Lyckade lån kräver hårdare nypor

Amin Nazari klar för utlåning till Fredrikstad FK (mer om det här).

Omid Nazari klar för FC Rosengård (mer om det här).

När Nazari-bröderna samma dag blir klara för olika klubbar kan det vara en bra utgångspunkt för en kort betraktelse om utlåningar.

För det första. Jag hade verkligen gillat att se både Omid och Amin i MFF-tröjan. Talangen var det aldrig något fel på, inte heller på inställningen attityden och MFF-förankringen. Omid och Amin är är dessutom personer som det är väldigt lätt att unna en framgång.

Nu blev istället Omid redan för någon säsong sedan ett exempel på en utlånad spelare som inte kom riktigt nära att kallas tillbaka till MFF.

Amin löper stor risk att bli det.

Kontraktet i MFF löper ut efter den här säsongen. Det kommer att krävas ett rejält lyft. Inte minst när det handlar om den andra utlåningsperioden (Assyriska säsongen 2013).

Jag håller tummarna och chansen finns fortfarande, men spåren förskräcker.

För sanningen är ju att MFF egentligen har ett rätt uselt facit när det gäller att låna ut spelare.

Pa Konate kom tillbaka från Östers IF och hade utvecklats och var mogen för mer speltid. Men sen…

Jag tror att det finns två stora förklaringar till att det inte gått så bra.

1) MFF har inte varit tillräckligt noga med att välja rätt klubb att låna ut spelaren till.

2) MFF har använt lånelösningen även för spelare klubben egentligen dömt ut istället för att klippa navelsträngen.

Ska en spelare ha nytta av utlåningen måste han få spela mycket, helst på rätt position och i en omgivning han trivs. Med bra träning!

Fast det hjälper inte om utlåningen bara är ett sätt att behålla kontraktet så att man kan kalla tillbaka eller sälja spelaren om han mot förmodan plötsligt blir väldigt mycket bättre. Istället för att stå för beslutet att man bedömer att chansen att han ska spela i A-laget om ett eller två år är i stort sett lika med noll.

Tobias Malm är ett bra exempel. Hans kontrakt med MFF gick ut efter 2014 års säsong och i åtskilliga sammanställningar över nyförvärv/spelarförluster kommer han säkert att stå som förlust i MFF. Trots att det känns om evigheter – läs flera år – sedan MFF bestämde sig för att han inte var en A-lagsspelare.

2011 debuterade han i Allsvenskan, nätade i en vänskapsmatch mot Milan och imponerade med en grym snabbhet. Strax efter det kunde han blivit såld och gett hyfsat med pengar. Istället hamnade han som lån i Trelleborgs FF 2012 och sedan i Landskrona BoIS och Östersunds FK. Tre år där MFF troligen redan under det första, kanske ännu tidigare, räknade bort honom.

Malmö FF måste bli bättre på att sortera.

Spelare man inte tror på ska säljas.

Spelare man är osäkra på kan lånas ut, men inte för länge.

Och spelare man verkligen tror på, där lånelösningen är ett sätt att kicka igång lyftet man väntar på, ska inte gömmas bland spelare man placerar någonstans bara för att ha dem ”ur vägen”. Det är varken rätt mot dem eller de övriga.

Av årets lån skulle jag vilja sortera in Amin Nazari och Sixten Mohlin i kategorin osäkra ovan och Alexander Blomqvist i den sista lyft-kategorin. Benjamin Fadi? Sälj.

 

 

Bättre MFF-start än på länge

Dra inte för stora växlar på försäsongsmatcher. Det är en bra regel! Tävlingsmatcher är något helt annat. Men med det i minnet måste sägas att det såg riktigt bra ut i MFF:s årsdebut.

Och även om man inte ska jämföra två olika saker som tävlings- och träningsmatcher så kan man ju jämföra inom en av mängderna.

