Simon Thern är inte petad

 

Som sportjournalist översköljs du konstant av idrottsupplevelser.

I stort och smått och i en omfattning som kollegorna för 20, 30 och 40 år sedan inte ens kunde drömma om. Det händer helt enkelt oerhört mycket mer nu. Hela tiden, året om.

Men vissa saker går utanpå allt annat.

För mig är det den allsvenska premiären.

VM, OS och andra stora mästerskap går helt bort i jämförelsen.

Allsvenskan i fotboll är Sveriges finaste, traditionsrikaste och mest underbara idrottstävling När den kör igång vill jag vara med.

Det vill många andra också. Ifjor ökade publiksnittet i Allsvenskan. I år tror jag att det får en skjuts till uppåt.

Premiäromgången kan faktiskt locka över 100 000 åskådare trots att Brommapojkarna, BK Häcken, Halmstads BK, Mjällby AIF och Åtvidabergs FF som alla mycket väl kan hamna på den undre halvan av publikligan spelar hemma.

MFF hade på lördagseftermiddagen sålt en bra bit över 17 200 biljetter till premiären mot nykomlingen Falkenbergs FF.

Det är fler än när det kom 19 577 i fjorårets premiär mot HBK.

Därmed är det bra bäddat för över 20 000 och den näst högsta premiärsiffran sedan Swedbank stadions invigningsmatch mot ÖIS 2009.

Markus Rosenberg är spelklar efter det trots allt korta skadeuppehållet. Det tillför en extra krydda och innebär att MFF kan spela 4-4-2. Att Ricardinho inte var tillgänglig och att Guillermo Molins missar matchen på grund av avstängning var klart sedan tidigare. Därför blir det följande MFF-lag:

Robin Olsen – Mahmut Özen, Pontus Jansson, Filip Helander, Miiko Albornoz – Simon Kroon, Erik Johansson, Markus Halsti, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Det ger tre frågor som kräver ett svar.

1) Varför ingen Simon Thern?

När Markus Halsti bara fick en matchs avstängning blev han både given och kapten. Han och Erik Johansson är de som spelat mest under försäsongen och man får mest effekt om Simon Thern kommer in. Just att ha minst en ”starter” på bänken som är lika ordinarie som de övriga och kan vara matchavgörande vid ett inhopp är ju något som Åge Hareide tryckt på ända sedan han kom till klubben. I den här matchen är det Thern, men det innebär inte att han är petad.

Dessutom är det ju en i hög grad speciell match för Erik Johansson. Han är från Falkenberg, spelade i FFF från femårsåldern till 2011 och hans lillebror Felix är med i Falkenbergs FF:s spelartrupp. I en hård allsvensk värld är det givetvis inget som ska avgöra en laguttagning. Men om man ska rotera – och det ska man – är det här fel match att ha Erik på bänken.

2) Varför Özen istället för Concha?

Prestationsmässigt under försäsongen har Concha varit bättre. Men redan till nästa match är Ricardinho troligen tillbaka. Därför är det viktigare att se det på sikt än till just den här enda matchen. Om MFF-ledningen ska få ett svar på om det är Özen som är det framtida alternativet måste man både ha tålamod och ta chansen att matcha honom när chansen finns.

3) Vem ska bort när Molins ska in?

Rotationsprincipen säger att det kan bli Kroon, Forsberg, Eriksson eller Rosenberg. Jag har sagt Kroon, men köper Hareides resonemang om att det inte ska ha så stor betydelse. Men in ska han.

……………………………………………..

Tony Ernst kommer att stå och sälja sitt MFF Fanzine utanför entrén imorron.

Bra! Fanzines är ungefär som vinylskivor. De borde aldrig få dö ut. Och komben Tony, MFF och Fanzine lovar gott.

……………………………………………………..

Nykomlingar i en premiär är ALLTID tufft.

Men MFF har statistiken med sig.

Infostrada har räknat fram att Malmö FF är Allsvenskans bästa premiärlag. På 78 spelade premiärer har MFF poängsnittet 2.04.

Tvåan AIK har 1,68, trean IFK Norrköping 1,59, fyran IFK Göteborg 1,37, femman IF Elfsborg 1,31 och sexan Helsingborgs IF 1,19. Alla sex klubbarna har spelat över 60 premiärer.

Sämsta premiärlaget i årets allsvenska är Mjällby AIF som fortfarande aldrig vunnit på sju försök.

Fast det finns en annan betydligt värre statistik. Ifjor blev det 1-1 mot Halmstads BK och det resultatet följde mönstret att MFF ofta startar med en oavgjord match. Sju gånger de senaste tio åren har det blivit kryss i premiären.

Å andra sidan är det kanske det det ska bli.

Guldåren 2004, 2010 och 2013 startade MFF med 0-0 mot Hammarby IF, 0-0 mot GAIS och 1-1 mot Halmstads BK…

…………………………………………………………………..

MFF:s U19 besegrade Halmstads BK med 2-1 (0-0). Franz Brorsson och Zia Sakirovski, som spelar i MFF vårsäsongen ut innan han lämnar för AZ Alkmaar, gjorde målen. Därmed är MFF klart för semifinal i Ligacupen.

