Testare värda att titta vidare på

Skrev för bara några dagar sedan att Silly season kommer att bli mer silly än kanske någonsin. Det tål att upprepas. Upphöjt till två.

Efter matchen mot FC Höllviken avtackades Pontus Jansson. Att han försvinner är förvisso känt sedan länge, men det är ett rejält tapp.

Samtidigt surrar Turkiet-ryktena om Robin Olsen.

– Kom tillbaka i morgon, då har jag mer att berätta sa Daniel Andersson.

Första 45 spelade dessutom Amin Nazari högerback. Inte för att han är bäst där – det är han inte, det är mitten som är hans blivande kungarike – utan för att det krävs en backup om Miiko Albornoz lämnar.

Om det inte värvas. Just där.

Och det kanske det görs. I den andra halvleken fick Seydina Keita spela just högerback.

Keita och hans senegalesiske landsman och klubbkompis Osseynou Ndiaye kan mycket väl bli aktuella.

Om Åge Hareide bedömer att de håller klassen och om man kan sy ihop en lämplig lösning.

Den här gången känns i alla fall provspelet och testträningen mer seriös än vad som var fallet med de två portugiserna för ett par veckor sedan.

Keita och framförallt Ndiaye var riktigt bra.

Ndiaye gjorde 1-0 på ett klassavslut, med fel fot. Med rätt fot brände han två lägen i den andra halvleken. Jag gillade när han första 45 bröt in från högerkanten centralt och kom till avslut.

Keita var stabil och bollsäker. Bäst tyckte jag dock att han var när han på en hörna satsade så att han höll på att välta halva Höllvikens IP plus med- och motspelare.

Men det var mot division 2-motstånd.

Visserligen är FC Höllviken ett riktigt vasst division 2-lag. Serietvåa i snart halvtid är man bara för att FC Rosengård håller klar division 1-klass. Men som sagt – division 2.

Att glänsa som testspelare är heller inte det lättaste när lagkamraterna går på 70-80 istället för 100 procent och i stort sett hela elvan byts i paus.

Därför avundas jag inte Åge Hareides och den övriga MFF-ledningens uppgift att snabbt göra en korrekt utvärdering.

Tänk tillbaka ett tag; Peter Ijeh övertygade inte i början. Det gjorde Samuel Barlay.

Till skillnad från MFF behöver jag dock inte hosta upp några pengar efter ett utlåtande.

Och det är rätt fegt att inte tycka. Så…

Det är värt att titta vidare.

Och precis det ska MFF göra. Keita och Ndiaye tränar vidare och på tisdag ska båda spela när MFF U21 matchar mot BK Häcken i Göteborg.

Åge Hareides goda kontakter med akademin Diambars FC i Senegal borgar också för att det här är ett testspel att ta på allvar.

Men för ett Champions league-kvallag räcker det inte. Då krävs mer. Det gör det förresten ändå.

Men inte i anfallet.

MFF hade råd att tappa Pawel Cibicki.

Om han nu ändrar sig och stannar är det snarare så att MFF missar en övergångsumma som man kunnat använda till annat.

Krasst ekonomiskt det vill säga.

Annars är det ju bar att en MFF-talang väljer att stanna.

Till sist lite nostalgi:

In på plan i FC Höllviken kom plötsligt Jens Nordström!

Född 1976, före detta spelare i MFF. BK Olympic, Landskrona BoIS med flera lag.

– Jag har i alla fall börjat träna, sa han på frågan om det var dags för comeback.

 

 

 

 

 

 

Truppen måste bli större och bättre

MFF måste förstärka truppen om klubben ska klara att både försvara SM-guldet och kvala in till Champions league.

Så är det bara.

Till skillnad från många andra ser jag heller ingen motsättning mellan att satsa på de egna talangerna och värva. Det är två ben att stå på som båda behövs för att hålla den rätta balansen.

Svaret på frågan om MFF ska värva är alltså ja.

När det gäller frågan  om de två portugisiska testarna Ruben Marques och Vasco Coelho ska ha kontrakt är däremot svaret:

a) nej

b) för tidigt att säga.

Definitivt nej om de ska gå in och redan till Champions league-kvalet i sommar ta en viktig roll i laget. Samma sak gäller för Allsvenskan.

