MFF reste sig i hönsgården

En poäng och 3-3 efter underläge med 1-3. Det borde vara okej. Lägger man till en gigantisk målchans för Oscar Lewicki i slutminuten, då MFF-målvakten Robin Olsen gjorde en som Häckenspelaren uttryckte det löjlig räddning som han knappt förstod att det gick att göra, borde det nästan kännas mer än okej.

Men det gör det inte.

Inte efter den stundtals pinsamma insatsen i den första halvleken.

MFF har gjort rätt många usla förstahalvlekar nu och det går att diskutera vilken som egentligen varit sämst. Örenro SK, Djurgårdens IF och nu BK Häcken är tre mycket starka kandidater.

Försvarsmässigt är den här lördagens i särklass.

1-3 på en halvtimme med en fembackslinje får helt enkelt inte lov att hända.

Häcken gjorde det bra med smarta instick och sedvanlig offensivlusta. MFF höll hönshus. Turligt nog var det betydligt bättre framåt, stundtals riktigt bra. Därför kunde man göra ett mål och i alla fall hålla Häcken ifrån det egna försvaret tillräckligt många minuter för att det inte skulle bli ett eller två mål till i baken.

Åge Hareide agerade dessutom starkt genom att redan en kvart före pausvilan gå ner på 4-4-2 och byta ut Matias Concha mot Johan Hammar.

Då blev det direkt mycket stabilare och eftersom MFF hela tiden varit vasst framåt kunde laget till slut rädda poängen.

Kollektivt var det en försvarskollaps.

Individuellt hängde Matias Concha inte med.

Jag tänker inte kasta skit på Concha. Han har gjort stora insatser för MFF och alltid varit lojal. Men det här kan ha varit hans sista A-lagsmatch i klubben. För både 1-0 och 2-1 var hans misstag. 3-1 var han också insyltad i, men där tycker jag att Markus Halsti också ska torka på sig en del av skulden när han sticker in på en yta där han bara är ivägen för Matias Concha.

Å andra sidan hade det knappast hänt om Halsti litat på Concha efter 1-2.

Åge Hareide har också en viss del i skulden.

Det var han som valde 3-5-2 utan att ha Erik Johansson tillgänglig.

Att det inte gick mot Häcken blev ju kvickt rätt uppenbart. Men för det stundande Champions League-spelet kan det ha varit bra.

Med Erik Johansson åter tillgänglig, vilket inte är uteslutet, känns det som en bra idé att fortsätta med 5-3-2 mot Juventus på tisdag.

……………………………………..

Hur dålig MFF-insatsen var hänger även ihop med två andra saker.

Dels med att det var första poängen mot BK Häcken efter tre raka förluster. MFF ÄR sårbart mot Hisingslaget.

Dels med hur det går för AIK mot HIF på måndag.

Innan man gräver för djupt med spaden gäller det nog att tänka på de två sakerna.

Dessutom fanns det ett par saker som trots allt gladde med insatsen på äldsta Ullevi.

1) Emil Forsbergs spel. Två mål och en assist säger det mesta.

2) Isaac Kiese Thelin fortsätter att övertyga, liksom faktiskt anfallsspelet i stort.

3) Johan Hammars inhopp ska inte glömmas bort. Inte heller lyftet i försvarsspelet sista 60. Plus Robin Olsens räddning i slutsekunderna. Även om han själv ställde till det precis innan.

……………………………………………….

Pratade med Häckens MFF-fostrade Oscar Lewicki efter matchen.

Då öppnade han för att vända tillbaka till Malmö. Grollet är glömt.

– Åtminstone från min sida, sa han.

Han öppnade också för att noga lyssna på ett eventuellt bud från MFF. Läget är att hans kontrakt med BK Häcken går ut och att han fått ett förslag om förlängning.

Detta funderar han på nu, men om MFF hör av sig…

Ska MFF göra det då?

Det tycker jag att man ska, särskilt om man skulle tappa Markus Halsti. Som jag ser det hade Lewicki blivit en riktigt bra ersättare för just Halsti.

 

 

 

Alla på Stadion var värda det här

Briljant! Fullständigt knäckande förkrossande enastående fenomenalt briljant.

Idag kan väl inte ens den värsta gnällspiken ha några invändningar mot att MFF ska hyllas.

Jag ska erkänna direkt. Efter att ha sett matchen i Prag trodde jag inte ett ögonblick på att MFF skulle klara att hålla nollan.

Mitt önskeresultat för MFF var 3-1.

Men det här gick ju precis lika bra.

Borde anat något redan i pressrummet före matchen när Tom Prahl sa 2-0.

Sitter just nu och hör på presskonferensen med Sparta Prags tränare Vitezslav Lavicka.

Han berömmer MFF:s effektivitet, att de gjorde två mål i Prag blev avgörande enligt honom och atmosfären.

Det sista är stort av honom! Och rätt!

MFF-supportrarna – som i de här matcherna är HELA publiken – bar fram sitt lag.

Minnet är bra, men kort. Trycket i matcherna mot Dinamo Zagreb och Rangers FC var enormt. Men jag tror inte att jag har fel när jag säger att det här var snäppet värre och unikt.

