Muskler både på och utanför

Söndagen den 11 augusti blev en dag då MFF visade musklerna både på och utanför planen.

Först genom att plocka hem Guillermo ”Gische” Molins på ett treårskontrakt och sedan genom att besegra toppkonkurrenten AIK med 1-0 och gå upp i delad serieledning.

Att ta hem Gische var ett nytt bra bevis på att sportchefen Per Ågren trots sitt lugna, närmast lite försynta sätt kan bita ifrån sig riktigt vasst på Silly season-marknaden.

Plocka hem Molins var prio ett.

Att dessutom lyckas köpa loss honom och skriva ett kontrakt som går ut först sommaren 2016 var att lösa uppdraget på bästa möjliga vis.

Givetvis har det kostat och MFF är inte precis en förening som har de ekonomiska resurserna att strunta i den aspekten.

Därför blir nästa uppgift för Ninja Ågren att:

1) sälja spelare så att det blir ett rejält plus.

2) göra det där det redan finns backup.

Därför är det härligt att konstatera att Per Ågren tydligt avfärdar de struntbud som kommit in på Tokelo Rantie som just de skitbud de är.

Ett par engelska andradivisionsklubbar (Middlesbrough lär vara en) har chansat med att kasta in bud på runt 400 000 pund.

Malmö FF vet att värdet redan är mycket högre och att det kommer att mångfaldigas den dagen Tokelo Rantie hittar en effektivitet och kontroll i avsluten som är i närheten av hans exceptionella snabbhet och oförutsägbarhet.

Ingen panik alltså!

Det är nödvändigt på två sätt. Dels för att MFF kommer att tjäna mycket mer på att avvakta, dels för att vad man än säger om Pawel Cibickis utveckling, Dardan Rexhepis potential och Guillermo Molins kompetens att även spela anfallare så har Malmö FF just nu bara två forwards som med säkerhet duger i en het höstlig guldstrid: Magnus Eriksson och Tokelo Rantie.

Jag tror och hoppas att man lärde sig rätt mycket den dagen Mathias Ranégie försvann.

I de andra lagdelarna är det garderat.

MFF har tre bra målvakter, lämnar Pontus Jansson finns det gott om duktiga mittbackar och sticker Jiloan Hamad – just nu känns det mest som en fråga om när – är Gische numera på plats.

Gische ska vara spelklar redan mot Kalmar FF.

– Om jag får säga det själv är jag mogen för 90  minuter direkt, betonade han.

Han får tröja nummer 24.

– Hade 34 när jag kom till MFF och ville ha något med en fyra i och jag kunde ju inte välja 14 och ta ifrån lille Kroon hans nummer, skämtade han.

Och 4 är ett försvarsnummer. Och 34 har – faktiskt – en försvarare. Alexander Blomqvist.

………………………………..

Matchen då.

Det var ju ändå den som förde upp MFF i serieledning.

1-0-segrar är de skönaste som finns. När de dessutom tas utan att laget spelar på topp blir de ännu bättre och nyttigare. Det finns en liten bit till att ta ut av MFF-laget som det uppträdde i den andra halvleken och en stor bit till om man dömer efter den första. Ett par saker avgjorde.

Johan Dahlins storspel i målet.

Det var en stabil femma på en femgradig skala.

Markus Halstis sätt att växa in i matchen.

Lite tveksam fram till 1-0 och kung som bollvinnare och pådrivare efter det precisa avslutet. Han har ont av skador på minst tre ställen i kroppen, men det märktes inte ett dugg.

Hela försvarsorganisationen.

MFF har hållit nollan i sju av de senaste elva matcherna och gjorde det i fem av de sex matcherna i Europa league-kvalet.

AIK är ett tungt lag att stå emot och det pratades en hel del om marginaler. Och jag köper att det krävdes storspel av Johan Dahlin för att rädda nollan och att Markus Halsti var farligt nära ett rött kort. Men det är lätt att glömma bort att det fanns en del marginaler som kunde gett MFF ett större överläge också.

Jag tänker bland annat på de nio (!) offsidelöpningarna MFF gjorde. MFF sökte ytan bakom backlinjen och var hela tiden på gränsen till att lyckas. Där var det AIK som hade marginalerna med sig i stort sett varje gång. Dessutom säger de som sett tv-bilderna på straffsituationen med Magnus Eriksson att det var straff. Glöm heller att AIK tappade mycket av sitt anfallsspel efter pausen.

Den här matchen avgjorde inte guldstriden. Inte ens i närheten.

Både MFF och AIK kommer att vara med i kampen in i det sista, liksom Helsingborgs IF, IFK Göteborg och kanske Elfsborg. AIK:s stora fördel är heller inte den alla tjatar om, det vill säga spelarna som oftast är på planen utan att klubben har Allsvenskans vassaste material på spelarna nummer 14-20.

Många säger att Elfsborg har det. Jag säger AIK.

Men det är inte säkert att det har någon betydelse nu när Europaspelet är avslutat…

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.