Om det nu var en så bra idé…

Allt är Stefan Andreassons fel.

Ja kanske inte digerdöden, men det var i alla fall Elfsborgs klubbdirektör Stefan Andreasson som drev igenom beslutet att årets svenska övergångsfönster skulle stänga redan den 11 augusti.

Därför får nu alla som följer ett lag i Allsvenskan sitta och svettas eftersom klubbarna de kommande veckorna kan förlora spelare utan att ha en möjlighet att ersätta dem.

Fönstren i Belgien, Schweiz, Skottland, Polen, Ukraina och Grekland stänger till exempel den 31 augusti. England, Italien, Spanien, Tyskland, Holland, Frankrike och Danmark stänger lite senare, den 2 september och i länder som Ryssland, Turkiet och Portugal är det öppet ytterligare ett tag.

Jag kan förstå Elfsborgs argument att man vill att Champions league-laget ska kunna förstärka redan innan det börjar. Jag kan också förstå att ett par andra klubbar köpte det och att åtskilliga Superettan-klubbar inte brydde sig.

Förstå, inte acceptera.

Men vad jag absolut inte kan förstå är varför Elfsborg, om man nu tyckte att det var en så förbaskat bra idé och möjlighet, inte använde sig av den.

När midnatt den 11 augusti tickat fram på klockan hade Elfsborg släppt två spelare i David Elm och Per Frick och gjort klart med Mikkel Beckmann.

Elm och Frick kunde man ha släppt ändå och anfallaren Beckmann, som senast spelade i Apoel Larnaca på Cypern, var kontraktslös.

Just nu sitter alltså sportchefer över hela landet och svettas för att Elfsborg ville ha möjligheten att göra klart med nya spelare redan från den 15 juli och sedan värvade en Bosmanspelare den 8 augusti. Tre dagar före fönstret stängde.

Det tycker i alla fall inte jag är okej.

Elfsborg har sluppit alldeles för billigt undan.

……………………………………………….

MFF spelar B-slutspel i U21-serien.

Idag inledde man med att 2-0-besegra Falkenbergs FF på bortaplan med ett mycket ungt lag. Det enda undantaget var Mathias Concha. Pa Konate och Erdal Rakip gjorde målen.

Rapporter från Falkenberg säger att Erdal Rakip imponerade med klokt spel och att Robin Olsen var stabil i målet.

17-årige Flamur Tafilaj fick starta på vänsterkanten och innan han byttes ut i den 60:e minuten höll han på att göra ett riktigt kanonmål. Ett skott mot bortre krysset var bara centimetrar från att gå in.

 

Muskler både på och utanför

Söndagen den 11 augusti blev en dag då MFF visade musklerna både på och utanför planen.

Först genom att plocka hem Guillermo ”Gische” Molins på ett treårskontrakt och sedan genom att besegra toppkonkurrenten AIK med 1-0 och gå upp i delad serieledning.

Att ta hem Gische var ett nytt bra bevis på att sportchefen Per Ågren trots sitt lugna, närmast lite försynta sätt kan bita ifrån sig riktigt vasst på Silly season-marknaden.

Plocka hem Molins var prio ett.

Att dessutom lyckas köpa loss honom och skriva ett kontrakt som går ut först sommaren 2016 var att lösa uppdraget på bästa möjliga vis.

Givetvis har det kostat och MFF är inte precis en förening som har de ekonomiska resurserna att strunta i den aspekten.

Därför blir nästa uppgift för Ninja Ågren att:

1) sälja spelare så att det blir ett rejält plus.

2) göra det där det redan finns backup.

Därför är det härligt att konstatera att Per Ågren tydligt avfärdar de struntbud som kommit in på Tokelo Rantie som just de skitbud de är.

Ett par engelska andradivisionsklubbar (Middlesbrough lär vara en) har chansat med att kasta in bud på runt 400 000 pund.

Malmö FF vet att värdet redan är mycket högre och att det kommer att mångfaldigas den dagen Tokelo Rantie hittar en effektivitet och kontroll i avsluten som är i närheten av hans exceptionella snabbhet och oförutsägbarhet.

Ingen panik alltså!

Det är nödvändigt på två sätt. Dels för att MFF kommer att tjäna mycket mer på att avvakta, dels för att vad man än säger om Pawel Cibickis utveckling, Dardan Rexhepis potential och Guillermo Molins kompetens att även spela anfallare så har Malmö FF just nu bara två forwards som med säkerhet duger i en het höstlig guldstrid: Magnus Eriksson och Tokelo Rantie.