Kampanjen fyllde Stadion, de som var på plats gjorde sitt jobb och alla har rätt att fira hur mycket och hur länge som helst.

Många var bra i MFF, men bäst av alla var Markus Rosenberg.

1-0-målet var en vass prestation där han hade hjälp av Erik Johansson och Isaac Kiese Tehlin.

2-0-målet gjorde han helt och hållet själv.

Att han hade den frisparkskicken i sig!

Fast någonstans vill jag ändå putta undan målen lite och fokusera på hans enorma arbetsinsats. Han har rutinen, förmågan att göra nytta och egenskapen att kunna avgöra på den här nivån. Markus Rosenbergs är Allsvenskans bästa värvning 2014. Nu har han skjutit MFF vidare mot Play off-spel till Champions league också.

Och oavsett hur det går i den fasen är MFF klart för Europa league.

Med åtta nya matcher i Europa.

Det ger pengar.

Om Play off blir lyckat – det lottas på fredag – väntar de riktigt stora kulorna.

Plus massor med härliga matcher.

Det är den här publiken värd.

Många spelare ska hyllas. Jag väljer fyra till.

Erik Johansson, tätade försvaret.

Emil Forsberg, fortsatt tokform.

Robin Olsen, bevisade att han håller rätt nivå.

Isaac Kiese Thelin, viktigt ”långbollsmål”, mm.

 

Thelin har kommit in i MFF på ett fullständigt lysande vis. Och snabbt!

Och på tal om att komma in. Åge Hareides tes att avbytarna är lika viktiga som de som startar fungerar.

 

Inte bara de magiska minuterna

Med 25 magiska minuter visade Malmö FF vilken potential som finns i den här truppen.

Då stämde plötsligt allt. Istället för att spela runt hittade MFF vägarna genom försvaret och man fick en härlig rörelse i laget, inte minst på kanterna. Efter 3-1 kom det även lite show från Ricardinhos och de övrigas flinka fötter.

Men jag hittade ett par saker till som var minst lika glädjande:

1) MFF vände 0-1 till seger 3-1.

Det var faktiskt första gången i år laget gjorde det i Allsvenskan. De tre tidigare tillfällena motståndarna fått göra 1-0 har resulterat i två oavgjorda och en förlust.

2) MFF kunde spela av matchen.

Fem-tio minuter efter 3-1 fortsatte alltså det gyllene spelet. Sedan sparade MFF kraft. Så måste det vara för att klara spel på alla fronter hemma och i Europa.

3) Bytena som kom redan efter första 45.

Åge Hareide agerar när det behövs. Med Simon Kroons och Ricardinhos inträde ville han ha mer fart på kanterna. Så blev det.

Jag börjar dessutom svänga när det gäller Simon Kroon.

Har tidigare skrivit att han fastnat i läget nära att lyckas och behövde en utlåning för att ta sista klivet. De senaste matcherna har antytt något helt annat. Fortsätt så Simon och jag ska mer än gärna skriva att jag hade fel.

Jag trodde att en utlåning var en förutsättning för att få effekten. Nu börjar jag alltså luta åt att den kan komma i MFF. Med rätt inställning!

4) Enock Kofi Adu!

Efter tio minuter skrev jag på twitter att jag gillade allt jag redan sett av Adu. Lite senare fortsatte jag med att hur matchen än slutade så var en positiv sak att se vilken förbannat bra passningsspelare MFF fått i Enock Kofi Adu.

Han har den där unika egenskapen att ständigt se ut att ha god tid att slå passningarna. Det har givetvis att göra med att han inte bara är precis i själva passningsmomentet utan efter det att han slått dem omedelbart rör sig och hittar en ny yta.

Bara att se och lära för många i Allsvenskan.

Jag gillar också variationen med korta passningar, crosspass, långpass (60-metaren alldeles i början fram till Magnus Eriksson var ett mycket bra exempel) och det bästa av allt; att kunna sätta in bollen genom ett tätt försvar.

Han tappade dessutom få bollar och vann ett par närkamper trots att han är rätt liten och tunn.

Tror inte att det bara var jag som var extra nyfiken på Adu. Tror också att rätt så många precis som jag var nöjda med utfallet.

5) Emil Forsberg och Markus Rosenberg.

Forsberg visade igen att fin form lönar sig och Rosenberg är sylvass.

För mig var 1-1-målet en ren njutning. Så många sådana mål vi som växte upp på Stadion på 70-talet fick se och som de har saknats.

……………………………………………….

Mer kul:

Lagets sitta ner och höra på klackens nya sång efter segrar är en kort tradition. Den föddes i Ventspils och kändes precis lika klockren den här gången.

Mindre kul:

Den första halvleken.

Att Agon Mehmeti inte hittade rätt i yttermittfältsrollen.

Han var själv väldigt väl medveten om det och erkände direkt efter matchen att han hela tiden kommit fel.

Men sånt händer och han slutade aldrig kämpa. Flera av bakåtjobben och jakten på att hitta rätt bidrog också till att trötta ut backen han hade emot sig.