De är födda 1994, kommer från en portugisisk division 3-klubb (Real Massama) och är i bästa fall truppbreddare. Om MFF nu inte har ett närmast osannolikt flyt och har lyckats hitta ett eller två guldkorn.

Men egentligen är b-svaret, för tidigt att säga, lika rätt.

Grejen är nämligen att truppen behöver både vässas och breddas.

MFF pratar mest om att hitta ett eller ett par högklassiga nyförvärv som direkt kan lyfta laget och tillföra kvalitet. Som Guillermo Molins när han kom i höstas och Markus Rosenberg nu i år. Det är prio ett och kostar rejält.

Så mycket att MFF-ledningen med sportchefen Daniel Andersson i spetsen måste gå en balansgång och satsa på en rätt tunn trupp.

Jag tror att det håller ett tag, men inte i längden.

Ska Malmö FF infria målsättningen att etablera sig som Nordens ledande lag måste antalet spelare i truppen bli större.

Räknar vi bort Pontus Jansson som snart sticker till Italien har MFF tre målvakter och 20 utespelare i truppen. Totalt 23 man. Dessutom är tre av de 20 utespelarna lärlingar.

Det kan räcka till SM-guld 2014. Det tror jag till och med att det gör. Men på sikt är det för lite.

De utlånade spelarna då? Jo de är fem, men jag är tyvärr rätt övertygad om att högst en av dem – Pa Konate – kommer att dra på sig en MFF-tröja igen.

Och situationen kan snabbt bli värre.

Om Miiko Albornoz kommer med i Chiles slutgiltiga trupp till VM lär han försvinna till en utländsk klubb och Simon Thern tror jag finns i riskzonen. Skador går heller inte att gardera sig mot. Jasmin Sudic har varit borta länge nu och Alexander Blomqvist har en bra bit kvar.

De finns med bland de 23.

Poängen är heller inte att båda är osäkra utan att två man på icke tillgängliga spelare-listan egentligen är rätt normalt. Det vill säga har man 23 i truppen är det i praktiken oftast högst 20 som kan spela. Och det är för få för en klubb i Europaspel.

Därför finns det plats till att värva två-tre etablerade stjärnor som inte behöver testas, en eller två unga talanger utifrån (typ Marques och Coelho förutsatt att de är lämpliga) OCH minst två-tre nya lärlingar från de egna U19 och U17-leden.

Helst redan i sommar.

Vilka ska in då?

Bäst vore om Anthony Annan fotfarande är tillgänglig.

Malmö FF var väldigt nära att håva in den 27-årige landslagsspelaren från Ghana redan förra fönstret.  Då sprack det troligen på att Schalke 04 plötsligt fick många skador att ta hänsyn till och blev mer ovilligt att släppa honom.

Men det var rätt tänkt då och han känns fortfarande som precis ett sådant klassförvärv som kan lyfta MFF.

Agon Mehmethi känns också frestande.

Jag pratade en hel del med honom vid staketet på MFF-träningen idag.

Problemet är att han har två år kvar på kontraktet med Palermo.

Därför kan han heller inte säga något bestämt om sin framtid mer än att det är slutspelat i portugisiska Ohanese, som åkte ur högstaligan i Portugal.

– Jag har en önskan, fast den håller jag för mig själv, som han uttryckte det.

Men jag är i alla fall säker på en sak. Han hade kommit hem med rätt inställning och glädje – precis som Guillermo Molins och Markus Rosenberg.

Själv är jag dessutom väldigt nyfiken på en annan gammal MFF-spelare som nästan ingen nämner i spekulationerna. För cirka en vecka sedan blev det definitivt klart att Dino Islamovic kommer att lämna Fulham. Än har han inte klart med någon ny klubb.

På Rosengårds IP finns det slutligen en spelare jag hoppas att MFF följer noga. FC Rosengård har inlett division 2-säsongen med sju raka segrar. I stort sett i varje match dominerar mittbacken Emmanuel Ayah Okine totalt. Han är stor och stark och det känns som om han inte förlorat en nickduell sedan han kom till klubben. Spontant tror jag att han är minst lika bra som en 20-åring från Portugals division 3.

