Adu för bra för att inte spela i MFF

Före genrepet mot HJK Helsingfors var frågan hur mycket matchen var värd med tanke på att MFF saknade ett dussin spelare på grund av landslagsuppdrag, skador och sjukdomar? Efter den var frågan snarare hur mycket genrepet var värt med tanke på att MFF var så förkrossande överlägset?

Rätt mycket är fortfarande mitt svar.

4-0 kunde varit det dubbla. Jag tror till och med att MFF hade vunnit större om det finska mästarlaget inte hade fått en spelare utvisad i slutet av den första halvleken. Nu blev den andra lite förstörd, som matcher med spel elva mot tio ofta blir. Dessutom blev det ett bytesfyrverkeri som gjorde att matchen sista 20 mest pyste iväg mot slutsignalen.

[ad_dropper zone_id=”16″]

Men när jag pratade med Markus Rosenberg en bit efter matchen trodde han att det mer var MFF:s styrka än HJK:s svaghet som gav 3-0 och total dominans första 45.

Och egentligen är det logiskt. Jag pratade med HJK också och fick reda på att de saknade 5-6 man av samma skäl som MFF. Hälften så många som MFF alltså. Men de led säkert mer av det!

Kan ett lag – som MFF – ställa upp med en stomme med spelare som Rasmus Bengtsson, Enock Kofi Adu, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem, Markus Rosenberg och Guillermo Molins räcker det långt även om det saknas folk. Målvaktspositionen nämner jag inte för i just den här matchen hade den ingen betydelse. HJK Helsingfors skapade en enda farlig målchans. Den kom i minut 77.

Tyckte också att matchen gav många positiva individuella svar för MFF. Vi tar dem i tur och ordning:

1.) Markus Rosenberg.

Han var på nytt så närmast löjligt bra som han ibland kan vara. Flera nivåer över det han visat på konstgräset under försäsongen. HJK hade inget medel att stoppa honom. På försäsongen lider han mycket mer av den konsekventa träningen och i början också spelet på plast. Omställningen blir enklare när säsongen är igång och då kan han spela bra på båda underlagen. Nu fick vi en första försmak på att det blir en ny kanonsäsong 2016.

2.) Enock Kofi Adu.

Dags att lägga ner snacket om att han inte vill vara i MFF. Han är kvar och spelar han som mot HJK ska de ansvariga stå upp och jubla. Han är underbart trygg med bollen, extremt passningssäker med ett tillslag och flyter hela tiden runt på ytor där han både gör det svårt för motståndarna och är spelbar för medspelarna. Han är för bra för att inte spela i MFF!

Samspelet och förståelsen mellan AC, Adu, Rosenberg och Molins kommer naturligt som det gör med fyra så bra spelare. Mitt centrala mittfält mot IFK Norrköping är Enock Kofi Adu och Anders Christiansen. Nu tror jag inte att det blir så. Oscar Lewicki är svår att peta. Men att konkurrensen på det centrala mittfältet är så granithård som den är nu är en styrka för MFF. Och spelar Lewicki lika bra i MFF som i landslaget ska han inte petas. Men det har han inte gjort under försäsongen.

3.) Guiillermo Molins.

Han är inte tillbaka i full form än. Men nu glimtar han till och visar mycket mer än han gjorde förra året, som vid det suveräna förspelet till 3-0. Sakta, men säkert orkar han dessutom mer och mer. Ifjor var frågan om han skulle bli en stor spelare igen? Nu är frågan när han ska bli det? Med truppen MFF har är det heller ingen brådska.

Jag vet att många är oroliga för kontraktssituationen. Jag tror faktiskt inte att man ska vara det. Sättet att lotsa honom tillbaka liknar för mig mer en medveten plan än ett test.

Kollektivt gav HJK-krossen också bra besked. MFF klarar av att spela som Allan Kuhn vill och det inkluderar de unga spelarna som klappar på dörren och strömmade in mot slutet av de 90 minuterna. Bäst var etablerade Mattias Svanberg och vänsterbacken Anton Kralj.

Det här var andra gången MFF vänskapsspelade mot HJK Helsingfors de senaste åren.

20 november 2014 gjorde man det innan hemmamatchen mot Juventus i Champions League. Då utklassade MFF ett trött och rätt kasst finskt lag med 4-0 på Malmö stadion.

Nu spelades matchen på Swedbank stadion och som genrep inför den allsvenska starten. Det var i princip den enda skillnaden. HJK var lika trött och kasst den här gången. Och det blev alltså 4-0 igen.

Malmö FF var bra, det står jag fast vid. Men man kanske ska leta efter ett annat och mer inspirerat motstånd att vara det mot nästa gång?

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.