Colling-breaken.

Jag tycker att det är trams, men accepterar att andra kan ha en annan uppfattning. Det kan vara en vanesak. Men fan vet. Ska vi ha varm choklad-paus när det blir svinkallt i träningsmatcherna i januari?

Min principiella uppfattning är också att om vissa spelare tål värme bättre/har mer kondition än andra ska de få dra nytta av det.

…………………………………………….

Erik Johansson blev sjuk natten före matchen. Därför blev det spel för Johan Hammar bredvid Filip Helander.

De gick i samma klass på Lorensborgsskolan och sedan även en kort tid i Swedbank stadion innan Johan stack iväg till England. Ett halvår spelade de även tillsammans i U17.

Ett mittbackspar som gått i samma klass i en skola ett par 100 meter från hemmaplanen – det måste vara unikt.

 

Skadorna sabbade det perfekta

En lätt seger var precis det Malmö FF behövde och det fick laget. När jag efter matchen tittade på statistiken undrade jag länge var man hittat Åtvidabergs FF:s etta i siffrorna 10-1 i avslut på mål. Till jag kom på det.

Det kom redan i första halvlek, ett närmast förtvivlat och helt misslyckat lobbförsök från över halva planen mot en målvakt som inte ens stod långt från linjen.

Robin Olsen kunde ta det lugnt och det kunde hela MFF i den andra halvleken efter Emil Forsbergs tredje mål och 3-0

Efter det sparade hela laget kraft till första Champions league-kvalmötet mot Ventspils på onsdag. Spela av en match är bra att kunna. Det kan Malmö FF numera.

Åtvidabergs ändring till 4-1-4-1 mitt i matchen stoppade en del av blödningen. Men Malmö FF valde som sagt dessutom att defilera in i mål.

Efter oavgjort mot Brommapojkarna var en lättvunnen, klar och fullständigt odiskutabel trepoängare exakt det MFF kunde önska sig. Därmed dödade MFF effektivt en del hopp hos toppkonkurrenterna om att laget var på väg att börja svikta efter spelarförsäljningarna och skadorna.

Efter att ha spelat stabilare borta än hemma var dessutom 3-0 i hemmaborgen extra välkommet.

Inte minst i ett läge där MFF fortfarande måste vänta på att kunna använda nyförvärven som i snabb takt tickar in i truppen. Hittills är Isaac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm och Pa Konate spelklara till den 15 juli. Men bara en får anmälas till match ett mot Ventspils. Enoch Kofi Adu kan bli klar snabbt eller så måste MFF vänta till den 1 augusti.

När de resterande förstärkningarna – för sådana blir det – kan vara på plats vet vi ännu inte.

Mitt i alltihopa har MFF också ett annat datum att ta hänsyn till. Om jag fattat det rätt är det så här: Nästa kvalomgång i Champions league lottas den 18 juli och första matchen spelas den 29-30 juli. Tio dagar innan den första matchen ska MFF anmäla en trupp. Efter det får man, precis som nu, komplettera med en spelare.

MFF och framförallt sportchefen Daniel Andersson ska alltså inte bara hitta rätt, man ska helst hitta rätt snabbt. Både till CL-kvalet och de två matcherna mot Kalmar FF som väntar.

Då vill ingen ha skador i truppen. Just det fick MFF. På Simon Thern och Filip Helander.

Thern spelar inte på onsdag, jag tror inte att Helander gör det heller. Han behöver vila.

 

Inför matchen mot Brommapojkarna var Filip Helander osäker på start på grund av ryggbesvär. Då kunde han spela. Men veckan efter hade en fortfarande rejäla känningar och avstod både torsdags- och fredagsträningen. Sedan fick han alltså bryta matchen mot Åtvidabergs FF i ett tidigt skede.

Just nu känns det inte som en bra idé med spel på onsdag.

När det gäller Simon Thern gjorde MFF först sitt bästa för att mörka omfattningen på skadan.

– Lower body injury, sa Åge Hareide på hockeyspråk och kompletterade med att han var orolig.

När beskedet kom var det ingen höjdare. Vadbenet är av. Visserligen behövs det ingen operation, men 5-6 veckors läktid och sedan rehab är det som gäller.

Nu väntar tuffa förhandlingar med Stabaek för att få loss Enoch Kofi Adu så tidigt som möjligt..

Tremålsskytten Emil Forsberg haltade lätt när han byttes ut. Med honom – och hans häl – är det dock ingen fara.

 

Mer om matchen:

Topp tre i MFF hittade jag bland följande:

1) Matias Concha.

En klockren fyra på en femgradig skala. Han har varit rejält på tårna ända sedan han fick veta att han skulle vara backup om Miiko Albornoz behövde ersättas och när han sedan fick ta på sig den uppgiften gick han in och spelade stabilt, rutinerat och klokt. Med en nyinköpt Anton Tinnerholm på läktaren lyfte han sig en bit till. Trots Forsbergs hat-trick tyckte jag faktiskt att Concha var matchens MFF-lirare.

2) Emil Forsberg.

