Svanbergs sköna besked till MFF

En match närmare titeln – och en stark insats av MFF.
MFF visade dessutom i 1-0-segern över Östersunds FK att:

…Laget klarar att prestera mot tufft motstånd i viktiga matcher.

…Truppen och flexibiliteten håller för skador, sjukdomar och allmänt strul

Individuellt var det viktigaste beskedet att Mattias Svanberg gick in och gjorde en efter förutsättningarna klockren och mycket stark insats på det centrala mittfältet. Han spelade där länge och ofta under ungdomsåren i MFF. Då var han ofta briljant, ibland överlägsen. Men hade det också stundtals lite för enkelt.

Nu gick han, utan förberedelser och utan att ha spelat där på länge, och presterade mot ett mycket svårare motstånd än det han oftast glänste mot under ungdomsåren. Jag gillar inte att dra slutsatser av en match och man måste fortfarande göra alla garderingar som kan göras. Men. Det kan faktiskt vara så att central mittfältare fortfarande är hans bästa position. Och då blir plötsligt Malmö FF:s läge att vara utan backup för Fouad Bachirou och Oscar Lewicki radikalt mycket bättre.

Backupen finns i truppen. Och det kan till och med vara så att Bachirou och åtskilliga av de andra spelarna gav Svanberg så mycket stöd att det hade funkat med Sören Rieks eller Arnor Traustason där inne i mitten också.

Efter det här kan vi dock definitivt glömma Bonke Innocent och inse att vi får vänta ett tag till på Samuel Adrian. Det fanns en fundering på om MFF skulle sätta in Innocent mot slutet efter 1-0-målet för att säkra. Men man valde Franz Brorsson länge bak. Innocent ser alltså inte ut att vara något annat än ett sistaalternativ där heller.

MFF skulle egentligen spelat 5-3-2 eller 3-5-2. Det föll bort när Egzon Binaku blev sjuk uppe på plats i Östersund och det är där jag tycker att beviset kom på att MFF trots långt under 20 etablerade utespelare i truppen klarar av skador och sjukdomar. Andreas Vindheim är borta flera månader, Oscar Lewicki klarade inte testet som kunde gett klartecken för spel och när Egzon Binaku blev sjuk var plötsligt samtliga tillgängliga ytterbackar på planen. Då tänkte Magnus Pehrsson om, fixade till en startuppställning som taktiskt mer påminde om hur det tidigare sett ut under säsongen och under matchen parerade MFF alla Graham Potters taktiska förändringar. Det var ett styrkebesked även från MFF-tränaren och i C More-intervjun efteråt var han riktigt vass och bra (om man nu ska väga in sånt också? – och det rycker jag att man ska).

Ett par påpekanden:

Glöm inte Alexender Jeremejeffs assist till målet och kloka spel.

Carlos Strandberg hade ingen bra dag, men han jobbar alltid och är tung att möta.

Johan Dahlin fortsätter att spela felfritt.

En ny nolla bakåt. De börjar bli rätt många nu.

Markus Rosenbergs inhopp fick stor betydelse. Är inte säker på att MFF klarat att hålla undan utan honom.

För Östersunds FK var bra och skapade fler klara chanser än MFF. Ken Semas ribbträff vid frisparken var närmast. Där hade MFF tur. Fast i själva spelet tror jag inte att jag sett något lag – Arsenal inkluderat – som haft så god koll på den ständigt farlige Sema. Det krävdes ett hårt kollektivt jobb och MFF tog det. Lite underlättar det dock att han nio av tio gånger går till vänster om den han utmanar.

Den MFF inte fick koll på var Saman Ghoddos, som var matchens store spelare. Fast långskotten var snyggare än farliga. Johan Dahlin tar sådana 99 gånger av 100.

Och det finns fortfarande en sak som stoppar Saman Ghoddos från att ta det där sista klivet och bli en internationell storspelare. I klartext så är han för dålig på att göra mål. Så ofta som han tar avslut borde han göra många fler än det faktiskt blir.

