Sjuktstuga med gott utgångsläge

Ryggskott, diskbråck och onda fotleder. Hastigt och mindre lustigt har MFF-truppen drabbats av massvis med skador.

Pontus Janssons öde säger väl en del. Först hade han en fotledsskada som tog längre tid att läka än alla trodde. När han kunde träna för fullt igen blev han sjuk och när han frisknade till kände han av skadan igen.

Nu följer han med till Solna ändå och varken han eller Rikard Norling utesluter spel, även om det inte är speciellt troligt.

Men målvakten Johan Dahlin (ryggskott), Erik Johansson (fotled), Alexander Blomqvist (korsbandsskada) och Ivo Pekalski (diskbråck) missar matchen. Och inte bara den. Möjligtvis kan Erik Johansson vara tillbaka till hemmamötet med Öster den 22 april. Inte de andra och stortalangen Blomqvist lär inte spela mer i år.

Kris? Inte i närheten.

 Jag tycker istället att MFF har ett riktigt bra utgångsläge inför onsdagskvällens match mot AIK.

Bredden är stor i årets MFF-trupp. Varje gång någon ger återbud kliver en annan spelare fram och pockar på att för gott hamna i Rikard Norlings kärleksfulla famn.

Det känns även som om det finns en jäkla laganda och vilja i årets MFF. Matias Concha gjorde väl ingen kanoninsats mot Kalmar, men han slutförde matchen med ont och kramp på i princip alla ställen han kunde ha ont på och när risken fanns att domaren skulle kalla in sjukvårdare och han skulle tvingas gå ut från planen innan han fick komma in igen bet han ihop, reste sig och haltade vidare som en stelopererad tennsoldat. Men så sitter också Bundesligan djupt i ryggen på honom.

 Men det viktigaste är utgångsläget.

MFF har inlett med sju poäng på tre matcher, AIK har bara två. Lägg till att Elfsborg inlett med tre raka oavgjorda och att HIF bara tagit fyra poäng.

Det är bara IFK Göteborg som inlett lika bra som MFF bland de tippade topplagen.

Oavgjort är helt okej för MFF i Solna. Det är en rätt stor trygghet att veta.

Jag gillar också att läsa att Daniel Majstorovic är högaktuell för AIK:s startelva efter knäskadan för att man tycker att hans rutin behövs i det utsatta läget. Där tror jag att man resonerar helt fel!

Majstorovic har tappat rejält. Han var en riktigt duktig spelare av hög allsvensk klass. Det är han inte längre mot ett anfall som MFF:s. Magnus Eriksson kommer att hitta ytan bakom honom och Tokelo Rantie kan i princip stanna och vänta in Majstorovic och sedan springa ifrån honom igen.

Det enda som gör mig orolig är att MFF har väldigt svårt borta mot AIK. Statistiken är viktig och den säger att AIK vunnit sex av de sju senaste hemmamatcherna mot MFF.

Och att INGEN av spelarna i truppen gjort mål för MFF mot AIK. Fast Magnus Eriksson har gjort det med Åtvidaberg och Emil Forsberg har det med GIF Sundsvall.

……………………

Det bästa beviset på MFF:s bredd är för resten Simon Kroon.

I tokform under försäsongen och fler mycket bra inhopp. Sedan – ingenting.

 

Skön seger, men bittert för Alex

Egentligen borde allt vara jubel i Malmö FF.

1-0 över Kalmar FF, tillfällig serieledning, en målvaktstalang i Robin Olsen som nu spelat 225 minuter i allsvenskan och hållit nollan i samtliga och en första halvtimme som visade exakt hur mycket kapacitet det ryms i laget när man får spela på en hyfsad plan.

Men så var det ju det där med Alexander Blomqvist. Alla testerna läkaren Pär Herbertsson hunnit göra efter skadan tyder på att det är korsbandet som är sönder. Alla korsbandskador är som  hämtade direkt från helvetet för en fotbollsspelare. Att en 18-åring drabbas när han får chansen att spela sina första minuter i Allsvenskan är snäppet värre. Sju minuter blev det, fyra på planen eftersom han var utanför den ett tag.

Bara att hålla alla tummarna för att Pär Herbertsson har fel. Men det tror jag inte.

