MFF 2016 – topparna och dalarna

Gott nytt år!
Men innan det är dags att skicka året 2016 till arkivet vill jag gärna göra en liten summering av hur det såg ut för Malmö FF.
Här är det bästa och sämsta med MFF-säsongen:

Topparna

Nummer 1: SM-guldet
Ett SM-guld räcker givetvis för att göra det till en gyllene säsong. Det här var dessutom ett speciellt guld eftersom det var SM-guld nummer 19.

Därmed står det 19-18 till MFF i kampen mot den ende seriöse utmanaren om titeln Sveriges bästa klubb, IFK Göteborg. MFF är nu mesta mästarna, mesta cupvinnarna och etta i maratontabellen. Att MFF förutom att ta flest poäng även gjorde flest mål och släppte in minst (delat med AIK) och trots stora skadeproblem säkrade guldet med två matcher kvar att spela gjorde bara prestationen större.

Nummer 2: Segern i Falkenberg
En match som kommer att bli klassisk. MFF-supportrarna invaderade Falkenberg, skapade stor stämning både före, under och – långt – efter matchen. Innan guldet var säkrat och planen förvandlades till ett enda stort himmelsblått glädjehav bjöds det dessutom på årets bästa matchinledning toppat av Mattias Svanbergs suveräna mål och Andreas Vindheims nästan lika vassa förarbete. Falkenbergs FF var uselt, men MFF gjorde en strålande offensiv insats. Kanske fick vi också se en liten föraning om framtiden med Mattias Svanberg och Andreas Vindheim från start på kanterna och Jo Inge Berget i anfallet. Plus Erdal Rakip på mitten och Franz Brorsson i backlinjen?

Nummer 3: Norrmännen
Magnus Wolff Eikrem vann poängligan i Allsvenskan på nytt rekord (15, fem före tvåan). Utan skadebekymmer mot slutet hade det blivit fler. Eikrem är ett assist-geni. Än viktigare var Jo Inge Berget, som alltid springer mest och ibland även bäst. Han är stark, ettrig och nyttig för laget. Snart kommer han att göra fler mål också. Gärna som anfallare. Någonstans har jag även en ryggmärgskänsla av att den tredje norrmannen, Andreas Vindheim har kapacitet att nå samma nivå som Eikrem och Berget om han bara får vara skadefri. Jag både tror och hoppas att vi får se alla tre i MFF även 2017.

Nummer 4: Rosenberg och AC
Markus Rosenberg är på väg att bli en ikon i MFF-historien. Att han fick dundra in de två sista målen i Allsvenskan för MFF 2016 (2-0 och 3-0 mot Hammarby) var så härligt rättvist. Framförallt med tanke på att det var hans sätt att jobba och underordna sig för laget som bäddade för Vidar Örn Kjartanssons målsuccé. Sedan tog Mackan huvudrollen igen, men fick på grund av skadeproblem sitta på läkaren och se guldet säkras. Därför var det extra skönt att se Allsvenskans bäste anfallare få sätta den slutpunkten på året.

AC då? Jo, hans insats på mitten var suverän och för mig var succé-dansken både Allsvenskans bästa nyförvärv 2016 och den bäste mittfältaren.

Nummer 5: Publikrekordet
17 841 åskådare blev snittet 2016. Det var det högsta sedan flytten till Swedbank stadion 2009 och ett bevis på att haussen håller i sig. Just nu ligger säsongskortsförsäljningen inför 2017 på rekordhöga siffror. MFF engagerar och fortsätter att göra det! Och nu väntar ett år med Europa-spel igen.

Dalarna

Nummer 1: Cupfinalförlusten
Så nära en första cuptitel sedan 1989 och hastigt och olustigt brakade allt bara samman. Mot Häcken dessutom. På straffar. En av MFF:s bittraste förluster i modern tid. Och onödig!

Fram till Oscar Lewickis utvisning strax efter paus var MFF totalt överlägset. Lewicki får ta en del av ansvaret. Satsningen var dum och onödig. Men coachningen efter utvisningen var bedrövlig. Allt tog för lång tid, man plockade ut Markus Rosenberg istället för Vidar Örn Kjartansson och så vidare.

Nummer 2: Dalarna
En av dalarna 2016 är alltså dalarna, det vill säga de plötsliga bottennappen där MFF hamnade på en lägstanivå långt nedanför vad man kan begära av ett lag med den spelartruppen. Jönköping Södra på bortaplan på våren var en makalös uppvisning i misstag, Landskrona BoIS på hösten när cupäventyret 2016-17 tog slut nästan innan det börjat var ännu sämre Och det fanns ett par bottennapp till när alla i och kring laget presterade skamligt dåligt.

Nummer 3: Kuhn-rekryteringen
Allan Kuhn vann SM-guld. Det ska han ha cred för. Alla MFF:s tolv guldtränare i historien är värda att hyllas. Ändå var beslutet att kicka honom och ersätta med Magnus Pehrsson både förklarligt och korrekt. Förtroendet försvann, både bland spelarna och ledningen. Hans taktik försvann också – och då blev det bättre. Hans tre k:n var mest snack. Han uppnådde inte mer än en av fyra målsättningar. Cupfinalförlusten mot Häcken och debaclet mot BoIS brände två av de tre övriga och många glömmer att MFF bestämt att de unga egna talangerna ska lotsas fram. 1,5 NYA unga egna i startelvan var målet 2016, 1-2 blir det 2017. Mattias Svanberg borde spelat mycket mer, Franz Brorsson kunde gjort det och Teddy Bergqvist fick totalt 3,5 minuter. Där brast Allan Kuhn, också.

Men det var inte enbart hans fel. Han tackade ja till ett jobb han ville ha och brann för. Och lyckades med den viktigaste målsättningen. Han var helt enkelt rätt bra, men inte bra nog. Inget märkligt egentligen i en viktig ledarroll. Sådant händer i rekryteringar och med tillsvidareanställningen MFF numera tillämpar för tränarna blir det enklare att ändra. Dessutom är det organisationen kring tränaren och inte tränaren själv som ska stå för kontinuiteten i MFF. Huvudtränarna blir allt mer utbytbara och kortlivade. Åtminstone i MFF. Allt detta gör att beslutet att avsluta samarbetet egentligen är rätt odramatiskt.

Just där vill MFF gärna stanna i analysen. Jag tycker dock att det måste läggas till en sak: ansvaret för att rekryteringsprocessen slutade med en tränare man kändes sig tvungna att byta ut redan efter ett år slipper man inte undan..

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.