Överhuvudtaget är det ett problem för Östersunds FK. På den här nivån finns det ingen utpräglad målskytt i truppen. Mot MFF – i alla fall i den här matchen – räckte inte Dino Islamovic till och de övriga i offensiven är mycket bra spelare, men rätt begränsade målskyttar. Den som kommer närmast är Jamie Hopcutt. Fast han har nog haft för mycket skadebesvär för att vara mer än en inhoppare. Är heller inte säker på att Potter vill “förstöra” sitt spel med att göra de anpassningar som krävs för att värva in en riktig striker.

Johan Dahlin gör det svåra enkelt

Från att ha varit tre matcher från målet är MFF nu två matcher från det.

Så kan man enklast summera 1-0-segern mot IFK Göteborg. För det är jakten på cup-titeln som gäller och på Malmö IP avfärdades det hittills tuffaste motståndet i årets tävlingsmatcher.

IFK Göteborg håller på att bygga ett nytt och bättre lag. Poya Asbaghi är långt ifrån klar, men det här var ett rejält snäpp uppåt från Dalkurd, Gefle IF och Brommapojkarna. Prestigekampen som alltid är inbyggd i en match mellan MFF och IFK Göteborg och revanschviljan elva raka tävlingsmatcher utan vinst mot MFF fött hos Blåvitt bidrog också till att höja nivån på kampen.

Men MFF löste det och har nu åtta segrar och fyra oavgjorda på det senaste dussinet matcher mot IFK Göteborg. Vinsten var dessutom förtjänt. Första 45 var MFF betydligt bättre. I den andra halvleken tappade man lite. Tempot blev lägre, sekvenserna där man höll i bollen och hade tålamodet att vänta ut läget kortare och kreativiteten blev sämre. Fast det var fortfarande MFF som kom till fler och bättre avslutslägen och Magnus Pehrsson – och den övriga ledarstaben – fick hantera tre byten som samtliga blev påtvingade honom på grund av skadekänningar.

Utan tvekan var det försvarsmässigt MFF imponerade mest. Nu blev det mer kamp än spel för Markus Rosenberg och Alexander Jeremejeff.

Bäst och farligast var Arnor Traustasons hörnor. En av dem gav mål, två till kunde gjort det. Eikrem-klass, om inte bättre! De var hårda och precisa som Eikrems, men även i rätt höjd. Eikrems hade en tendens att bli för höga. Traustasons hörnor kändes som perfekt material att jobba med för folket i boxen. Om Traustason kan nå Eikrem-nivån på frisparkarna och i spelet-assisten också återstår att se. I själva spelet är han i alla fall rörligare, snabbare och lättare att få in i ett system. Men ändå inte given i laget. Det säger en del.

Försvarsmässigt hade MFF ett suveränt block i mittbackarna Lasse Nielsen och Rasmus Bengtsson och målvakten Johan Dahlin. Tycker faktiskt att Johan Dahlin trots att han inte precis varit överhopad med arbete är den starkaste kandidaten till säsongens hittills bästa och jämnaste MFF-spelare. Han har inte gjort en enda miss och ger stabiliteten ett ansikte. Titta bara på hur ofta han gör enkla räddningar med bollen mitt i famnen för att han sett till att vara på exakt rätt ställe. Målvaktstränaren Jonnie Fedel jobbar stenhårt med just det; att mimimera sprattelgubberäddningarna och istället se till att hans adepter hela tiden har rätt position. Det enkla är det bästa. Då är det ett högt betyg att Johan Dahlin i varje match i år fått allt att se just så enkelt ut.

Insatsen mot IFK Göteborg visade också att nu är alla nyförvärven med i diskussionen om startplatserna. Den ende som inte startade var Eric Larsson. Arnor Traustason gick in och visade att han kan konkurrera med Mattias Svanberg och Egzon Binakus insats satte press på Behrang Safari.

Till sist. Om man kritiserar spelare ska man för trovärdighetens skull inte glömma bort att påpeka när de gör något bra.

Jag och många andra har gång på gång påpekat att Bonke Innocent inte levt upp till förväntningarna. På höstens träningar och U21-matcher var han direkt svag. Träningarna i år har heller inte gett mycket hopp, 90-minutersmatcherna mot FC Roskilde och FC Nordsjälland var inte godkända även om Roskilde var ett litet kliv framåt och Nordsjälland ett litet till. Det var fortfarade inte bra nog. Tydligare tecken än att man när Oscar Lewicki blev skadad idag valde att byta in Eric Larsson går heller inte att få.

