Berättigad besvikelse trots MFF-poängen

Efter oavgjort på Ullevi inför långt över 30 000 åskådare:
Stående ovationer och sedan en behärskad glädje hos hemmaåskådarna.
Djupa suckar och besvikelse hos MFF-publiken, över att det bara blev 1-1, både den på plats och i tv-sofforna.
Så ser det ut numera.
Och för MFF:s del är det precis som det ska vara. Kraven ska vara höga och prestationen betydligt bättre än den var idag. Första 10-15 minuterna var direkt usla och att 0-1 dröjde till den 16:e minuten var ren tur. IFK Göteborg kunde och borde tagit ledningen med 2-0.
Jag tror faktiskt att ett av skälen till att Blåvitt var så mycket hetare och starkare i inledningen var bristen på tävlingsmatcher. Fem månader utan att det bränt till på allvar blev alldeles för mycket. Två läger och åtta träningsmatcher kunde inte kompensera.

Det har tjatats mycket om det här redan, och flera i MFF tycker säkert att det ältats för mycket, men det tog 20 minuter in på tävlingssäsongen innan Malmö FF vaknade!

Tycker också att det i åtminstone två fall var på de etablerade och rutinerade spelarna det märktes mest. Tvärtemot vad det borde vara faktiskt. Men Markus Rosenberg och framförallt Behrang Safari var bleka. Och de fortsatte att vara det när resten av laget lyfte sig. Franz Brorsson startade till exempel extremt illa, men var väldigt mycket bättre och säkrare de sista 60 minuterna.
Står dessutom fast vid att det var fel att starta med Tobias Sana och Magnus Wolff Eikrem på kanterna. Ifjor syntes det tydligt att Jo Inge Bergets löpstyrka och fysik är viktig för MFF. För att inte tala om förmågan att vinna boll. Säga vad man vill om Eikrem och Sana, men bollvinnare är de inte och just mot IFK Göteborg är fysiken viktig. Berget skulle spelat om han varit frisk. Om balansen i laget ska bli rätt i en match präglad av kamp tycker jag att man ska försöka spela utan honom på ett sätt att det märks mindre att han inte är med.

Bevisen på att försäsong och tävling är olika saker fanns även i hur det teoretiska i laguttagningen blev i praktiken. Sett efter prestationerna på träning och match de senaste veckorna var det rätt att starta med Tobias Sana. Ute på planen på Ullevi syntes det rätt snabbt att det var fel. Mattias Svanberg hade varit ett starkare alternativ mot IFK Göteborg.

Men visst fanns det glädjeämnen. Oscar Lewicki fortsatte att visa att säsongen 2017 är något helt annat än 2016. Han var en stor del i lyftet när MFF började dominera från minut 20. Tyvärr kunde man inte i full utsträckning ta med den dominansen in i andra halvlek. MFF var fortfarande lite bättre, men skapade inga chanser och mot slutet blev det jämnt igen. Någonstans måste också frågan ställas om det var en slump att MFF skapade betydligt fler farliga lägen med Magnus Wolff Eikrem på planen än efter det att han stigit av?

Sebastian Eriksson fick spela extremt bra försvar för att hålla koll på Eikrem. Hade han klarat det i en halvlek till?

Bäst i MFF?
Oscar Lewicki och Pawel Cibicki. Målet var ju också ett Lewicki-Cibicki-samarbete.
Tycker också att Alexander Jeremejeffs inhopp var helt okej. Jag förstår dessutom tanken med att få in honom däruppe och få ut en het Pawel Cibicki mot IFK Göteborgs Scott Jamieson. Det var faktiskt nära att lyckas flera gånger.

Till sist en tanke till de 100-tal supportrar från båda lagen som satte sig på tåget från Stockholmsområdet bara för att fastna i SJ:s förseningsträsk. Några kom fram i tid till den andra – och sämre – halvleken. Några hoppade i förtvivlan av i Eskilstuna.

Det måste också sägas att Ullevi tyvärr är en relik. Visst är det kul med 32 000 åskådare. Men avstånden, löparbanorna, bristen på akustik och allt annat förlegat och passerat gör anläggningen till något som inte har med modern fotboll och supporterkultur att göra. Rätt mycket var sämre förr och Ullevi är ett bevis på det.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.