Finland), Aberystwyth Town (Wales) eller Atlantas (Litauen).

Eller IFK Göteborg som kunde ställas mot Fola Esch (Luxemburg), Vikingur (Färöarna), Banga (Litauen), Sillamäe Kalev (Estland), Broughton (Wales) eller Glenavon (Nordirland).

Alla de tolv lagen är troligen sämre än Ventspils, som var MFF:s drömlottning.

…………………………………………………………

Lite snabba fakta om Ventspils.

Hemmaarenan tar 3 200 åskådare och känns rätt lik Hästhagen.

Efter en bra inledning i serien har laget tappat formen. Senaste fem matcherna har gett fyra förluster och en 0-0-match. Utan ett enda mål framåt.

Stjärnorna är 31-årige ryske anfallaren Vadim Jantjuk (sju mål på 13 matcher), Ahmed Abdultaofik (fem mål på 13 matcher) och spanske försvarsspelaren Kiko som Ventspils värvade från en isländsk klubb. Den ende landslagsspelaren är 28-årige Jurijs Zigajevs, en vänster yttermittfältare som spelade sammanlagt 34 minuter i VM-kvalet.

…………………………………………………………….

Älskar Guillermo Molins kommentarer efter lottningen.

Dels var han noga med att påpeka att man inte ska underskatta, att det gäller att följa Åge Hareides alla instruktioner och att utan en 100-procentig inställning kan det gå snett.

Dels konstaterade han ärligt:

– Om vi inte slår ut Ventspils har vi inte i Europa att göra.

Och:

– Om Ventspils frågat någon av MFF:s spelare om de ville spela där istället hade alla sagt nej.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer i fotboll än bara bra spel

I många år åkte MFF iväg till Borås arena med en tung ryggsäck. Från 2005 när den nya anläggningen invigdes till ifjor förlorade Elfsborg inte en enda gång mot MFF i hemmaborgen.

Men en match kan ändra mycket.

I höstas spelade MFF lysande fotboll, bröt sviten, tog den första segern och framförallt säkrade laget SM-guldet. Mot bogey-teamet Elfsborg inför ett sjungande, gungande läktarhav av MFF-supportrar som i tusentals trotsat alla stormvarningar. Och visst var det orkan. Men inte i Borås, bara på vägen dit och hem.

Dessutom var det som matchens store lirare Guillermo Molins sa redan dagen innan när han fick höra väderutsikterna.

– Det är VI som är stormen!

Så var det. Alla vi som satt på läktaren kände att det den dagen inte fanns nånting som kunde stoppa Malmö FF.

Men det är minnen nu. Liksom det faktum att MFF även om man räknar med de dystra åren på Borås arena är det lag som vunnit flest gånger av alla i Borås. MFF har 26 segrar, Elfsborg 24 och vid elva tillfällen har det slutat oavgjort.

Varför då denna statistik-storm?

Mest för att visa att Elfsborg är bra och att det definitvt inte är ett ställe där MFF bara åker upp och hämtar en eller tre poäng.

Det som hittills har spelats av 2014 års säsong visar också tydligt att det finns alla skäl att förvänta sig en ny fin match. Elfsborg har lyft sig från förra året, har ofta spelat en väldigt bra fotboll och är bara tre poäng efter MFF.

Men det finns mer i fotboll än bara bra spel.

BK Häcken-Kalmar FF är fortfarande den bästa allsvenska matchen jag sett i år. Alla som snackar skit om Allsvenskan borde tvingas se den matchen i evighetsrepriser. Häckens toppkapacitet är dessutom svårslagen. Elfsborg når inte riktigt dit upp, men har en mer konsekvent hög nivå. Grejen är dock att MFF visserligen har spelat sämre än Häcken och Elfsborg, men presterat bättre genom att ta fler poäng och det är det som räknas. SM-guldet är inte och har aldrig varit något skönhetspris.

BK Häcken kan aldrig vinna en titel om laget 70 procent av matcherna spelar lysande och de resterande 30 inte ens är i närheten.

Det pratas mycket om Häckens status som en liten familjär förening och att avsaknaden av press ger laget en fördel. Jag tror att det är tvärtom. Alla är såååå nöjda med hur det ser ut nu, sövs av berömmet och jobbar inte med att skaffa sig stabiliteten och om ni så vill cynismen som krävs för att ta det sista steget.

Elfsborg är i ett bättre läge med en högre medvetenhet om vad som krävs. Men det finns fortfarande för mycket gnäll om att motståndarna och ibland underlaget stoppar laget från att alltid rulla och spela som man 90 procent av tiden tillåts göra hemma på den snabba plasten på Borås arena.