Just därför måste det påpekas hur överraskande det som hände de sista två ordinarie och fem tilläggsminuterna faktiskt var. När Andreas Vindheim också blev skadad fick Bonke chansen och han presterade ett riktigt bra inhopp! Han ville ha boll och sökte upp fria ytor, han vann boll och visade ett självförtroende som jag inte fattar var han hämtat mitt i all kritiken. Om han fortsätter så här kan han om inte annat bli en bra spelare att sätta in när det gäller att stänga matcher mot starka motståndare.

Ett väl utfört arbete av MFF

Alla som säger att cupspel alltid bjuder på dramatik kan inte ha följt MFF under våren.

MFF ska slå Dalkurd, Gefle IF och Brommapojkarna ganska enkelt och gjorde just det. En totalt överlägsen vinst borta i Gävle och två stabila hemma mot de två allsvenska nykomlingarna. Ett väl utfört arbete!

Skönt också att se att förhandspratet om att man inte för ett ögonblick skulle snegla mot att oavgort räckte för avancemang inte var tomt prat. BP gick för tre poäng och satsade offensivt, MFF gick ännu mer för tre poäng, satsade ännu mer framåt och borde egentligen dödat allt redan den första kvarten då en i 90 minuter bra match egentligen var som allra bäst.

Dramatiken stod IFK Göteborg för. Både i avgörandet i gruppen – minst sagt – och i lottningen när det stod klart att det blir Sveriges två i särklass mest meriterade fotbollslag som redan i kvartsfinalen gör upp om vem som först ska åka ur cupen. MFF-IFK Göteborg är alltid ett hett möte. Helgens match är inget undantag.

Det är i alla fall ingen tvekan om vilket av lagen som imponerat mest hittills under säsongen.

Mot Brommapojkarna fanns det dessutom – precis som mot Dalkurd och Gefle – ett par riktigt stora individuella glädjeämnen i MFF:

Andreas Vindheim följde upp insatsen senast med en ny stark match. Inte bara för hans perfekta inlägg till Alexander Jeremejeffs 1-0 och ett nästan lika vasst till Carlos Strandbergs 2-0 utan minst lika mycket för att han i 90 minuter klarade att löpa fram och tillbaka på kanten och göra det bra! Eric Larsson kommer att få kämpa för en startplats.

Mattias Svanberg var – nästan – ännu bättre och bäst av allt är att han nu faktiskt bevisar att han blir bättre av att få mer speltid. Han har länge varit den allra största talangen i truppen, men fick både 2016 och 2017 ungefär den speltiden han förtjänade. Varken mer eller mindre .Nu ska han vara mogen att ta steget fullt ut, tillhöra startelvan och visa i praktiken att han kan få den utvecklingen alla i teorin redan tagit för given. Och då får ett annat mycket starkt nyförvärv, Arnor Traustason, kämpa för en startplats.

Markus Rosenberg hamnade på bänken och Alexander Jeremejeff och Carlos Strandberg levererade igen. Carlos hade två rejäla felpass och Alexander ett par konstiga avslut, men det var petitesser i jämförelse med allt det övriga. Att Malmö FF bara har tre anfallare i truppen borde vara en nackdel, men är det inte längre eftersom Jeremejeff, Strandberg och Rosenberg är en alldeles för bra trio för att behöva någon backup. Och konkurrenssituationen fixar de alldeles utmärkt på egen hand. Alla kommer att få spela och alla kommer att göra det bra. Fast på Malmö IP:s gamla, dåliga och alldeles för snabba konstgräs tror jag Rosenberg börjar på bänken mot IFK Göteborg också.

Men det finns en spelare till som måste lyftas fram.

Efter 3-1 är det lätt att glömma Johan Dahlin. Han gjorde en löjligt stark räddning den enda gången det behövdes och i 90 minuter plus tillägg kom det inte ett enda misstag från honom. Igen! För så har det sett ut varje match han spelat i år.

