Kalsongklipparna kunde ta en pik

De senaste dagarna har det tjatats en del om skillnaderna mellan guldkandidaterna Malmö FF och IFK Göteborg.

Triggad av Guillermo Molins uttalanden om att IFK Göteborg spelade en 10-20 år gammal, rätt primitiv fotboll dundrade IFK-målvakten John Alvbåge tillbaka med någon slags ironisk tvist.

Utan någon som helst glimt i ögat pratade han om att IFK Göteborg måste vara fullständigt chanslöst mot fantastiska MFF, som ju är Barcelona, ett av Europas bästa lag och bla, bla, bla…

Kul, tyckte kommentatorerna i C-more.

Rätt barnsligt, tycker jag.

Guillermo Molins uttalanden kom på en direkt fråga från en reporter om skillnaden mellan de två topplagen.

Han lät det inte gå ut över glädjen efter derbysegern över HIF och pratade givetvis mest om den prestationen, men att bisaken om IFK Göteborg blev huvudsak i en del media är inget att säga något om. Det är så det funkar. Lite hets i guldstriden. Och det är faktiskt både tillåtet att spela på olika sätt och ha synpunkter på spelsätten.

Gische är heller inte den som avstår från att hetsa lite grann i en guldstrid. Minns när han 2010 mitt i den intensiva höstkampen med HIF sa att han hellre såg på Simpsons än att följde HIF:s matcher på tv:n för att hålla kollen hur det gick. Det tog HIF-spelarna på precis rätt sätt. Med humor, utan att hetsa upp sig.

Jämför gärna med John Alvbåge.

Istället för att glädjas över att han med fem-sex riktigt vassa räddningar precis sett till att IFK Göteborg vunnit över Gefle IF med 3-1 kastade han sig över första bästa mick för att ironisera över Malmö FF:s fantastiska spel och att de är precis lika bra som FC Barcelona.

Om han lyssnat på vad Guillermo Molins sa hade han kanske uppfattat att jämförelsen MFF-spelaren gjorde var att FC Barcelona spelade universums bästa fotboll och att han trodde och hoppades att fotbollen var på våg åt det hållet.

Många tycker säkert att John Alvbåge var rolig.

Det får de gärna göra. Min uppfattning är att det var rätt patetiskt att han efter att han funderat i nästan ett dygn inte kunde komma på något intressantare eller mer slagkraftigt.

Vi har tjatat rätt mycket om goa gubbar från förr som klippte kalsonger i Blåvitt. Så var det, men de kunde i alla fall ta en pik, med jämnmod utan att hetsa upp sig.

Skit samma. Skillnaden i spelstil finns. Vi får se vilken som segrar de återstående omgångarna. Det ska i alla fall bli kul.

Lite i skymundan av allt prat om MFF:s kreativitet, teknik, possessionspel, passningstempo och så vidare har dessutom hamnat att laget egentligen har ett par helt andra unika egenskaper.

När Johan Hammar hoppade in mot HIF blev han den 27 spelaren MFF använde i årets allsvenska. Så ska det inte gå att vinna en serie.

Lägg till att 19 av de 27 är födda på 90-talet, att 14 har spelat ungdomsfotboll i de egna leden och att nästan alla årets unga och många debutanter gjort det.

Om det kan ni läsa mycket mer i min artikel här.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.