Sudic tillbaka på planen

MFF besegrade Kalmar FF med 2-0 i U21-serien och det var en mycket förtjänt vinst.

Kalmar FF skapade ingenting, MFF desto mer. 4-0 hade varit mer motiverat och det var ett stort lyft både spelmässigt och inställningsmässigt i jämförelse med förra U21-matchen.

Det mest anmärkningsvärda var att Jasmin Sudic gjorde comeback. Han startade och spelade strax över 20 minuter.

– Bestämt från början att han skulle kliva av efter 20 och han kände inga besvär i knäet efteråt. Vi får se om det är läge för 30 minuter i nästa match, sa MFF:s assisterande tränare Olof Persson.

Jasmin Sudic visade en riktigt bra timing efter sitt långa uppehåll och var nära att göra 1-0. På nick efter hörna.

Olof Persson var hur nöjd som helst med insatsen och det hade han anledning till. Kalmar FF med 3-4 A-lagsspelare var rejält underlägset.

Har nu sett Häckens och Kalmars U21-lag i seriespel på Stadion. Häckens var klart bättre!

MFF skapade rejält med chanser och allra farligast var Pawel Cibicki.

Han gjorde både 1-0 och 2-0 och var millimetrar från 3-0.

Erdal Rakip och Amin Nazari dominerade mittfältet och Matias Concha spelade också starkt.

Pratade lite med Amin Nazari efter matchen och han påpekade något som kanske inte märks så mycket från läktaren. Planen på Malmö stadion är inte bra.

– Bollen studsar hela tiden. Jag gillar det inte alls. Men det gick rätt bra ändå.

Största missen?

Att det tog mig – och rätt många andra – en hel halvlek att fatta att det var svinkallt på Vip- och pressläktaren och skönt i solen på den andra sidan…

 

 

Match i Höllviken i sommar

MFF mot Brommapojkarna i Svenska cupen på lördag klockan 15.00 på Swedbank stadion.

Bättre genrepsmatch än så går det knappast att få inför den allsvenska starten en vecka senare.

Det blir bra motstånd i en match som verkligen gäller något. Men tre matcher kvar till en eventuell cuptitel är det egentligen dumt att kalla matchen för ett genrep. Den är stor nog och viktig i sig – och därmed perfekt som ”genrep”.

MFF får dessutom komma in på Swedbank stadion och både laget och organisationen får en chans att trimma in sig på den riktiga hemmaborgen. Alla rapporter jag fått säger förresten att gräset på nya Stadion är bättre än på gamla, där MFF ju spelade mot Hammarby.

Som en extra trigger inför matchen finns dessutom att Dardan Rexhepi snabbare än någon anat får en chans att avgöra mot sin gamla lag. Och BP:s assisterande tränare Patrick Winqvist möter ju också sin gamla klubb.

Jag tror att D-Rex gör ett mål, på straff. Men att MFF gör tre och vinner med 3-1.

Men innan dess ser i alla fall jag fram emot att kolla in U21-matchen MFF-Mjällby AIF  imorron tisdag.

Trots att det INTE blir någon comeback för Jasmin Sudic som det från början var tänkt (han skulle ha spelat de första 45 minuterna).

Jasmin känner sig inte helt redo än och i det här läget är det naturligtvis fullständigt givet att han ska vara 100 procent övertygad om att det är rätt tillfälle.

Därför blir startelvan:

Zlatan Azinovic – Matias Concha, Johan Hammar, Hannes Cederholm, Victor Wernersson – Piotr Johansson, Erdal Rakip, Marcus Hortén, Petar Petrovic – Pawel Cibicki, Mirza Halvadzic.

Allt på Malmö stadion klockan 17.00.

Victor Wernersson är en lite osäker startande på grund av en hälskada.

…………………………….

MFF och FC Höllviken är nu helt överens om kompensationen för att Olof Persson avbröt sitt kontrakt med division 2-klubben för att bli assisterande tränare i MFF.

Malmö FF kommer att spela en match i Höllviken i sommar.

– Vi är mycket nöjda med att det till slut gick i lås och siktar på att spela den 18 juni. Det hänger dock fortfarande på att Ljungby går med på att flytta seriematchen vi egentligen skulle spelat då, säger FC Höllvikens sportchef Jerry Nilsson.

Han hoppas att FC Höllviken-MFF ska locka kring 1 500 åskådare till Höllvikens IP och lovar att se till att Olof Persson upmärksammas lite extra.

 

 

Otur upphöjt till tre

2010 var det synd om Jasmin Sudic.

När korsbandet gick av igen 2011 var det på nytt dags att förbanna hans otur.

Och nu?

Otur inte upphöjt till två utan tre…

Jag lider med honom. Det gör givetvis alla vettiga människor.

