Det var MFF som var stormen!

Guillermo Molins hade helt rätt när han snackade inför matchen (se förra blogginlägget!).

Det var Malmö FF som var stormen!

Simone eller vad hon nu hette hade ingen chans när alla tvivel om att MFF skulle palla för trycket i guldstriden blåste bort.

Malmö FF tog sitt 17:e SM-guld och den 20:e seriesegern i Allsvenskan. Nästa säsong kan man om man vill – och det tycker jag att man ska – spela med två stjärnor vid klubbmärket. Två gånger tio titlar.

Den här var hur förtjänt som helst!

Modern fotboll byggs inte av träben och MFF har inga sådana. Tvärtom är det ett i full utsträckning konsekvent spelande lag. Det är dessutom ett ungt lag dominerat av 90-talister och med massvis med egenfostrade spelare i truppen.

Precis som det ska vara i Malmö FF.

I modern tid har MFF aldrig säkrat ett SM-guld på bortaplan, jag har räknat tillbaka till 1965 och från och med det datumet är samtliga SM-tecken säkrade hemma på Malmö stadion eller Swedbank stadion.

Nu bröts den trenden och MFF gjorde det på Borås Arena där man tidigare inte vunnit en enda allsvensk seger sedan anläggningen invigdes 2005.

Starkt gjort!

Men egentligen var det inte så mycket bortaplan. MFF-supportrarna hade trotsat alla stormvarningar, rest upp och väl inne på arenan dominerade de över 4 000 så totalt att det var helt otroligt.

De sjöng, hoppade och jublade så att det hördes över hela Borås.

Snacka om storm!

Och när de stormade planen gjorde de det med klass. Lite för tidigt ute backade de direkt när man vädjade att de skulle göra det. Vill man vara elak går det att säga att de fattade situationen betydligt snabbare än de utkommenderade poliserna som till slut var de enda som var i vägen för att spela de sista sekunderna.

Själva väderstormen uteblev. Det regnade givetvis, vi var ju ändå i Borås, men blåsten blev av normal vardagsklass i Malmö.

Det kom en del snack om att MFF kanske sålt guldet när Tokelo Rantie lämnade för AFC Bournemouth. Jag säger bara Guillermo Molins.

Han gjorde 1-0 med ett klassavslut, han gjorde 2-0 med ytterligare ett klassavslut och är nu uppe i sju mål. Lika många som Rantie hade när han lämnade. Dessutom har Gische haft en stor effekt även i det mentala spelet. I en tät toppstrid är det guld värt att ha en spelare som honom i truppen. Fortsätter han så här blir han snart lika vass som anfallare som han är som yttermittfältare.

När han kom tillbaka till MFF sa han att han utvecklats som spelare. Han ljög inte.

Det går heller inte att låta bli att hylla Ricardinhos insats. Han var kung på kanten mot Elfsborg och Erik Hamrén borde gråta blod över att brassen inte är svensk medborgare. Än!

Filip Helander och Pontus Jansson gjorde också riktiga kanoninsatser och förmodligen skrek, jublade och firade Pontus Jansson nästan mer än supportrarna.

Om det nu var möjligt….

………………………………………

Det bästa av allt:

Nu väntar ytterligare en guldfest.

På söndag mot Syrianska med fullsatta läktare och utdelning av Lennart Johanssons pokal.

Då förutsätter jag också, som jag tidigare lobbat för, att man tar chansen att sätta in Daniel Andersson. Han är värd den avtackningen. Många gånger om!

………………………………………….

Och Rikard Norling tränar MFF även 2014!

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.