Därför får vi istället hoppas på att Alex kan komma tillbaka och ändå få den fina karriär jag – och garanterat många andra – var säker på att han skulle få.

Kom igen Alex.

Bli inte en ny Christian Bank!

Ni vet, det danska nyförvärvet som startade en match (mot Hammarby), skadade sig efter 22 minuter och sedan aldrig mer spelade i MFF-tröjan. Istället fortsatte han att försörja sig som foto-modell. Men det där skrev jag mest för att låtta upp stämningen. Jag är säker på att Alex Blomqvist kommer att sätta betydligt större avtryck i MFF-historien än så…

Segern var rättvis och borde varit större, vilket Kalmartränaren Nanne Bergstrand var noga att framhålla på presskonferensen. Snyggt!

I 80 minuter hade Malmö FF ett bättre spel och fler chanser än Kalmar FF och sista tio var det närmast löjligt hur ribban och Kalmarmålvakten Etrit Berisha ständigt lyckades komma i vägen för MFF-avsluten.

Tokelo Ranties inhopp rörde om och det bytet kom i precis rätt läge,

Men lika betydelsefullt var troligen att Kalmar bytte ut den finske landslagsbacken Paulus Arajuuri på grund av skada. Han var mycket bra och höll ihop det mesta.

I MFF  var Robin Olsen stabil, lugn och gjorde en räddning som enbart den motiverade att han skulle utses till matchens lirare.

Jag började tjata om hur bra Robin var redan när han spelade i IFK Klagshamn. Nu har han utvecklats och blivit en stabil allsvensk målvakt.

Glöm heller inte att Johan Dahlins återbud öppnade för att 17-årige Sixten Mohlin fick sitta på A-lagsbänken för första gången. Sixten är en jättetalang med helt rätt inställning och vilja. Under lång tid pendlade han till MFF U-träningarna från Åhus!

Och deppet över Blomqvist-skadan får inte dölja att Filip Helander på nytt var lysande, att Pontus Jansson snart är feberfri och att Erik Johansson nästan lika snart är tillbaka.

Mer godis: Erik Fribergs vilja att löpa in i motståndarnas straffområde.

……………………….

Räkna för övrigt med att Tokelo Rantie, hans agent och MFF snart är överens om ett längre avtal.

Efter matchen pratade jag och Kvp-kollegan Mattias Larsson med Per Ågren och den vanligtvis så försiktige Ågren poängterade hur bra allt såg ut i förhandlingarna.

Det var inte en fråga om om utan snarast när MFF kunde presentera ett avtal och Per Ågren sa inte emot att det kunde gå snabbt. Positivt, för Rantie är en högklassig spelare och en fin människa som MFF-publiken kvickt lärt sig att älska och uppskatta.

………………………..

Planen var betydligt bättre än i premiären.

Jiloan Hamad hade också ett intressant resonemang om att vattningen före avspark hjälpte till. Blötan lindrade effekten av ojämnheterna. Det skulle vattnats i pauen också, berättade han, men av någon anledning blev det inte av.

MFF kör för övrigt vidare med breddningen av planen klubben gjorde förra säsongen. Då blev den 70meter istället för 68. Med den större ytan ska backande lag få svårare att försvara sig.

 

 

 

Räkna med Robin i målet

Ett par sena tankar inför morgondagens match mot Kalmar FF.

Läget inför matchen – mest skadeläget – och mina tankar om en trolig startelva kan ni läsa här.

Efter det har jag blivit allt mer övertygad om att det blir Robin Olsen i målet. Har nämligen fått tydliga signaler om att unge tredjemålvakten Sixten Mohlin är kallad till matchen och ska sitta på bänken. Det talar för att Johan Dahlin inte är tillgänglig.

Vi får se.

Och det finns ingen anledning att chansa med Johan Dahlin.

Robin Olsen har utvecklats, är redo att ta ansvaret och har redan stått en och en halv allsvensk match och hållit nollan i 90 plus 45 minuter. Dels i debuten mot Syrianska i Södertälje, dels i andra halvlek mot Åtvidabergs FF på Kopparvallen. Jag tror att han gör det på Swedbank Stadion också. Och för Sixten Mohlin blir det en härlig uppmuntran att som 17-åring göra sin första match på bänken i A-laget.