För historien är ju egentligen för grym – och märklig – för att vara sann.

Först fick han ett söndrigt korsband hopsytt. När han kämpat sig tillbaka gick det sönder igen och då bestämde MFF-läkaren Pär Herbertsson i samråd med Sudic att operera in ett ersättningskorsband från en donationspatient. Och nu är det alltså det korsbandet som är sönder!

Jag har letat länge för att hitta andra elitidrottare som drabbats av tre korsbandsskador.

De är inte många, men de finns. Lisa Ek i LdB FC Malmö håller på att kämpa sig tillbaka efter sin tredje och samma sak gäller handbollsstjärnan Oscar Carlén. Tror dessutom att Mikael Eklund, som vann SM-guld med Kalmar FF 2008 och spelade i Assyriska när Rikard Norling tränade Södertäljelaget, rehabade sig tillbaka efter tre korsbandsskador.

Men grejen är att ingen av oss har rätt att ställa några krav på att Jasmin Sudic ska lyckas, eller ens att han ska försöka.

Det där är helt och hållet upp till honom själv.

Vill han försöka är det bara att önska lycka till och hålla tummarna.

Klarar han sedan att komma tillbaka lika stark som förut är det fantastiskt.

Jag ska inte komma med några bestämda förutsägelser. Alla som gör det bidrar bara till att öka pressen på honom att komma tillbaka.

Visst tror – eller gissar/hoppas/önsketänker – jag att jag får se honom spela allsvensk fotboll 2014 (då han på nytt är MFF:s spelare). Men det är egentligen skit samma. Som sagt, det är han själv som avgör om han vill och kan.

Det viktiga att komma ihåg är att han oavsett hur det går redan bevisat att han är en bra allsvensk spelare.

Två gånger till och med.

Först i MFF innan skadehelvetet startade. Och sedan hela den här vårsäsongen i Mjällby.

Jag har pratat med många som följer Mjällbys öden och äventyr. Nästan alla är överens om att två spelare stått i särklass i årets lag: Jasmin Sudic och Kristian Haynes.

……………………………………………………………….

Rikard Norling är redan på Irland.

Där väntar han in laget för att intensifiera förberedelserna till torsdagens EL-match mot Drogheda United och informera dem om vad han såg i måndagens cupmatch mot Cork.

Drogheda vann med 3-0 och när jag på eftermiddagen pratade med Rikard betonade han att Drogheda är ett moståndarlag som måste tas på stort allvar.

I fredags förlorade Drogheda med 0-3 mot Shamrock Rovers i serien. Då var fyra spelare avstängda och det var anledningen till att Rikard Norling och Simon Hollyhead valde att se dem i cupmatchen istället. Det var han glad över. För även om han pratade en del om att man ju inte kunde veta om det var fredags- eller måndagslaget som var mest ordinarie så var det mest prat. Med alla på plats är Drogheda ett betydligt bättre lag och det var bra att se just den upplagen.

4-4-2. Brittiskt stuk. Kämpastarkt. Bra på fasta situationer. Ett par nyckelspelare klart vassare än de övriga.

Men det ska inte räcka. I många år nu har MFF varit riktigt starkt mot just brittiskt motstånd, oftast av betydligt högre kvalitet än Drogheda United.

 

Säsongens sämsta MFF-halvlek

För att vinna i Allsvenskan krävs det både klass och kamp. I alla fall om man möter ett så sargat, ilsket inspirationsfyllt och revanschhungrigt lag som Djurgården visade sig vara.

Låt det vara sagt med en gång. Djurgården var bra och förtjänade minst en poäng, troligen också segern.

Även om Malmö FF kastade den i gapet på dem efter utvisningen.

Kan heller låt bli att påminna om det jag skrev dagen före matchen. Tittar man i historien och statistiken är det så att ett lag som får storstryk i en match – som Djurgården senast med 1-5 mot Åtvidabergs FF – i stort sett aldrig får det igen i nästa omgång. Istället sluter man sig samman, tätar bakåt och presterar betydligt bättre i matchen efter. Det fanns absolut inget som tydde på att det skulle bli en lätt match för MFF.

Intrycket efter sista träningen var att alla i och kring MFF-laget hade förstått det. Men sedan kom matchen och framförallt Tokelo Ranties toksnygga tidiga 1-0-mål i den första minuten.

Att Djurgården reste sig efter den kallduschen borde varit ett varningstecken. Ändå nådde MFF-spelet nätt och jämnt godkänd nivå i den första halvleken. Efter pausen kom Malmö FF dessutom, sövt av ytterligare ett ledningsmål precis före vilan, ut och presterade något jag som en ordningsam husse brukar plocka upp ur min kattlåda en gång om dagen!