Här kommer han. Tre fina avslut gav tre mål och givetvis ska han också ha en fyra. Inte minst eftersom han nu var lika pigg som under försäsongen. Då var han ibland så bra att åtminstone jag trodde att han skulle ösa in mål i årets allsvenska. Nu kanske de kommer.

3) Markus Rosenberg.

Tycker att han tar precis det ansvar en lagkapten ska göra. Häng inte upp er på att han hela tiden ska göra mål, kolla även hur läckert han söker upp bra positioner och bäddar för sina lagkamrater. Bäst av allt; han stod på fem varningar och riskerade en avstängning mot Kalmar FF. Det kortet kom aldrig.

Och då känner jag mig faktiskt riktigt taskig som inte kan få in Markus Halsti på den listan. Men Halsti är alltid pålitlig.

På tal om Kalmar FF. Efter utflykten till Solna och matchen mot AIK har man tre spelare avstängda mot MFF: David Elm, Emin Nouri och Jonathan Ring. Så det är faktiskt inte bara MFF som inte han alla spelarna tillgängliga.

 

 

Det är inte lätt att ta poäng av MFF

MFF:s segersvit sprack och den tilltänkta kanonstarten med 15 poäng på de inledande fem omgångarna blev… rätt bra ändå.

För det var ju precis som Åge Hareide sa på presskonferensen.

– Om någon före seriestarten sagt att vi skulle leda Allsvenskan med tre poäng efter fem omgångar hade jag köpt det, direkt.

Avståndet är dessutom fem till IFK Göteborg och sex till AIK.

Efter att på plats ha sett både matchen i Örebro mot ÖSK och måndagens match mot Djurgården känns det rätt okej med fyra poängs utdelning.

Krysset kunde kommit i Örebro.

Nu kom det mot Djurgården.

Istället för att gnälla om misstag i försvaret – motiverat inte minst vid 2-2 – tänkte jag därför hänga upp mig på något helt annat.

För mig var den här matchen ett bevis på hur mycket det krävs för att ta poäng av årets MFF!

Djurgårdens IF gjorde en kanonmatch, fyllt av inspiration och revanschlust efter derbyförlusten. Skicklige Per Olsson har redan satt sin prägel på laget och gör det han i många år utfört i Gefle IF, fast med bättre spelare.

Ändå var MFF bättre! Hur vasst Djurgården än var så skapade MFF fler chanser, mer spel, större bollinnehav och borde ha vunnit matchen.

1-0-målet Djurgården satte dit var dock en lektion. Hela det anfallet var ett skolexempel på just ett sådant mål Malmö FF så väldigt gärna själva vill göra, rakt och snabbt och effektivt. Lär!

Ett bra bevis på hur farligt Djurgården måste leva för att stå upp mot MFF på Swedbank stadion var avslutsstatistiken.

Per Olsson konstaterade att han var väldigt nöjd med sitt lags försvarssspel.

Då påpekade någon (Robert Laul) att MFF hade tolv avslut inne i Djurgårdens straffområde och frågade om Olsson ändå kunde vara nöjd.

– Ja, det kan jag, svarade han.

Han kunde ha lagt till att när MFF hotar med spelare som bland andra Markus Rosenberg, Guillermo Molins och Magnus Eriksson är det i stort sett omöjligt att inte släppa till chanser.

Då måste man lita till både bra försvarsprestationer och till att MFF missar lite mer än vanligt, vilket man gjorde nu.

I påskens slutskede hade dessutom domaren Bojan Pandzic från Hisings Backa bestämt sig för att uppträda som ett ägg!

Nej, vänta nu, var inte det där rätt elakt?

Och är det inte rätt dumt att skylla på domaren, ska inte Malmö FF vinna ändå och var det inte en del feldomslut som även drabbade Djurgården (som utvisningen)?

Ja, ja, ja och ja. Fast lite nej också.

För med tanke på att Pandzic missade en MFF-straff i den första halvleken och en i den andra och att Emil Forsberg borde fått frispark alldeles före omställningen Djurgården gjorde 1-0 på ska även detta läggas på bevisstacken som säger att det krävs mycket om ett lag ska ta poäng av MFF.

Simon Thern kunde vara med.

Därmed fick vi inte se experimentet med Emil Forsberg på mitten.

Rätt eller fel?

Magsjuka är inte att leka med och Simon tappade rätt snabbt i kvalitet efter en bra start.

Han var uppenbarligen inte redo för 90 minuter.

Efter presskonferensen frågade jag Åge Hareide om han inte trots allt borde kört varianten utan Thern.

Han sa att det blivit en stor förändring med Kroon, Halsti, Forsberg, Molins-varianten på mitten och att när Simon trots allt gav klartecken och dessutom inledde bra var det nog bättre som det blev. Men det blev också  rätt givet att byta in Erik Johansson i ett tidigt skede i den andra halvleken.

…………………………………………

Publiksiffran 14 315 är i jämförelse med alla andra idrotter mycket bra.

När MFF efter fyra raka segrar i serieledning och hyfsat påskväder tar emot Djurgårdens IF i fotbollsallsvenskan luktar den gödsel.

…………………………………………..

Bäst med matchen?

