Starkt, skönt och uselt

MFF tog en viktig seger efter det korta uppehållet i Allsvenskan. MFF vände ett sent underläge på 1-2 till vinst. Dardan Rexhepi fick äntligen göra mål igen i landets högsta och finaste serie. För tredje gången i år var det lagkaptenen Jiloan Hamad som gjorde det avgörande målet som gav tre poäng.

Men det viktigaste av allt att påpeka efter 3-2 i Södertälje mot Syrianska är:

MFF gjorde en riktigt dålig match!

Usel är rätt ord.

Det var nämligen inte bara värmen som påminde om Hawaii. Spelet, framförallt i försvaret, gjorde det också.

Topplag vinner på det här viset.

Jag nås till exempel av rapporter från matchen mellan IFK Göteborg och IFK Norrköping att Norrköping var det i särklass bästa laget, men att det var Göteborg som vann.

Så visst, det är en styrka att vinna när man spelar dåligt. Och visst, det är väldigt nyttigt att göra det, inte minst efter att ha vänt ett underläge.

Men för att inte lura sig själv måste också ett tilltänkt topplag vara ärligt nog att korrekt identifiera en riktigt dålig insats.

Så gläds åt segern och moralen MFF.

Men skäms lite också. För kvalitén.

För Malmö FF mötte ett lag som:

1) Aldrig vunnit mot MFF.

2) Aldrig gjort mål mot MFF.

3) Länge spelade så dåligt att man bara skakade på huvudet åt alla felriktade passningar och temposvaga spelare innan två grova försvarsmisstag av MFF gav det en 2-1-ledning.

Nu kommer fyra raka hemmamatcher. Först ut är Elfsborg. Då måste det bli ett lyft.

Något annat duger inte.

Men jag ska inte – bara – sitta här och vara en gnälleröv.

Tvärtom. Allt var, och är, inte pest och pina.

Lag som vinner ska trots allt alltid ha godkänt.

Och jag säger bara Petar Petrovic!

Vi som stod i Kombihallen i vintras och tyckte att han imponerade grymt mycket och var den kanske allra mest intressante lärlingen fick en hel ocean vatten på våra kvarnar.

I sin allsvenska debut, och första A-lagsmatch, kom han in med både attityd och kvalitet och det var han som på ett lysande vis friställde Jiloan Hamad vid 3-2-målet.

Det måste dessutom vara bra att först Dardan Rexhepi fick näta när han fick chansen från start och sedan Tokelo Rantie också fick göra det på ett klassavslut när han byttes in. Om Dardan satt sitt gyllene 2-0-läge hade allt varit perfekt!

Skadan på Erik Johansson på träningen dagen före gav också ett klart besked om precis hur viktigt det var att lyckas göra klart med Johan Hammar. Just nu har MFF för få alternativ i backlinjen.

Johanssons återbud innebar att Markus Halsti fick ta klivet ner i backlinjen. Jag har skrivit det förr och står fast vid det; där ska han inte spela. Och definitivt inte ihop med Pontus Jansson för den kombinationen fungerar helt enkelt inte!

Särskilt inte nu när Pontus Jansson på grund av återkommande småskavanker har svårt att få den regelbundenheten i träning och matchande som krävs för att han ska vara 100 procent Pontus Jansson.

Egentligen säger det faktum att Daniel Andersson satt på bänken som backup på innerbacksplatsen det mesta. Han är fortfarande en fantastisk spelare. MEN HAN HAR SLUTAT. Låt honom vara tränare.

Så bra jobb med att få in Johan Hammar i truppen! Tyvärr är han inte spelklar förrän den 15 juli och börjar träna med laget först den 28 juni.

Ytterbacksspelet och det övriga försvarsarbetet var för resten inte heller bra, men det tar vi en annan dag. Känns som om jag gnällt färdigt nu…

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.