Sista 45 var säsongens i särklass sämsta halvlek av MFF.

Djurgårdens IF visade däremot moral och när laget väl fick vittring på den första segern sköljde man över MFF som en stormladdad Atlant-våg.

Det innebär inte att man i 30 omgångar är ett bättre lag än MFF. Inte i närheten. Men på söndagen var man det.

För att Djurgården var bra var bara halva sanningen och förklaringen till förlusten.

Tv-kommentatorerna och fler andra borde lära sig att dramatik inte är allt.

Matchen var dramatisk och säkert underhållande för en neutral åskådare. Men bra? Absolut inte. Kvalitetsmässigt var det uselt och det är egentligen Malmö FF:s stora problem. Laget vinner alldeles för sällan de dåliga matcherna!

Ska man ta guld måste man kunna det också.

MFF hittade aldrig någon balans eller lugn i spelet och individuellt underpresterade alldeles för många spelare.

Dessutom saknades Filip Helander!

Jag satt i 90 minuter plus tillägg och bara längtade efter säsongens hittills bäste MFF:are.

Pontus Jansson var borta i nästan sex veckor på grund av skada. Han letar fortfarande efter timingen och formen. Inte alls konstigt och med den inställning han har kan ibland viljan slå över i överambtion. Men Helander i laget funkar det ändå. Med Markus Halsti blir det fel. Halsti har varit en mycket duktig mittfältare i flera månader, både mot slutet ifjor och i år. Men en av anledningarna till att han framstått som så gjuten för den postionen är ju att han inte platsar som mittback.

Som mittback håller Markus Halsti nätt och jämnt allsvensk kvalitet. Men han håller inte MFF-kvalitet.

Det gör han som mittfältare. Enda felet var att det tog för lång tid att upptäcka.

Med Alex Blomqvists långa och Erik Johanssons halvlånga skada känns det som ett riktigt felbeslut att Jasmin Sudic lånades ut hela säsongen till Mjällby AIF, där han gör succé. Nu hade han behövts i MFF.

Jag kan mycket väl förstå att MFF-ledningen tittar på Johan Hammar. Något måste göras, särskilt om Pontus Jansson lämnar.

Idén att flytta hela högersidan (Albornoz och Hamad) till andra kanten var ju heller inte så lyckad, om man säger så…

………………..

Inget som var bra?

Tokelo Rantie och Magnus Eriksson gör varsitt mål. Då ska en anfallare ha godkänt. Dessutom var det riktigt snygga mål.

Gillade dessutom Simon Kroons första 45. Han var matchens behållning sett ur MFF-synpunkt. Assist till båda målen och en vilja att utmana plus ett läge där han berövades på en klar straff. Just det läget är ju dessutom ett bevis på hur små marginalerna oftast ändå är. Om MFF fått straffen och gjort mål tror jag att Djurgården vikt ner sig.

 

Jag älskar den första träningen

Det är något alldeles speciellt med att se MFF:s premiärträning.

Tror faktiskt att jag log hela tiden från det att jag satte mig på cykeln på vägen dit till att att kom tillbaka till redaktionen för att skriva det här.

Den allsvenska fotbollen är kung och säsongen startar här och nu. Som extra krydda väntar det ju i år även internationella matcher.

Årets premiärupplaga var dessutom väldigt mycket MFF!

Truppen är rekordung, innehåller många egna produkter som fått chansen och nyförvärven känns spännande och på väg uppåt i karriåren. Just som det ska vara i Malmö FF.

Pratade med vd:n Per Nilsson och lovade honom att:

– Ta hit Guillermo Molins också så ska jag tippa SM-guld.

Han såg tveksam ut. Till värvningen då, knappast tipset (hoppas jag). Samma gällde ordföranden Håkan Jeppsson, som stod bredvid.

Men man vet aldrig.

Fönstret ut stänger den siste januari. Fönstret in stänger först den 2 april. Därför kan det fortfarande hända väldigt mycket.

Först kan MFF tappa Pontus Jansson och/eller Jiloan Hamad.

Men i så fall blir det massvis med färska pengar in. På två sätt. Dels tack vare övergångssumman, men även för att det frigörs löneutrymme. Glöm heller inte att MFF redan frigjort sådant genom att släppa dyre Wilton Figueiredo och Daniel Larsson. Att tappa Pontus eller Jiloan – jag tror inte att båda lämnar – behöver därför med tanke på den handlingsfrihet det skapar inte alls vara någon katastrof.

Alldeles nyligen vann MFF också en seger mot Skatteverket.

I flera olika ärenden, sign on-bonusarna för Anders Andersson och Jimmy Dixon var de tyngsta, fick klubben rätt. Därmed kan MFF återföra pengarna man satt undan för en eventuell förlust till bokslutet.