Vann Malmö FF årets första match 2014? Nej. 2013? Nej. 2012? Nej. 2011? Nej. Men nu…

De senaste säsongerna har MFF inlett med att matcha mot internationellt motstånd, de tre senaste mot MLS-lag. Så här ser det ut:

2011: Spartak Moskva 1-2, Rapid Bukarest 0-0, FC Sportul 0-1.

2012: DC United 1-1, Columbus Crew 2-1.

2013: DC United 1-1, New York Red Bull 2-3.

2014: NE Revolution 1-1, Columbus Crew 0-1.

Nio matcher, men bara en seger (2012)!

MFF har alltså varit väldigt trögstartat.

Vilket kanske inte är så konstigt när nya spelare ska spelas in, en del av rytmen förstörs av många byten och benen är trötta efter tuff träning.

Nu blev det en enkel seger efter stundtals överlägset spel, kvarten efter paus var DC United utspelat. Trots att alla de traditionella svårigheterna med träningsmatcher fanns på plats.

Dessutom kanske mer än vanligt. Jag är till exempel övertygad om att MFF tränat mer och hårdare än på länge. Därför har MFF förutsättningarna att vinna försäsongsmatcherna av rätt skäl.

För att man är bra.

Vissa lag kan nämligen starta säsongen lysande för att spelarna är för dåligt tränade. Som MFF året man åkte ur Allsvenskan.

Så är det INTE nu.

Streamen från Florida var ungefär lika kass som Malmö FF-laget 1999. Därför ska jag inte grotta ner mig för mycket i en individuell betygsättning av spelarna.

Jag gillade i alla fall samarbetet mellan Markus Rosenberg, Magnus Wolff Eikrem och målskytten Jo Inge Berget vid 1-0. Ett mål som var konstfullt i alla sin enkelhet.

Jag älskade att se Eikrems sätt att smeka fram de fasta situationerna.

Och jag tyckte att nyförvärven överlag skötte sig från godkänt till bra. Yoshi Yotún var nästan kusligt lik Ricardinho – på alla vis.

Tyckte även om Åge Hareides sätt att byta med sju man på en gång med en halvtimme kvar.

Jag är redan rätt säker på att MFF modell 2015 är bättre än MFF 2014. Det baserar jag på allt som hänt de senaste månaderna. Årets första match sa heller inte emot den slutsatsen…

 

 

Bevara historien när Stadion rivs

Lite tid har nu gått efter det självklara beslutet att riva Malmö stadion.

De flesta har förstått att det var nödvändigt både av ekonomiska och praktiska skäl.

Stadionbyggnaden är  inte bara omodern och nedsliten, den är även för dyr att rusta upp och bevara.

Dessutom står den i vägen för planerna på att göra om och förbättra hela Stadionområdet. För alla.

Men det finns fortfarande många som har separationsångest, inte vill se verkligheten och trots allt hoppas på att ha Stadion kvar.

Så blir det inte.

Malmö stadion är dödsdömd.

Det innebär dock att det är viktigt att redan nu se till att minnet av de nära 60 åren med anläggningen kan vårdas!

Alternativen är hur många som helst:

Ett minnesmärke, gärna i form av en modell av Malmö stadion.

Statyer av några av de stora (Bo Larsson!), minnestavlor om några av de största händelserna (Europacupen 1978-79, Bubka).

En stor utställning över Stadion-åren, gärna där delar av den sedan kan bli permanent i Idrottsmuseet, plus en bok modell den som redan getts ut om Malmö Idrottsplats.

Om det går att få intresse för en sista stor match på Stadion borde en sådan också arrangeras innan anläggningen går i graven.

Ett värdigt farväl och en möjlighet att minnas är inte att begära för mycket!

Alla vi som tillbringat stora delar av våra liv på Stadionområdet har nu också ett ansvar. Vi måste vara med och bevaka att det som byggs upp för att ersätta det gamla verkligen innebär en förbättring.

 

Ett beslut som dröjt alldeles för länge

Äntligen ska anläggningen jag älskar rivas!