Räcker med två ord:

Markus Halsti.

 

 

 

Kan bli kul med Forsberg

Som vanligt var Åge Hareide tydlig efter dagens solgass-träning på Swedbank stadion.

Tydlig med att han inte kunde vara helt tydlig.

Det hänger på Simon Thern.

Kan han spela blir det den naturliga elvan:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Kan han det inte blir det så här:

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Simon Kroon, Markus Halsti, Emil Forsberg, Guillermo Molins – Markus Rosenberg, Magnus Eriksson.

Mer om detta i förhandsartikeln här.

Ingen rotation alltså, men läge för ett nyttigt test.

MFF har många defensiva mittmittfältsalternativ. Samtidigt är Markus Halsti given när han är frisk och inte ska vilas.

Men Simon Thern är rätt ensam som ett offensivt komplement. Åtminstone så offensivt som MFF vill ha.

Halsti plus Erik Johansson, Erdal Rakip eller Amin Nazari kan alla användas för att efter ett tag stänga matcher som behöver stängas eller från start om MFF vill spela kontrollerat mot ett riktigt vasst motstånd. Jag vill dessutom tro att Rakip kan utvecklas så att han kan ta även en Thern-roll.

Normalt sett hade jag därför föredragit Erdal Rakip istället för Simon Thern mot Djurgården.

Men visst, det hade också varit ett test.

Och ska man testa kan man lika bra göra det så att man kan få lite mer oväntade och bra svar.

Så när Emil Forsberg mer än antyder att han i framtiden gärna vill vara en central mittfältare och man lägger till att han spelade en hel del som släpande i ett 4-2-3-1-system i GIF Sundsvall blir reaktionen; varför inte undersöka möjligheten?

Dessutom är ju Markus Halsti exakt den man ska spela bredvid när man ska testa en ny roll.

Hur blir det då?

Med risk för att vara trist – och döda rätt mycket av spekulationerna ovan – så känns det som om Simon Thern spelar.

Han sa att han kände sig betydligt bättre än dagen före.

Han spelade visserligen i B-uppställningen på dagens träning, men såg inte ut att lida alltför mycket av påsken med magsjuka.

Om det nu var magsjuka och inte matförgiftning.

Simon berättade nämligen glatt att han bara kräkts tre gånger.

Och fyllde lika glatt på med att när han blir magsjuk annars brukar han bli mycket hårdare drabbad och kräkas många gånger till.

Inte så kul att lyssna på för en hypokondriker, som jag.

Tror inte jag någon gång i livet kräkts ens tre gånger.

Och om jag gjort det hade jag definitivt trott att jag skulle dö…

……………………………………………………

Bara  cirka 12 500 biljetter sålda dagen före matchen är givetvis uselt.

Det går alltid att hitta jämförelser som förbättrar och förskönar siffror. Kalmar FF hade strax över 9 000 åskådare idag mot IFK Göteborg och alla sa att det var en bra siffra. Det var den också – i Kalmar. Men när MFF spelar hemma efter att ha inlett seriespelet med fyra raka segrar är allt under 15 000 åskådare direkt dåligt.

Påsken är i stort sett över.

Vädret är bra.

Klart att det ska komma 15 000 mot Djurgården. Minst.

…………………………………………………….

Fyra segrar förresten. Det är en bit kvar till rekordet i antalet raka segermatcher från start en allsvensk säsong.

Det har MFF, från säsongen 1949-50.

Då inledde MFF med 18 raka vinster. Sedan fortsatte man att spela bra, vann totalt 20 matcher, spelade oavgjort i två och förlorade noll i tolvlagsserien. Målskillnaden var 82-21 och marginalen till tabelltvåan Jönköping Södra till slut 15 poäng. Om man även då räknat tre päng för segrar hade den varit 24!!!

Har för övrigt sett att åtskilliga undrat om MFF ledde från start till mål eftersom det ”bara” blev en 2-0-seger (mot Elfsborg) i den första omgången. Svaret är ja. Eller nästan. Degerfors IF vann också med 2-0 i omgång 1 och ledde på bättre bokstav. I omgång 2 slog MFF just Degerfors med 3-1 och då hade alla lagen med två segrar sämre målskillnad än MFF.

 

Upp och ner, men mest upp

Det blev en extremt splittrad Malmö FF-dag från start till mål.

Både på och utanför planen.

Rena berg- och dalbanan.

Ett styrelsebeslut om att inte tillåta en banderoll med budskapet ”MFF-familjen står enade mot nazism” blev till en total svängning timmarna före matchen. Då var det plötsligt helt okej med budskapet, en pudel som tyvärr kändes mer framtvingad av det lika heta som massiva motståndet bland medlemmarna och supportrarna på diverse sociala medier än av övertygelse.

Naturligtvis är alla i MFF-styrelsen mot nazism.

Men om en sådan banderoll strider mot reglerna hos SvFF är det reglerna det är fel på.

Och då borde man långt tidigare varit betydligt mer berett att utmana förbundet. Utan hängslen och livrem och utan betänketid.

