Sviten sprack för MFF

AIK gjorde det bra. Malmö FF gjorde inte det tillräckligt bra. Svårare än så behöver man egentligen inbte göra analysen efter 0-0 i hemmapremiären på Swedbank stadion.

På lång sikt behöver det inte betyda någonting för MFF:s planer på att försvara SM-guldet. Minns att det blev 2-2 i Malmö förra året och det gick ju rätt bra till slut ändå.

På kort sikt, eller snarare just idag, blev det däremot en käftsmäll.

Sviten på 599 dagar – eller 42 omgångar om ni så vill – i rad i serieledning är över. Och Gefle IF av alla lag blev laget som spräckte den!

Logiskt på sitt sätt eftersom det var just en stark och stabil försvarsinsats – a la Gefle – som bäddade för AIK:s poäng.

Malmö FF får räkna med det här. Som svenska mästare de två senaste åren och färskt Champions League-lag kommer i princip alla lag att försöka täta bakåt i första hand och gå in för att göra det så svårt och trist som möjligt för MFF.

Det är tillåtet och att AIK klarade av det berodde på att AIK var bra. Ett starkt lag som spelar på det viset är givetvis betydligt svårare att luckra upp än ett dåligt.

Men med det sagt tycker jag ändå att MFF:s insats ställde en rad frågor som det snabbt behövs svar på.

1) Hur lätt är det att ställa till det för MFF? Örebro SK klarade det och nu klarade AIK det också.

De nya spelarna ska inte bara vara vapen att öppna dåliga försvar med, de ska kunna klara av det mot ÖSK och AIK också.

Magnus Wolff Eikrem har fått massvis med berättigat beröm, av mig och många, många andra. Men han har inte klivit fram i någon av matcherna som Malmö FF hittills blivit riktigt utmanat. Hans passningsfot måste synas då också. Inte bara mot Superettanlag och GIF Sundsvall.

Att lättare kunna avfärda sämre lag är en riktigt bra kvalitet, som de senaste årens MFF-upplagor ibland saknat, men det krävs mer än så av ett spel-geni.

Än så länge tror jag att det är en slump och att Vargen och de övriga kan kliva fram hela tiden i Allsvenskan. Men frågan måste ställas.

2) Var MFF:s förbättring på fasta situationer en synvilla? En tillfällighet, eller ett permanent lyft?

MFF hade elva hörnor och ett par frisparksinlägg. De få chanserna som laget skapade kom visserligen på fasta. Men jag vill ha mer och framförallt behövs det mer!

3) Var fanns glädjen? Jag tyckte mest att MFF såg pressat och stressat ut. Ett mästarlag ska klara trycket och förväntningarna som vilar på det.

4) En hel försäsong på konstgräs, alla träningar också. Hur mycket berodde den förhållandevis svaga insatsen på det? Efter bara en riktig grästräning såg det lite ut som Bambi på is.

Bäst i MFF? Robin Olsen (lysande) och Oscar Lewicki samt Anton Tinnerholm.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.