Jag tror och hoppas att man lärde sig rätt mycket den dagen Mathias Ranégie försvann.

I de andra lagdelarna är det garderat.

MFF har tre bra målvakter, lämnar Pontus Jansson finns det gott om duktiga mittbackar och sticker Jiloan Hamad – just nu känns det mest som en fråga om när – är Gische numera på plats.

Gische ska vara spelklar redan mot Kalmar FF.

– Om jag får säga det själv är jag mogen för 90  minuter direkt, betonade han.

Han får tröja nummer 24.

– Hade 34 när jag kom till MFF och ville ha något med en fyra i och jag kunde ju inte välja 14 och ta ifrån lille Kroon hans nummer, skämtade han.

Och 4 är ett försvarsnummer. Och 34 har – faktiskt – en försvarare. Alexander Blomqvist.

………………………………..

Matchen då.

Det var ju ändå den som förde upp MFF i serieledning.

1-0-segrar är de skönaste som finns. När de dessutom tas utan att laget spelar på topp blir de ännu bättre och nyttigare. Det finns en liten bit till att ta ut av MFF-laget som det uppträdde i den andra halvleken och en stor bit till om man dömer efter den första. Ett par saker avgjorde.

Johan Dahlins storspel i målet.

Det var en stabil femma på en femgradig skala.

Markus Halstis sätt att växa in i matchen.

Lite tveksam fram till 1-0 och kung som bollvinnare och pådrivare efter det precisa avslutet. Han har ont av skador på minst tre ställen i kroppen, men det märktes inte ett dugg.

Hela försvarsorganisationen.

MFF har hållit nollan i sju av de senaste elva matcherna och gjorde det i fem av de sex matcherna i Europa league-kvalet.

AIK är ett tungt lag att stå emot och det pratades en hel del om marginaler. Och jag köper att det krävdes storspel av Johan Dahlin för att rädda nollan och att Markus Halsti var farligt nära ett rött kort. Men det är lätt att glömma bort att det fanns en del marginaler som kunde gett MFF ett större överläge också.

Jag tänker bland annat på de nio (!) offsidelöpningarna MFF gjorde. MFF sökte ytan bakom backlinjen och var hela tiden på gränsen till att lyckas. Där var det AIK som hade marginalerna med sig i stort sett varje gång. Dessutom säger de som sett tv-bilderna på straffsituationen med Magnus Eriksson att det var straff. Glöm heller att AIK tappade mycket av sitt anfallsspel efter pausen.

Den här matchen avgjorde inte guldstriden. Inte ens i närheten.

Både MFF och AIK kommer att vara med i kampen in i det sista, liksom Helsingborgs IF, IFK Göteborg och kanske Elfsborg. AIK:s stora fördel är heller inte den alla tjatar om, det vill säga spelarna som oftast är på planen utan att klubben har Allsvenskans vassaste material på spelarna nummer 14-20.

Många säger att Elfsborg har det. Jag säger AIK.

Men det är inte säkert att det har någon betydelse nu när Europaspelet är avslutat…

 

 

Många skäl att inte missa matchen

Senaste gången AIK lyckades besegra MFF i en allsvensk match i Malmö var 1996.

Samma år föddes två av spelarna i MFF-truppen; Erdal Rakip och Sixten Mohlin. En tredje, Petar Petrovic, hade inte fyllt ett år och knappast lärt sig gå än.

AIK har faktiskt 14 raka bortamatcher mot MFF utan seger.

Om det har betydelse? Klart att det har.

Men lika viktigt att påpeka är att det är två topplag som möts och att AIK är seriens formstarkaste lag. AIK har inte förlorat en enda av de senaste tio matcherna och vunnit åtta av dem.

Det har också betydelse.

Så visst, AIK har goda förutsättningar att sätta en punkt för den där sviten.

Men jag tror inte att AIK gör det.

Oavsett vad man tror finns det i vilket fall som helst hur många skäl som helst att inte missa den här matchen. Här är ett par:

Två klassiska lag möts i en toppmatch.

Jag skulle bli förvånad om Rikard Norling inte får rätt när han säger att det blir en bra match, en intensiv, kampfylld och välspelad av hög allsvensk klass.

Det lär bli ett rejält tryck på läktarna. Publik- och inramningsmässigt håller Allsvenskan världsklass. I torsdags mot Swansea City kom högvis med internationella hyllningar av Malmö-klacken. Det var Malmö FF-supportrarna värda. Ändå finns det ett snäpp till. Nu är stolarna borta och det ryms 6 000 istället för 3 000 på ståplats på Norra läktaren. På den andra sidan kommer 800-1 000 AIK-supportrar att utklassa stämningen Swansea-klacken bjöd på.