 

 

Det behövdes ingen bonus

För att ta det viktigaste först. MFF är klart för semifinal i Svenska cupen för första gången sedan 2002. Dessutom är laget två istället för tre matcher från den första cuptiteln sedan 1989.

Det är själva grundbulten.

Om man inte fattar skillnaden mellan att spela dåligt och vinna och att spela dåligt och förlora ska man nog varken spela fotboll eller analysera, skriva eller läsa om den.

MFF startade och avslutade matchen bra, men de 65-70 minuterna i mitten var ett närmast perfekt sömnmedel.

Det tillfälliga övergivandet av 4-4-2 blev heller ingen succé. för att uttrycka det milt. Tafatt, ovant och trubbigt är en rätt träffande beskrivning.

Men MFF vann med 2-0.

Filip Helander sa det bra efter matchen. ”Vi var överens om att det viktiga var att avancera och att det inte betydde så mycket hur det gick till. Bra spel är en bonus”. Leveransen fixades, bonusen uteblev. Med tanke på hur det i åtskilliga år sett ut i cupen tror jag att det är en sak som i stort sett alla MFF-supportrar kan leva med.

Egentligen räcker det med att blicka tillbaka till förra säsongen då MFF spelade ut GIF Sundsvall i den sista gruppspelsomgången, vann med 4-1 och gjorde en riktigt bra match. Men det räckte inte eftersom MFF i den första omgången spelat uselt mot Öster utan att vinna.

Glöm heller aldrig att det är två lag på planen.

Om MFF spelade dåligt – villket man alltså gjorde – och vann, vad säger det då om Brommapojkarna? Framförallt när  BP inte skapade en enda ordentlig målchans på hela matchen.

För mig säger det två saker:

1) BP var sämre.

2) MFF:s försvarsspel ska ha klart godkänt, trots 4-3-3 eller 4-5-1.

Glöm heller inte att MFF saknade tre viktiga kuggar i Guillermo Molins, Ricardinho och Markus Rosenberg. Offensivt märktes det rejält.

Rosenberg har ännu inte gjort avtryck i Allsvenskan, men kommer att göra det.

Molins är för mig Allsvenskans bäste spelare.

Vad Ricardinho betyder fattar de flesta.

Särskilt som Mahmut Özen ännu inte nått nivån som krävs för att spela i MFF.

Var jag taskig nu mot Özen?

Tycker inte det. Taskigt hade varit att låtsas att problemet inte existerar och/eller att redan nu döma ut honom totalt för hela säsongen. Jag skrev faktiskt – fullt medvetet – ÄNNU inte nått nivån.

Nu väntar en cupsemifinal den 1 maj

Vem MFF ska möta lottas på tisdag.

Då får MFF klara sig utan Markus Halsti som blev utvisad mot BP. För hårt dömt säger jag utan att ha sett situationen mer än från läktaren.

På frågan om Halsti blir avstängd i söndagens allsvenska premiär mot Falkenbergs FF finns inget givet svar. Det avgör disciplinnämnden under veckan. Den automatiska avstängningen i nästa match i samma tävling (cupsemifinalen) är redan klar. Nämnden ska avgöra om det utöver den ska utdömas fler matcher.

Jag tog ett snack med Göran Nilsson i disciplinnämnden för att bena upp problemet.

Så här är det:

Avstängningen i nästa match är en automatisk effekt av utvisningen. Den sker i samma tävling. Det vill säga i cupsemifinalen den 1 maj.

Disciplinnämndens beslut är en helt annan sak. Då ska man bestämma om det övriga. Man kan tycka att det inte behövs någon ytterligare bestraffning (då kan Halsti spela alla matcher utom cupsemin) eller så kan man plussa på med en, två eller fler matcher. Och då har det ingen betydelse om det är cupen eller Allsvenskan. Matcherna behöver heller inte ligga kloss intill varandra. I distrikten går man på en tidsperiod, i SvFF kan man till exempel säga avstängd mot Falkenberg och sedan i cupen mot X även om det är allsvenska matcher emellan, som han alltså får spela.

”Normalstraffet” för rött kort direkt är två matcher.

Beslutet kan givetvis inte verkställas förrän det är taget, det vill säga om Markus Halsti ska bli avstängd mot Falkenberg måste DN sammanträda i veckan och ta ett sådant beslut.

Gör nämnden det då? Numera finns det ett snabbhetskrav uttryckte Göran Nilsson det försiktigt. Utgångstipset är alltså ja.

……………………….

Topp tre i MFF:

1) Filip Helander, första målet överhuvudtaget i en tävlingsmatch för MFF och stabilt spel.

2) Pontus Jansson, stabilt och bra spel.

3) Simon Kroon, mål, skott i stolpen och ett par riktigt fina ruscher.

Gillade också Pawel Cibickis inhopp. Han visade mer på tio minuter än Dardan Rexhepi gjorde i BP på 90, om man nu ska hårdra det.

…………………………….

Att det blir cupsemifinal den 1 maj innebär att MFF:s hemmamatch mot BK Häcken i Allsvenskan den 2 maj kommer att flyttas.

Seger för att få hemmaplan

Rätt lugnt på träningen idag.

Hörn- och massor av skotträning. Inget mer.