Jag har kollat i arkivet och det här är den sjätte krönikan eller kommentaren jag skrivit om att Malmö stadion måste rivas. Den första är över tio år gammal. Då var det mest en vision om vad som skulle hända dagen när Swedbank stadion stod färdig. Efter invigningen av den arenan 2009 växte bara övertygelsen.

Malmö stadion blev för varje dag som gick en allt mer söndervittrad och bedagad betongkoloss. Samtidigt växte avståndet mellan den praktiska nyttan av anläggningen och den höga kostnaden för att hålla den vid liv till närmast löjeväckande proportioner. Politikerna ska ha beröm för dagens beslut, men de ska också ha kritik för att det inte togs för flera år sedan.

Det ansvaret faller tungt på Ilmar Reepalu.

Han ville aldrig riva Stadion, vad jag förstått vill han det inte nu heller.

Malmö Stadion är vacker. Den har både ett arkitektoniskt och historiskt värde och när elljuset är tänt tar i alla fall jag en liten omväg bara för att sakta se den närma sig i blickfånget.

Form är viktigt.

Men byggnader byggs för ett ändamål.

Stadion saknar numera en funktion.

Utredningen gav ett entydigt besked. Ett beslut att bevara skulle omedelbart utlösa en investering på 147 miljoner bara för att åtgärda det eftersatta underhållet. Sedan hade den årliga kostnaden för att driva anläggningen ökat från 10-11 miljoner till 20.

Stadion står dessutom i vägen.

Stadionområdet kan utvecklas till ett av Europas största och bästa idrottsområden i central stadsmiljö, det kan tillföras bostäder, nya och bättre anläggningar och en fotbollshall i fullformat. Det kan ge vettiga träningsförhållanden till en Champions League-satsande klubb parallellt med att man tillgodoser behoven för alla de nästan 20 andra idrottsklubbarna som har eller vill ha verksamhet där. Men bara om man river…

Dessutom upptäckte jag nyligen en sak. Jag ljög i inledningen. Jag har slutat älska Stadion.

Funktionen är försvunnen på två sätt:

Dels används den inte. Division 2- och U21-fotboll kan man ha någon annanstans. MAI:s Boltgala var mer lobbyverksamhet än en praktisk möjlighet. Den senaste större friidrottstävlingen på Stadion var SM 2009.

Dels är den inte längre lämplig för att användas. Stadion är sliten och omodern. Vacker på utsidan, trist på insidan.

Det är minnena jag älskar och de finns kvar.

 

……………………………………………

Mer om MFF:s och MAI:s reaktioner på beslutet kan ni läsa i min artikel här.

Bilden till den valde jag för att visa just hur vacker Malmö stadion fortfarande kan vara i elljus på håll.

Men till historien hör att när jag klivet av cykeln och tagit bilden trampade jag vidare mot en riktig match på en riktig fotbollsarena (Swedbank stadion).

……………………………………………

Lite bonusinfo till sist.

Det kommer att ta minst tre år innan den politiska processen från dagens rivningsbeslut resulterat i ett färdigt förslag. Stadion rivs inte förrän man vet mer om vad man ska göra med de 50 000 kvadratmeter som frigörs.

Under tiden måste Malmö FF:s träningsförhållanden förbättras.

Klubben vill spela i Champions League även i år och nästa och nästa.

Då måste planen på Swedbank stadion förbättras.

Där är läget det samma som när Niclas Carlnén pratade gräs på medlemsmötet. Valet av leverantör är inte gjort.

Men när det gäller träningsplanerna börjar det röra på sig.

När jag pratade med fritidsdirektören Bo Sjöström, som slutar den 1 maj, öppnade han för att det går att diskutera att riva upp asfalten och träden mellan plan 5 och 6 och lägga en större och bättre träningsyta.

– Vi har fått ett brev i frågan från MFF-ordföranden Håkan Jeppsson och sedan har vi diskuterat utifrån det. Jag har bett MFF att formalisera kraven och återkomma. Ska vi göra något konkret kan vi inte utgå från ett brev.

 

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.