………….

Vågar inte riktigt lita på det, men väderapporten jag precis tittade på utlovade att det för första gången på evigheter ska bli över tio plusgrader imorron.

Tolv plus och sol! Underbart om det stämmer – och årets första match utan långkalsonger.

Planen är i vilket fall som helst redan mycket bättre än i premiären mot Halmstads BK. Det anade vi när vi såg slutet av lördagens MFF-träning och det bekräftade Tokelo Rantie när vi frågade honom. Mer om det kan ni också läsa om i artikeln jag länkade till i början.

………..

I Kalmar FF är den finske landslagsmannen Paulus Arajuuri spelklar igen efter sin inflammation i höften. Den norske landslagsbacken Jörgen Skjelvik står dock över mot MFF på grund av en lårskada. Dömer matchen gör Stefan Johannesson från Täby.

…………..

Malmö FF:s U19-lag avancerade till semifinal i Svenska Ligacupen genom att besegra IFK Göteborg med 3-1 efter förlängning. Efter 0-1 i paus och 1-1 vid full tid avgjorde MFF. Målen gjordes av Emil Kjellker, Jesper Ríndmo och Mirza Halvadzic.

 

 

 

 

Oavgjort för MFF:s U21-lag

Malmö FF:s U21 tog sin första poäng i årets serie genom att spela 1-1 borta mot Mjällby AIF.

MFF-tränaren Daniel Andersson var nöjd.

–  En bra insats. Mjällby är erkänt duktigt i U21-serien och hade ett meriterat lag. Det var rätt jämnt, vi hade mest boll och de ställde om, sa han och tvekade inte när jag frågade om det fanns någon att plocka fram och berömma.

– Alex Blomqvist!

Mittbackfabriken MFF fortsätter att leverera högklassiga produkter.

Jag gillade dessutom att det var Jesper Rindmo som gjorde 1-1-målet sedan Mjällby tagit ledningen på straff. Jesper har varit en pålitlig målgörare i ungdomslagen. Nu visade han att han nätar i U21-sammanhang också.

Pawel Cibicki har haft problem med en fotledsskada. Nu var han tillbaka och spelade 90 minuter – nästan. Mindre än tio minuter före slut drabbades han av en lätt stukning. Men det ska inte vara någon fara.

Daniel Andersson hälsade för resten att det var svinkallt uppe på Listerlandet.

Vår! Kom nu!!

 

Dahlin och Rantie är redo

Det var lite tunt med folk på MFF-träningen idag.

Förklaringen är att det är U21-match borta mot Mjällby AIF senare i eftermiddag och flera av spelarna kommer att få matchtid där.

Dock inte Pontus Jansson. Han var inte med på träningen, men efter förklarade Rikard Norling att det berodde på att Pontus låg hemma och var krasslig.

Om Pontus varit frisk hade Norling dessutom troligen valt att prioritera att ha med honom på träningen före ett antal minuter i U21.

– Just nu känns det som om han behöver träningen mer. Men han är helt klart med i bilden till matchen på söndag.

Två som var med och körde för fullt var Tokelo Rantie och Johan Dahlin.

– Jag har tränat tisdag, onsdag och torsdag nu och känner absolut inget av besvären från Åtvidaberg. Jag är redo för spel, konstaterade Johan Dahlin.

Och Rikard Norling tvekade heller inte om att Dahlin kan stå mot Kalmar FF.

– Annars hade jag inte släppt iväg Robin Olsen till U21-matchen.

Med Tokelo Rantie i full träning är givetvis han också en startkandidat till Kalmar-matchen. MFF har träningsledigt på fredagen och kör ett matchförberedande pass inne på Swedbank stadion på lördag. Men just nu talar mycket för följande lag mot Kalmar:

Johan Dahlin – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardo – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Pontus Jansson då?

Han har varit borta ett bra tag nu. Känns inte som om det är rätt läge att sätta in honom direkt. Pontus Jansson är fortfarande den bäste mittbacken i truppen, men det är hemmamatch mot Kalmar FF i tredje omgången. MFF har råd att avvakta. Inte minst för att nästa match, borta mot AIK, spelas redan på onsdag. Spel söndag-onsdag kan vara en för hård belastning på Pontus redan nu.

