Spelet sög – resultatet dög

När spelet ser ut som det gjorde mot Halmia brukar alla vilja såga MFF. Inte minst när man har förtvivlat svårt att besegra ett division 1-lag som givetvis normalt sett bara ska köras över.

Men så kommer vi till den där lilla detaljen som jag alltid brukar vilja plocka fram:

Resultatet! MFF vann, är vidare i Svenska cupen, har kvar chansen till en titel och de tre goda försäsongsmatcherna med start i slutet av februari är fixade. Uppdraget utfört.

Så även om prestationen sög och man kan – och ska – begära bättre spel sätter jag av princip betyget godkänt.

Fotboll är ingen skönhetstävling. I så fall hade någon gått in och kastat MFF av cat-walken.

Så såga på. Men glöm inte att resultatet gäller.

Om någon tvivlar på vikten av att spela vidare i cupen efter nyår är det dessutom bara att fråga de få allsvenska lagen som inte gjorde det senast. De fick en mycket sämre försäsong. Men viktigast är ändå att Malmö FF behåller möjligheten att ta den första cuptiteln sedan 1989.

Att Malmö FF saknade tolv spelare i truppen på grund av landslagsuppdrag, skador och sjukdomar tänker jag dock inte ta upp som en ursäkt för att spelet inte klickade.

Det var ett division 1-lag MFF mötte.

Dessutom fanns det tillräckligt många bra spelare på planen ändå.

Med avancemanet fixat går det istället att plocka fram och fokusera på ett par negativa och positiva besked från truppspelarna. Precis det MFF behöver i jobbet inför nästa säsong.

Av de som normalt sett inte spelar så ofta var det faktiskt bara en som tog chansen att övertyga. Zlatan Azinovic har sett stabbig ut i de korta inhoppen han fått, men i de två cupmatcherna han nu stått stadigt i 120 minuter har han övertygat.

Han var riktigt bra mot Elfsborg i Supercupen och han var stabil även mot Halmia.

Att två spelare fick göra A-lagsdebut var också kul. Deniz Hümmet fick längst speltid, men det var Franz Brorsson som glänste.

Hümmet var inte mogen det här steget redan nu. Brorsson var det. Han spelade klockrent och tog till och med över ledarrollen i försvaret.

Tack vare att han kom in istället för Amin Nazari kunde Malmö FF dessutom flytta upp Enock Kofi Adu på mitten. Det blev bättre på två ställen och den lilla detaljen tror jag faktiskt i hög grad bidrog till att avgöra matchen.

Till sist

Göm absolut inte det här:

Halmia var bra!

Planen var det inte.

Publiksiffran var okej. Över 1 600. Nästan 400 fler än på Musse Pigg-cupfinalen.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.