Per Nilsson uppskattade att det förbättrar årets resultat med cirka en miljon kronor. Man kommer fortfarande att gå rejält back, men alltså lite mindre.

Domen kan visserligen överklagas, men bara till högsta instansen och MFF har redan fått rätt både i förvaltnings- och kammarrätten och nu sätter man inte undan några pengar.

– Det gör vi inte om vi räknar med att ha fått rätt och det gör vi nu, betonade Per Nilsson.

……………

Jasmin Sudic fick inte samma start på säsongen som sina lagkompisar. 2013 är han i Mjällby.

Räkna inte med att han spelar mot MFF. Frågade Per Ågren om klubbarna är överens om en klausul att han inte ska göra det.

– Vi jobbar med den utgångspunkten när vi slutgiltigt ska fastställa alla villkoren, sa han. Enligt en säker källa ska det väldigt mycket till om Mjällby ska säga nej.

Malmö FF har ett väldigt skarpt argument. MFF kommer nämligen även 2013 att betala en del av hans lön.

Det är knappast okej att spela mot ett lag man fortfarande delvis är anställd av.

,……..

 

Upptäckte nu att webben inte lagt ut min huvudtaxt från MFF-träningen i Skånskan.

Så kan vi ju inte ha det, så jag kopierar in den här:

Glödhet säsongsstart för MFF i vinterkylan

MALMÖ Efter ett par dagars tjuvstart med fys- och hälsotester var det äntligen dags för säsongens första träningspass för Malmö FF.

700-800 var på plats och MFF-spelarna möttes med applåder, banderoller och bengaler när de var på väg in i Kombihallen.

Efter en knapp timmes spel höll Malmö FF-tränaren Rikard Norling tal. Sedan blev det tröjutdelning till  och presentation av nyförvärven Emil Forsberg, Erik Johansson samt Petter Thelin plus de uppflyttade lärlingarna Sixten Mohlin, Pa Konate, Alexander Blomqvist, Pawel Cibicki och Petar Petrovic.

Dessutom fick publiken nyheten att den stora spelarprofilen Yksel Osmanovski gör comeback i MFF som lagledare/hjälpare i U21-laget.

– Det ska bli kul. När jag slutade för fem år sedan kände jag att det fick vara nog med fotboll så jag stängde mer eller mindre av telefonen och sa nej till allt. Men nu kändes det rätt. Inte minst efter att ha pratat med honom, berättade Yksel och pekade bort mot sin gamla lagkamrat Daniel Andersson.

Ett nyförvärv saknades på träningen. Benjamin Fadi är inte i Malmö än.

– Han har i alla fall fått sitt visum nu, berättade MFF:s sportchef Per Ågren.

– Men först ska han på torsdag spela en U21-match med Ghana som han väldigt gärna ville vara med i. I helgen ska han komma till Malmö och vi tränar på lördag klockan 10.00. Jag tror dock inte att han är med redan då.

Har ni hunnit prata med honom om att avstå U20-mästerskapet?

– Inte än, det känns bättre att ta det när han är här.

MFF-backen Jasmin Sudic hade också träningsstart på måndagen, men inte med sina lagkamrater utan i Mjällby AIF.

– Vi kom överens med Mjällby kvällen före och både han och vi tycker att det är bra att han får speltid, betonade Per Ågren.

Utlåningen gäller hela säsongen 2013 för den skadeförföljde 22-årige mittbacken som har kontrakt med MFF även 2014.

 

Nu är MFF med in i kaklet

Skrev före matchen mot Gefle IF att jag var övertygad om att en seger skulle vara oerhört betydelsefull för MFF.

Nu kom den och jag står givetvis fast vid att det här förmodligen var matchen som avgjorde att Malmö FF kommer att vara med i guldstriden ända in i kaklet.

Nu har MFF två bortasegrar på raken. Det var viktigt. Sättet den togs på var ännu mer betydelsefullt.

För första gången höll laget nollan på bortaplan. Tidigare har man med ett enda undantag (GIF Sundsvall 1-1) alltid släppt in minst två mål.

Trepoängaren säkrades dessutom utan både Ivo Pekalski och Daniel Andersson.

Med Pontus Jansson, som på nytt har växt in i den roll som ung, snart landslagsmässig mittback han så framgångsrikt glänste i ifjor. Och med Jasmin Sudic bredvid honom.

Eftersom jag började tjata redan före säsongen om att MFF:s mittbacksbesättning räcker till även utan värvningar ska jag inte överdriva och säga att Sudics insats var perfekt eller att samarbetet mellan honom och Jansson klockade i allt.

Det brast ibland.