Anders Svensson anför det mesta. Även gnället!

I Malmö hjälper inte bra spel om MFF förlorar.

Och det funkar på andra hållet också. Så länge MFF är etta i tabellen behöver inte laget spela bra.

Just därför har Åge Hareide ett närmast perfekt läge när han förändrar spelet och Europaspel-anpassar det.

Så länge han vinner i Malmö får han göra exakt det han vill göra. I Malmö är ett vinnande lag automatiskt ett bra lag.

Dessutom sitter det rätt många på läktaren uppvuxna med 80- och 90-talens MFF som tycker att det finns inget bättre än en 1-0-seger.

Gärna med ett sent mål.

…………………………………………………………….

Simon Thern saknas både på planen och i truppen.

Smärtan i knäet vill inte ge med sig även om inget syns på magnetröntgen.

Då är det givetvis bäst att han vilar till dess att smärtan är försvunnen och man dessutom vet vad det är för fel.

Simon nummer två, Kroon är inte heller med. Han har fått ett virus.

Räkna därför kallt med MFF-elvan jag skrev redan igår:

Robin Olsen – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Amin Nazari, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Känns inte som om MFF står och faller med Thern.

……………………………………………………………….

Miiko Albornoz kommer troligen med i Chiles landslagstrupp.

Han spelade 90 minuter i nattens landskamp mot Egypten och gjorde det bra.

På måndag tas truppen ut.

Är Albornoz med får MFF en bra bit över en halv miljon i ersättning för dagarna han är i VM.

Spel i VM lär också innebära att han ligger bra till för en försäljning.

Redan nu börjar det ryktas om stora klubbar och stora summor.

Matias Concha har redan gett ett bra besked som vikarie. Men om Albornoz säljs behövs det ändå en stark ersättare.

Min önskekandidat finns på Borås arena.

Reaktionen i Elfsborg blir väl rätt sur om MFF går in och tar Johan Larsson. Men det är precis vad jag tycker att MFF ska göra.

Han är bra nog för alla utom Erik Hamrén.

 

 

Skit i straffmissen, Molins var bäst

Om dramatik och intensitet är lika med kvalitet var det här en kanonmatch. Av båda lagen.

Och varför inte?

AIK satte MFF på årets hittills hårdaste prov och serieledaren var i brygga. Men MFF klarade av det.

Att ta upp 0-2 mot en stark motståndare är alltid bra. Sättet MFF gjorde det på var dessutom riktigt vasst. Trebackslinje, tungt tryck, ett nytt perfekt inhopp av Pawel Cibicki, men framförallt Guillermo Molins i en roll där han gjorde kaos med det mesta från sig själv till AIK-försvaret.

I min bok var Molins Malmö FF:s i särklass bäste spelare. Trots straffmissen. Hade han tryckt dit den också tror jag att MFF hade vunnit.

Så hårt var trycket mot AIK mot slutet.

Och det var ingen slump att Pawel Cibicki gjorde 2-2. Han är en målskytt. Starten i A-laget har fått en del att tvivla på hans förmåga att utnyttja lägena. Vi som sett honom på vägen upp från U17, över U19 till U21 vet att det inte är så. Han sätter de flesta lägena han får.

Nu har han gjort två mål i A-laget på rätt kort speltid.

Sorry Dardan Rexhepi. Men jag tyckte redan när han såldes till Brommapojkarna att det var rätt att prioritera Cibicki före Rexhepi. Det tycker jag ännu mer nu.

Men i euforin över att Malmö FF klarade att kvittera och hålla sjupoängsförsprånget till AIK ska det inte glömmas bort att man kom under med 0-2.

Av en anledning.

Eller två, AIK var bra också. Men MFF måste för att ta det där sista steget mot försvar av SM-guldet och lyckat Europaspel skärpa både försvarsspelet och avslutsvilligheten.

AIK gjorde två klassmål, som kunde stoppats.

Framåt måste lägena ibland tas snabbare, av den som har läget och vid första touchen.

Amin Nazari har ett bra skott. Men i ett gyllenae läge sökte han en passning istället för att skjuta själv.

Emil Forsberg skulle peta ett par gånger för mycket och allt rann iväg.

Och så vidare…

Bra kan alltså bli bättre.

Fast hade Forsberg klyke-skott letat sig in i maskorna istället hade det målet vevats i evighetsrepriser. Där går det inte att klaga på att han inte tog läget!