En folkfest med över 8 000 åskådare på Malmö stadion, en kraftsamling av MFF-supportrarna med härlig uppslutning efter en hemsk vecka med vettiga – och plötsligt tillåtna – budskap. Med massor av tillresta Hammarbyare som äntligen välförtjänt fick vara med om en match med annat motstånd än de är vana vid från superettan. Och så tyckte vissa i bortaklacken att det var läge att bråka med polisen, och på stan.

En arena, Malmö stadion, som snart är en ruin, men ändå har en brutal charm och nostalgivibbar som tränger djupt in i märgen på oss som växte upp där.

Och som med tanke på vilken match det var – och blev – givetvis var ett långt, långt mycket bättre alternativ än Malmö IP.

En gräsplan som var bra och ett kanonjobb av de ansvariga den 15 mars, men rätt kass i jämförelse med det som ska komma. Plus en vind som gjorde allt för strula till det för alla som ville spela fotboll och till skillnad mot förra året mot Öster ville båda lagen det.

En kapten i Guillermo Molins som var planens bäste spelare de första 60 minuterna och gjorde ett toksnyggt straffmål till 3-0. Sedan förstörde han mycket för sig själv och laget med att bli utvisad efter ett alldeles för våldsamt angrepp på Johan Persson. Ja, han borde fått frispark innan, men det är ingen ursäkt. Det finns en klar risk att tävlingskommittén stänger av honom en tidsperiod över två matcher, i kvartsfinalen i cupen och i den allsvenska premiären mot Falkenbergs FF.

Inte bra. Gische är kapten, i form och mycket viktig för laget. Han är nu uppe i elva mål på de sju senaste tävlingsmatcherna.

En seger som var knapp och klar samtidigt. MFF var överlägset fram till 3-1 och sista reduceringen kom i den 90:e minuten. Dessutom var avancemanget fixat även om Hammarby hade lyckats kvittera. Men bara 2-3 mot en underdog med vittring med en man mindre och i hård motvind var en alldeles onödig situation att sätta sig i. Skillnaden mellan att vinna och ta tre poäng och avancera med bara oavgjort och en poäng var till råga på allt stor. De fyra bästa ettorna får hemmaplan i kvartsfinalen och slipper möta varandra. Som de sista 15 minuterna utvecklade sig var detta det absolut viktigaste poängterade Åge Hareide och det har han ju helt rätt i.

Som synes; upp och ner. Men mest upp.

Att vinna och gå vidare är alltid bra. Gillade också att Emil Forsberg fortsatte att utmana, göra mål och visa att de tidigare goda insatserna inte är en slump och att Markus Rosenberg fick göra sitt första mål sedan återkomsten. Nu är det avklarat.

 

 

Går det att peta Gische som anfallare?

Malmö FF är inte bara på god väg att avgöra sin grupp i Svenska cupen.

Spelarna håller dessutom på att måla in Åge Hareide i ett beslutshörn.

Tittar vi på de två anfalls- och de två yttermittfältspositionerna finns det fem spelare som alla har presterat så bra att det är rimligt att fråga om de går att peta.

Först ska det ur trion Markus Rosenberg, Magnus Eriksson och Guillermo Molins väljas ut två anfallare.

Sedan Molins kom tillbaka till MFF har han spelat dussinet tävlingsmatcher som anfallare. På dem har han gjort tolv mål. Nästan direkt efter det att han kom till klubben skojade Hareide om att Gische måste göra mål om han ska spela anfallare, helst ett per match. Nu kan Gische kontra med: ”det är ju det jag gör”. Och det är givetvis ruggigt bra.

Men det som säger mest är nog att bakom den fina statistiken döljer det sig ändå en inkörningsperiod. På de sex senaste tävlingsmatcherna har Guillermo Molins nämligen gjort tio mål vilket ger ett snitt på 1,67.

Magnus Eriksson var Allsvenskans poängkung förra säsongen och en av de allra viktigaste kryddorna i guldgrytan. Han är dessutom suverän på att samarbeta.

Tokelo Rantie sprang supersnabbt och ofta härligt effektivt, men också lite hur som helst. Det löste Magnus.

Sedan kom Gische, som rörde sig på ett helt annat vis och återuppbyggde sin kunskapsbas som anfallare. Det löste Magnus också.

Tidigare i Åtvidaberg storspelade han med två helt olika anfallskollegor.

Fråga Molins om Magnus Eriksson är lätt och bra att samarbeta med. Svaret är ett rungande ja.

Därför tror jag att det egentligen är rätt onödigt att ställa frågan om Magnus Eriksson och Markus Rosenberg kan hitta ett fungerande samarbete. Klart att de kan.

Markus Rosenberg satt på läktaren nu. Det är han inte köpt för dyra pengar för att göra.

Kapacitetsmässigt har han heller inte där uppe att göra. Ända sedan det blev klart att han skulle återvända till MFF har jag tjatat om att Mackan håller en nivå som alldeles för få har förstått.

Min kollega på Kvällsposten Mattias Larsson skrev för ett tag sedan att Markus Rosenberg är bättre än Tobias Hysén och fick en del skit för det. Men Mattias har helt rätt. Tobias är inte ens i närheten av att ha presterat så bra i högklassiga ligor som Rosenberg har gjort.