Men det var bra nog och jag är övertygad om att det bara kommer att bli bättre och bättre. Jasmin Sudics skadebesvär finns numera bara i folks inbillning. Självförtroendet är däremot på plats precis som övertygelsen att om han bara får spela blir timingen efter ytterligare fem-sex matcher precis lika bra som när han slog igenom – tungt – för ett par år sedan.

Som en bonus tror jag att med Pontus Jansson och Jasmin Sudic blir MFF farligare på offensiva hörnor och frisparkar. När båda springer in i motståndarens straffområde börjar det plötsligt bli riktigt jobbigt att stå emot. Det är annars ett problem som MFF dragits med i många år och haft svårt att rätta till.

Jag säger det gärna igen: Daniel Andersson är en av Malmö FF:s största spelare. Han är värd alla hyllningar och är den i hela truppen som haft den högsta kvaliteten och största karriären.

Han ska inte petas.

Han ska bara få stiga åt sidan när han fortfarande är bäst och för att det värker och smärtar i hela kroppen.

Årets säsong är ett jobb på övertid för klubben han brinner för. Innan säsongen snackades det om backup. Sedan blev det så mycket mer, det blev spel nonstop och det sliter och drar på ett sätt som innebär att han inte kan visa allt han kan – och det är många nivåer över det hans få kvarvarande kritiker ger honom credit för.

Efter återkomsten till allsvenskan har hans prestationer effektivt sett till att det bara är ett par pinsamma och effektsökande pajasar som envisas med mantrat sidled-Danne.

Det är varken rätt mot honom eller framtidens mittbackar att kräva att han ska göra mer än man var överens om, att vara backup när det behövdes. Han ville bli tränare. Fullt ut. Så fort som möjligt. Jag tycker att han är stor nog, både ålders- och statusmässigt att själv få ta det beslutet!

………………..

Anfallet borde jag egentligen ha börjat med, men det gör ju alla andra…

Mathias Ranégie är luftens konung.

Alla var förvånade över att han kunde få sån fart på bollen vid nicken till 1-0. Rikard Norling var det, Per Olsson var det, du, jag och inte minst anfallstränaren Jörgen Pettersson var det.

Jörgen bara mös och summerade landslagsklass.

Straffen satt också där och nu har Ranégie gjort nio mål i årets allsvenska. Det är han inte bäst på, men spelmässigt och i betydelsen för laget är han det.

Daniel Larsson börjar dessutom varva upp. Han var bra i matcherna mot GAIS och han var det igen i Gefle.

……………

Erik Fribergs varning var hans tredje. Nu blir han avstängd.

Om Ivo Pekalski är tillbaka är platsen givetvis hans. Annars? För två veckor sedan hade jag knappast nämnt Markus Halsti. Det ska jag villigt erkänna. Efter hans inhopp på mitten den senaste tiden är det hastigt och lustigt närmast självklart att han är med i konkurrensen.

…………..

Den förste jag sprang på i Gävle var för resten Per Ågren.

Gick upp till Strömvallen med honom och kunde givetvis inte låta bli att fråga om det fanns ett nyskrivet kontrakt med Matias Concha i hans portfölj.

– Nej, men det kan hända saker nästa vecka, blev svaret. Så nu vet ni det.

 

 

MFF behöver sex – eller mer

Bortaspöket försvann inte efter Malmö FF-segern över Gais. Det sprang bara och gömde sig.

För att definitivt ta död på skrället – i alla fall för ett tag, i rubriksättarnas värld kan det alltid återuppstå – behövs det en ny trepoängare i Gävle.

Det finns det många siffror som kan visa. Sex och åtta till exempel.

De fem senaste säsongernas mästarlag i allsvenskan har alla tagit åtta bortasegrar. Inget guldlag på 2000-talet har vunnit färre än sex bortasegrar (Hammarby 2001 är sämst med just sex).

Efter segern över Gais står MFF på två!

Det finns alltså fortfarande ett i hög grad akut behov av att så kvickt som överhuvudtaget möjligt börja visa att laget är kapabelt att oftare vinna utanför Malmös gränser.

För självförtroendet och behovet i sig. Inget talar för att det räcker med färre än sex vinster på bortaplan för att vinna SM-guldet och Malmö FF måste börja ta dem nu.

Jag står dock fast vid att Gefle-matchen är en nyckel som kan öppna allt. Två trepoängare borta på kort tid – Gais och Gefle – och allt negativt snack är glömt och begravt.

Det hade dessutom varit värdefullt för tränarstaben att få ett kvitto på att de nya förberedelserna inför konstgräsmatcherna funkar. Inför trippen till Örebro lade MFF veckoträningarna på Mariedals IP, lät brandkåren vattna plasten inför passen och körde ganska högt tempo även det sista. Första halvtimmen mot Örebro SK såg det ut att ha gett effekt. Sedan kom två dippar. Mellan 30 och 45 och efter det tidiga ledninsgmålet i den andra halvleken.