 

 

 

Lite mer om Skånecupen

Skånecupen fick ett rejält lyft av A-lagsspelarnas medverkan i seniorklassen.

Intressemässigt givetvis. Det kom cirka 2 000 åskådare när MFF skulle spela.

Kvalitetsmässigt också. 6-0 mot Kyrkheddinge IF, 10-0 mot Näsets FF och 6-0 mot Bunkeflo FF i åttondelen säger det mesta.

Här kan ni läsa texten om matcherna.

Individuell spelarkritik är svårt efter 22-0 på tre matcher.

Men visst var det bra av Robin Olsen att hålla nollan som sisteman/målvakt. Mot Bunkeflo FF blev han dessutom ordentligt testad. Bra också att det finns sparad kapacitet. Robin är för bra på fötterna och i spelet för att utnyttja honom så lite i det offensiva spelet som man gjorde idag.

Bäst i laget tyckte jag att Simon Kroon var. Det syntes tydligt att han är en van innespelare och det var kul att se honom ta för sig på ett helt annat vis än vad som – oftast – är fallet när han får chansen i A-lagssammanhang utomhus. Jag har en smygande känsla i magtrakten av att det här faktiskt kan bli Kroons genombrottsår.

Alex Nilsson och Dardan Rexhepi är mycket bra inomhus, Pawel Cibicki visade också en hel del, Simon Thern visade att spelsinne och god teknik kan kompensera bristade Skånecuperfarenhet från Värnamouppväxten, Pontus Jansson drev på och blev bättre och bättre efterhand. Mot kompisarna i Bunkeflo FF var han riktigt vass. Den som hade svårast att övertyga var faktiskt Erik Friberg.

Nu väntar kvartsfinal klockan 19.15 på fredag (4/1). Då spelas även en eventuell semifinal (20.00).

Motståndare i kvarten blir vinnaren i morgondagens åttondel mellan segrarna i grupp 13 och 14. I grupp 13 spelar Torns IF, BK Flagg och IFK Malmö och i grupp 14 Åkarps IF, Husie IF och FBK Balkan. Oavsett vilket av de sex lagen det blir kommer det att vara ett betydligt vassare motstånd än något av de tre lagen Malmö FF mött hittills.

Finalen i seniorklassen avgörs på söndag den 6 januari klockan 15.20.

……………..

Agon Mehmeti och Guillermo Molins satt på läktaren och följde sina före detta lagkompisar i MFF. Det var riktigt roligt att se. Skånecupen håller sitt grepp om de gamla MFF:arna.

……………..

Coachade MFF-laget gjorde Kenneth Folkesson och Roland Johansson. I 10-0-segern var det bara Johansson eftersom Folkessons LB07-tjejer då tränade i Kombihallen.

Roland Johansson har haft minst ett lag i finalpasset alla år utom två sedan 1991 och han har varit med om att vinna över 20 Skånecupguld med Malmö FF. Plus ett som spelare i IFK Malmö, men det är preskriberat nu. Det gjorde han som 14-åring.

 

 

 

Barbershopvarning på matchstället

Det fanns en hel del som drunknade i eftersnacket om domaren Lerjéus insats i MFF:s match mot IFK Norrköping.

Tånkte passa på att ta upp ett par av de sakerna här och nu

Först och främst det nya match-stället, den nydesignade rödvit-randiga tredjedressen.

Jag twittrade alldeles före och under matchen att jag tyckte att den såg för jäklig ut och att den påminde om något en innebandydomare kunde haft på sig. Den uppfattningen står jag fast vid.

Kan därför inte låta bli att citera ett SMS jag fick under matchen från en mångårig supporterprofil:

”Men snälla rara.´Ge dom varsin halmhatt så har vi världens största barbershopkvartett! När till och med jag tycker kläder är fula, då är det illa!!”

Man kan lugnt säga att dressen delat åsikterna. Antingen verkar man hata eller älska den.

Bland dem jag följer på twitter och de reaktioner jag fått där och på andra ställen känns det som en klar majoritet är mot. Det snackas om pyjamasvarning, priser till dem som lyckas hitta klubbmärket bland alla de små ränderna och så vidare.

