Halsti har flugit med örnarna

Även väntade farväl kan vara sorgliga! I minst ett halvår har MFF kalkylerat med risken att Markus Halsti skulle kunna lämna truppen. När säsongen var över förvandlades kalkylerna till en allt större visshet. Mot slutet har det egentligen bara varit frågan om ett – fåfängt – hopp bland många supportrar att han trots allt skulle ångra sig.

Men det hoppet var kallt och logiskt just fåfängt. Och egentligen finns ju ersättaren redan på plats sedan länge i form av Oscar Lewicki.

Att så många, inklusive jag, kommer att sakna den 30-årige finländaren beror på hans personlighet, sätt att spela och attityd.

Han har förkroppsligat inställningen att MFF-spelarna både vill och kan uträtta storverk.

#sämpa, som han själv gärna kallat det.

Att han de senaste åren efter flytten till mittfältet växte och visade att han även är en duktig och klok passningsspelare gjorde det säkert enklare att ta beslutet att lämna. Om han gjort det för två år sedan hade han inte alls blivit ihågkommen på samma vis.

Markus Halsti ska hyllas. Inte minst för att hans sätt att #sämpa gjorde att han nog var den spelare i MFF som konsekvent presterade närmast – eller till och med över – sitt max. Han var en gråsparv som flög bland örnar. Det skriver jag inte för att jävlas utan för att framhålla hans prestation.

I ett historiskt perspektiv har MFF haft åtskilliga fantastiska spelförande och intelligenta mittfältare som har det gemensamt att de alla varit bättre än Halsti. Ingen kommer någonsin att nå högre än Bosse Larsson. Men Halsti är heller inte i närheten av Jonas Thern, Stefan Schwarz, Robert Prytz, Anders Palmér, Jari Litmanen, Wilton Figueiredo eller ikonen som blev sportchef Daniel Andersson. Rått utryckt var Markus Halsti inte ens bäst på mitten i 2014 års MFF eftersom Enock Kofi Adu är bättre.

Varför skriver jag då det här samma dag som det blir officiellt att Halsti lämnar.

Är jag taskig? Galen? Förvirrad?

Nej, men jag försöker vara ärlig och hitta essensen i det som fått både mig och majoriteten på Swedbank stadion-läktaren att gilla Halsti.

Det handlar om att lyfta sig själv till en högre nivå samtidigt som man gör lagkamraterna bättre.

Att prestera bra saker i viktiga matcher och att vara en god representant för klubben.

Att våga spela fysiskt och tufft, ibland över gränsen. Något som annars är en bristvara i MFF.

Just där ligger Markus Halstis storhet. Han har helt enkelt varit den bästa gråsparven som flugit med örnarna sedan Anders ”Puskas” Ljungberg.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.