Malmö FF tror fortfarande på upplägget. Ger det resultat nu är det bara att köra vidare. Då har man hittat både rytmen och receptet.

Tre skador ställer till det.

Ivo Pekalski och Ulrich Vinzents är inte alls med i truppen och Daniel Andersson har ont i en fot och lär knappast spela.

Visserligen har Rikard Norling tagit ut 20 man för att skapa lite dimridåer, men han erkände att MFF-kaptenen är en ytterst tveksam startande. Samma svar, fast mer bestämt, kom från Daniel själv. Han var dessutom enbart tränare på fredagspasset.

Vinzents hade inte spelat ändå.

När det gäller Daniel Andersson vet ni som brukar läsa det jag skriver att jag tycker att det nu är dags för Malmö FF att visa att man klarar sig utan honom.

Ett sådant skifte ska komma innan det behövs och i min värld ska ett lag som MFF kunna ta tre poäng bort mot Gefle oavsett om man ställer upp med Jasmin Sudic, Filip Helander eller Markus Halsti bredvid Pontus Jansson.

Jag tror att det blir Sudic. Han är redo. Halsti kan förhoppningsvis göra exakt det han gjorde så bra mot Gais i Göteborg, gå in på mitten vid ledning och hjälpa till att stänga matchen.

Ivo Pekalski är alltid svår att klara sig utan. Men i snacket efter Gais kom det bort att Erik Friberg gjorde en stark insats. Jag fick Hasse Mattisson-vibbar. om ni kommer ihåg honom. Nyttig! Inte som Pekalski, men alla måste inte vara bra på samma vis.

 

Testarna ska inte överskattas

Tendenserna står sig.

Malmö FF når ofta väldigt bra resultat mot engelskt motstånd och när de unga spelarna får chansen mot internationella lag går de bara rakt in och tar den.

West Bromwich Albion körde förvisso rejält reservbetonat. Men MFF vilade Mathias Ranégie, Johan Dahlin, Miiko Albornoz, Daniel Andersson, Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo, Mathias Ranégie och Daniel Larsson från start och avslutade utan en enda spelare från segermatchen mot Gais senast i allsvenskan.

Och mot när andra halvlek börjat sätta sig bytte Malmö FF in A-lagsdebutanterna Egzon Sekiraca och Pawel Cibicki från U19 samtidigt som WBA plockade in landslagsspelare som James Morrison och Steven Reid.

Så visst ville man kvittera och få ett bättre resultat med sig hem. Men WBA sällade sig till Premier League-lag som Fulham och Wigan som inte kunnat rå på MFF. Om jag kommer ihåg rätt – vilket ni säkert rättar mig om jag inte gör – så har MFF inte förlorat mot ett engelskt lag sedan man mötte Nottingham Forest i mitten av 90-talet.

Det ska tydligen Nottingham till för att vinna mot MFF.

Ett par timmar innan WBA-matchen testade Malmö FF åtta unga spelare i U21-mötet mot Falkenbergs FF. MFF vann med 3-1 och Michael Andrew från akademin Dynamos i Nigeria satte dit alla målen och fixade en straff som han sedan brände. Han fyller 19 nästa månad.

Köp är det säkert många som säger!

Det kan vara rätt. Men behöver inte vara det.

Flera av de andra unga spelarna från division 1 och 2 i Sverige gjorde också hyfsade insatser. Stefan Ilic från Lunds BK inte minst. Men glöm inte att många av spelarna som ingår i MFF:s seniortrupp också är unga.

Alex Nilsson, som avgjorde mot WBA med ett iskallt avslut på Simon Therns suveräna djupledspass, är inte fyllda 20. Ändå har han spelat av och till i A-laget i fyra år.

Han ligger naturligtvis mycket längre fram i utvecklingen och i den viktiga kunskapen om Malmö FF:s sätt att spela än någon av de åtta testarna.

Överlägset bäst på plan i testmatchen var dessutom unge vänsterbacken Pa Konate från de egna ungdomsleden. Han tränade ett par veckor med seniortruppen för ett tag sedan – och hade det väldigt tufft. Nästa gång han får chansen finns förutsättningarna att det ska gå bättre. Han har utvecklats.

Pa Konate och Egzon Sekiraca, född 1993, och Pawel Cibicki, född 1994, är utmärkta exempel på att testare i åldrarna 16-20 som hämtas utifrån har en oerhörd tuff konkurrens att möta i de unga spelare som redan finns i MFF.