Den sena kvitteringen var förresten helt enligt traditionen. AIK har nu spelat 16 raka allsvenska matcher i Malmö utan att vinna! Tio förluster och sex kryss. Flyt hade MFF också vid 2-2.

Spontant hade jag köpt en offsideavblåsning.

En spelare som står i offsideposition och skymmer målvakten tycker jag är offside. Men numera är tydligen bollbanan viktigare. Eftersom Cibicki curlade in avslutet var det inte offside enligt domartrion. Utgår från att de kan regeln.

Spelarpresentationen i retrotröjor höll också hög klass. Plus också till den specialframtagna loggan för att fira att det vnästan på dagen 70 år sedan MFF vann det första SM-guldet. Mot AIK. MFF blir bättre och bättre på sådant!

 

…………………………………………………….

Det ekonomiska utfallet av cykelloppet Malmögirot är inte klart.

Enligt MFF:s vd Niclas Carlnén dröjer det cirka två veckor till. Men strax under 2 000 startande var inte riktigt lika många som MFF hade hoppats på premiäråret.

På sikt måste man jobba upp intresset och få betydligt fler startande för att tjäna pengar på arrangemanget.

…………………………………………………………

Blev intervjuad av två norska tidningar och norsk radio om Rikard Norling under eftermiddagen.

Förlusten i helgen och placeringen under strecket har uppenbarligen fått många i Bergen att gå bananas.

Sa till alla att nyckelordet är tålamod.

I MFF var det ingen större omställning. I början ändrade han inte mycket på det som Roland Nilsson till slut fått att fungera.

I Brann är det nästan ett paradigmskifte direkt. Det kräver tid.

Signalerna från Norge är dock att han – än så länge – kommer att få den tiden. 5-10 matcher till. Sedan måste det hända något är stalltipset från dem som följer Brann på nära håll. Ledningen har tålamodet. Åskådarna och supportrarna också.

Men det kan kortas en bit under det två veckor långa uppehållet som väntar. Då möter nämligen Brann ett lokalt Bergen-lag i cupen. Ett lag betydligt längre ned i seriesystemet.

Då SKA ett possession-satsande lag vinna. Blir det inte så är det nog närmare med fem än tio matcher. Vinst däremot….

 

MFF drog lakanet av spöket

Nu har Malmö FF vunnit så många gånger utan att imponera att det är – imponerande!

Men det bästa med 1-0 mot Mjällby AIF var:

1) Att MFF effektivt drog lakanet av det fula och ettriga Strandvallenspöket. Nu slipper spelarna och alla kring klubben allt – befogat – snack om att MFF aldrig vunnit borta mot Mjällby.

2) Att de tre poängen ger en effekt i tabellen som kan bli guld värd och ge trygghet.

Nu leder MFF Allsvenskan med fem poäng och nästan det första Guillermo Molins sa efter matchen var att sex poäng i de två närmaste omgångarna mot de tippade toppkonkurrenterna AIK och Elfsborg ger ett härligt utgångsläge inför VM-uppehållet.

Han kan det här…

Inget är klart, vilket han också var mycket noga med att påpeka. Men bra kan bli bättre.

Det gäller givetvis spelet också. Första 35 minuterna spelade MFF som i sirap. Vid målet visade man sedan vad laget förmår när bollen går snabbt, rörelsen är rätt och spelare som Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och just Guillermo Molins kliver fram och utmanar ett försvar.

Spetskompetens i dubbel bemärkelse och en ny sekvens i den andra halvleken när Markus Rosenberg kom fri och brände mot Mattias Asper visade klassen.

Då hade MFF råd att inleda lugnt.

Om Mackan satt 2-0 hade man inte ens behövt briljera med att hålla bollen mot slutet nere vid hörnflaggan.

Men det var rätt skönt att se att Malmö FF kan det också. Det kommer att behövas.

Åge Hareide påpekade till och med på presskonferensen att laget fick god träning i att kontrollera en match vid 1-0-ledning.

Bakåt var det egentligen inga problem.

Mjällby AIF skapade väldigt lite. Totalt hade laget två avslut. Bara ett av dem var på mål.

MFF hade sju respektive sex.

Inte bra nog, men betydligt vassare och bättre än Mjällby AIF.

Pratade dessutom med ett par mer trogna Strandvallenbesökare än jag och de bekräftade bilden jag fått efter att ha sett tre-fyra tv-matcher med Lister-laget.

Mjällby AIF är på väg uppåt och gjorde sin vassaste insats på mycket länge.

Det har tagit tid för Lasse Jacobsson att hitta rätt. Nu tror jag faktiskt att han börjat göra det.

På twitter skrev jag direkt på slutsignalen.

