Väntade tapp ingen fara

Silly season är numera närmast ett permanent tillstånd i fotbollsvärlden.

Det hindrar dock inte att det nu börjar surra extra mycket i Malmö FF. Hur stor del av årets spelartrupp kommer att vara intakt när MFF ska jaga det tredje raka SM-guldet och en ny Champions League-plats 2015?

Egentligen är jag inte orolig.

MFF är förberett, pengarna på banken gör att man inte behöver nappa på första bästa bud och kontraktsläget är generellt sett gott.

Om vi tar det i tur och ordning:

Klara förluster:

Matias Concha, Ricardinho och Simon Thern.

Matias Concha fick inget nytt kontrakt. Inte så konstigt. Det var rätt beslut att chansa på att han skulle nå upp i nivå efter sin allvarliga skada. Att han sedan inte gjorde det kunde varken han själv eller MFF-ledningen veta. Glöm dock inte bort att han gjort nytta i truppen. Mest utanför laget, men ibland även i det.

Ricardinho ska självklart hyllas ordentligt för sin tid i MFF. Jag kommer att sakna honom och vet att det är få som inte delar den uppfattningen. I Allsvenskan har han varit en mycket viktig kugge och glänst på toppnivå. I Europa har det varit svårare. Rätt mycket är det ett resultat av hans spelstil som gör att han kan briljera mot sämre motstånd, men som gör honom sårbar när han möter världsklassmotstånd. Det är inte hans fel och faktiskt heller inte ett skäl att göra sig av med honom. Allsvenskan är grunden för MFF:s verksamhet och de nationella matcherna är så många fler än de internationella. Att han inte blir kvar beror på att han och MFF inte kunde komma överens om lönevillkoren och kontraktslängden. Det händer ibland. Ricardinhos – eller snarare hans agents – krav var för höga. Om mina uppgifter stämmer gjorde Malmö FF rätt som inte gick högre.

Simon Thern tycker jag går för tidigt. Särskilt sedan han fått hösten förstörd på grund av skada. Men jag förstår honom. I Malmö FF har han hela tiden haft potentialen att slå igenom stort, utan att göra det. Om det är frustrerande för oss som sitter på läktaren kan man ju förstå hur det känns för honom själv. Simon har tekniken, drivet med bollen, passningsspelet och lite till för att ta en fast plats i laget. Ändå har tiden i MFF mest känts som en väntan på att han skulle göra det. Och risken fanns att han inte skulle klara det 2015 heller. Vem ska han slå ut i ett mittfält med Guillermo Molins, Oscar Lewicki, Enock Kofi Adu och Emil Forsberg? Det behövs konkurrens och backup, men jag förstår att Simon Thern är rätt trött på att hela tiden ha den rollen.

Nästan klara förluster:

Markus Halsti.

Jo, jag vet att han formellt bestämmer sig först i helgen, men MFF har räknat med att han försvinner och jag tror inte att man griper sånt i luften. Markus har varit på glid ett tag och det är dessutom de signaler MFF har fått. Ändrar han sig är det en glad överraskning. Inte minst för att han personifierat sämpa-glöden i Malmö FF och klarat det mesta. Dessutom hade han fått chansen att motbevisa mig på två punkter: a) jag tror inte att han slagit ut någon i duon Enock Kofi Adu eller Oscar Lewicki, b) han är mycket starkare som mittfältare än mittback.

Magnus Eriksson.

Jo, jag vet att det inte är klart. Men nu är det inte bara rök utan eld utan flammorna börjar synas där borta i Kina. Efter suveräna säsonger i MFF som bland annat gett en allsvensk poängkungatitel är han värd chansen att säkra sin ekonomiska framtid. Ligan i Kina känns som en återvändsgränd, men ligger där en kruka med guld i slutet av gränden kan det ju kännas lockande att gå in i den. Dessutom är jag en elak typ även här. Magnus Eriksson är en kanonspelare, men slår han ut Markus Rosenberg och Isaac Kiese Thelin på topp eller Guillermo Molins på kanten? Det kan ju faktiskt vara så att han själv ställer sig den frågan när han ska säga ja eller nej till budet.

Sixten Mohlin.

Han måste lånas ut för att få utvecklingen han behöver. Det är väl numera både Sixten, MFF-ledningen och vi som tittar på överens om. Återstår att hitta rätt klubb och flytta upp unge Marko Johansson som lärling och tredjemålvakt. Marko har rätt ålder för att stå på vänt och matchas ordentligt i u-lagssammanhang. Jag får också en smygande känsla av att man inom MFF tror att han ska gå förbi Sixten. Det är jag långt ifrån övertygad om, men jag tror att bra spel i ett nytt lag på rätt nivå är den enda chansen att bevisa motsatsen.

Tänkbara förluster:

Mister x, y och z…

Det är här som problemet ligger.

Alla de spelarna jag nämnt hittills finns det en färdig backup för med Ricardinho som det stora undantaget.

Att det är så beror på två saker:

1) Pa Konate måste vara flyg (eller sim) färdig.

2) MFF behöver två vänsterbackar och när jag pratade med Daniel Andersson idag var han rätt tydlig.

– Vi har letat världen runt efter vänsterbackar, men hittills inte hittat några.

MFF behöver även komplettera mittbacksförrådet. Men där är jag inte orolig. Mittbackar är lättare att hitta – och/eller utbilda.

I övrigt tror jag att MFF är garderat för det mesta. Utom att förlora Markus Rosenberg eller Robin Olsen. I Rosenbergs fall tror jag inte att det finns någon risk. När det gäller Olsen är jag orolig.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.