 

Tio dagar är ett slag i luften

Miiko-gate går vidare.

För om MFF-ledningen tror att debatten kommer att dö nu och alla vara glada och nöjda misstar den sig grovt.

Tio dagars ytterligare avstängning utöver de två månaderna som Miiko Albornoz redan avtjänat är ett slag i luften.

Det samma gäller om man föredrar att räkna missade tävlingsmatcher. Då läggs det till två till de fem – tre i Svenska cupen och två i Allsvenskan – Miiko Albornoz redan stått över.

Både min personliga och professionella åsikt är att en extra time out till den 22 april är alldeles för milt och att Malmö FF grovt underskattat det tapp i förtroende bland supportrar, medlemmar och sponsorer klubben kommer att drabbas av.

Det finns ett par argument jag är rätt trött på.

Ett är att Miiko Albornoz redan har avtjänat sitt straff. Då vet man inte vad en villkorlig dom är. Det är inte ett papper den dömde får i handen och sedan kan strunta i. En villkorlig dom är alltid förknippad med en prövotid – oftast två år – och den har absolut inte löpt ut.

Ett annat är att MFF inte ska vara en extra dömande instans. Rättssystemet har sagt sitt och sedan är det bara att gå vidare. I så fall var det ju fel redan att sätta den första time-outen.

Många missar att det inte var privatpersonen Miiko Albornoz 14-årigen hade sex med, det var MFF-spelaren Miiko Albornoz. MFF-tröjan och klubbens värdegrunder bär spelarna på många vis med sig även utanför planen, dygnet runt. Det ger klubben Malmö FF både en rätt och skyldighet att agera.

I domen vägdes det dessutom in att Miiko Albornoz karriär skulle påverkas. Därför blev domen mildare. Kom ihåg att domaren ville plussa på med samhällstjänst, men blev nedröstad av nämndemännen.

Styrelsen var inte enig.

Precis som i supporter- och medlemsleden fanns det ett brett spektrum av åsikter från att säga okej till spel direkt över att göra avstängningen betydligt längre till att inte vilja se honom i MFF-tröjan alls. Därför ska de tio dagarna ses som en kompromiss.

Och jag tycker som sagt inte att den är bra.

Men jag ska ändå avsluta med att hoppas att de som tycker olika klarar att respektera varandras åsikter.

Det gäller även på läktaren.

Det finns positiva saker.

Domstolen avstod samhällstjänst. Men i MFF-regi har Miiko Albornoz redan varit ute och besökt bland annat cancer-sjuka barn och det blir betydligt mer sånt. Därmed kan man säga att MFF fixar det domstolen avstod och att det då inte blir ett straff utan en nyttig lärdom och till och med en njutbar upplevelse för Miiko.

För det är givetvis gärningen som ska fördömas inte personen. Miiko önskar jag allt gott. Uppriktigt, innerligt och bestämt.

MFF:s vd Per Nilsson bekräftade också att när klubben i fortsättningen ska kontraktera spelare kommer kraven på etik och moral att skrivas in och möjligheten att agera vid brott öka.

 

Bra planer bra för MFF

Mot Halmstads BK såg MFF inte alls ut som ett lag med potential att ta guld. Mot Åtvidabergs FF gjorde man det.

Och de två senaste tillfällena Malmö FF vunnit SM-guld, 2004 och 2010, har laget inlett med oavgjort i första matchen och seger i den andra!

Då var det visserligen bortaspel båda gångerna i premiären. Men skit samma.

En seger borta kompenserar alltid ett poängtapp hemma, inte minst för MFF som de senaste säsongerna har varit mil bättre hemma än borta.

Just nu är det dock troligen precis tvärtom på grund av Swedbank stadions usla gräsyta!

Egentligen går det att göra en enkel jämförelse.

Ta två matcher på bra underlag, som träningsmatchen hemma mot OB (på Limhamn) och den här fredagskvällens match mot Åtvidabergs FF på Kopparvallens relativt nya konstgräs. Då har MFF spelat bra och vunnit.