Ta vilket Premier league-lag som helst. Inget har numera i närheten av samma läktarstöd som MFF och AIK plus ytterligare ett par svenska lag. De som inte har förstått det sitter fortfarande kvar och sover i Tipsextra-soffan.

Det kan tyvärr även vara Jiloan Hamads sista match i MFF-tröjan.

Eller en av de sista.

MFF-kaptenen har nu nått den kvalitetsnivån att det enda som kan rädda kvar honom i MFF säsongen ut är hans klokhet att säga nej till alla de nio skitbuden som kommer innan det tionde som både är från rätt klubb och ger rätt pengar.

Majoriteten av de svenska spelarna har inte den smartheten och fryser snabbt fast både på bänken och i karriären när de flyttar utomlands.

Jiloan Hamad har sagt nej till åtskilliga klubbar.  Jag är dessutom säker på att han inte bara stirrar på vad det står i klubbskölden. West Ham United är till exempel ett av lagen som nämnts. Det låter ju bra. Men då  glömmer man att West Ham blev över när den engelska fotbollen förändrades. Varför ska Jiloan Hamad gå till en klubb som tränas av Sam Allardyce och tyvärr numera har en stabil topp tre-placering på listan över Premier leagues största tjongar-lag? Bröndby har varken pengar eller klass längre, FC Nordsjälland känns som ett steg i sidled och Utrecht är ingen hit i en liga som tappat. Tyska Greuther Fürth kan däremot vara helt rätt.

Så ta chansen att se Hamad. Och Pontus Jansson.

Som en extra bonus för publiken kan det ju även poppa upp en presentation av Guillermo Molins…

Idag på eftermiddagen passerade Malmö FF 15 000 sålda biljetter.

Det talar för en publiksiffra på 18 000. Hyfsat. Fast det borde vara 20 000.

Men söndag och sommar gör att företagen sviker. Klubbstolarna och logerna kommer att vara väldigt glest besatta.

Simon och Simon, Thern och Kroon är tillbaka i truppen. Benjamin Fadi och Erdal Rakip går ur den.

Erik Johansson har nog fortfarande problem med foten och Erik Friberg och Markus Halsti behövs på mitten för att stå upp mot AIK:s mittfält. Simon Thern är okej igen och då startar han.

Det tyder på följande lag:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Filip Helander, Ricardinho – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Egentligen finns det bara ett problem. Men det är ett stort sådant. Går det att sätta Swansematchens kanske bäste spelare Emil Forsberg på bänken? Inte minst för att han varit riktigt bra rätt lång tid nu.

…………………………..

Efter dagens träning passade jag på att se MFF:s U19 mot Lunds BK på gammel-Stadion. MFF fick nöja sig med 1-1 sedan juniorallsvenskejumbon LBK kvitterat i sista sekunden. Det var inte oförtjänt. LBK spelade bra och MFF presterade en match av kattlådekvalitet.

Franz Brorsson – TFF-Jonas son – gjorde MFF-målet i början av den andra halvleken och målvakten Sixten Mohlin fick bytas ut sedan han voltat och drabbats av en hjärnskakning.

 

 

Ett bra genrep på många olika vis

Oavgjort hemma mot Premier league-laget Swansea City. Det här borde MFF kunna studsa rätt bra från mot den betydligt viktigare matchen mot AIK på söndag.

Det i särklass viktigaste beskedet var: inga skador! Tror heller inte att någon blev mer sliten av det här, snarare inspirerad.

För även om Swansea City bytte ut sju spelare från startelvan och vilade rätt bra i 4-0-ledningen från det första benet var det ett högklassigt motstånd.

Och Malmö FF bytte ju också. Mot slutet spelade faktiskt två 17-åringar på mittfältet, Erdal Rakip och Petar Petrovic.

De som är förvånade över att MFF klarade sig betydligt bättre hemma än borta har dessutom inte lärt sig sin läxa. MFF har förlorat stort många gånger på bortaplan i Europaspelet, men i princip ALDRIG gjort det hemma. Det har faktiskt bara hänt två gånger. I Malmö har MFF däremot både besegrat och spelat oavgjort mot bättre lag än Swansea.

Det är ingen diss av laget MFF precis slagits ut av – Swansea City är ett världsklasslag med många riktigt duktiga spelare – men egentligen räcker det väl med att räkna upp de här resultaten: MFF-Milan 2-1, MFF-Benfica 1-0, MFF-Bayern München 1-0 och MFF-Inter 1-0.

