Malmö FF har gjort sitt vägval

Om inget oförutsett inträffar i sista stund kommer två saker mycket snart att hända:

1) Malmö FF kommer att presentera sin nye tränare.

2) Det blir Åge Hariede som sätter sig ner med MFF-ledningen på den redan inplanerade presskonferensen.

Därmed infriar Malmö FF målsättningen att ha slutfört jobbet med att rekrytera Rikard Norlings ersättare senast den här veckan.

Malmö FF har då också, som jag ser det, gjort ett vägval.

De som ville prioritera erfarenheten från bland annat Champions league-kval har vunnit. Det är från Åge Hariede-, Avram Grant- och Hasse Backe-spåret som slutkandidaten sållats fram.

Grant var ingen anka. Kontakten fanns. Backe var också aktuell. Enligt de uppgifter jag har frågade man honom inte bara den gången han först sa nej utan även i ett senare skede för att se om det fanns en chans att han skulle ångra sig. Och Hariede har funnits med i bilden hela tiden.

Faktiskt betydligt mer öppet än Ronny Deila som fick personifiera det andra spåret med en yngre, magkittlande tränare som mer hade sin hunger, sitt nytänk och offensiva spelfilosofi att locka med än sin internationella erfarenhet.

Alla uppgifter om att Ronny Deila var MFF:s förstaval kom från Norge och köptes rakt av nästan alla som skrev om det i Sverige. Efter ett tag skrev Deila på ett nytt kontrakt med Strömsgodset med en rejäl löneförhöjning och skrattade hela vägen till banken.

Men visst fanns det spåret också.

Dessutom lockade det mig lite extra eftersom det var svårt att inte bli kär i honom efter att ha läst in sig på vad han uträttat i Strömsgodset, eller kanske framförallt sättet han vann på.

För ända sedan MFF anställde Sören Åkeby har klubben gått all in på att skapa ett extremt offensivt tänk, en fotboll där MFF ska vara det spelförande laget, alla ska vara tekniskt drivna och passningsskickliga och där spelarna både ska våga utmana och tillåtas att ständigt göra det.

Felrekryteringen Åkeby lyckades inte. Roland Nilsson fick börja bygga om och lyckades när han fick hjälp av Pep Clotet Ruiz istället för Hans Gren. Det blev guld och det blev det även för Rikard Norling som fortsatte att förädla och dessutom släppa fram en massiv ström av unga talanger.

I Allsvenskan har det blivit succé med ett spel som charmat skjortan av folket på läktarna.

I Europa-spelet har det inte räckt hela vägen, ibland inte ens halva. Cynismen har saknats, förmågan – och kanske mest viljan – att sätta taktiken och defensiven främst i de stentuffa bortamatchena har inte funnits i tillräckligt hög grad.

Kalla mig gärna naiv, men jag skulle faktiskt vilja ha både och. Dels spelet vi numera ser som självklart för MFF, men även en plan B och en plan C.

Förmågan att ibland leka kameleont och ändra skepnad. Men – och det är viktigt! – bara de få gångerna där det behövs.

Det är där Åge Hareide måste upp till bevis. För även om MFF-styret genom att anställa honom säger att erfarenheten och då särskilt den internationella är en viktig faktor känns det surt att behöva hamna i en antingen/eller-situation. Jag står fast vid det jag skrev tidigare på bloggen. För mig är Allsvenskan prio ett. Satsar man på att alltid tillhöra toppen kommer det dessutom någon gång som bonus en framgång i Europa.

Därför vill jag inte ha ett paradigm-skifte i vardagen.

Jag älskar att se ett MFF som vågar hålla backlinjen extremt högt, som ger utrymme åt spelare att chansa för att vinna, som tycker att det är härligt att ha bollen och som hungriga vargar kastar sig över motståndaren för att återerövra den när man tappat bort den. Och som fortsätter att tycka att det är ett plus istället för minus att vinna SM-guld med ett extremt ungt lag.

Just där startar Åge Hareide i uppförsbacke eftersom många i MFF tror att han står för något annat.

Det är möjligt att han gör, eller gjort.

Skit samma, för det jag vill se av honom i MFF:s tränarkvavaj är att han ska klara att både bygga vidare på spelsättet som alltså redan är valt i vardagen och lägga till den nödvändiga dosen cynism och rå rutin när det behövs. När MFF nu valt väg måste man dessutom följa upp med de rätta nyförvärven för att prestera även i CL-kvalet.

 

 

Klart att det finns en plan…

Tiden börjar bli knapp om MFF ska hinna få fram en tränare till onsdag när allt sätter igång.

Och inte blir det lätt.

Ronny Deila tackade nej och valde att stanna i Strömsgodset. Eller om han nu planerat att göra det hela tiden och bara använde MFF-kontakten som ett sätt att trissa upp sin lön. Om sedan Åge Hareide också hoppar på något annat (Molde) eller avstår står MFF utan en färsk kandidat.

Heter det.

För jag tror att Per Nilsson och Per Ågren har rätt när de säger att det finns en reservplan.