Ställ det sedan mot cupmatchen mot Östers IF och den allsvenska premiären mot Halmstads BK. Den första på gammel-Stadions ko-äng och den andra på Swedbanks stadions nästan lika kassa plan. Då har två usla insatser gett oavgjort.

Troligen är det en styrka att det ändå blivit kryss. Men även om varken spelare eller ledare i MFF ville skylla på det efter HBK-matchen så är det alldeles givet att underlaget har – och haft – en extremt stor betydelse.

På det kan man ha synpunkter.

MFF är ett passningsdrivet lag med individuellt skickliga spelare som presterar bäst när underlaget är okej. Bra så, för då har man både dragit lakanet av konstgrässpöket och visat att när vädret blir varmare kommer spelet också att få en helt annan hetta.

Men jag tycker ändå att laget borde ha en plan B. Om det inte går att spela exakt den typen av fotboll alla i laget brinner för måste det gå att anpassa spelet. Krävs det i alla fall lite grann tjong så bit i äpplet och tugga i er.

Tyvärr tror jag inte att Swedbankplanen hinner bli så där väldigt mycket grönare och jämnare till de närmaste två hemmamatcherna.

Mot Åtvidaberg åt sig MFF in i matchen för att en bit in i den andra halvleken ta över fullständigt. Efter Erik Fribergs 2-1-mål kändes det ända upp på läktaren att Åtvidabergs spelare inte längre trodde på chansen. Då var MFF helt enkelt för bra.

Viktigast av allt var de tre poängen, men det fanns ett par saker att lyfta fram lite extra:

Jiloan Hamad visade direkt att insatsen i premiären var en ren tillfällighet. Nu startade han starkt och efter paus lyfte han sig ett snäpp till. Mot slutet var han magnifik.

Erik Fribergs två fina mål räckte i sig till för ett överbetyg. Spelmässigt var han dessutom riktigt bra och det var Markus Halsti också. Det är härligt att veta att Ivo Pekalski måste upp i alla fall i 95 procent av sin nivå för att konkurrera.

När det sker har MFF tre starka kandidater till två platser. Precis som man har på mittbackspositionen. Pontus Jansson får kämpa.

Och Magnus Eriksson var precis så bra som Åtvidabergspubliken mindes honom.

………

Robin Olsen ska också har ett stort plus. När Johan Dahlin fick ont en bit in i den första halvleken fick Robin 45 minuter och höll nollan. Hoppas dock bara att frisparksmålet inte påverkades av Dahlins skada, för i så fall borde bytet ha kommit tidigare.

………………….

Mer positivt. När MFF-publiken kom till Kopparvallen möttes de av beskedet att 13-19-åringarna i MFF skulle betala 80 kronor mer än de jämnåriga åskådarna på Åtvidabergssektionen. Dumt och att det blev upprörda känslor i MFF är lätt att förstå. MFF-ledningen gick därför omedelbart ut med beskedet att klubben betalar mellanskillnaden. Eftersom det berörde cirka 50 åskådare handlade det om 4 000 kronor.

Ingen stor summa, men principen är viktig.

Därför var det mycket glädjande att MFF:s vd Per Nilsson när jag snackade med honom efter matchen kunde berätta att det inte blir 4 000 utan noll. Åtvidabergs och MFF hade då kommit överens om att Åtvidaberg står för mellanskillnaden. Ett klokt och bra beslut av alla parter.

………….

Till sist måste jag dessutom skriva en sak:

Jag har öst massor med skit över Michael Lerjéus sätt att döma. Och ofta suckat djupt över hans insatser. Nu var han klart godkänd och visade upp en god allsvensk nivå. Skönt. Han kan ju!!!!

Det kan Kristian Bergström i Åtvidaberg också. Trots att han fyllt 39.

Gör han mål nästa år också blir han Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna. Den historieboks-posten är han värd.

…………..

Jag ska också noga påpeka att jag inte gått och blivit en konstgräskramare. Men en bra konstgräsplan är mycket bättre än en riktigt dålig gräsplan.