Samtidigt finns det många som hyllar dräkten. Oftast är det folk som inte är MFF:are. Och det kanske är där knuten ligger. Tröjan är snygg, men inte på MFF och den passar inte alls in i klubbens historia.

Många såg matchen och dräkterna. Ni som inte gjorde det eller behöver en uppfräshning av minnet kan titta här.

Vad tycks? Är det barbershop? Efter att ha läst SMS:et kan i alla fall inte jag frigöra mig från den hemska kopplingen, Frånsett Ebbe Jularbo-dragspel och joddling är det dessutom förmodligen den värsta sortens musik jag kan tänka sig. Och halmhatt passar inte ens på Björn Ranelid.

En annan sak som försvann är att jag tror att det är väldigt nära spel från start för Jasmin Sudic nu. Han kunde mycket väl ha varit med i elvan redan mot IFK Norrköping. Han känner sig redo och mannen han ska ”peta”, det vill säga försvarstränaren Daniel Andersson var inne på att göra just det draget. Till slut kom den samlade tränarstaben fram till att vänta lite till.

Men jag blir bara mer och mer övertygad om att Sudic gör comebackmatchen från start redan före EM-uppehållet.

Han är redo, Daniel Andersson ska så snart som möjligt koncentrera sig fullt ut på tränarrollen och det känns som om bästa möjligheten kommer i veckan mot antingen Mjällby AIF borta på torsdag eller Åtvidabergs FF hemma på söndag.

Mitt tips: söndag, men jag garderar med torsdag.

Glöm heller inte att Daniel Andersson har varit och är en fantastisk tillgång för Malmö FF. Men det är Pontus Jansson och Sudic som är framtidens backpar med Filip Helander som backup.

Det finns dessutom en speldetalj som blir bättre om man plockar in Sudic (eller Helander). Ni som läser här ganska ofta vet att jag tjatat länge om att MFF är uselt på offensiva hörnor, inkast långt upp på motståndarens planhalva och inläggsfrisparkar. Där blir man direkt mycket vassare med Sudic och Jansson!

MFF-klackens insats i Norrköping kom också bort i hanteringen. Där ska jag bara citera Norrköpings tidningar. Där skrev man: ”När 2-1 kom andades alla i Parken ut, frånsett den mäktiga bortaklacken!”  Fint beröm.

Med detta sagt ska jag återgå till Michael Lerjéus och förklara lite varför Malmö FF helst inte vill se honom som domare.

Det finns nämligen en historik med usla insatser av Lerjéus just i MFF-matcher.

Förra året lyckades han i två bortamatcher missa tre grova påhopp. Mot Syrianska fick först Daniel Andersson ett slag i ansiktet av Peter Ijeh och sedan blev Agon Mehmeti sparkad i huvudet av en Syrianskaspelare. Inget hände. Mot Gais var det Daniel Larsson som i full fart sprang fram mot ett friläge när han fick en spark i huvudet och gick  i däck. Lerjéus reagerade inte den gången heller. Nu var det alltså dags igen.

På lite lägre nivå har man ofta fingertoppskänsla nog att se till att vissa lag och vissa domare kan undvika varandra. Det borde gå i allsvenskan också.

Ibland går det helt enkelt snett i ett förhållande. Det behöver inte vara den ena partens fel. Båda kan vara skyldiga. Malmö FF och Michael Lerjéus passar helt enkelt inte ihop…

 

Skämskudden är undanstoppad

Nu kan Malmö FF definitivt plocka undan skämskudden. Och dom som trodde att laget inte skulle kunna ta poäng i Europa league kan ta på sig en spetsig hatt och springa in och ställa sig i hörnet. 0-0 mot AZ Alkmaar var ett resultat med mersmak. I 75 minuter var MFF det bästa laget. Sedan tog orken slut och sista tio fick man springa på tandköttet.
De som sa att matchen saknade betydelse hade givetvis fel. En poäng är väldigt mycket bättre än noll och de cirka 700 000 kronorna som ramlade in i Malmö FF-kassan i och med poängen är heller inte fel att ha. De kan till exempel räcka till att bredda truppen med en av de unga testarna Emil Krafth eller Filip Tronét. De är fortfarande i hög grad aktuella.