– Lugnt två dagar före match och vi tränar så mycket spel annars, konstaterade Åge Hareide.

Och var tydlig med att Markus Rosenberg spelar på lördag mot Hammarby.

Markus har tränat obehindrat rätt länge nu efter lårskadan han fick mot Degerfors IF för nästan två veckor sedan och det är dags att få igång honom igen.

Däremot tränade Markus Halsti på egen hand utanför gruppen.

– En liten känning i ljumsken, förklarade Hareide.

Om Halsti kan vara med – och startelvan i sin helhet – klarnar på fredagsträningen som om allt funkar som det ska med vädret blir på matcharenan Malmö stadion.

Oavgjort räcker för avancemang för MFF. Men det gör det knappast i kampen om att bli en av de fyra bästa gruppsegrarna och få hemmamatchfördel i kvartsfinalen. De fyra bästa får det och slipper då även att möta varandra.

Just nu ser läget för gruppettorna ut så här:

1) IFK Göteborg, 6 poäng, 12-0

2) Malmö FF, 6 poäng, 10-1

3) IF Elfsborg, 6 poäng, 8-0

4) Helsingborgs IF, 6 poäng, 6-0

5) BK Häcken, 6 poäng, 6-1

6) IK Sirius, 6 poäng, 4-2

7) Åtvidabergs FF, 4 poäng, 6-2

8) GAIS, 4 poäng, 2-1

Inget av lagen som nu leder sin grupp har dock säkrat sitt avancemang. Men vinner IFK Göteborg, MFF och Elfsborg sina slutmatcher kan man i stort sett räkna med att bli en av de fyra bästa ettorna. HIF:s läge är också bra, inte minst för att Häcken avslutar med en direkt gruppfinal mot Mjällby AIF som också står på sex poäng. Sirius ska ta en poäng borta mot Assyriska för att hålla Djurgården bakom sig.

Kvartsfinalerna spelas den 22 eller 23 mars, semifinalerna den 1 maj och finalen den 18 maj.

 

 

 

Nu finns det bara stora matcher kvar

Fokus blir nyckelordet inför MFF:s match mot Mjällby AIF.

Klubbens mentale rådgivare Sverker Fryklund verkar ha jobbat stenhårt i flera dagar med att betona att det där med stora och små matcher numera är en meningslös diskussion. Med fem matcher kvar att spela och ett SM-guld att jaga finns det bara stora matcher.

Någon annan förklaring till att de flesta spelarna betonade just detta efter söndagens träning är svår att hitta. Inte för att de inte klarar att komma på och förstå det själva, men det skadar ju inte med en påminnelse.

Att årets upplaga av Malmö FF klarar de stora matcherna råder det nämligen ingen tvekan om. Hittills har MFF inte förlorat en enda match mot något lag på den övre halvan av tabellen.

Förlusterna har kommit mot BK Häcken, Gefle IF och två gånger mot Djurgården.

Förra året var det heller inte i den sista omgången mot AIK som MFF förlorade SM-guldet. Det var i den nästa sista hemma med 1-1 mot Örebro SK, som sedan åkte ut.

Spåren förskräcker alltså och MFF har kvar att möta tian Mjällby AIF, elvan Häcken, tolvan BP, sexan Elfsborg och jumbon Syrianska.

Elfsborg bryter visserligen mönstret, men där ställs MFF inför en helt annan trend att bryta. MFF har fortfarande aldrig klarat att vinna en allsvensk match på Borås Arena sedan anläggningen invigdes 2005.

En seger över Mjällby skulle därför ge en perfekt buffert på fyra poäng ner till IFK Göteborg. Det känns också som om MFF bör ha goda möjligheter att bryta trenden att ibland prestera sämre mot nedre halvan-lagen.

Flera andra problem är ju borta.

MFF är numera seriens bästa bortalag.

MFF spelar numera bra på plastgräs, något man med spelarmaterialet man förfogar över borde gjort för länge sedan.

MFF har också blivit bättre på att prestera i matchen direkt efter ett uppehåll. Dessutom har man garderat sig. Det kommer ett uppehåll till och då har klubben lagt  in en träningsmatch mot danska FC Nordjälland.

I fortsättningen är alltså alla matcher stora.

Både för MFF och publiken.

Toppkonkurrenten IFK Göteborg kom med knapp marginal över 10 000 i senaste hemmamatchen. Det var pinsamt. På söndagen var 14 000 biljetter sålda till MFF:s match mot Mjällby. Det är bättre, men inte i närheten av bra.

I laguttagningen finns det två stora frågor:

1) Kan Pontus Jansson spela?

Efter att ha pratat med både honom och Rikard Norling är jag övertygad om att svaret är ja.

Det är viktigt. Erik Johansson är borta och Pontus har gjort tre raka kanonmatcher.

2) Går det verkligen att peta Erik Friberg nu när Markus Halsti är tillbaka?

Men det är en både intressant och betydelselös fråga. Intressant eftersom det är kittlande och spännande att spekulera. Betydelselös eftersom det just nu kvittar. Friberg var lysande mot HIF och Halsti är en klippa.

 

Sexpoängsryck eller ledarskifte?