Någon slump att det var just Egzon och Pawel som byttes in mot WBA var det heller inte. Just de två tränade med A-laget veckan före den kassa bortamatchen mot Örebro SK. Och hängde med bra.

När jag bad Rikard Norling att jämföra statusen på till exempel Alex Nilsson och Dardan Rexhepi med testarna i U21 strax före var han också noga att påpeka att det knappt går.

De egna ligger LÅNGT före.

Det är lätt att förtränga när alla pratar om testare och nyförvärv hit och dit.

Spelare som visade upp sig mot Falkenbergs FF kan i enstaka fall bredda truppen och efter inskolning börja konkurrera. Men ska man göra skillnad är det nytillskott modell Tobias Sana från IFK Göteborg som gäller!

………………………

Skönast mot West Bromwich:

1) Jasmin Sudic och Pontus Jansson i första och Sudic och Filip Helander i den andra i en match där WBA inte tilläts skapa en enda målchans värd namnet.

2) Viktor Noring fick spela stabilt och hålla nollan. Väl unt.

3) Alex Nilsson. Mätt i mål per A-lagsminuter måste han vara överlägsen etta.

4) Simon Therns briljanta pass till 1-0. Vi tar det en gång till: Simon Therns briljanta pass till 1-0.

 

 

En lysande återstart av MFF

Ja ni vet:

Det är nu man ska prata en massa yada-yada om att det fortfarande är en bra bit upp till Elfsborg och att det återstår ett maratonlopp  att spela av allsvenskan. Att det blev 0-0 i den andra halvleken, att Jimmy Durmaz snart kommer att lämna och att MFF riskerar att tappa ytterligare spelare.

Men SKIT I DET!

Malmö FF:s första halvlek som gav 4-0, och kunde gett mycket mer, var så lysande och spektakulär att det inte finns någon anledning att leva annat än i nuet och hylla hela laget.

Det var hög standard, riktigt hög – och det känns dessutom som om MFF börjar leverera som bäst när det gäller som mest.

10 maj: MFF-HIF, 3-0 och överkörning.

17 maj: MFF-Elfsborg 1-0, just när folk som inte begriper bättre börjat snacka om att det nog inte går att rubba Elfsborg i guldstriden i år.

2 juli: MFF-AIK 4-0, tvåan mot trean i kampen om att bli laget som utnyttjade Elfsborgs debacle mot Åtvidaberg och reducerade försprånget.

Bra besked när det behövdes.

Det enda felet är att alla matcherna har en sak gemensamt, de har spelats på hemmaplan. Med känslan av att ha tiotusentals i ryggen och att väldigt lite kan gå fel.

Därför blir nästa match ett nytt tillfälle att sätta ner foten och visa att det här laget kan bryta trender som behöver trampas på.

Mot AIK visade Malmö FF två viktiga saker:

1) Att man identifierat och tagit problemet att det ofta blivit ett dipp i prestationen efter ett uppehåll på allvar. Nu är det glömt!

2) Att man kan spela av en match. Jag njöt naturligtvis av första 45. Men jag gillade nästan lika mycket att MFF gick in efter pausvilan och bevisade att man klarar att spela på resultat och spela av en match. AIK kämpade för att rädda äran, lyckades delvis, men tilläts bara ett skapa en enda farlig målchans. Jänför gärna med vad som hände efter MFF:s suveräna förstahalvlek i Hällevik mot Mjällby.

Och då är vi tillbaka vid det som ger nästa omgångs match mot Örebros SK en extra kittling. Den spelas borta mot ett jumbolag som precis fått ny energi av ett tränarbyte. Om MFF torskar mot ÖSK samtidigt som Elfsborg vinner är man tillbaka på ruta noll…

Många var närmast löjligt bra i MFF.

Bäst av allt. Miiko Albornoz spelade en fotboll som påminde om hans älskade Spaniens. Han tror att han är bäst som ytterback, Rikard Norling tror det också och fortsätter han så här pratar vi snart landslagsspel.

Jimmy Durmaz satte effektivt munkavel på alla som ifrågasatte om han fortfarande kunde ge 100 procent i MFF.

Ivo Pekalski var som vanligt, lysande och Mathias Ranégie var fullständigt omöjlig för AIK att få koll på minut 15 till 45. Alla bollar som hamnade i närheten av honom då blev farliga sa AIK-tränaren Andreas Alm. Det hade han rätt i.

Sedan var det lite synd om Wilton Figueiredo som gjorde två snygga mål och ändå hamnade lite i skymundan.

Jiloan Hamad var rätt bra också, om man säger så och så vidare…

Gillade dessutom bytena! Simon Thern gick in med energi, Jasmin Sudic fick värdefull speltid i ett effektivt och välfungerande försvar. Att se Sudic och Pontus Jansson spela ihop är en härlig känsla. Ulrick Vinzents som yttermittfältare var dessutom en kul detalj.