Malmö FF är av tradition ett starkt hemmalag oavsett vilken tävling det handlar om och stöttas numera av en publik som håller en väldigt hög internationell klass.

För om MFF genrepade bra så gällde precis samma sak för klacken. På fredagen skuvas stolarna bort. Då växer den från 3 000 till 6 000 och blir ännu bättre.

Det bästa kollektiva beskedet från matchen var, frånsett 0-0-resultatet då, att det inte blev några skador. Inget av bytena gjordes av skadeskäl och på presskonferensen betonade Rikard Norling att planen var att de som behövde vila skulle göra det och att bedömningen var – och är – att alla fått exakt rätt speltid.

Om det stämmer lär ge sig mot AIK.

De bästa individuella beskeden från matchen tyckte jag att Emil Forsberg och Erdal Rakip stod för. Forsberg gled runt och förbi Premier league-spelarna som om han aldrig gjort något annat. Ingen slump. Han har spelat bra i Allsvenskan också rätt lång tid nu. Rakip växte efterhand och gjorde en bättre andra- än första-halvlek. Det är ett mycket bra betyg åt en 17-åring, som givetvis ska bedömas efter en annan måttstock än de mer rutinerade spelarna.

Jag vill dessutom gärna plocka fram Ricardinhos insats. Elegant och säker i samma paket.

Erik Fribergs jobb, så länge han var med, Pontus Janssons allt stabilare spel och Miiko Albornoz mod att våga det svåra hur bra spelare han än möter var andra höjdpunkter.

Dessutom visade Jiloan Hamad att landslagsuttagningen på eftermiddagen var fullständigt motiverad. Egentligen ska han vara med i alla Erik Hamréns trupper utan att behöva lita till återbud.

Förresten. Erik Hamrén tar ut en allsvensk spelare! Det är ju inte sånt han brukar syssla med. Mera att plocka med dem så fort de sticker utomlands. Vet han något vi inte vet?

 

 

En fin förmatch

Ibland är livet bra.

Inte nog med att vi får en härligt het toppmatch mot AIK i Allsvenskan på söndag.

Vi får en lagom kittlande förmatch också, inte lika het och definitivt inte lika viktig, men en kul utmaning mot Swansea City.

För det är vad returen i Europa league-kvalet del 3 har utvecklats till. Efter 0-4 i Wales är möjligheten till avancemang redan så körd den överhuvudtaget kan bli.

Swansea är ett mycket bra lag.

Michael Laudrup gjorde dessutom ett väldigt starkt och klokt intryck på onsdagens presskonferens. Han kommer inte att tillåta någon som helst underskattning.

Istället satte han upp de tre målen:

1) Avancemang.

2) Vinna.

3) Hålla nollan.

Det blir en tillräckligt stor utmaning för MFF att spräcka den tredje målsättningen. Klarar man att lura Swansea på den andra är det fantastiskt bra gjort och blir det MFF som går vidare är det bragdguldsvarning.

Men det valet slipper bragdguldsjuryn ta ställning till. Dessutom har MFF redan fått det priset – 1979.

Jag är fullt nöjd med om MFF tar chansen att göra ett bra resultat och kan använda det till en självförtroendeboost till matchen mot AIK.

Men det i särklass mest betydelsefulla facit Malmö FF kan få av matchen mot Swansea City skrivs inte i siffror som 2-1 eller 1-1 utan i att det inte blir några skador.

Det är givetvis en balansgång.

Alla vill vara med och spela och många mår gott av att inte bryta flytet från en bra spelperiod. Men laguttagningen måste ändå baseras på en säkerhetsprincip. Finns det någon spelare som har minsta lilla antydan till skadekänning eller behöver vila ska han göra det.

Sitter det sedan en nisse på läktaren och tycker att hen betalt dyra pengar för att till varje pris se det bästa laget. Skit i det. Hen är förmodligen ändå där för att se Swansea.

Och bästa laget behöver inte vara det mest meriterade utan det mest hungriga.

Jag har en rätt bra känsla inför matchen.

Oavsett vilket lag MFF ställer upp med tror jag på en betydligt jämnare match än i Swansea.

Kan den se ut i 90 minuter som den gjorde första 45 i Wales kan Malmö FF till och med spä på sin svit av väldigt fina resultat mot världsklassmotstånd i Malmö i det Europeiska cupspelet.

Sedan gäller det att snabbt ladda om till AIK.

