Det här är den optimala elvan

Det har pratats mycket om Åge Hareides resonemang om att det finns fler ordinarie än de elva som startar just den aktuella matchen. Med all rätt för konkurrensen och spelprogrammet kräver att det ska finnas 14-16 sådana spelare. Det gör dessutom bytena till vassa vapen. Men allt detta hindrar ju inte att det lik förbannat existerar en optimal elva.

På måndagskvällen mot IFK Göteborg i Sveriges prestigemöte nummer ett matchar Malmö FF den elvan!

Det kommer inte Hareide att säga.

Men jag kan ju göra det…

Robin Olsen – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Guillermo Molins, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Markus Rosenberg.

Så ser den ut.

Att Ricardinho är tillbaka bättrar laget på båda kanterna eftersom Miiko Albornoz hamnar på rätt kant. Då får han ett lyft samtidigt som Ricardinho går in och gör det han gör bäst i Allsvenskan.

Ricardinhos återkomst blir faktiskt ett plus även utanför elvan. När han varit borta har Mahmut Özen behövts i A-laget. Den nivån håller han inte än.

Jag tror fortfarande att han kan komma dit – att döma ut honom nu hade bara varit dumt – men då måste han få chansen att ställa om från Mjällbyspelet till MFF.

U21-spel hade varit perfekt. Men med Ricardinho borta har hans backuproll i A-laget fått prioriteras. Nu är brassebacken tillbaka samtidigt som Matias Concha är borta i tre veckor.

Tar man inte den chansen att specialgnugga Özen i U21 blir jag förvånad. Han behöver det ju.

Att Guillermo Molins är tillbaka efter sin avstängning är självklart ett stort plus.

Mål de senaste sju tävlingsmatcherna han spelat säger en del, glöm heller inte att han i de 60 minuter han hann spela mot Hammarby innan han blev utvisad var planens i särklass bäste.

Hans hittills korta insats som lagkapten har varit oerhört lovande. Gische är en ledare och han har ett självförtroende och en utstrålning som bara andas vinnare. Det handlar egentligen inte ett dugg om attityd utan om en grundtrygghet där han lika lugnt som självklart utgår från att både han och laget är bra. Oavsett motstånd.

De stora årgångarna i 70- och 80-talens Malmö FF bars fram av sådana spelare.

Pontus Jansson ska givetvis också ingå i en startelva mot IFK Göteborg oavsett hur klart eller inte-klart det är att han lämnar för Torino i sommar. Förr eller senare kommer Åge Hareide till ett läge där han måste förbereda sig på Champions league-kvalet och ett sommar- och höstspel utan Pontus. Men där är man inte än.

Jag är heller inte bombsäker på att vi sett de sista turerna i Pontus Jansson-affären.

Agent Martin Dahlin och rådgivarna vill casha in.

Torino vill ha honom, men vill de betala utbildningsbidraget? (och har Dahlin berättat om det?).

Och framförallt: har Pontus själv bestämt sig till 100 procent?

Många frågor mot slutet. Men i MFF-laget finns det som sagt just nu bara självklara svar.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.