Oavsett om det spelas i Malmö eller Helsingborg handlar ett Skånederby numera om heta känslor, dramatik och intensiv fotboll inför fullsatta läktare. Härligt! Ibland bränner det dessutom till lite extra, som 2010 när MFF och HIF hela hösten hade ett race mot guldet.

Nu är det en skånsk guldkamp igen, men efter IFK Göteborgs seger mot AIK är förutsättningarna lite extra tillspetsade – och annorlunda.

Om MFF vinner på Olympia blir avståndet mellan lagen sex poäng. Det tar HIF aldrig igen på fem omgångar. Och tror ni mig inte så räcker det att titta på form och tendens. Om vi räknar bort de åtta första omgångarna i allsvenskan hade marginalen mellan MFF och HIF i toppen inte varit tre poäng utan elva!

HIF lever fortfarande på sin starka start med Alejandro Bedoya kvar i truppen och May Mahlangu frisk och skadefri.

MFF behöver vinna, men HIF behöver det ännu mer. Om HIF vinner förvandlas allting dramatiskt. Då är det inte MFF som är sex poäng före utan HIF som går förbi och upp i topp tack vare sin bättre målskillnad (plus 26 mot plus 19).

Dagen efter kan sedan IFK Göteborg gå förbi båda Skånelagen genom att besegra Gefle IF.

Och även om MFF tar en trepoängare på Olympia har man fortfarande IFK Göteborg hängande i hasorna. Vinst över Gefle och avståndet är en poäng.

På MFF-träningen inför matchen frågade jag Rikard Norling om Göteborgs seger mot AIK förändrat något i förutsättningarna.

– Absolut inte och det förändrar ingenting i våra vägval inför matchen.

Fast då önsketänkte han.

Givetvis ska det inte påverka saker som taktik, laguttagning, inställning eller något i förberedelserna. Men det förändrar en sak.

Tidigare var oavgjort ett riktigt bra resultat för Malmö FF. Nu är det inte så.

Intressant med tanke på att Malmö FF har fem raka matcher på Olympia utan seger.

Sett till statistiken är det dock dags att bryta den trenden i år.

MFF  är allsvenskans bästa bortalag med 24 poäng på tolv matcher och tittar man på Infostradas statistik är det där guldstriden har avgjorts de senaste åren. Åtta av 13 mästarlag sedan 2000 har toppat bortatabellen, bara fyra av 13 har vunnit hemmatabellen.

MFF har hittills snittat över två mål per match på bortaplan.

MFF har ännu inte förlorat mot ett lag på övre halvan. Trenden är att det är mot de sämre lagen man torskar.

Egentligen är det bara två saker som är säkra:

1) Guldstriden kommer inte att avgöras i den här matchen. På de fem omgångar som återstår kommer det att hända saker som vi inte har en aning om än (jag tror Blåvitt torskar mot Gefle).

2) 2013 års SM-guld kommer att vinnas av ett gräslag! Bästa plastlaget är femman Elfsborg.

…………………………………………….

Ricardinho är tillbaka. Pa Konate vikarierade bra, men en Ricardinho i form har än så länge en annan dimension.

Markus Halsti är avstängd. Därmed tappar MFF fysik på mitten. Men det är upp till MFF att spela så att det inte får någon betydelse. Och offensivt är firma Thern och Friberg ett större hot.

Erik Johansson vill och hoppas kunna spela. Men det är knappast realistiskt. Då går Filip Helander in. Spelar han bra, och det tror jag att han gör, snor han tillbaka platsen bredvid Pontus Jansson. Sådana är förutsättningarna.

Kul också att Johan Hammar för första gången på allvar tar en plats på bänken.

…………………………………………………….

MFF:s U19 spelade en viktig match i juniorallsvenskan idag.

Det blev 2-2 på Strandvallen mot Mjällby.

Efter 0-0 i paus tog MFF ledningen med 1-0, Mjällby vände till 2-1 och MFF kvitterade. Pawel Cibicki och Petar Petrovic gjorde målen.

Med fyra omgångar kvar toppar MFF tabellen. Men det är stenhårt. Elfsborg är tvåa en poäng efter, Häcken trea två poäng efter och IFK Göteborg fyra tre poäng efter. De två första lagen går till SM-slutspel.

 

Muskler både på och utanför

Söndagen den 11 augusti blev en dag då MFF visade musklerna både på och utanför planen.

Först genom att plocka hem Guillermo ”Gische” Molins på ett treårskontrakt och sedan genom att besegra toppkonkurrenten AIK med 1-0 och gå upp i delad serieledning.

Att ta hem Gische var ett nytt bra bevis på att sportchefen Per Ågren trots sitt lugna, närmast lite försynta sätt kan bita ifrån sig riktigt vasst på Silly season-marknaden.

Plocka hem Molins var prio ett.

Att dessutom lyckas köpa loss honom och skriva ett kontrakt som går ut först sommaren 2016 var att lösa uppdraget på bästa möjliga vis.

Givetvis har det kostat och MFF är inte precis en förening som har de ekonomiska resurserna att strunta i den aspekten.

Därför blir nästa uppgift för Ninja Ågren att:

1) sälja spelare så att det blir ett rejält plus.

2) göra det där det redan finns backup.

