En MFF-seger som smakade guld

Det här var en MFF-seger som smakade guld

På flera olika sätt.

För det första gav den ett fyrapoängsförsprång, plus bättre målskillnad, med bara fyra omgångar kvar att spela. Ett mycket bra utgångsläge.

Men det var även en typisk seger för ett blivande guldlag. Ni vet det där med att avgöra mot slutet i en match som verkar så låst och trög att suckarna från hemmaläktarna blir djupa som Marianergraven.

Det luktar 2010 lång väg.

Malmö FF trumlar på, med gott självförtroende och ett – förtjänat – flyt som motståndarna blir så där väldigt frustrerade på.

Många trodde att Mjällby AIF skulle bjuda upp till spel. Det gjorde de inte. Istället bjöd de upp till kamp, även en taktisk sådan. MFF trodde att de egna ytterbackarna skulle få bollen mycket. Mjällby styrde över allt till mittbackarna. Inte förrän efter paus, när MFF snackat igenom situationen och anpassat sig lite blev det bättre.

I snacket tryckte man även på att med rätt tålamod gjortde det inte ett dugg om målet kom direkt, i den 85 eller den 94 minuten. Bara det kom och till slut skulle öppningarna finnas där.

Det gjorde dom.

Länge hade MFF ett massivt bollinnehav utan att ha någon större nytta av det. Sedan kom chanserna och till slut var det någon som satte dit bollen också.

Ingen slump att det var Erik Friberg. Han var lysande mot Helsingborgs IF och följde upp den prestationen perfekt.

Heller ingen slump att Simon Kroon höll på att göra 2-0 när han elegant sprang igenom allt och alla och avslutade klockrent i stolpen. Jag tyckte att hans inhopp löste upp en hel del knutar.

Men det var mest tålamodet som gav segern.

Tålamodet och tryggheten hos en trupp som vet att laget är bra och att det numera går att vinna matcher på väldigt många olika sätt.

1-0-segrar är dessutom alltid lite extra sköna!

Tur också för Malmö FF att Pontus Jansson slapp det gula kortet han skulle fått och därmed inte blir avstängd i nästa match borta mot Häcken. Jag pratade med Pontus efter matchen och han erkände direkt att han var övertygad om att domaren Johan Hamlin var på väg att varna honom och att det nog hade varit befogat också.

Han konstaterade också att han varit trött på träningen inför matchen och även i början mot Mjällby, men att han steg för steg varvat upp och mot slutet var han verkligen med i måljakten.

Pontus är en kämpe.

Men Filip Helander var bättre!

Det finns överhuvudtaget inte att han ger upp platsen han nu tagit tillbaka.

Om det finns något vett och någon vilja att även titta i allsvenskan hos Erik Hamrén kommer Filip snart att vara landslagsspelare.

Helander är hel. Snart är han helig!

Jag gillade också att Ricardinho i en match där rätt många passningar länge gick fel bara trummade på och till slut slog den bästa och mest avgörande passningen i hela matchen. Den som öppnade för Erik Fribergs mål!

Nu återstår fyra omgångar.

Ingen hybris utan bara lugnt jobb och tålamod som idag och MFF kan boka guldfesten. Och supportrarna inta Stortorget.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.