Man sållar inte ner till en kandidat – eller två – utan att åtminstone ha en tanke på vad man ska göra om det blir ett nej.

Inte minst för att MFF jobbar med ett upplägg där den sportsliga organisationen (i det här fallet Per Nilsson, Per Ågren och Daniel Andersson) plockar fram alternativ som man sedan presenterar för styrelsen.

Alltså finns det en plan B, en plan C och säkert några fler alternativ också.

Och det är där jag skiljer mig från åtskilliga av mina journalistkollegor. För de ser ett extra problem i att en tränare skulle bli förnärmad av att vara ett andra- eller tredjehandsalternativ och tacka nej. Jag tycker precis tvärtom. Det är ju i så fall bara bra!

I min värld ska en tränare i MFF brinna för att vara en tränare i just MFF.

Strunt samma om hen blir tillfrågad först, näst först, i tredje eller fjärde hand eller halkar in på ett bananskal. Om man sätter en prestige i att tvunget vara högst eller högt upp på listan är man fel person på posten. Det är jobbet som ska locka inte hur man blir anställd!

För ett par dagar sedan frågade jag Per Nilsson om han trodde att de som var på plats skulle bli överraskade på presskonferensen.

– Det kan jag inte kommentera, det enda jag kan säga är att det kommer att bli en bra tränare, sa han.

Precis så är det ju.

Det är kvalitén som ska bedömas och senare prestationerna.

Rikard Norling var inget förstaval. Det blev guld ändå.

…………………………………………….

På onsdag sätter MFF igång träningen.

Planeringen för de första dagarna är redan gjord och har inte ett dugg med vem som blir ny tränare att göra.

Spelarna är på plats 10.30. En grupp kör tester på Swedbank stadion och/eller undersöks av läkaren Pär Herbertsson. De övriga tränar som vanligt (troligen på Malmö IP:s nya konstgräsplan). Dagarna efter fortsätter testerna i nya grupper till dess att alla har genomfört dem.

Det första gemensamma öppna officiella träningspasset var planlagt till måndagen den 13 januari, men kan bli flyttat.

– Sju spelare åker iväg med landslaget och Markus Halsti gör det med Finland just den dagen. Kanske bättre att se till att alla kan vara med, säger Per Ågren.

Den 27 januari åker MFF till Florida på träningsläger.

Hemma igen spelar man sedan en träningsmatch mot Nordsjälland i Danmark tisdagen den 18 februari. Måndagen efter, den 24 februari, klockan 15.00 är det dags för den första hemmamatchen. MFF möter Mjällby AIF på Malmö IP.

24 februari är Malmö FF:s födelsedag. Ingen slump. De senaste åren har det blivit en tradition att spela match den dagen och även ha en mindre ceremoni på bildandeplatsen.

 

 

När Eusébio blev MFF:are

Eusébio är död och Portugal har landssorg.

Inte så konstigt. Han är en av de stora genom alla tider och alla som mött honom hyllar honom dessutom som en stor människa.

Därför är det ju extra kul att han faktiskt har spelat en A-lagsmatch i Malmö FF.

Letar man riktigt noga – jag ska inte påstå att jag försökt – ska han därför också finnas med bland alla namnen på tröjan MFF tryckte upp till 100-årsjubileumet 2010 med alla namnen på spelarna som då gjort minst en en A-lagsmatch i klubben.

Matchen spelade Eusébio måndagen den 12 juli 1971 när han förstärkte MFF i en vänskapsmatch mot Moskvas stadslag. Trots att det var mitt i semesterperioden kom det 10894 åskådare till Malmö stadion och de fick se Eusébio klacka fram bollen till Curt Olsberg när han satte dit 1-0. Sedan Moskva-laget vänt till 2-1 var det dessutom den portugisiske storspelaren som kvitterade till slutresultatet 2-2.

Eusébio har alltså inte bara spelat för MFF, han har gjort mål för MFF också!

När journalisterna efter matchen frågade honom om någon av MFF-spelarna skulle ha en given plats i Benfica visade han också sin stora fotbollskunskap genom att blixtsnabbt svara:

– Bo Larsson.

MFF-laget: Freddie Forsland – Roland Andersson, Krister Kristensson, Roy Andersson, Christer Jacobsson – Lasse Granström, Curt Olsberg – Conny Andersson, Eusébio, Bo Larsson, Harry Jönsson.

Och ja, jag såg matchen…

 

 

MFF:s val känns som ett vägval

Klarar Malmö FF att få loss Ronny Deila från Strömsgodset känns det som ett glödhett, intressant och spännande val av ny tränare.

Bra mycket piggare än Åge Hareide.

Alla rapporter från Norge talar för att Deila gjort underverk med Strömsgodset.

Vinna guld med Drammen-klubben är lite grann som att göra det med BK Häcken i Sverige. Och det var ju just det Ronny Deila gjorde.

Han bröt dessutom effektivt mot stereotypen om norsk fotboll som ju rätt eller orätt – oftast rätt – förknippas med Drillo-modellen. Högt långt och hårt ska det vara i ett land som har väldigt svårt att frigöra sig från det klassiska engelska inflytandet från Tipsextratiden.