Därför är det härligt att konstatera att Per Ågren tydligt avfärdar de struntbud som kommit in på Tokelo Rantie som just de skitbud de är.

Ett par engelska andradivisionsklubbar (Middlesbrough lär vara en) har chansat med att kasta in bud på runt 400 000 pund.

Malmö FF vet att värdet redan är mycket högre och att det kommer att mångfaldigas den dagen Tokelo Rantie hittar en effektivitet och kontroll i avsluten som är i närheten av hans exceptionella snabbhet och oförutsägbarhet.

Ingen panik alltså!

Det är nödvändigt på två sätt. Dels för att MFF kommer att tjäna mycket mer på att avvakta, dels för att vad man än säger om Pawel Cibickis utveckling, Dardan Rexhepis potential och Guillermo Molins kompetens att även spela anfallare så har Malmö FF just nu bara två forwards som med säkerhet duger i en het höstlig guldstrid: Magnus Eriksson och Tokelo Rantie.

Jag tror och hoppas att man lärde sig rätt mycket den dagen Mathias Ranégie försvann.

I de andra lagdelarna är det garderat.

MFF har tre bra målvakter, lämnar Pontus Jansson finns det gott om duktiga mittbackar och sticker Jiloan Hamad – just nu känns det mest som en fråga om när – är Gische numera på plats.

Gische ska vara spelklar redan mot Kalmar FF.

– Om jag får säga det själv är jag mogen för 90  minuter direkt, betonade han.

Han får tröja nummer 24.

– Hade 34 när jag kom till MFF och ville ha något med en fyra i och jag kunde ju inte välja 14 och ta ifrån lille Kroon hans nummer, skämtade han.

Och 4 är ett försvarsnummer. Och 34 har – faktiskt – en försvarare. Alexander Blomqvist.

………………………………..

Matchen då.

Det var ju ändå den som förde upp MFF i serieledning.

1-0-segrar är de skönaste som finns. När de dessutom tas utan att laget spelar på topp blir de ännu bättre och nyttigare. Det finns en liten bit till att ta ut av MFF-laget som det uppträdde i den andra halvleken och en stor bit till om man dömer efter den första. Ett par saker avgjorde.

Johan Dahlins storspel i målet.

Det var en stabil femma på en femgradig skala.

Markus Halstis sätt att växa in i matchen.

Lite tveksam fram till 1-0 och kung som bollvinnare och pådrivare efter det precisa avslutet. Han har ont av skador på minst tre ställen i kroppen, men det märktes inte ett dugg.

Hela försvarsorganisationen.

MFF har hållit nollan i sju av de senaste elva matcherna och gjorde det i fem av de sex matcherna i Europa league-kvalet.

AIK är ett tungt lag att stå emot och det pratades en hel del om marginaler. Och jag köper att det krävdes storspel av Johan Dahlin för att rädda nollan och att Markus Halsti var farligt nära ett rött kort. Men det är lätt att glömma bort att det fanns en del marginaler som kunde gett MFF ett större överläge också.

Jag tänker bland annat på de nio (!) offsidelöpningarna MFF gjorde. MFF sökte ytan bakom backlinjen och var hela tiden på gränsen till att lyckas. Där var det AIK som hade marginalerna med sig i stort sett varje gång. Dessutom säger de som sett tv-bilderna på straffsituationen med Magnus Eriksson att det var straff. Glöm heller att AIK tappade mycket av sitt anfallsspel efter pausen.

Den här matchen avgjorde inte guldstriden. Inte ens i närheten.

Både MFF och AIK kommer att vara med i kampen in i det sista, liksom Helsingborgs IF, IFK Göteborg och kanske Elfsborg. AIK:s stora fördel är heller inte den alla tjatar om, det vill säga spelarna som oftast är på planen utan att klubben har Allsvenskans vassaste material på spelarna nummer 14-20.

Många säger att Elfsborg har det. Jag säger AIK.

Men det är inte säkert att det har någon betydelse nu när Europaspelet är avslutat…

 

 

Ett styrkebesked av MFF

Malmö FF:s stabila storseger mot Åtvidabergs FF var ett styrkebesked.

Ett rejält sådant och även om trycket från Norra läktaren alltid är massivt på Swedbank stadion var det lite annorlunda den här gången. För första gången ekade sångraden ”Guldet ska hem” riktigt högt och med självförtroende ut över planen.

Sakta i backarna säger jag.

Visserligen balanserar MFF just nu på en fin formtopp och agerar med en stabilitet som inte alltid fanns där under våren, men det är långt kvar.

Det gäller se till att sommarens fina spel håller i sig och att truppen inte blivit för försvagad när övergångsfönstret stängts. För det finns ju en klar risk med att spelarna imponerar som mest just när de köpsugna klubbarna släpps in i affären.

Men en sak är i alla fall säker.

Den senaste tiden har MFF visat att de som trodde att laget var för ungt och för långt bak i utvecklingsfasen för att kunna vinna guld redan i år hade fel.

Det kan MFF!

Därmed inte sagt att Malmö FF gör det, men bara att chansen finns bäddar för en het höst.

MFF har både toppen och bredden som är nödvändig.