Undrar för resten om den bestämda oviljan att flytta på Miiko Albornoz kan ha lite att göra med att ett nyförvärv redan är på väg in?

 

Äntligen dags igen

Äntligen är allsvenskan igång igen!

EM-fotbollen har erbjudit underhållning på hög nivå, men det är här hemma i Sveriges överlägset finaste och mest intressanta idrottsserie som hjärtat och passionen finns.

Därför har jag inga problem att tycka att uppehållet varit för långt och fara runt i känslosvallet som ett litet barn på julafton nu när det är dags för återstart.

Och som det startar! MFF-AIK är ett klassikermöte, den här gången dessutom mellan tvåan och trean i tabellen där båda lagen fick en chans att direkt knappa in tre poäng på suveräne serieledaren Elfsborg.

Åtvidabergs 5-1-seger över Elfsborg höjde temperaturen rejält. Jag såg matchen på tv och kan intyga att storsegern var förtjänt. Åtvid var helt enkelt betydligt bättre än ett Elfsborg som hade stora problem både i försvars- och målvaktsspelet och som skapade förvånansvärt lite framåt.

Onekligen ett annorlunda svar av Elfsborg på kritiken att laget är så väldigt mycket vassare på konstgräs än naturgräs att gå ut och torska med 1-5 på det kära plastgräset.

En sak jag gillar lite extra med MFF-tränaren Rikard Norling är att han tar även konstiga frågor på stort allvar.

Det känns till och med som om han själv ibland funderar lite över sådana.

Efter söndagsträningen ställde jag just en sådan fråga till honom, nämligen om det är svårare för bra lag  att prestera på sin toppnivå i första matchen efter ett uppehåll än det är för lite sämre lag?

Delvis med tanke på Elfsborgs debacle, men även för att MFF ganska länge haft stora problem med att spela bra och ta tre poäng i första matchen efter en paus i spelprogrammet. Oavsett om uppehållet varit fyra, två eller bara en dryg vecka har det inneburit en rejäl nedgång i prestationen.

Det visade sig att Norling:

a) mycket väl kunde tänka sig att ett uppehåll kan slå hårdare mot ett bra lag med flyt som drar nytta av att matcherna kommer tätt – i ett flow. Därför är det troligen bra för MFF att det är ett starkt AIK man återstartar mot.

b) är väl medveten om MFF:s tendens till kvalitets-dipp efter uppehåll och att man därför ändrat upplägget den här gången med en något intensivare sistaträning. Ingen spektakulär förändring, men små detaljer får ofta stor betydelse.

Apropå frågor så handlar det i startelvan framförallt om följande:

Daniel Andersson eller Jasmin Sudic bredvid Pontus Jansson i mittförsvaret?

Mitt svar är att jag tror att både Daniel och MFF är angelägna om att slå fast att han numera är i första hand tränare och i andra spelare. Sudic klev av i paus i träningsmatchen mot Kalmar. Är han frisk startar han.

Wilton Figueiredo eller Simon Thern bredvid Ivo Pekalski på innermittfältet.

Känns som ett 50/50-läge. Jag tror på Wilton. Han och Ivo har alltid presterat tillsammans och efter tiden i AIK har Solnaklubben en stor dos respekt för honom.

Fortsatt förtroende för Daniel Larsson i anfallet?

Baserat på färsk form: nej.

Baserat på egentlig kapacitet och stabila tidigare meriter: ja.

Jag tror att det blir ja ett tag till. Men nu måste Daniel Larsson upp ett snäpp, både om han ska behålla sin plats i Malmö FF och motivera en utlandsförsäljning.

Alex Nilsson står och stampar och är en supersub med härlig inställning. Dardan Rexhepi gjorde sin bästa insats på många, många månader, U21-laget inkluderat i sommarmatchen mot Kalmar FF. Hur resonerar man då som tränare; premiera Alex inställning och/eller visa för Dardan att vi såg ditt lyft mot Kalmar och premiera färsk form? Eller satsa på kontinuitet och ett inkört anfallspar?

Påverkas Jimmy Durmaz av situationen med ett nyskrivet kontrakt med Genclerbirligi i fickan?

Inte alls enligt honom själv. Han tillhör fortfarande MFF, går för fullt och satsar allt i MFF så länge klubbarna inte är överens. Dessutom gör tryggheten att det personliga kontraktet är klart att han varken är eller behöver vara rädd att skada sig. Miljonerna är i hamn.

Upp till bevis säger jag. En av anledningarna till att ha med honom i startelvan är ju just att det är en bra möjlighet för honom att visa att det stämmer.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.