MFF tog lättviktartiteln

En titel är en titel och det finns alltid en stor näve prestige inkastad i kamperna mellan Malmö FF och IFK Göteborg.

Att kunna ladda om och vinna matchen trots att det fanns en lika förklarlig som tydlig trötthet i huvudena och kropparna hos MFF-spelarna var dessutom en stark prestation.

Men Supercupen är en lättviktartitel. Om ett allsvenskt guld väger som en supertanker och ett guld i Svenska cupen som en bogserbåt är Supercupen den lilla jollen som förbundet hakat på bakom de riktiga båtarna.

I år hade SvFF dessutom hackat hål i jollen genom att placera matchen på totalt fel tidpunkt.

En eller två veckor före den allsvenska starten blir den en lagom intressant och rätt kittlande aptitretare. Veckan efter säsongen är över för båda klubbarna kändes den mest som en träningsmatch pimpad med pynt från ett överskottslager.

Det är kanske priset man måste betala för att äntligen ha hittat ett upplägg för Svenska cupen som bör fungera och på sikt göra det riktigt bra.

Men det känns ändå som om det borde gå att hitta en tidpunkt sent på våren för den här titelkampen och rädda det intresse som var på väg att skapas.

Jag är dessutom rätt glad över att jag redan före matchen framförde kritiken så att det inte framstår som en efterhandskonstruktion.

Det kom lite folk. Det var väntat.

Det var stundtals en rätt avslagen match med ett mästarlag som hade besvär med att hitta den rätta tändningen. Det var också väntat.

Att IFK Göteborg inte kunde utnyttja MFF:s mentala baksmälla – vid 2-2-målet gjorde man till exempel extremt många misstag vid samma tillfälle – var kanske inte lika väntat.

Men MFF vann förtjänt och att spelarna till slut klarade att plocka fram det som behövdes för att besegra Blåvitt tyder på en rätt rejäl styrka i truppen och blev ett nytt bevis på att Malmö FF är 2013 års dominant i svensk klubbfotboll.

Och som jag skrev igår:

Supercupen är en Musse Pigg-titel. Men det är betydligt bättre att vinna den än att inte göra det.

En rätt snygg tavla fick MFF också för prestationen plus 250 000 kronor.

Det var inte MFF, eller IFK Göteborg, som arrangerade matchen utan Svenska fotbollförbundet. Tyvärr märktes det på alldeles för många sätt.

Jag är allergisk mot nationalsånger före alla matcher som inte är landskamper. Sluta med det tramset.

De stora klubbarna har blivit allt bättre på att styra upp evenemangen. I MFF har man till exempel ett proffs på den biten i Patrik Jandelin. Förbundet har det inte.

Förbundet trodde tydligen dessutom att Supercupen skulle sälja sig själv. Man tog inte ens möjligheten att rädda en del genom att locka med låga entrépriser och sälja in matchen som en extra bonus innan säsongen var slutgiltigt över.

Man var till och med så snåla att spelarna bara fick en biljett var till sina vänner och anhöriga.

…………………………………………………….

Matchen då?

Kul att Emil Forsberg fick göra två mål. Det är en bra signal till nästa säsong. Båda målen var dessutom beviset på att MFF ibland kan göra mål på helt andra sätt än man brukar. Det första kom efter en kort hörna. Det andra andades effektivitet ända från Johan Dahlins utspark till Forsbergs snygga lobb.

Guillermo Molins avgjorde igen och han börjar tycka att det är roligare och roligare när man frågar om han kan sluta spela anfallare nu? Svaret är att han ska lyssna på vad Rikard Norling säger när de snart ska ha ett personligt samtal. Jag börjar faktiskt fantisera lite om ett scenario där MFF har is nog i magen att avvakta till dess att Markus Rosenberg spelat säsongen ut i England och tjänat de otroligt stora summorna han kan kamma in de sista månaderna. Sedan plockar man hem honom till sommaren och under tiden vikarierar Gische för Mackan.

Men ärligt talat var det på Molins och Ricardinho man mest märkte att det var en match där det var svårt att tända till.

Gische presterade ett par spektakulära saker och vallade in målet via Alvbåge, men totalt sett gjorde han en rätt okoncentrerad insats. Ricardinho pendlade också i kvalitet. Att jag plockar fram just honom beror på att hans nivå de tre avslutande omgångarna i Allsvenskan var så hög att jag nästan skäms att jag inte hyllat honom tillräckligt för det. Ingen annan allsvensk spelare har i år varit bättre i någon match än Ricardinho var i alla de 3 x 90 minuterna.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.