Efter 4-0 mitt mellan två Europa league-omgångar tror jag heller inte att någon protesterar om jag säger att jag hade rätt när jag dagen före matchen skrev att jag är övertygad om att MFF nu lärt sig att bli mycket bättre på att parallellt prestera både i Europa-spelet och hemma i Allsvenskan.

När det gäller toppkvalitén i truppen är det bara att kika på Jiloan Hamads prestation mot Åtvidaberg. Han gjorde det mesta rätt och är inte längre en yttermittfältare utan kan i sin rätt fria roll dyka upp lite varstans på planen och bidra, lite som Stefan Ishizaki i Elfsborg.

Ett annat bra exempel är Markus Halsti som kom in efter de första 45 minuterna och effektivt dödade alla taktiska planer Åtvidaberg hade ritat upp för att utmana MFF ännu mer.

För glöm inte att Åtvidabergs FF länge gjorde en helt okej match. Ofta beror en 4-0-seger på motståndarlagets svaghet. Så var det inte nu.

När det gäller bredden finns det all anledning att titta på vad som hände när Rikard Norling bestämde sig för att bänka Tokelo Rantie och Markus Halsti.

In kom Pawel Cibicki och Erik Friberg och spelade bra respektive riktigt bra.

Cibicki assisterade till ett av målen. Det var hans första allsvenska poäng någonsin och jag gillade att han spelade så klokt, sprang så rätt och även om han inte själv kom till några avslutslägen var det inte bara hans passning till Magnus Eriksson som kunde gett ett mål. Han bäddade för ett par lägen till.

När jag pratade med honom gjorde han faktiskt själv den allra bästa analysen av sin insats.

– Många har sagt att jag är en klok spelare.

Jepp Pawel, precis så…

………………………….

Efter 16 omgångar har Åtvid bara släppt in 17 mål.

Sju av dem har Malmö FF gjort. Alla de övriga lagen har klarat tio.

Efter matchen kunde jag nyfiket inte låta bli att fråga tränaren Peter Swärdh vad han trodde att det berodde på och om MFF gör något de andra lagen inte gör.

Han var givetvis väl medveten om att det läcker just mot MFF och efter att – helt riktigt – ha konstaterat att så länge det är försvarsstarkt mot alla lag utom ett behövde han inte vara orolig funderade han lite på skillnaderna. Den enda Swärdh hittade fanns intressant nog på innermittfältet.

Oavsett om MFF spelar med Markus Halsti, Erik Friberg eller Simon Thern så vågar man flytta upp de centrala mittfältarna tidigare än de andra lagen.

Kan vara något att tänka på för dem som envist hävdar att MFF måste skaffa en kreatör på mitten innan man blir ett guldlag?

……………………………….

Och på tal om styrkebesked:

Två mål och en målgivande passning av Magnus Eriksson.

Totalt har han nu gjort sex mål och fem assist.

Känns som om ganska många var lite för tidigt ute med att döma ut honom.

Han VAR bra i Åtvidabergs FF. Han SÅG lovande ut under försäsongen. Efter det har det ofta gått trögt och jag är inte ute efter att hänga dem som påpekat det. Det har jag själv ibland gjort och i många matcher HAR han bevisligen inte varit bra.

Men potentialen finns och jag är övertygad om att när karriären ska summeras kommer han att bli ihågkommen som en bra spelare även i Malmö FF.

Mitt i alla hyllningarna till Tokelo Rantie ska man också komma ihåg en sak. Många av egenskaperna som gör Rantie så bra, som oberäkneligheten, de aviga dribblingarna och löpningarna, gör honom också väldigt svår att spela tillsammans med i ett tvåmannaanfall. Samarbetet mellan Rantie och Eriksson kan bli väldigt mycket bättre och det har Eriksson allt att vinna på.

……………………………………..

Imorron måndag (15 juli) spelar MFF:s U21 på Hyllie IP mot Kalmar FF.

Klockan 18.00 är det dags, arrangören Hyllie IK utlovar gratis inträde och full glöd i grillen.

Förhoppningsvis är det även dags för comeback av Filip Helander.

 

 

 

Ineffektivt framåt, slappt bakåt

Häcken lyckades med det som inget annat lag tidigare klarat, att göra tre mål på MFF i Allsvenskan på Swedbank stadion. Bra gjort mot ett lag som normalt håller nollan i hälften av matcherna och vinner det mesta.

Synd bara att det lika mycket var Malmö FF:s svaghet som Häckens styrka som möjliggjorde prestationen. MFF var ineffektivt framåt och släpphänt bakåt. Hörde att många med Göteborgs- eller neutralt perspektiv tyckte att det var en mycket bra allsvensk match. Det tycker inte jag. Underhållning och många mål är inte det samma som kvalitet.

Effektiviteten först. MFF spelade länge riktigt bra framåt och skapade många chanser. När Dardan Rexhepi blev skadad i början av matchen hade det blivit mål om han passat istället för att avsluta själv ur en sämre vinkel. Emil Forsberg fick till ett bra skott från friläge som Christoffer Källqvist kanonräddade. Och så vidare. Plus jämförelsen mellan matchens två stora artister Tokelo Rantie i MFF och Moestafa El Kabir i Häcken.

Båda gjorde lite som de ville med försvaren, men Kabir gjorde mål själv och bäddade för andras mål och chanser.

