Arbetssegrarna säkrar ett guld

Nu står Lennart och knackar på dörren till MFF-kansliet. AIK har vikt ner sig med tre raka förluster och avståndet till nya tvåan Elfsborg är åtta poäng. Det ska inte gå att missa pokalen och försvaret av SM-guldet.

Det är lätt att säga att spelet inte var guldmässigt, men det är inte riktigt relevant i slutet av en säsong. Resultatet var det!

MFF tog en typisk arbetsseger.

Precis vad man ska göra i ett långlöp – som Allsvenskan faktiskt är – när det i spurten rätt ofta inte är den som klarar att öka mest som vinner utan den som tappar minst fart.

Och klarar att slå lag i form.

Halmstads BK var ett sådant. Då bröt MFF en segerlös svit och tog tre blytunga poäng som innebär att laget nu faktiskt inte behöver vinna mycket mer för att gå hela vägen.

Åge Hareide ville inte säga att det är klart. Men han konstaterade att 60 poäng räcker. 59 kan också göra det. MFF har 53 med fem omgångar och 15 poäng kvar att spela om.

Om det blir seger mot Mjällby AIF på lördag har MFF 56.

Om Elfsborg vinner alla matcher laget har kvar att spela, inklusive toppmatchen mot AIK, når Boråslaget upp i 60 poäng.

Så bra ser det ut.

Och det handlar inte om något annat än att behålla skärpan och låta bli att gå in i väggen. I så fall kommer det att sluta med ett nytt himmelsblått guldfirande och det ligger en klar poäng i att säkra seriesegern så tidigt som överhuvudtaget möjligt.

För i så fall kan man vila spelare som egentligen fått en lite för hård belastning och dessutom ska iväg på landslagsuppdrag under uppehållet. Filip Helander är ett bra exempel.

Samtidigt som MFF tar guldet utvecklas dessutom laget hela tiden.

Från att ha varit ett 4-4-2-lag är man nu moget att ibland plocka fram en fembackslinje eller ett tremannaanfall. Inte bara mellan matcherna.

Lyssnar man på Åge Hareide – och det ska man – är planen rätt klar. Lag som kan ställa om och ändra taktik och göra det även när spelet pågår kommer att ha en fördel som fotbollen utvecklas. Han vill att MFF ska bli ett av de lagen.

Då gäller det att ha flexibla spelare och olika spelartyper. Som MFF spelade i första halvleken mot HBK var Pawel Cibicki perfekt.

Glöm inte att han inte bara gjorde segermålet. Han borde gjort ett till. När Pa Konate hittade honom med ett precist inlägg borde han nickat in den bollen också!

Och i den andra halvleken var Erdal Rakip perfekt att sätta in.

Men matchens prestationer var att egentligen de här tre:

1) Enock Kofi Adus suveräna framspel till 1-0. Guldklass!

2) Att MFF inte blev övermodigt mot slutet när HBK, som slogs för livet och den senaste tiden tagit lika många poäng som MFF, tryckte på. Det är inte pinsamt att försvarsspela, det är bra och nyttigt att kunna det också!

3) Den tillresta MFF-publiken sjöng och höll hög klass i 90 minuter. Bästa klackprestationen på länge!

 

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.