MFF-seger räcker för hemmaplansfördel

Oavgjort räcker för MFF för att säkra gruppsegern och avancemanget i söndagens match mot Brommapojkarna. Men eftersom fyra av de åtta grupperna slutspelades redan på lördagen går det att slå fast att en poäng knappast kommer att räcka för att bli en av de fyra bästa gruppvinnarna och få fördelen att spela hemma i kvartsfinalen.

Däremot gör en seger det!

Det här är facit för de redan klara gruppvinnarna:

Djurgårdens IF, 9 poäng, målskilnad 8-0.

Östersunds FK, 9 poäng, målskillnad 8-0.

BK Häcken, 7 poäng, målskillnad 7-1.

Örebro SK, 5 poäng, målskillnad 6-3.

MFF har efter två omgångar 6 poäng och målskillnaden 4-0. Oavgjort räcker givetvis inte för att passera Djurgården och Östersund, men heller inte för att bli bättre än Häcken. Sex plusmål slår fyra alla dagar i veckan.

Därmed lever MFF farligt.

I de återstående grupperna är läget det här:

Grupp 2: Avslutas med en direkt final mellan AIK och Halmstads BK. Hemmalaget AIK har 6 poäng och 4-2, HBK har 4 och 6-1. Vinner AIK når man 9 poäng med minst tre plusmål. Vid kryss avancerar man också, men med 7 poäng och plus 2 (sämre än MFF vid oavgjort). HBK:s enda chans att gå vidare är att vinna. I så fall når man 7 poäng med minst sex plusmål, vilket är bättre än Mamö FF kan nå vid kryss mot BP. Om MFF ska hamna före den här gruppvinnaren vid oavgjort mot BP måste det alltså bli oavgjort i avslutningsmatchen mellan AIK och HBK. Det resultatet vet MFF när matchen på Malmö IP ska starta eftersom grupp 2-matcherna har avspark klockan 15.00

Grupp 7: Ett getingbo där alla lagen fortfarande har chans att vinna. IFK Göteborg har 4 poäng med 2-1 i målskillnad, Varbergs BoIS 3 med 2-2. Östers IF 2 med 2-2 och IK Sirius 1 med 2-3. Öster avslutar hemma mot Varberg och Sirius hemma mot IFK Göteborg. Det enda laget som kan nå 7 poäng vid gruppseger är IFK Göteborg, men det krävs en storseger för att ha en liten chans att bli en av de fyra bästa gruppvinnarna.

Grupp 8: Här står det mellan GAIS, IF Elfsborg och Hammarby IF. Hammarby och GAIS har 4 poäng, Hammarby med målskillnaden 6-4 och GAIS med 6-5. Elfsborg har 3 poäng och 6-3. Elfsborg och Hammarby möts i Borås och GAIS ska jaga seger och mnga mål mot jumbon Vasalunds IF i Göteborg. Elfsborg kan högst nå 6 poäng, GAIS och Hammarby kan komma upp i 7, men får båda svårt att utmana i målskillnadsjakten.

Eftersom MFF efter lördagens matcher redan har tre lag före sig vid oavgjort mot BP räcker det dock med att det blir en vinnare i matchen mellan AIK och HBK för att man ska missa en topp 4-plats och få spela kvartsfinal på bortaplan.

Om MFF vinner mot Brommapojkarna är laget dock garanterat hemmaspel!

Det blev man när Häcken och GIF Sundsvall spelade 1-1 och båda lagen brände sina chanser att nå 9 poäng.

Lagen som kan nå maxpoäng, 9 är nu nämligen bara två:

Malmö FF, nuvarande facit, 6 poäng och 4-0

AIK, nuvarande facit: 6 poäng och 4-2.

I snacket efter dagens träning var dessutom Magnus Pehrsson jättenoga med att påpeka att MFF inför matchen inte ens sneglar mot oavgjort.

– Spelar man i MFF och har ett annat mål än att vinna alla matcher har man fel mindset. Vi har kommit långt i MFF med att tänka seger istället för att undvika förlust. Som människor är det lätt att tänka att man ska låta bli att förlora, men i MFF tänker vi att vara modiga och alltid satsa på seger. Det kan i enstaka fall leda till att vi åker på några smällar, men i längden kommer vi att tjäna på det, betonade han.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.