Men det som framförallt gladde med poängen och spelet var att Malmö FF med eftertryck visade att det där med att man lär sig värdefulla saker för varje match man spelar på den här nivån inte bara är snack.
Rikard Norling påpekade efter matchen att spelarna nu gör allting lite snabbare, att man blivit bättre på att värdera och inte sätta motståndarna i numerära överlägen och att felprocenten i passningsspelet blivit väsentligt bättre. Något som syntes redan i den förra matchen borta mot Metalist i Charkiv.
Jag vill gärna lägga till att de enkla, ibland övermodiga, misstagen blivit färre. Det första allvarliga kom egentligen i den 43 minuter när Ricardinho gjorde en dum dribbling alldeles uppe vid Alkmaars straffområde, När den misslyckades ställde AZ snabbt om. Metalist hade troligen gjort mål på den kontringen.

För det hör till saken att Metalist Charkiv är ett mycket bättre lag än AZ Alkmaar. Ur svensk landslagssynvinkel är det naturligtvis glädjande att Rasmus Elm tokdominerar och att allt ska gå genom honom. Men i ett riktigt bra lag ska man ha fler sådana spelare.
Och den holländska ligan är övervärderad!
I takt med att Malmö FF lär sig mer och mer är det egentligen bara en sak som fattas för att man – och konkurrenter som HIF och andra allsvenska topplag  – ska kunna hävda sig mot många fler lag i Europa league. Pengar! Vägen till att dra in de kulorna är huvudsakligen bättre tv-avtal.
Dels måste det in mer pengar i totala tal, dels måste de bästa lagen få betydligt mer av kakan. Det går inte att fördela så lika mellan alla klubbarna i allsvenskan och superettan som man nu gör om målet är att hävda sig i Europa.
Om tv-avtalet varit av danskt snitt hade MFF haft lika mycket i budget att röra sig med som till exempel Austria Wien. Ett snäpp till och man närmar sig AZ Alkmaar, som faktiskt leder den holländska ligan. Det är INTE skatterna som är avgörande, det är fördelningspolitiken och tv!
Agon Mehmeti, Yago Fernandez och Dusan Melicharek avtackades! Alla tre har gjort stora insatser för MFF – särskilt Agon. Ålen lämnar som Bosman, men stannar ändå i MFF-fansens hjärtan.

Pontus kan bli en man för EM

Första matchen i det supertäta programmet avklarad. Seger över BK Häcken, avancemang förbi IFK Göteborg i tabellen, upp lika med Gais med en match mindre spelad och häng på Häcken. Synd bara att det var tredjeplatsen MFF skulle ha!
Men tre poäng är alltid bra, Agon Mehmeti – som behövde det så innerligt – fick göra ett vackert mål och MFF kunde vinna trots många nya spelare i startelvan. För det kommer att vara nödvändigt den närmaste tiden.
Först är det 38 timmar till nästa match mot Djurgården. Rekordkort! Efter det drygt två dagar till nästa och sedan hela tre dagar till matchen som i det här läget känns som den i särklass viktigaste; hemmamatchen mot Metalist Charkiv. Det är den absolut sista chansen att hänga med i striden om de två tätplatserna i gruppen som bäddar för vidare spel i Europa league.

En längre tid har MFF, och många andra, inte minst jag, hävdat att förbundets beslut att laget ska spela så många matcher på kort tid är idiotiskt. Så är det givetvis. I modern tid har det aldrig hänt förr att ett lag fått spela tre matcher på fem dagar i allsvenskan. Historiskt har det bara inträffat fyra gånger, samtliga tillfällen 1951, för 60 år sedan.
Låt det aldrig hända igen, eller låt det åtminstone ta lika lång tid. Nu har MFF i alla fall vunnit match ett i kedjan, Skulle man lyckas vinna även de resterande kommer väl förbundet att ta det som ett bevis på att klubben gnällt i onödan. I så fall fortsätter de att resonera korkat. För kritiken har varit berättigad. Om Malmö FF tar tolv poäng på de här fyra matcherna är det snarare en av årets stora prestationer i svensk fotboll.

