”Det här vill jag se 2017”

Kraven på MFF är höga. 2016 gav ett nytt SM-guld vilket gjorde att det blev en bra säsong. Men inte tillräckligt bra för att Allan Kuhn skulle få nytt förtroende.
Men det är historia nu för mesta mästarna. Nytt år föder nya mål, förhoppningar och krav.

Det här är vad jag vill se under 2017.
Att MFF kan och ska vara med i kampen om ett nytt guld behöver knappast sägas. Det är själva grundbulten i verksamheten. Allsvenskan är prio ett och förstaplatsen har varit det naturliga målet ända sedan Eric Persson myntade det bevingade uttrycket ”guld tar man, silver får man”.
Fråga en MFF-supporter hur många SM-guld klubben har eller om antalet seriesegrar i Allsvenskan eller cupguld. Väldigt få svarar fel. Fråga istället om antalet silver, stora silver och brons. Ingen kan. Räknar man sånt också?
Nytt guld alltså, givetvis…

Men vad ska man mer hoppas på av MFF 2017?
Här är ett urval av det jag vill se:

…Ett lyckat Europaspel. 19 juni lottas kvalet till Champions League. Då börjar ett äventyr som helst ska sluta i åtminstone Europa League-spel vintern 2018. Svårt? Ja. möjligt? Givetvis. Två gånger har MFF via fantastiska kval- och Play off-insatser kvalat in till Champions League bara för att mötas av en stjärnsmäll i lottningen. Klarar man det en gång till nu – och det måste vara målet – kan jag inte tänka mig att det blir samma oflyt i lotten en gång till. I jämförelse med Paris SG, Real Madrid och Sjakhtar Donetsk framstår till exempel den grupp som FC Köpenhamn i år knep en tredjeplats i som rena Kindergarten.

…En flexibilitet i spelet. 4-4-2 sitter i väggarna, i MFF och rätt stora delar av svensk fotboll. Inget fel i det och jag köper att det är grunden i MFF även den kommande säsongen. Men mest av allt vill jag se ett MFF som kan skifta och överraska. Som kan spela med tre- eller fembackslinje, med yttrar som går inåt eller med renodlat ytterspel, med 4-5-1 eller 4-4-1-1 som alternativ till 4-4-2 och så vidare. Det behövs i Europa, men även i Allsvenskan. 4-4-2 är inte alltid så lyckat mot lag som spelar med tre man centralt på mitten. Jag skulle även vilja se en större flexibilitet i användandet av spelarmaterialet. Till exempel kan det vara en stor skillnad om man sätter Jo Inge Berget eller Tobias Sana på kanten och ibland ska man kanske inte göra ett sådant val enbart utifrån form utan även väga in vilket lag MFF möter. För tio år sedan var ett permanent 4-4-2 och så få förändringar i laget som överhuvudtaget möjligt ett sätt att vinna titlar. Det är det inte 2017. Då krävs det mer av ett lag som satsar på Europa. Det gamla receptet är för lag som har sämre trupper.

…En ännu större satsning på de unga spelarna. MFF hade ett mål 2016 att en eller två unga egna spelare skulle ta en fast plats i startelvan. Det misslyckades Allan Kuhn med trots att han hade Mattias Svanberg, Franz Brorsson och Teddy Bergqvist att satsa på. Målet står fast under 2017 – det poängterades nyligen på medlemsmötet – och det är upp till Magnus Pehrsson att våga! För det är vad det handlar om. När MFF sätter igång träningen den 10 januari är många spelare iväg på landslagsuppdrag. Då ska Samuel Adrian, Pavle Vagic, Adrian Edqvist, Hugo Andersson och Anton Kralj från U19 vara med och träna. Dennis Hadzikadunic är redan uppflyttad som lärling. Minst en av de fem bör bli det under vintern. MFF producerar talanger. Det måste finnas plats till dem också.

…Bättre träningar. Dåliga planer har följt MFF de senaste säsongerna. Därför är den nya stora sammanhängande träningsytan med hybridgräs som till hösten ska ersätta plan 5 och 6 på Stadionområdet det viktigaste som händer utanför tävlingsmatcherna 2017. Hybridgräs är framtiden och allt måste fungera, från byggstart till det första passet! Bättre underlag och det nya medicinska teamet Jesper Robertsson och Alexander Nilsson ska ge ett mindre skadedrabbat MFF nästa säsong. Kan man dessutom dra ner på antalet varningar ser det ännu bättre ut. De har varit 15-20 för många två säsonger i rad nu.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.