Rantie vände ut och in på allt och alla, inklusive sig själv och borde ha gjort mål. Det var allt det vackra han producerade värt. Men han gjorde det inte. Istället hamnade avsluten lite här och lite där, men aldrig där de skulle. Om Rantie varit i närheten av att vara lika effektiv som El Kabir kunde matchen ha slutat annorlunda.

Tokelo Rantie kommer att bli en sensation och bli såld för dyra pengar. Men än är han bara en fantastisk talang och ett råämne till något extraordinärt. Den här matchen i matchen vann Häckens Moestafa El Kabir. För sanningen var att inget av försvaren hade någon som helst kontroll på vad de två sysslade med och att det var El Kabir som klarade att dra den stora nyttan av det.

Försvarsspelet behöver jag väl knappast gå närmare in på? Om ett lag som aldrig annars släpper in tre mål i hemmaborgen plötsligt gör det är det givetvis ett stort svaghetstecken. Dessutom finns det för många spelare i MFF med ett så offensivt tänk att de aldrig funderar på vad som händer om de tappar bollen och många som glömmer bort sina defensiva uppgifter för att det är så kul att satsa allt framåt. Vacker fotboll kan bli naiv fotboll om man möter lag som som vågar och är bra.

Att sätta upp Erik Johansson i anfallet efter 60 minuter när det i stort sett bara satt offensiva spelare på bänken luktade också starkt av panik. Jag begriper idén. Johansson är bra på att nicka och få fast bollen plus sätta lite tyngd i attackerna. Men han fick ju inga bollar. Ingen långboll upp, inga inlägg, ingenting överhuvudtaget.

Vet inte riktigt vad Rikard Norling tycker om att ett taktiskt drag av honom får noll – ja närmast negativ – effekt för att spelarna fortsätter att agera precis som vanligt?

Jag hittade en bra spelare (Rantie) plus tre godkända (Dahlin, Halsti och Forsberg) i MFF. Resten var mörker.

Bra match?  Ja, men då måste man han sett den med ögona i Häcken!

…………….

Tycker också att matchen var ett bra svar till dem som hävdar att Jiloan Hamad inte är viktig för MFF.

…………….

Dardan Rexhepis skada var en lårbaksida – antingen bristning eller sträckning. Svar kommer.

 

 

Ranties mål en ren rysare

MFF vann över Elfsborg i en viktig, intensiv och högklassig allsvensk match. Det var bra. Men som en extra finess bjöds publiken på ett mål som höll världsklass!

Tokelo Ranties 2-1-mål var inte bara avgörande, det var så snyggt och samtidigt så starkt att snålvattnet rann ner över tangenterna.

Bara att komma på tanken att göra den lika klassiska som primitiva skolgårdsfinten att lägga bollen bredvid motståndaren och sedan kuta av bara helvete var kul. Att det dessutom var Elfsborgs snabbaste spelare Niklas Hult han svischade ifrån gjorde det ännu mer anmärkningsvärt.

Sedan skickade Rantie hur enkelt som helst upp målvakten Kevin Stuhr Ellegaard på läktaren för att köpa en god chorizo med stark senap innan han kom fri. Väl i friläget såg han dessutom ut att tänka nu njuter jag av det här en sekund extra innan jag skjuter in bollen i det tomma målet.

Bara det enmansanfallet var värt 4 000 åskådare fler än de som 13 821 som letat sig iväg till Stadion.

Samma sak gällde hela den första halvleken då MFF var bra mycket bättre än Elfsborg.

Men trots en stark avslutning och Ranties fantastiska mål fanns det ändå tendenser som oroade. På nytt hade MFF svårt att spela av matchen i ledning 2-1. Stundtals blev det för ivrigt samt för riskabelt och nu när det snart vankas Europa league-matcher finns det all anledning att jobba vidare på att lära sig att ibland ta det lite lugnare och spela mer cyniskt.

Glöm heller inte att Elfsborg bidrog till MFF-segern med två taktiska tokerier. Anders Svensson på bänken från start var bara dumt. Tränaren Jörgen Lennartsson skyllde på skada, men inte såg Taco skadad ut när han byttes in sista 45 och lyfte spelet. Att sätta ner Niklas Hult på ytterbacken när det var han som hotade mest framåt var väl heller inget direkt genidrag?

Bäst i MFF var alltså Tokelo Rantie, inte bara för målet. Jiloan Hamad gjorde också massvis med saker rätt och första 45 var nog hans bästa insats på hela året. Hittills. Jag gillade också att Petar Petrovic kom in och vågade så pass mycket. Han kommer att bli hur bra som helst. Mittbacksduon Pontus Jansson och Markus Halsti gjorde också en betydligt bättre insats än mot Syrianska. Inte minst så länge Elfsborg envisades med att spela på kraft och med långa bollar. Vilket man gjorde rätt länge.

………………………………..

Europa league-lottningen med först Drogheda United och sedan Hibernian FC var bra.

MFF ska besegra Drogheda. Visst minns jag Cork, med det var den näst sämsta insatsen av ett MFF-lag under de över 45 år jag följt klubben. Drogheda är sämre än Shamrock Rovers, som MFF slog med 2-1 på Irland 2012 och med 2-0 i Malmö 2010 och troligen sämre än Cork.