Frågade för resten Daniel Andersson efter matchen om han vill spela redan på lördag. Han sa ja direkt. Samma besked gav Agon Mehmeti. Frågade sedan Rikard Norling om de verkligen får lova att göra det.
Han log sitt mest illmariga leende och sa att det är just det beskedet han vill att hans spelare ska ge en journalist som frågar. När de sagt precis det han vill höra är det han som tar ut dem, eller inte tar ut dem.
I det här fallet snarare inte.
Yagos skada, som tvingade Pontus Jansson att hoppa in redan i den 16 minuten, var dock ett rejält streck i räkningen. Pontus skulle ha spelat mot Djurgården. Nu är det tveksamt om han verkligen kommer att göra det. Att han pallar trycket tvivlar jag däremot inte ett ögonblick på. För tillfället är han den i MFF-laget som lyser på ett närmast självklart vis. Under de 75 minuter han spelade mot Häcken var han planens kung!
Jag gillar inte för tidiga haussningar. Men om, jag betonar OM, han utvecklas i samma takt som han gjort hittills är Pontus en man för EM-truppen.
Kul också att en av de två som mest behövde göra mål fick näta. Agon Mehmeti har letat efter sitt självförtroende. Nu har han nog hittat det. Spelare två som behöver näta är givetvis Dardan Rexhepi. Nu blev det frustration och rött kort istället.

Alex och Wilton på topp

Det blir ett helt nytt anfallspar när Malmö FF snart möter IFK Norrköping.

Daniel Larssons flickvän Louise fick värkar – ännu har inget hänt, men han följde inte med till Norrköping.

Agon Mehmeti är sjuk. Han fick smärtor lågt nere i magen och var enligt Per Ågren till och med på akuten. Men han har frisknat till och sitter på bänken.

Dardan Rexhepi är som bekant avstängd.

Därmed blir det entré från start för Alex Nilsson. Han kanske hade varit med ändå. Alex har varit het på veckans träningar.

Anfallskompisen blir Wilton Figueiredo, som flyttas upp från mittfältet.

Alex och Wilton med andra ord.

Jag tror att det blir succé. Det känns i magen.

Per Ågren bedyrade för resten att Agons bänkplats inte har med försäljningen till Palermo att göra.

– Nej, han skulle ha startat.

 

MFF på väg att vända det negativa

På tisdag möter Malmö FF Helsingborgs IF i ett glödhett derby på ett utsålt Swedbank stadion.
Skit i det! Nu.

För först väntar BK Häcken i en match som är mycket viktigare än den kan synas vara.

Än finns det många topplag i årets allsvenska, men snart delar sig serien och då gäller det att vara med på rätt sida.

Dessutom är det snart dags att avfärda allt tjat om att MFF lider så svårt av situationen att ha en tränare som är på väg till FC Köpenhamn och ingen ersättare klar.

Vi är alla skyldiga i spekulationskarusellen och vi har haft rätt.
Givetvis har det inte varit bra för varken klubben eller truppen och alla de ansvariga påverkas fortfarande av man inte har en lösning klar.

Men det viktiga är ju att det är på väg att vändas från något entydigt negativt till något ganska positivt. Hittills har MFF klarat av svårigheterna riktigt bra och skulle segern över Örebro SK följas av ytterligare en mot Häcken kan det ge massor av styrka till laget.

Då är det läge att skifta tankarna från ”fan vad alla tjatar om att det är så svårt att hitta fokus och prestera 100 procent när vi har en tränare halvvägs över sundet och ingen ersättare” till ”Det här har varit svårt. och är det fortfarande, men vi är så bra och starka att vi klarar det också”.

Om självförtroendet i det försvarande mästarlagets trupp var starkt tidigare, hur stabilt blir det inte då när man klarat den här pressen också?
Men då ska man alltså helst piska Häcken.

Och på tal om stora problem som visat sig vara mindre än man trodde och snart är på väg att försvinna. Johan Dahlin kommer närmare och närmare en comeback i målet för varje dag.

Men det som kändes akut för någon månad sedan har nu bytts ut i en trygg förvissning om att Malmö FF i Dusan Melicharek har en backup som mer än väl håller måttet.

När Johan Dahlins skadeuppehåll började skrev jag att Dusan Melicharek redan under tiden i Mjällby visat att han kan vara en riktigt vass målvakt och att Malmö FF i enstaka matcher knappast skulle bli lidande av skiftet.