På onsdagen var 10 400 biljetter bokade till Swansea. Siffran till söndagsmatchen var uppe i 11 500. Blir det under 20 000 åskådare mot AIK är det underkänt.

För det är den som är säsongens hittills viktigaste och vackraste match för MFF!

…………………………..

Kan klubben även presentera Guillermo Molins i samband med den matchen – eller någon av dagarna före för att öka intresset – ser det riktigt bra ut. Magkänslan säger att Gische snart är här.

Inte för att det är avgörande, men det har ju faktiskt även frigjorts en del löneutrymme den senaste tiden.

Jasmin Sudic kör sin rehab i Malmö. Under tiden är det Försäkringskassan som betalar lönen och det sparar både MFF och Mjällby pengar på. MFF betalade nämligen en del av hans lön även när han spelade och gjorde succé i Mjällby.

I skymundan har MFF dessutom släppt Filip Stenström. Efter månadsskiftet är han Ängelholms FF:s spelare. MFF utnyttjade inte en option och superettanlaget tog tillvara en möjlighet att göra honom till sin spelare fullt ut. Även här betalade MFF en del av lönen under utlåningen.

 

 

 

 

Plasket i Svansjön snabbt glömt

Det tog inte Malmö FF många dagar att hämta sig från magplasket i Svansjön.

Halmstads BK var ungefär lika chanslöst mot MFF som MFF var mot Swansea.

Det går att reta sig på det insläppta 1-2-målet. Dels kom det när Malmö FF hade skapat en total dominans i matchen och var inte i närheten av förtjänt, dels kom det än en gång på en fast situation. Men det var 15 sekunder av en match som Malmö FF annars höll helt och hållet i sin hand.

Att kunna klara det var ett viktigt besked.

Halmstads BK var betydligt sämre än Gefle och vågade mycket mindre, det hör till bilden. Till stor del var det dock MFF som gjorde HBK dåligt genom att redan från start ta initiativet i matchen och behålla det.

Efter 3-1 i den 64 minuten gav HBK-folket både på planen och läktaren mer eller mindre upp.

Bra för MFF som kunde spela av matchen utan att offra för mycket energi. Nu kan vi dessutom lägga ner diskussionen om energinivåer i Allsvenskan efter internationellt cupspel.

Mot HBK visade MFF-spelarna att de visst klarar att ladda om och upp.

Ett bra besked för framtiden. För det som återstår av säsongen 2013 saknar det betydelse.

Jag förutsätter nämligen att laguttagningen nu på torsdag helt och hållet anpassas till det som är viktigast för att kunna prestera på söndag mot AIK.

Simon Thern stod över mot HBK på grund av en känning i låret och Magnus Eriksson samt Tokelo Rantie bröt matchen efter lättare skador. De kan kanske spela mot Swansea, men efter 0-4 finns det bara ett vettigt råd; vila dem vid minsta lilla tveksamhet.

Samma råd gäller för alla i startelvan.

Rikard Norling var tydlig på presskonferensen.

– Redan på bussen startar diskussionen. Hur många har krafter att spela och hur många av de unga är redo?

Blir svaret att hela laget ska bytas ut. Gör det!

Nu tror jag inte att det blir så. Men det är viktigt att sätta rätt fokus och det är att Halmstads BK bara var den första av veckans två viktiga matcher för att behålla kontakten i tätstriden.

I söndagens segermatch kan jag faktiskt inte hitta en enda Malmö FF-spelare som inte förtjänar ett högre betyg än godkänt.

Ska jag plocka fram en topp tre får det bli:

1) Jiloan Hamad.

2) Magnus Eriksson

3) Ricardinho.

Jiloan Hamad var planens kung de första 30 minuterna och fortsatte att spela bra.

I vanliga fall hade det varit en jätteskräll om MFF fått behålla honom fler än tre-fyra matcher till.

Men jag är inte så säker. Nu är han så bra att han har råd att avfärda 19 bud från halvtaskiga klubbar eftersom han har självförtroende nog att veta att de kommer ett 20:e och bättre.

Ricardinho är på nytt Allsvenskans bäste ytterback och Magnus Eriksson gjorde ett mål, fixade en straff och stod för en sällsynt vacker assist.

Mitt i allt snacket om det täta matchandet finns det dessutom minst en spelare som mått bra av det. Pontus Jansson behövde regelbunden träning och flera matcher för att hitta tillbaka till den jämna och höga nivån han höll före skadan. Nu är han där.

Dessutom gjorde Erik Friberg ett grymt jobb på mitten.