Om Markus spelar som han gjorde i Tyskland och Spanien ska de allsvenska försvaren akta sig.

Så vem ska bort, eller ner på en yttermittfältsplats, och vem ska bort där?

Bortsett från matchen mot Ängelholms FF tycker jag att Emil Forsberg varit försäsongens bäste MFF-spelare. Han är redo för att ta ett stort steg framåt i jämförelsen med fjoråret.

Samtidigt följde Simon Kroon upp sitt hat-trick mot Degerfors med ett mål och en assist mot Ängeholms FF. Han har dessutom hittat ett självförtroende som gör att det kan bli många tillfällen för klacken att sjunga sin ”Bubbelbads-sång”.

Åge Hareide kommer bara att mysa och tycka att det är ett lyxproblem. Men frågan kvarstår.

Vem ska bort?

Än så länge tycker jag att svaret trots allt fortfarande är Simon Kroon.

Han är på väg mot ett härligt genombrott och är suverän på att ta sig förbi och öppna upp. Men även om han nu i två matcher visat mycket är han hittills ändå den som visat minst och det finns också en viktig sak som inte får glömmas bort i analysen. Båda de färska succématcherna för Kroon har varit mot Superettanmotstånd.

Det gäller trots allt att inte sväva iväg.

Mitt i allt höll jag dessutom på att glömma bort Markus Halsti. Hans förstahalvlek var suverän.

Som helhet växlade MFF mellan full gas och sämre perioder. Det och en riktigt vass insats av Ängelholms FF:s målvakt Matthew Pyzdrowski stoppade MFF från att göra tre mål till.

Gillade Ängelholms Muamet Asanovski när han spelade i Malmö FF. Nu blev han utvisad. Men tyckte ändå att han gjorde en helt okej insats.

Bästa kommentaren efter matchen?

ÄFF-tränaren Joakim Persson när han tittade bort mot Åge Hareide.

– Jag noterar att det bara är bortalagets tränare som fått kaffe.

Då fick han kvickt en mugg.

 

 

Trots allt rätt positivt

Visst, efter den tröga och trista andrahalvleken och 0-0 mot FC Nordsjälland går det att vara negativ. Men det tänker jag inte vara. För även om det finns ett rejält utrymme för förbättring var det också rätt enkelt att hitta positiva saker.

1) Markus Rosenbergs insats.

Visserligen gjorde han inga mål och satt på presskonferensen efter matchen och sa att det var dåligt att han inte gjorde det.

Tre-fyra bra lägen borde gett utdelning. Inte nicken i början även om det var den bästa chansen, för där var det Nordsjällandmålvakten Martin Hansen som kanonräddade, men något av de övriga. Där blev det lite grann avslut a la Skånetrafiken – lite för sena och ibland kom inget alls.

Med mer matchtempo i kroppen sätter han lägena. Och det som framförallt gladde var sättet han tog löpningarna. Hittar MFF ett snabbare spel i djupled på honom kommer det dessutom att bli ännu fler lägen att försöka utnyttja.

Även om Erdal Rakip gjorde 25 riktigt bra minuter innan han fick gå av med en lårkaka känns det lite grann som att Simon Thern kan hitta de passningarna.

2) Emil Forsberg och Pontus Jansson.

Pontus var trygg, stabil och ibland lagom småirriterad där bak och Emil tyckte jag faktiskt var minst lika bra även om det var Pontus som fick det mesta berömmet. Forsberg visade redan förra säsongen att han har nycklarna till att öppna motståndarförsvaren. I år är han bättre grundtränad och kan göra det i 90 minuter. Som mot FC Nordsjälland, för den sista frisparken som fortfarande inte har landat borta vid Johanneskyrkan kom ju på tilläggstid,

3) Intresset. Klockan 14.00 en vanlig veckodag ska det normalt inte komma flera tusen åskådare på en träningsmatch. Det gjorde det.

2 500 var siffran de flesta – inklusive jag – fastnade för. MFF:s evenemangsansvarige Patrik Jandelin körde stenhårt på 3 000 och efter att ha kollat lite närmare tror jag faktiskt att han har rätt. Fast när Åge Hareide betonade hur imponerad han var av de välfyllda läktarna satt Markus Rosenberg bara lugnt bredvid honom och sa.

– Så är det här. Välkommen till Malmö.

Negativt då?

Först och främst att MFF tvingades till två icke planerade byten på grund av skador. Erdal Rakip hade behövt en hel match. Nu blev det bara 25 minuter. Att Ricardinho skulle kliva av efter 45 var heller inte meningen. Att de fortsatte bytena i båda lagen succesivt dödade matchkvalitén är inte så mycket att säga om. Så är det i träningsmatcher.

Det blir bättre på måndag när MFF först ska möta Mjällby och sedan MFF U21 möta Mjällby. Då får alla matchtid ändå.