Svårigheten var snarare att i en lång sekvens av matcher skulle det bli en försvagning någonstans i tidslinjen. Det är en sak att vara bra i sju av tio matcher, en helt annan att undvika svackor.
Nu har vi facit och det är inte Dusan Melichareks prestationsmässiga bergsbestigningar jag är mest imponerad av, det är hans förmåga att inte trilla ner i några dalar.

Per Ågren har varit tydlig med att Dusan Melicharek spelar under utvärdering. Kontraktet går ut efter årets säsong och insatserna avgör om man ska erbjuda en förlängning.
Min åsikt är i alla fall klar. Ta fram papperen. Det är inte bara Johan Dahlin som är bättre än Jonas Sandqvist. Dusan Melicharek är det också.

Tog ett kort snack med Agon Mehmeti efter torsdagsträningen. Det kan ni läsa här.

Visste ni för resten att hans bror Nezir Mehmeti gjort comeback? I IFK Malmö. Nezir är inte målskytt utan målvakt och i onsdags höll han nollan när IFK Malmö slog Hittarp med 3-0 i DM.

Allt är inte svart för IFK Malmö-tränaren och MFF-materialaren Kenneth Folkesson i ”di gule”.

Sena segrar är extra sköna

Jag vet att jag tjatat om det förr, men kan inte låta bli.

Det finns få, om ens några, segrar som är så sköna som 1-0-vinster med ett sent mål. Ju senare desto bättre.

När det dessutom är så snyggt som Jimmy Durmaz kanon och det kommer på en fredagskväll är det värt en whisky eller ett par.

Det är dessutom så här en försvarade mästare och ett topplag vinner. Flyt förtjänar man och bra lag får medgång, inte minst i slutminuterna när tröttheten sätter in.

HIF har redan vunnit två matcher med 1-0 i år. Nu var det MFF:s tur.

Ödmjukhet – samt hårt jobb – är nödvändigt. Men det har det här laget. Och lite klassisk Malmöitisk kaxighet ska alltid tillåtas att ibland få titta upp.

MFF har redan satt ner foten i årets allsvenska.

Nio poäng på tre matcher är vasst, särskilt om man jämför med matcherna mot samma motstånd ifjor. Då gav de fyra poäng (kryss hemma mot Halmstad och förlust borta mot Djurgården). Räknar man på det viset är MFF alltså bättre än förra året.

Det känns fortfarande som om man är det även som lag.

För även om:

Segern var knapp och målet kom sent.

Djurgården gjorde en fenomenal kämpainsats i den andra halvleken (hoppas ni la märke till hur oerhört mycket bättre Djurgården var på att döda effekten av en utvisning än Halmstad).

Malmö FF aldrig kom upp riktigt i standard.

Så var segern förtjänt.

Malmö FF skapade betydligt fler skarpa målchanser än Djurgården både före och efter utvisningen.

Agon Mehmeti hade ett riktigt vackert stolpskott plus ytterligare ett bra skott där Wilton Figueiredo fick ett ännu bättre läge på returen. Guillermo Molins frispark direkt efter utvisningen var en mycket tuff uppgift för en ouppvärmd målvakt, Jiloan Hamads friläge borde ha resulterat och Jimmy Durmaz målskott är det ju svårt att inte räkna in som en bra chans.

Av den digniteten hade Djurgården bara en chans. Men på den kan Malmö FF tacka Dusan Melicharek för att det inte blev förlust. Jag tror inte att MFF hade rest sig från 0-1 i det läget.

Dusan klarade elddopet alldeles utmärkt. Det var matchens kanske viktigaste besked.

Guillermo Molins visade att det var rätt att låta honom spela. Jiloan Hamad var bra och Jimmy Durmaz avgjorde. Jag har skrivit ett par gånger nu att Malmö FF har allsvenskans tre bästa yttermittfältare och trodde att åtminstone någon skulle protestera. Hittills har ingen gjort det, och jag förstår dem.

Indirekt har trion dessutom gjort laget MFF ytterligare en stor tjänst – genom att putta in Jeffrey Aubynn i mitten.

