Bäst i serien – igen

Redan tio minuter före slutet av matchen i näst sista omgången i Borås började de nästan 5 000 MFF-supportrarna sjunga den långa ramsan om hur många SM-guld klubben tagit.

Ni vet från ett hela vägen upp till 17.

Sången är imponerande, en sanning som givetvis gäller ännu mer om prestationen den hyllar.

Lägg till Europacupfinalen, världscupfinalen, de 14 cupgulden, förstaplatsen i maratontabellen, fostrandet av profiler som Bo Larsson och Zlatan Ibrahimovic plus ledargestalter som Eric Persson och det är ingen tvekan om att MFF är en dominant i svensk fotboll.

IFK Göteborg kan konkurrera meritmässigt. AIK kan tävla i storleken på det som händer i klubben utanför själva planen. Men när det gäller tyngd och tradition är MFF ändå nummer ett.

Därför var det här SM-guldet extra viktigt!

För det är färska meriter man tävlar om.

Mellan cupguldet 1989 och SM-guldet 2004 gick det 15 år utan titlar och MFF var ett av åren till och med nere och vände i superettan.

Inte bra för en klubb som pratar om lätt bäst i serien och vårdar en attityd, präglad av Eric Persson, att guld vinner man, silver får man.

Nu är man tillbaka på banan.

Årets guld var det tredje på nio år.

Så ska en triumfvagn köras!

Jag tror dessutom att den gamla gnetiga malmöitiska inställningen om vi mot dom är på väg att luckras upp. Bara ett par dagar efter 2013 års guld känns det som MFF hyllas lite mer än laget brukar i övriga Sverige.

Det är kul. Lika kul är att MFF-supportrarna faktiskt kan glädjas – i alla fall lite – åt att även 08-folket kan tycka att laget spelar bra fotboll.

Förr sket man högaktningsfullt i det.

Och visst är MFF modell 2013 lätt att gilla.

Laget spelar en tekniskt driven, passningssäker, offensivt inriktad och modig fotboll.

Truppen är extremt ung och har effektivt tagit död på en myt om att ett guldlag byggs av få och rutinerade spelare.

MFF har använt 27 spelare i årets allsvenska. Det ska inte gå. 19 av de 27 spelarna är till råga på allt födda på 90-talet. Det ska heller inte gå.

Men med Rikard Norling som tränare har ledningen haft modet att släppa fram talangerna och med en spelmodell som passat dem har framgången också kommit.

Norling har en stor del i guldet.

Sportchefen Per Ågren måste också hyllas.

Truppen är välbyggd och genomtänkt och i det allt viktigare sommarfönstret blev Malmö FF en vinnare. Tokelo Rantie försvann visserligen, men det var en ekonomiskt helt avgörande och betydelsefull pusselbit i MFF:s framtida verksamhet.

Det hade varit helt fel att säga nej.

Och MFF sålde inte guldet, man köpte det.

För de två mest betydelsefulla sakerna i guldstriden var att:

1) Jiloan Hamad blev kvar året ut.

2) Guillermo Molins kom tillbaka.

Nu försvinner Hamad. Han gör det som en färdig storspelare, en fullvärdig kapten och en ledargestalt både på och utanför planen.

Molins har effektivt tystat alla tvivlare. Han spelar på kanske 80 procent av sin fulla kapacitet, gör det på en ovan position, men är ändå bättre än när han lämnade MFF. Och då var han bra.

Han har gjort sju mål på tio matcher och i de två senaste och avgörande – mot BP och Elfsborg – har han gjort alla fyra!

Statistiskt sett har han varit bäst av samtliga spelare i årets allsvenska som gjort två mål eller fler, sett till mål per minut speltid.

Kanske ska han till och med fortsätta som anfallare? Kanske är det han som ska vara kapten nästa säsong? Just nu vet jag inte, men det tar vi då.

Glöm heller aldrig allt bra Daniel Andersson gjort för MFF. Ni har hört det förut, men nästa år är han bara tränare.

Glöm heller inte att MFF i år hade det högsta publiksnittet sedan laget flyttade in på Swedbank stadion och att klubbens supportrar håller internationell toppklass.

Glöm heller inte att trycka på MFF-ledningen så att det faktiskt redovisas något om hur långt man kommit med värdegrundsarbetet.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.