Därför är det extra spännande att Ronny Deilas sätt att bygga upp Strömsgodset och coacha laget hela vägen mot titeln istället enligt alla jag pratat med i Norge och alla artiklar jag läst om honom radikalt bryter det mönstret.

Han är bra på att fostra och vässa talanger och ge dem chansen. Han vill ha ett offensivt, passningsdrivet spel med spelare som vågar och kan utmana. Och han vill helst bygga långsiktigt.

Dessutom är han ung, hungrig och rejält sugen på att visa att han kan annat än att jobba i klubben han redan bevisat att han kan göra underverk med.

Problemet är att han har kontrakt med Strömsgodset och måste lösas. Dessutom har han precis begärt löneförhöjning i klubben och har redan en lön som är dubbelt så hög som den Rikard Norling hade i MFF.

Så Europaspel i MFF måste locka betydligt mer än Europaspel i Strömsgodset. När jag pratade med Per Nilsson i MFF och frågade honom om ekonomin var en faktor för valet mellan kandidaterna som återstår sa han dock att det inte var så.

Det kan betyda två saker:

1) MFF och Deila är redan i stort sett överens om de ekonomiska detaljerna.

2) De som slagit fast att det är Deila som är MFF:s slutgiltiga val har fel.

Bara att hoppas att ettan är rätt.

För han känns som sagt mycket mer spännande än Åge Hareide.

Det innebär dock inte att Hariede hade varit ett dåligt val. Jag tror mycket väl att han kan föra MFF till gruppspel i Champions league.

Jag tror till och med att han för just den uppgiften är mer lämpad än Deila! Men det är inte där jag tycker att den avgörande skillnaden ligger.

För mig är Allsvenskan grunden till allting. SM-guld är prio ett, varje år och alltid långt före enstaka satsningar på gruppspel i Europa.

Har man den inställningen och ständigt klarar att vara i toppen av Allsvenskan kommer dessutom förr eller senare en framgång i Europa, så de som vill ha de stora positiva effekterna ett gruppspel i Champions league ger får det på köpet.

Och för mig känns valet mellan Hareide och Deila som ett vägval. Kortsiktigt mot CL-kvalet 2014 eller långsiktigt med samma spel som nu.

………………………………..

 

Tog ett snack med MFF:s vd Per Nilsson om tränarvalet som ännu inte ligger på webben.

Passar därför på att kopiera in den här på bloggen.

Håll tillgodo:

Det börjar lukta presskonferens för MFF någon av de första dagarna nästa vecka. Processen att välja ny tränare är inne i ett avgörande skede.

– Ambitionen är att det ska vara klart senast onsdag, säger MFF:s vd Per Nilsson.

Onsdagen den 8 januari återsamlas spelarna och man kör igång med diverse tester. Måndagen den 13 är det dags för det första öppna träningspasset då supportrarna traditionellt får chansen att följa det.

Ett evenemang som brukar locka upp mot 1 000 åskådare till Kombihallen. I år blir det dock troligen på Malmö IP vars nya fina konstgräsplan ska vara redo att användas.

– Det hade varit bra att ha tränaren på plats när allt startar, men vi har även en bortre gräns vid den 27 januari då vi åker iväg till träningslägret i Florida, säger Per Nilsson.

Ryktet säger att MFF-ledningen nu är nere på bara två namn, norrmännen Ronny Deila från Strömsgodset och veteranen och Europaspel-specialisten Åge Hareide.

– Inget vi kommenterar.

Stämmer det att ni nu bara har en eller två ni pratar med?

– Några siffror går jag heller inte in på.

Är ni så långt framme i diskussionerna att det blir någon av de som är kvar i urvalet eller behövs det en backup?

– Vi räknar med att någon av de vi har kvar också är vår nye tränare.

– Sedan kan det ta lång eller kort tid. Man vet aldrig vilka detaljer det kan haka upp sig på.

Är pengarna en faktor?

– Pengarna var en faktor när vi satte upp den ursprungliga listan och sedan bestämde oss för vilka vi skulle koncentrera oss på, men i läget vi är nu är det inte längre avgörande.

Har Deila och Hareide besökt Malmö och bekantat sig med klubben?

– Vi har haft flera tränare på besök, vilka går jag inte in på.

När MFF anställde Rikard Norling valde ni en tillsvidaretjänst. Håller ni fast vid det upplägget även för näste tränare?

– Vi har presenterat det upplägget och tycker att det är bra. Därför ser vi gärna att det blir så. Men det är inget ultimativt krav.

Om ni tillsvidareanställer är det en långsiktig lösning för åtskilliga säsonger. Vad innebär det för Daniel Andersson?

– Daniel är inte med bland slutkandidaterna, så mycket kan jag säga.

– Men MFF vill se Daniel i klubben i kanske 15 år och vi vill minst av allt släppa fram honom för tidigt. Går det inte bra då riskerar vi just det långsiktiga. Om det innebär att han får vänta flera år är det något han och vi har tålamod med och han är med i processen att välja tränare, betonar Per Nilsson.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.