Agon Mehmeti var på nytt Malmö FF:s bäste anfallare. Daniel Larsson hade en dag då han med bara lite grann bättre bolltouch knappast kunde ha undvikit att göra mål, assist eller båda delarna. Men det är saker man ibland får ta för att betydligt oftare dra nytta av hans uppenbara fördelar.

Tur för resten att resen Daniel Andersson finns nere i försvaret. För om MFF som lag övertygat i inledningen av årets allsvenska har Yago Fernandez inte gjort det. Han måste snart upp ett par snäpp. Minst…

Nä nu ska jag hälla upp en Ardbeg.

Men innan dess ska jag tipsa om något med bara perifert MFF-intresse. När jag gjorde förhands till division 1-fotbollen pratade jag bland annat med förre MFF-spelaren Guri Baqaj, som nu är tillbaka i LB07 efter en utflykt i italienska Albinoleffe och Halmstads BK. Till skillnad från många andra tillhör han inte skaran av spelare som hyllar Pep. Läs här.

Utvisningen hjälpte bara

Utvisningen hjälpte till. Men den avgjorde inte. I alla fall inte ensam.

Minst lika viktigt var att Malmö FF hittade passningstempot man saknade i den första halvleken, och slutade tappa boll i fel lägen, att Guillermo ”Gische” Molins kom in samt att Agon Mehmeti gjorde en mycket stark insats.
Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad är två riktigt duktiga spelare. Men Gische har ytterligare en dimension. Och när Durmaz inte hade någon av sina bättre dagar var det ett gjutet byte – som lyckades. Just nu känns det som att Guillermo Molins ska starta i nästa match.
Mehmeti tog, som Rolle Nilsson uttyckte det efter matchen, klivet från supersub till starter ifjor. Nu har han utvecklats ett steg till.

Mot HBK gjorde han massor med nytta. När mästarspelet saknades i den första halvleken var det den numera välväxte Ålen som skapade chanser i Malmö FF. Han hade en snygg bicykleta, skarvade fram Daniel Larsson till ett friläge och var hela tiden farlig.

 Efter paus, när lagkamraterna också vaknade till i det offensiva spelet, satte han det superviktiga 1-1-målet och fortsatte att briljera. I mitt tycke var Agon – i konkurrens med Ricardinho – MFF:s bäste spelare.
Utvisningen hjälpte dock till att förlösa mästarspelet och den var solklar. Pep Clotet Ruiz tyckte inte att det var rött kort och många i Halmstadlägret delade hans uppfattning.

Men domaren Stefan Johannessons beslut var hur rätt som helst. Jimmy Durmaz och José Zamora hamnade i ett låst läge på marken. Då slog Zamora en knuten näve rakt i Durmaz bröst. Bara det räckte för utvisning.

Att han sedan även rullade runt och filmade och försökte lura i domaren och alla andra att han själv också fått ett slag gjorde det ännu värre.
Färgen på Johannessons röda kort liknade mest de grisrosa tröjorna IFK Göteborg visade upp sig i i helgen, men i själva verket var det lika illrött som den skjorta jag råkade få på mig när jag knallade iväg till Swedbank stadion.
Pep blev hyllad med banderoll av MFF-klacken före avspark. Om min gamla skolspanska – och tro mig, jag har glömt i stort sett allt av det lilla jag en gång lärde – inte lurar mig stod det: välkommen tillbaka Pep, och tack för senast.
Snyggt gjort. Och förtjänt.

Blev för övrigt intervjuad i Radio Halland inför matchen och tippade 2-1 till MFF.
Där hade jag fel… Hade inte riktigt räknat med jokern Miljan Mutavdzic.
MFF fick i alla fall stopp på sviten med fyra raka hemmamatcher mot Halmstads BK utan seger.
Ifjor blev det kryss, samma utfall blev det 2009 och både 2008 och 2007 vann Halmstads BK.
I den första halvleken såg det ut som om Pep lyft Halmstad, i alla fall spelmässigt. Men det tillhör alltså bilden att HBK brukar nå bra resultat i Malmö. Därför var årets resultat faktiskt ett kliv bakåt.

Det gick bra för MFF även i superettan.

Utlånade Omid Nazari gjorde mål för Ängelholms FF. Kul.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.