Blev dessutom lite orolig när Mahmut Özen byttes in. Rapporterna från USA sa att han hade svårt att hänga med. Hans 45 minuter mot Nordsjälland var inte bra. Jag tänker inte sitta och döma ut en spelare efter en liten del av en försäsong, men det måste bli bättre. Annars är det David Löfquist-vibbar på förvärvet.

………………………………………………………

Härligt förresten att den gamle MFF-ikonen Robert Prytz fått ett nytt uppdrag inom fotbollen.

Han ska bli extratränare i Vittsjö GIK i damallsvenskan. Minst en gång i veckan ska han vara på plats i norra Skåne och gnugga spelarna lite extra i skott-  och avslutsträning.

 

 

 

 

MFF tog lättviktartiteln

En titel är en titel och det finns alltid en stor näve prestige inkastad i kamperna mellan Malmö FF och IFK Göteborg.

Att kunna ladda om och vinna matchen trots att det fanns en lika förklarlig som tydlig trötthet i huvudena och kropparna hos MFF-spelarna var dessutom en stark prestation.

Men Supercupen är en lättviktartitel. Om ett allsvenskt guld väger som en supertanker och ett guld i Svenska cupen som en bogserbåt är Supercupen den lilla jollen som förbundet hakat på bakom de riktiga båtarna.

I år hade SvFF dessutom hackat hål i jollen genom att placera matchen på totalt fel tidpunkt.

En eller två veckor före den allsvenska starten blir den en lagom intressant och rätt kittlande aptitretare. Veckan efter säsongen är över för båda klubbarna kändes den mest som en träningsmatch pimpad med pynt från ett överskottslager.

Det är kanske priset man måste betala för att äntligen ha hittat ett upplägg för Svenska cupen som bör fungera och på sikt göra det riktigt bra.

Men det känns ändå som om det borde gå att hitta en tidpunkt sent på våren för den här titelkampen och rädda det intresse som var på väg att skapas.

Jag är dessutom rätt glad över att jag redan före matchen framförde kritiken så att det inte framstår som en efterhandskonstruktion.

Det kom lite folk. Det var väntat.

Det var stundtals en rätt avslagen match med ett mästarlag som hade besvär med att hitta den rätta tändningen. Det var också väntat.

Att IFK Göteborg inte kunde utnyttja MFF:s mentala baksmälla – vid 2-2-målet gjorde man till exempel extremt många misstag vid samma tillfälle – var kanske inte lika väntat.

Men MFF vann förtjänt och att spelarna till slut klarade att plocka fram det som behövdes för att besegra Blåvitt tyder på en rätt rejäl styrka i truppen och blev ett nytt bevis på att Malmö FF är 2013 års dominant i svensk klubbfotboll.

Och som jag skrev igår:

Supercupen är en Musse Pigg-titel. Men det är betydligt bättre att vinna den än att inte göra det.

En rätt snygg tavla fick MFF också för prestationen plus 250 000 kronor.

Det var inte MFF, eller IFK Göteborg, som arrangerade matchen utan Svenska fotbollförbundet. Tyvärr märktes det på alldeles för många sätt.

Jag är allergisk mot nationalsånger före alla matcher som inte är landskamper. Sluta med det tramset.

De stora klubbarna har blivit allt bättre på att styra upp evenemangen. I MFF har man till exempel ett proffs på den biten i Patrik Jandelin. Förbundet har det inte.

Förbundet trodde tydligen dessutom att Supercupen skulle sälja sig själv. Man tog inte ens möjligheten att rädda en del genom att locka med låga entrépriser och sälja in matchen som en extra bonus innan säsongen var slutgiltigt över.

Man var till och med så snåla att spelarna bara fick en biljett var till sina vänner och anhöriga.

…………………………………………………….

Matchen då?

Kul att Emil Forsberg fick göra två mål. Det är en bra signal till nästa säsong. Båda målen var dessutom beviset på att MFF ibland kan göra mål på helt andra sätt än man brukar. Det första kom efter en kort hörna. Det andra andades effektivitet ända från Johan Dahlins utspark till Forsbergs snygga lobb.

Guillermo Molins avgjorde igen och han börjar tycka att det är roligare och roligare när man frågar om han kan sluta spela anfallare nu? Svaret är att han ska lyssna på vad Rikard Norling säger när de snart ska ha ett personligt samtal. Jag börjar faktiskt fantisera lite om ett scenario där MFF har is nog i magen att avvakta till dess att Markus Rosenberg spelat säsongen ut i England och tjänat de otroligt stora summorna han kan kamma in de sista månaderna. Sedan plockar man hem honom till sommaren och under tiden vikarierar Gische för Mackan.

Men ärligt talat var det på Molins och Ricardinho man mest märkte att det var en match där det var svårt att tända till.

Gische presterade ett par spektakulära saker och vallade in målet via Alvbåge, men totalt sett gjorde han en rätt okoncentrerad insats. Ricardinho pendlade också i kvalitet. Att jag plockar fram just honom beror på att hans nivå de tre avslutande omgångarna i Allsvenskan var så hög att jag nästan skäms att jag inte hyllat honom tillräckligt för det. Ingen annan allsvensk spelare har i år varit bättre i någon match än Ricardinho var i alla de 3 x 90 minuterna.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.