Ineffektivt framåt, slappt bakåt

Häcken lyckades med det som inget annat lag tidigare klarat, att göra tre mål på MFF i Allsvenskan på Swedbank stadion. Bra gjort mot ett lag som normalt håller nollan i hälften av matcherna och vinner det mesta.

Synd bara att det lika mycket var Malmö FF:s svaghet som Häckens styrka som möjliggjorde prestationen. MFF var ineffektivt framåt och släpphänt bakåt. Hörde att många med Göteborgs- eller neutralt perspektiv tyckte att det var en mycket bra allsvensk match. Det tycker inte jag. Underhållning och många mål är inte det samma som kvalitet.

Effektiviteten först. MFF spelade länge riktigt bra framåt och skapade många chanser. När Dardan Rexhepi blev skadad i början av matchen hade det blivit mål om han passat istället för att avsluta själv ur en sämre vinkel. Emil Forsberg fick till ett bra skott från friläge som Christoffer Källqvist kanonräddade. Och så vidare. Plus jämförelsen mellan matchens två stora artister Tokelo Rantie i MFF och Moestafa El Kabir i Häcken.

Båda gjorde lite som de ville med försvaren, men Kabir gjorde mål själv och bäddade för andras mål och chanser.

Rantie vände ut och in på allt och alla, inklusive sig själv och borde ha gjort mål. Det var allt det vackra han producerade värt. Men han gjorde det inte. Istället hamnade avsluten lite här och lite där, men aldrig där de skulle. Om Rantie varit i närheten av att vara lika effektiv som El Kabir kunde matchen ha slutat annorlunda.

Tokelo Rantie kommer att bli en sensation och bli såld för dyra pengar. Men än är han bara en fantastisk talang och ett råämne till något extraordinärt. Den här matchen i matchen vann Häckens Moestafa El Kabir. För sanningen var att inget av försvaren hade någon som helst kontroll på vad de två sysslade med och att det var El Kabir som klarade att dra den stora nyttan av det.

Försvarsspelet behöver jag väl knappast gå närmare in på? Om ett lag som aldrig annars släpper in tre mål i hemmaborgen plötsligt gör det är det givetvis ett stort svaghetstecken. Dessutom finns det för många spelare i MFF med ett så offensivt tänk att de aldrig funderar på vad som händer om de tappar bollen och många som glömmer bort sina defensiva uppgifter för att det är så kul att satsa allt framåt. Vacker fotboll kan bli naiv fotboll om man möter lag som som vågar och är bra.

Att sätta upp Erik Johansson i anfallet efter 60 minuter när det i stort sett bara satt offensiva spelare på bänken luktade också starkt av panik. Jag begriper idén. Johansson är bra på att nicka och få fast bollen plus sätta lite tyngd i attackerna. Men han fick ju inga bollar. Ingen långboll upp, inga inlägg, ingenting överhuvudtaget.

Vet inte riktigt vad Rikard Norling tycker om att ett taktiskt drag av honom får noll – ja närmast negativ – effekt för att spelarna fortsätter att agera precis som vanligt?

Jag hittade en bra spelare (Rantie) plus tre godkända (Dahlin, Halsti och Forsberg) i MFF. Resten var mörker.

Bra match?  Ja, men då måste man han sett den med ögona i Häcken!

…………….

Tycker också att matchen var ett bra svar till dem som hävdar att Jiloan Hamad inte är viktig för MFF.

…………….

Dardan Rexhepis skada var en lårbaksida – antingen bristning eller sträckning. Svar kommer.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.