……………………………………..

6 433 åskådare på Örjans Vall.

Minst 1 500 var tillresta Malmösupportrar.

Mäktigt!

Det märktes dessutom på många olika vis.

Överallt på stan samt på och kring Örjans Vall såg man MFF-tröjor.

Supras fyllde tio och firade med ett snyggt tifo.

Och sällan har en bortapublik hörts så mycket mer än en hemmadito.

Inte bara trötta ben

Det blev väldigt mycket snack om trötta ben efter 0-2-matchen mot Gefle IF.

Därför var det skönt att höra Rikard Norling i snacket efter lördagsträningen säga att det kanske blivit lite för mycket fokus på en sak.

– Vi gjorde en dålig match, konstaterade han.

Bra så. För det fanns egentligen – minst – tre förklaringar till MFF-förlusten:

1) Att spelarna var slitna efter det täta matchandet och resorna.

2) Att MFF gjorde en kass match.

3) Att Gefle var bra.

Allt fokus hamnade på förklaring 1.

Inte konstigt eftersom det faktiskt ÄR svårt att mitt i en period av tätt matchande och lågintensiva träningar först resa till Skottland och sedan till Gävle. Det är både tungt, tröttande och tufft.

Inte minst för en ung och lite för tunn trupp.

Men Rikard Norling är smart. Klok nog att efter en ny bortaresa i Europa flytta uppmärksamheten till något annat. Annars hade ju allting blivit mycket svårare. Dessutom har han ju rätt.

Det är lätt att skylla på trötta ben när man gör en dålig insats.

Det är också lättare att känna efter om man är trött när det går dåligt än när det flyter på. Och Gefle IF såg rätt snabbt till att ta bort den där ”flyta på-känslan” från MFF-spelarna.

Så även om det är lika trötta ben den här gången borde MFF kunna prestera bättre.

Jag tror heller inte att det är lika slitet.

Rikard Norling tyckte att energinivån var lägre efter Edinburgh- än efter Swansea-resan.

– Jag kan ha fel, men det är min magkänsla.

En rätt kort resa till Halmstad är dessutom en helt annan sak än att åka till Gävle.

Efter 0-4 mot Swansea City finns det också en helt annan sak som talar för MFF.

Nu kan laget sätta 100 procent fokus på att prestera i Allsvenskan!

Rätt många MFF-supportrar kommer att åka upp till Örjans Vall för att se spelarna göra det.

Jag försökte förresten få Norling att gå in på var i veckan med Halmstad BK borta, Swansea City hemma och AIK hemma man ska rotera och vila spelare. Han började prata om att man absolut inte såg längre än till HBK nu och att det var viktigt att han efter den matchen noga kommunicerade till alla berörda inför Swansea-matchen så att det klart och tydligt framgick varför man då gjorde som man gjorde.

– Mer tydlig än så kan jag inte vara.

Eller mer svävande…

Fritt fram att tolka med andra ord.

Därför väljer jag att tro att det blir som jag vill att det ska bli.

Full satsning med bästa möjliga lag mot HBK och AIK plus in med rätt många unga spelare mot Swansea.

För ska MFF hänga med HIF lär det krävas sex poäng i de två närmaste matcherna.

Jag gillade också att se att det var hård intensitet i lördagsträningen när de som inte var med och spelade i Wales körde för sig själva den sista kvarten som var öppen för media.

…………………………………………

Titta gärna till min artikel där Rikard Norling pratar om nyförvärv, Guillermo Molins och Ivo Pekalski. Den finns här.

……………………………………………

MFF.s U19 försvarade titeln i Lyngby Cup i Danmark.

Trots en tuff utvisning på Marcus Hortén redan i den andra minuten vann MFF med 3-0 (3-0) mot Bidvest från Sydafrika.

Mirza Halvadzic gjorde 1-0, Petar Petrovic 2-0 på straff och Jesper Rindmo 3-0. I samband med 2-0-målet och straffen efter cirka 30 minuters spel drabbades även Bidvest av en utvisning och resten av matchen var det tio mot tio.

MFF:s U17 kom trea efter att ha besegrat Randers Freja med 5-2 i matchen om tredje pris.

 

 

 

Swansea är ett förbannat bra lag

En match kan tolkas på väldigt många olika vis och många av dem kan var korrekta, samtidigt.

Egentligen är det bara en sak som är riktigt säker.

Swansea City är ett bra lag, det är givetvis en Premier league-nia som fortsatt att satsa, och 0-4 är ett katastrofresultat att ta med sig till returen i Malmö.