Och Hibernian som kom på sjunde plats i den skotska ligan kvalade in till Europa league genom att förlora mot Celtic i cupfinalen. Det är inga meriter som skrämmer. MFF slår först ut Drogheda och sedan ett matchotränat Hibernian, den skotska ligan är inte igång när lagen möts.

Egentligen borde det vara enkelt…

Normalt sett är det faktiskt enkelt att förutspå resultatet i matcherna mellan MFF och Elfsborg!

De två topplagens möten har nämligen allt mer blivit ett hopkok på receptet hemma bäst och borta ren pest.

Tror ni mig inte. Titta bara på statistiken.

Hemma på Swedbank stadion har MFF fyra raka segrar mot Elfsborg och på de fyra matcherna har det annars så anfallsstarka Boråslaget bara lyckats göra ett enda mål.

Totalt i Malmö har lagen mötts 61 gånger.

MFF har 34 segrar, 14 oavgjorda och bara nio förluster med målskillnaden 113-52.

Samtidigt har MFF aldrig lyckats vinna borta mot Elfsborg sedan Borås Arena invigdes.

Och senast Elfsborg vann i Malmö (2007) var det på Gammel-stadion.

Det här är sådant som tränare och spelare älskar att säga saknar betydelse och det är naturligtvis – rent dravel. Alla starka trender beror inte på slumpen. De flesta uppstår av en anledning och är svåra, men givetvis inte omöjliga, att bryta.

I det här fallet bör det också vara lättare för ”statistik-dissarna” att enas med ”statistik-nissarna” om att det ligger något i att Elfsborg har det jättesvårt i Malmö och MFF springer in i en vägg i Borås eftersom den särskilda tendensen förstärks av en allmän.

Det är ju två av Allsvenskans i särklass bästa hemmalag som möts.

Infostrada har räknat ut att Elfsborg sedan 2010 tagit 123 poäng hemma. Det är bäst i serien. Tvåa är Helsingborgs IF med 118, men om MFF, som nu har en match mindre spelad än de två andra, vinner på måndagskvällen når laget upp i 119 och passerar HIF.

Förutsättningarna är alltså goda att MFF kan inleda raden av fyra raka hemmamatcher på rätt vis, med en seger. Men det finns ändå ett par saker som gör mig lite orolig.

1) Spelmässigt måste MFF upp inte bara ett utan flera snäpp i jämförelse med Syrianska-insatsen. Den matchen vann MFF mycket tack vare Södertäljelagets svaghet.

2) Just nu har MFF bara en mittback (Pontus Jansson) tillgänglig. Att säga något annat är förskönande omskrivningar. Markus Halsti är en duktig spelare, men mittfältare. Daniel Andersson är en ännu bättre spelare, men tränare. Han slängde ju till och med upp tröjan på läktaren efter matchen mot Brommapojkarna för att markera att nu var det definitivt slut. Nu sitter han där igen på bänken, beredd. Och Jansson och Halsti är bra var och en för sig, men inte ihop.

Alexander Blomqvist, Filip Helander och Erik Johansson skulle samtliga gå före Markus Halsti i en uttagning om de inte varit skadade. Kom inte och säg att det saknar betydelse för ett lag om man spelar med fjärdealternativet på en position.

3) Anders Svensson är tillbaka i Elfsborg. Han är gammal, kallas Taco och rätt lätt att glömma. Men han är fortfarande Elfsborgs viktigaste spelare och om jag tar ut ett landslag platsar han i startelvan.

………………………………………………

Mot Syrianska inledde Rikard Norling en period med tätt matchande där det kommer att bli en hel del skiften i startelvan.

En del blev påtvingat på grund av Erik Johanssons skada efter den sista träningen.

Annars hade Markus Halsti spelat ihop med Simon Thern på innermittfältet och Erik Friberg inlett på bänken.

En del var självvalt. Som beslutet att starta med Dardan Rexhepi och vila Tokelo Rantie. Ett mål, en assist och tre rejäla avslutslägen för Dardan och ett vasst inhopp och ett mål av Tokelo Rantie visade att det var ett bra beslut. Nu känns det som om det är läge att låta Dardan fortsätta för att förstärka trenden att det äntligen kan vara på väg att lossna för honom. Eftersom det är svårt att ha Tokelo Rantie utanför laget går det i så fall ut över Magnus Eriksson.

Magnus Eriksson är en av få MFF-spelare som varit med i samtliga matcher hittills i Allsvenskan. Därför är det anmärkningsvärt om han hamnar på bänken, men det tror jag alltså att han gör.

Hanterat på rätt sätt kan det bli ett mycket bra vapen för MFF om man får igång Dardan Rexhepi.

Kom ihåg hur väldigt stor nytta laget hade av att Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad slogs om två yttermittfältsplatser. Alla var på tå hela tiden och när de två som startade kört slut på sina försvarare byttes den tredje in pigg och gjorde det ännu jävligare för moståndarlaget.

Med lite flyt kan MFF få till samma situation med Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Dardan Rexhepi i anfallet. Därför är det just nu extra viktigt att utnyttja chansen och tillfället som uppstått att få igång D-Rex.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.