MFF-seger med 1-0 och två matchhjältar: Guiullermo Molins och det nya borta-stället.

Det står jag fast vid.

Molins är väl rätt självklar.

Och de nya bortadräkterna är snygga.

Barbershop-perioden kan vi lika lugnt som MFF spelade lägga till handlingarna.

Vill plussa på med en sak dock.

Mittbackarna Filip Helander och Erik Johansson gjorde en kanonmatch.

Ett bra besked när Pontus Jansson håller på att fasas ut.

Största besvikelsen?

Ingen ekorre!

 

…………………………………………………

Daniel Andersson var för övrigt rätt bestämd när det gällde ryktet som plötsligt poppat upp att Miiko Albornoz skulle vara klar för Porto.

– Jag har inte hört någonting.

– Ja det vill säga, jag har ju läst om ryktet, men det är allt.

 

 

 

 

Lysande halvlek av Nazari

Det var det spelmässigt sämsta derbyt jag sett på mycket länge.

Men det struntar tabellen i.

Malmö FF har fortfarande vunnit allt på bortaplan och segern gav rejäl effekt. Om HIF vunnit hade avståndet varit sex poäng. Nu är det tolv.

Defensivt och koncentrationsmässigt var det också ett stort steg framåt. Eller stort? Snarare gigantiskt.

Det var ett helt annat tänk den här gången Titta bara på hur lite David Accam uträttade. Till stor del tack vare Miiko Albornoz, som gjorde det enskilt största lyftet sedan Häckenmatchen. Där var han – precis som Ricardinho – inte i närheten av att få godkänt. Nu hade han en helt annan defensiv koll.

Med tanke på att Filip Helander är sliten och spelade med ett stramande baklår var mittbacksparet Helander/Erik Johansson också helt okej.

Men efter matchen gav MFF-tränaren Åge Hareide direkt ett besked. Mot Halmstads BK på måndag blir det Pontus Jansson och Erik Johansson. Filip behöver vila och Malmö FF har råd att göra det.

Men det i särklass största positiva glädjeämnet i MFF var Amin Nazari.

När han tvingades ersätta en fotskadad Markus Halsti i den 46:e minuten blev säkert många oroliga. Inte jag dock. Jag har följt Nazaris väg uppåt genom ungdomslagen i MFF och vet vad han kan.

En försäsong för inte så länge sedan dominerade han i Kombihallen! Sedan har skadebesvär ställt till det en del. Men nu är han tillbaka och mot HIF satte han inte en fot fel.

Till djupt in på tilläggstiden då han gjorde sitt första felpass och höll på att bjuda HIF på ett gyllene kvitteringsläge.

Med tanke på hans kloka, stabila och fina spel i 45 minuter hade det varit ett grymt öde.

Men i så fall också lika mycket anfallarnas, och då speciellt Markus Rosenbergs, fel. För de borde ha dödat matchen. Sex avslut hade Markus Rosenberg på egen hand. Det borde gett minst ett mål. Och Guillermo Molins friläge borde givetvis resulterat i 2-0.

Domaren Jonas Eriksson fick en del kritik från HIF-håll efter matchen. Helt fel.

Jonas är Sveriges och Allsvenskans överlägset bäste domare. Han gjorde en ny stark insats.

Straffen var solklar.

Det var det spontana intrycket som befästes när jag i pausen kollade tv-bilderna.

En korkat tagen straff? Ja. En feldömd? Nej.

Guillermo Molins utnyttjande av straffen var det heller inget fel på.

Han slog den hur bra som helst.

Som en riktig lagkapten.

Det är i sammanhanget lätt att glömma bort att Gische är ny som straffskytt.

1-0-straffen mot HIF var faktiskt den första han skjutit i Allsvenskan. Nu får han fortsätta till dess att han missar eller till någon i slutet av Allsvenskan har en chans att vinna skytteligan. Men det kan ju mycket väl bli han själv. Precis som han sa när frågan kom upp för ett tag sedan.

Inhoppen börjar förresten bli lite grann av en specialgren för MFF.

Nazaris är nämnt. Erdal Rakips var också lovande. Kort, men bra.

Robin Olsen är knappast en inhoppare. Men han gjorde flera riktigt bra räddningar.

Glöm inte det. Och att det alltid kostar att vinna ett derby. Därför var det kanske inte så konstigt att det sprudlande spelet uteblev.

 ……………………………………………..

Till sist vill jag gärna puffa för att Helen Johansson börjat med en supporterblogg här på Skånskan.

Här kan ni läsa om hennes tankar om MFF.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.