Samtidigt var det ju både nära och inte nära något helt annat.

MFF skulle haft en straff vid ställningen 1-0. Det var fegt av den italienske domaren Mazzoleni att inte blåsa. I anfallet efter gjorde Swansea 2-0. En straff hade totalt kunnat förändra matchbilden. Även om Swansea gjort mål efter den.

Dessutom var det ju en grym otur att Filip Helander halkade vid 1-0-målet och gav Michu en chans han aldrig annars skulle fått att utnyttja sin killer-kapacitet i straffområdet.

Men så enkelt är det inte.

Ett bra lag får ofta marginalerna, även domarna, med sig.

Swansea City är ett mycket bra lag. Att glömma det hade bara varit korkat.

Jag pratade med Jiloan Hamad efter matchen och han var noga med att mitt i besvikelsen berömma Swansea.

– Det är det bästa laget jag mött, sa han.

Bättre än Metalist frågade jag eftersom jag är säker på att det är det bästa laget MFF mött i Europaspel på väldigt länge.

– Ja, utan tvekan, svarade Jille,

Det är den nivån vi pratar om.

Det är precis därför det både är rätt och fel att prata om de där marginalerna.

Rätt eftersom MFF behöver dem om man ska klara att ha någon som helst chans mot ett sånt lag. Då ska laget ha straffen och Helander ska inte halka.

Jag pratade nämligen med Filip Helander också. Han sa att han varken kunde skylla på planen eller skorna. Han gled när han skulle sparka undan bollen och var – mycket riktigt – helt övertygad om att målchansen aldrig hade uppstått om han inte halkat.

Fel eftersom Swansea City var – och är – så pass mycket bättre än Malmö FF och ALLA andra svenska lag att det känns rätt futtigt att ta upp de där detaljerna.

Jag fastnar hellre för att det länge såg rätt bra ut.

MFF gjorde en riktigt bra förstahalvlek!

Efter en lysande första kvart av Swansea City då tempot var mycket högre än det MFF kunde hänga med i hittade MFF precis rätt den sista halvtimmen av den första halvleken. Både spelet och tempot jämnade ut sig och Swansea skapade väldigt lite.

Men sedan utnyttjade Swansea City på ett närmast perfekt sätt att MFF började våga lite mer.

Även här kan man se det på två sätt, som båda kan vara sanna.

De framflyttade positionerna ledde till straffläget, men det gav också blottor bakåt.

Så ja, om MFF fått straffen hade det varit rätt. Nu missade domaren och då blev det helt fel.

När 2-0 och 3-0 kom började MFF göra byten som var menade att försöka göra allt för att få till 3-1. Istället ledde de till 4-0 och kunde gett 5-0.

Det går att diskutera mycket, bland annat att Rikard Norling valde att starta med Erik Friberg på mitten och flytta ut Simon Thern på kanten. Jag tycker fortfarande att det var rätt.

När spelet fungerade bra låg Friberg hela tiden rätt i positionerna. Han rörde knappt bollen, men det behövs inte.

Jag vet att många tycker att Simon Thern borde få spela in sig som central mittfältare. Jag är betydligt mer tveksam till att MFF låser sig vid den lösningen

Ibland funkar det bättre med ett extra offensivt tänk med Thern och Halsti, ibland behövs tyngden som Friberg och Halsti ger och Thern är en mycket bra och nyttig spelare även på kanten. Jag gillar heller inte snacket om att MFF plötsligt blir ett defensivt lag för att man ställer upp och balanserar lite annorlunda. Sanningen är ju att MFF alltid är ett offensivt lag. Bara mer eller mindre.

Dessutom är det en rätt konstig vinkling att det är synd om Simon som inte har en fast plats.

Det är ju precis det han har.

I laget.

Han är det ende i MFF-truppen som startat i samtliga matcher i Allsvenskan i år.

Det känns faktiskt rätt skönt att kunna skriva att förlusten inte berodde varken på MFF:s taktik eller marginalerna. Den kom för att Swansea City är ett förbannat bra lag.

 

Swanseaborna är stolta och kunniga

Efter ett tag i Swansea blir intrycket bara allt starkare. Alla man möter verkar vara väldigt stolta över sitt Swansea City.

Jag har pratat med många (inte bara taxi-chaufförer – annars den klassiska fällan) och hittills har jag inte träffat någon som inte kan en massa om laget och är oerhört ivriga över att få se det i Europeiskt cupspel. Det var över 20 år sedan senast och då hette laget inte ens Swansea City FC utan Swansea Town.

