Här har Norge rätt

Förra året kom MFF närmare än på länge med förlust i semifinalen.

I år är det meningen att laget ska nå ända fram och låta tränaren Åge Hareide tillbringa Norges nationaldag den 17 maj med att spela final i Svenska cupen istället för att fira med familjen hemma i Norge.

Det gör han så gärna.

I Sverige börjar cupen bli viktig.

I Norge har den alltid varit det.

Så i just det fallet är det ingen tvekan om att det är i Norge man fattar bäst. Efter lördagens träning frågade jag Åge Hareide om han trodde att det var skillnad på honom och en svensk tränare i inställningen till Svenska cupen.

Det trodde han inte.

Inte när cupen är ett sätt att säkra deltagande i Europaspelet och därmed förbättra klubbens ekonomi och inte när det står en titel på spel. Han trodde därför att alla de topptippade lagen i grupperna skulle gå vidare. För att alla satsade.

Hoppas att han har rätt.

Cupens status har höjts. Upplägget har vässats. Men det är fortfarande alldeles för lätt för både klubbarna och supportrarna att acceptera en förlust i Svenska cupen.

Jag tycker heller inte om sättet att beskriva en cupskräll i Sverige.

Om ett storlag åker ur FA-cupen i England heter det att det är en härlig skräll och underdogens prestation lyfts fram som ett bevis på hur mycket cupen betyder. Sensationen lyfter turneringen. När ett litet lag skrällt i Sverige har det istället mest tjatats om att det är ett bevis på att de större lagen inte tar cupen på allvar.

Därför tror jag att Åge Hareide har både rätt och fel när han säger att det inte är någon större skillnad på honom och andra svenska tränare i attityden till cupen. De övriga börjar nu tycka att den är lika viktig som han hela tiden har gjort.

Men i ett historiskt perspektiv har det varit alldeles för få tränare och klubbar som gett cupen den status turneringen borde ha.

Inte minst de senaste 30 åren i MFF.

14 titlar har MFF, överlägset flest. Men den senaste är från 1989.

Tyvärr är det ingen slump.

Cupen har haft för låg status i MFF.

Ta bara Tom Prahl.

Jag högaktar Prahl. Han är en klok, taktiskt driven och framgångsrik guldtränare.

Men cupen kändes mest som ett tvång.

I MFF fick han i alla fall låtsas att ta den på något som liknande allvar. i Trelleborgs FF kunde han strunta i den helt och hållet.

……………………………

Håkan Jeppsson var på plats på lördagens träning på Malmö IP.

Han började med att be om ursäkt för att han gett mig en felaktig uppgift igår när jag – här – skrev om MFF:s fenomenala bokslut.

Det är rätt att försäljningarna av Emil Forsberg och Isaac Kiese Thelin efter årsskiftet inte är medräknade 2014.

Men resultatet är ännu bättre än så.

Decemberförsäljningen av Magnus Eriksson är heller inte medtagen i det här bokslutet.

Ekonomin 2015 ser alltså redan nu oförskämt bra ut.

…………………………………..

Ser förresten att min förhandsartikel till Assyriska-matchen ännu inte är utlagd på Skånskan-webben (fråga mig inte varför).

Så vi kör den här istället:

I MFF får Lewicki spela mer offensivt

Förra gången Oscar Lewicki drog på sig den himmelsblå matchtröjan hemma i Malmö var han 16 år gammal. Nu är det dags igen när MFF tar emot Assyriska FF i Svenska cupen.

– Senaste gången var nog i en U17- eller U19-match nyss fyllda 16. Sedan har jag ju varit borta så det här är en speciell match för mig. Dels första gången tillbaka i Malmö i ett Malmölag, dels årets första tävlingsmatch.

– Det ska bli riktigt skoj, inte minst med det intresse som finns numera. Förhoppningsvis blir det fullt på Malmö IP, säger den 22-årige mittfältaren.

På träningslägret i Florida gjorde han en bra insats (mot DC United) och en mycket bra (mot Tampa Bay Rowdies).

– Det gick bra, det kändes okej i den första också, men den andra var bättre. Vi fick ett bättre passningsspel och mer rull på bollen mot Tampa, som även var ett lite sämre lag. Då blir det mer organiserat. Mot DC var det rätt mycket tjongfotboll.

Hur vill du beskriva din roll i laget?

Jag är en av två sittande mittfältare. Jag har ju så klart mina styrkor i defensiven, men kan även hänga med upp i offensiven en del. Det är ett samspel med Adu i första hand där vi får skiftas om och gå ner och hämta boll och den ene söker sig mer uppåt i planen. Men båda gillar vi att ha mycket boll.

Hur mycket skiljer det mot din roll i Häcken?

– Det är väl en lite offensivare roll i MFF. I Häcken hade jag som order att stanna i varje anfall och hålla koll på motståndarnas kontringar. Där var jag nästan ensam hemma.

– När man spelar bredvid en spelare som Adu finns det en annan frihet att gå uppåt och skifta.

Så egentligen är det på sätt och vis han som är skillnaden?

– Det kan man säga…

– Att jag har honom bredvid mig gör det lättare.

Många tar säkert för givet att ni ska slå Assyriska?

– Det går inte att ta något för givet. Assyriska är ett bra lag som säkert kommer att kämpa. Men får vi bara hål på dem med ett mål blir det säkert lättare sedan.

MFF kommer att ställa upp med följande lag:

Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Filip Helander, Yoshimar Yotún – Oscar Lewicki, Enock Kofi Adu – Tobias Sana, Magnus Wolff Eikrem, Jo Inge Berget – Markus Rosenberg.

På bänken sitter Zlatan Azanovic, Agon Mehmeti, Pawel Cibicki, Pa Konate och Erdal Rakip.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.