Det blir Molins på topp

Gische på topp.

Det var det inte särskilt oväntade beskedet vi som såg dagens MFF-träning fick.

Egentligen var det närmast lite teater över träningen. MFF hade bytt från träningsplan 6 till Malmö stadion, det var gott om folk på läktarna och det kändes som om Rikard Norling lagt upp en regi där han rätt tydligt pekade ut riktningen.

Tokelo Rantie är såld.

Det är en verklighet det bara är att förhålla sig till.

Redan i de första kommentarerna började dessutom Rikard Norling prata om att man redan inlett jobbet med att prata med spelarna och förbereda dem. Och att torsdags- och lördagsträningen fullt ut ska användas för att trimma in det nya till matchen mot Öster på söndag.

I det jobbet tror jag att det var bra – och välplanerat – att direkt visa upp ett färdigt anfallspar och en klar startelva i tvåmålsspelet. I alla fall tolkar jag signalerna som: Valet är gjort, funderingarna är över och det behövs inga experiment. Nu kör vi, det här tror vi på och det finns gott om tid.

MFF körde A-uppställningen så här:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Erik Johansson, Ricardinho – Simon Thern, Erik Friberg, Markus Halsti, Emil Forsberg – Magnus Eriksson, Guillermo Molins.

Gische tar alltså anfallsplatsen bredvid Magnus Eriksson.

Ett bra beslut. Det är den bästa lösningen.

Vissa av Tokelo Ranties egenskaper går inte att ersätta. Ingen i truppen är lika snabb och ingen är lika avig. Gische har heller inte spelat anfallare sedan 2007, om vi bortser från den enstaka succématchen mot HIF 2010. Han erkände också att han egentligen ställt in sig på att det var avstängde Jiloan Hamads plats på kanten han skulle ta. Den normala!

Men Guillermo Molins har egenskaper som passar alldeles utmärkt i anfallet. När han spelade där som ungdoms- och juniorspelare i MFF var han en pålitlig målskytt. Det tror jag fortfarande att han är. Jag är också övertygad om att han kommer att utnyttja fler av chanserna än Rantie. Gische är dessutom både teknisk och snabb och hans inställning är det oerhört få som toppar. Han är helt enkelt en spelare som är bra att ha både i omklädningsrummet och på planen.

Det som faller bort är Tokelo Ranties oförutsägbarhet, löpningar och förmåga att ensam jäklas så mycket med motståndarförsvaret att vägar öppnas både för honom själv och andra.

Men jag står fast vid att förändringarna ändå blir rätt små om man jämför med de som behövde göras när Mathias Ranégie lämnade MFF förra året.

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag att paret Molins/Eriksson blir mer konventionellt men minst lika effektivt som paret Rantie/Eriksson.

Att Simon Thern ersätter Jiloan Hamad är lite mer överraskande, men ingen skräll. Gische är ju upptagen och med Hamad och Molins borta borde Simon Kroon vara det naturliga valet om man trodde fullt ut på honom. Men uppenbarligen gör man inte det. Egentligen räcker det med att titta på hur många tävlingsmatcher han har fått starta i hittills i år.

…………………………………………………………

Härligt förresten att höra Guillermo Molins snack efter träningen.

Han utstrålar trygghet, gott humör och självförtroende och han är både rolig och ärlig.

Idag berättade Gische bland annat hur han reagerade när Sören Åkeby kom på – den i efterhand geniala – idén att han skulle vara yttermittfältare istället för anfallare.

– Det kan du glömma.

Och på frågan vad han visste om Östers backlinje svarade han.

– Att de kommer att få problem…

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.