Därför säger också alla att de 1 100 biljetter man hittills blivit tilldelade i returmatchen i Malmö den 8 augusti kommer att ta slut. Helst vill man ha fler. Dessutom utgår man från att alla vi utifrån som är på plats ikväll kommer att bli rejält imponerade av stämningen på Liberty Stadium. Den är Premier leagues minsta (något man på något märkligt vis tycks vara rätt stolta över), men tät och som de säger:

– Vi från Wales kan sjunga!

Bonnie Tyler är från Swansea och hon kunde åtminstone göra det…

Just det där med Wales är förresten ett problem både ikväll och i returen. Förra gången Swansea City (då som Swansea Town) kvalat in till Europaspel hade laget gjort det som Wales representant. Den här gången är det dock via segern i Ligacupen man gjort det, vilket formellt och enligt Uefa innebär att Swansea representerar England. Det pratar man tyst om.

Men MFF har gjort sitt för att göra Swansea glada. I samband med matcherna ska det flaggas med Uefas flagga, Fair Play-diton och fanorna från länderna lagen tävlar för. Men på mötet inför matchen kom MFF, Swansea och Uefas representant (från Belgien) överens om att skippa nationsflaggorna i båda matcherna. Möjligen kommer det upp en flagga från Wales och en från Skåne i returen.

……………………….

Eftersom jag är en tvättäkta nörd och fick lite tid över idag passade jag på att kolla in platsen där Swansea Citys – och Towns – gamla stadion låg. Allt som återstår är en gallergrind med skyltarna Wing Stand, East Terrace och East Stand ovanför. Bakom gallret finns en kort betonggränd som leder in i en gräsövervuxen mur. Inget mer. Allt annat har förvandlats till en rätt trist park. Park och park förresten, mest en gräsyta med bänkar. Och bredvid en massa väldigt fula hus.

Gräsytan syns alldeles utmärkt från Swansea Tower, stans motsvarighet till Turning Torso, som ligger alldeles i närheten. Turning Torso vinner kampen mot Swansea Tower med utklassningssiffror. En stor fördel har dock Swansea-tornet. Där kan man åka upp i toppen och käka samt titta på utsikten.

Men det kan man ju i Kronprinsen i Malmö också…

Eftersom jag även hade turen att träffa en taxichaufför (jo!) som spelat i Swansea Town fick jag också höra att alldeles bredvid den gamla arenan låg det gamla fängelset som ännu är intakt men upphört att vara fängelse. Så förr satt fångarna i fönstret och tittade på matcherna. Ungefär som Dalhems IP och fängelset i Malmö. Fast där är det nog bara jag och några andra Kirsebergs IF- och BK Flagg-nostalgiker som tycker att det är Malmö som vinner jämförelsen.

…………………………

Matchen då?

Någon har lurat i de lokala journalisterna att Pawel Cibicki ska starta på topp bredvid Magnus Eriksson. Åtminstone står det så i alla de walesiska tidningarna jag har tittat i. Alternativet är att de nosat upp någon skada på Tokelo Rantie vi andra han missat.

Jag utgår från att det blir Rantie och Eriksson.

I övrigt lär det blir Dahlin – Albornoz, Jansson, Helander/Johansson, Ricardinho – Hamad, Friberg, Halsti, Thern.

Friberg och Halsti i mitten och Thern på kanten igen för den defensiva balansen och garderingen med Filip Helander och Erik Johansson för att jag faktiskt inte vet. Igår hade jag gissat på Johansson, idag gör jag det på Helander. Delvis är det min magkänsla, delvis för att kollega Johan Wall på Kvällsposten säger att han fått säkra indikationer på, och redan skrivit i sin tidning, att det blir Helander. Blir det Johansson vet jag inte riktigt om jag ska skylla på magen eller Wall.

Planen kan ingen skylla något på. Den är magiskt bra. Förra säsongen fick den en utmärkelse som den allra bästa i hela Premier league.

………………………..

En sak till:

Alla Swansea-bor jag pratat med är inte bara stolta och kunniga om sitt eget lag. De är också vänliga och har massvis med respekt för MFF.

De känner till att Zlatan spelat i MFF, att Roy Hodgson tränat laget för länge sedan och att MFF var i Europacupfinal 1979. Men respekten baseras ändå mest på två andra saker:

1) 7-0-vinsten mot Hibernian. Den kommer upp hela tiden.

2) Att Swansea City inte startat säsongen. Normalt sett slår vi Malmö FF 19 gånger av 20, men nu är det inte normalt.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.