Rantie värd alla hyllningar

Spela eller inte spela?

För Tokelo Rantie var valet självklart.

Han vill så länge han överhuvudtaget kan vara en del i det MFF-lag som han hoppas är på väg mot årets SM-guld.

Det handlar inte om att framtiden finns i AFC Bournemouth, eller att den engelska Championship-klubben betalat cirka 35 miljoner kronor för honom; överlägset mest i den klubbens historia.

Istället handlar det om kärlek.

Tiki vill ta ett sista farväl av staden Malmö, klubben MFF, spelarna i laget och supportrarna som mött honom med värme från den första minuten i den himmelsblå tröjan. Och han vill utnyttja möjligheten att mötas av jublet i ett inhopp och efter matchen ta farväl framför klacken.

Ibland är det lätt att bli cynisk i den moderna fotbollen.

Men efter att ha sett den varma glöden i Tikis ögon när vi nämnde just chansen att ta farväl och hört honom gång på gång betona hur han egentligen inte ville lämna Malmö FF går det inte att betvivla Tokelo Ranties ärlighet.

Han menar alla vänliga ord han säger om klubben, staden och alla som gav honom chansen att sätta fart på karriären.

Dessutom ville han verkligen ha det där guldet.

Nu lär han få det ändå. Jag har svårt att se att det antal matcher han redan spelat inte ska räcka till för att han ska få en av medaljerna som delas ut. Alldeles i slutet av det långa snacket efter lördagsträningen sa han också att han skulle göra allt för att vara på plats på läktaren om säsongens sista match mot Syrianska blir en kamp om guldet.

Så ta chansen att hylla Tiki. Det är han värd.

Här kan ni förresten läsa mer om vad Rantie har att säga inför matchen.

…………………………………………………

Att det blir Guillermo Molins på topp och mina tankar om det har ni redan kunnat läsa om i bloggen.

Efter att ha sett torsdagsträningen verkar dessutom laget rätt självklart:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Erik Johansson, Ricardinho – Simon Thern, Erik Friberg, Markus Halsti, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Guillermo Molins.

Det känns som ett lag som ska slå Öster. Men enkelt blir det inte. Det är det aldrig i Växjö.

För mig är Öster-MFF en stormatch. Många har glömt och ännu fler var inte med på den tiden, men på 70-talet och en bit till var de två lagen de stora rivalerna i svensk fotboll.

Prestigen var hård, skitsnacket haglade och det går att säga att svaret på frågan vilket lag MFF har den mest bittra rivaliteten med är en generationsfråga.

För den nuvarande generationen är det HIF.

För de lite äldre är det IFK Göteborg.

Innan dess var det Öster.

Och för de ännu äldre handlar det om IFK Norrköping.

Jag tillhör Östergenerationen och vet att Växjölaget har en lång, lång tradition av att jäklas med Malmö FF.

1974-1981 vann MFF och Öster tre SM-guld var.

MFF vann 1974, 1975 och 1977 under Bob Houghton. Sedan vann Öster 1978, 1980 och 1981 och därefter tog MFF över igen med fem raka seriesegrar under Roy Hodgson.

Samtidigt som MFF med Bob och Roy revolutionerade svensk fotboll leddes dessutom motståndet av Öster, som hävdade att MFF.s taktik var en fara för allt och alla och att de själva försvarade den fiiiiiina fotbollen. I den kampen hade Öster dessutom ett helhjärtat stöd av förbundet och landslagsledningen.

Under många år var det MFF mot alla andra och alla de andra leddes av Öster.

Det är det rätt många som fortfarande minns…

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.