 

 

En spelarkarriär är ingen lampa

Större delen av försäsongen spelade MFF med Markus Halsti och Erik Friberg som innermittfältare. Men i premiären hade Ivo Pekalski tagit tillbaka sin plats.

För gott. Trodde många. Men så var det inte alls.

Mot Åtvidabergs FF talar allt för att det på nytt blir firma Halsti/Friberg.

Eftersom den sista träningen för ovanlighetens skull inte var stängd blev det rätt lätt att se. Så körde inte Rikard Norling någon lur-variant är Ivo Pekalski petad.

Fast det där med petad går i hög grad att ifrågasätta. För att bli petad måste en spelare först ha varit ordinarie och det känns som om för många i ett par år nu tagit för givet att Ivo Pekalski alltid är det så fort han blir frisk.

Jag är en av dem.

Det är lätt att fastna i gamla minnesbilder.

MFF är inte samma lag i år som 2010 och Ivo Pekalski är inte samma spelare nu som då när han och Wilton Figueiredo var Allsvenskans bästa mittmittfältspar.

Därför var det en smärtsam upplevelse att se Ivo mot Halmstads BK. Han kom inte ens upp i godkänt.

Alla skadebekymren har steg för steg brutit ner hans kapacitet och form.

Med tanke på det går det istället att se Ivo Pekalskis plats på bänken som logisk. Markus Halsti ersatte Erik Johansson, som låg sjuk dagen före matchen, i backlinjen mot Halmstads BK. När Erik Johansson på nytt är frisk nog att starta går han in i laget och Makus Halsti tar tillbaka SIN plats på mitten. Konstigare än så är det inte.

Mot Halmstads BK gick det så långt att jag satt på läktaren och hoppades att Rikard Norling skulle byta ut Pekalski och flytta in Simon Thern – eller Jiloan Hamad – i mitten.

Egentligen hatar jag att skriva det här och fingrarna hamrar lite extra hårt mot tangenterna.

För jag är en av dem som gärna lyft fram och hyllat Ivo Pekalski.

När han var som bäst var han unik. Han har en bollkontroll och spelförståelse som få plus ett mod att alltid vilja göra sig spelbar och en förmåga att vända och vrida sig fram på ytor som är för trånga för många andra.

Men där är han inte nu.

Det inser han säkert själv också.

Markus Halsti är heller inte bara en defensiv spelare som alibiagerar mittfältare som en nödlösning. Han är en bra passningsspelare, gärna med ett tillslag och säkert för tillfället ett mer funktionellt alternativ för att få upp rörligheten och tempot som saknades mot Halmstads BK.

Fast det värsta av allt är att MFF sitter i ett moment 22-läge när det gäller Ivo Pekalski.

För att han på nytt ska nå upp i sin rätta nivå måste han spela sig i form, i många matcher i följd utan skadeavbrott.

Men för att vinna matcher måste MFF spela med det bästa laget och i det ingår inte Ivo Pekalski.

En lampa fungerar lika bra hur många gånger man än slår av och på lysknappen. Så är det inte med en spelarkarriär. Med så mycket av och till-spel som det blivit för Ivo under en lång period är det givet att spelet försämras.

 

En vettig utlåning

Det blev LB07 för Petter Thelin.

Bra på många sätt.

LB07 är en klubb i närheten (Limhamns IP) på rätt nivå (division 1).

Vi som följt träningarna och matcherna under försäsongen insåg rätt snabbt att Petter åtminstone i år behövde en plattform mellan division 3 i Kramfors-Alliansen och den allsvenska konkurrensen i Malmö FF för att utvecklas. Han behöver spela A.lagsfotboll regelbundet. Det hade han inte fått i MFF. Han behöver dessutom göra det högre upp än ifjor. Det får han nu. Division 1 är bra mycket bättre än de som inte ser så många matcher där har grepp om.

Tar Petter en plats där och gör avtryck i spelet vet både han och MFF att han är redo att komma tillbaka till truppen 2014 och utmana om en startplats.

Eller tidigare. Till skillnad mot vad som gäller för de övriga utlåningarna från seniortruppen har MFF i överenskommelsen med LB07 fått in en klausul att Petter kan återvända redan i sommar. Dessutom kan MFF lägga upp ett schema där han ibland kan träna med MFF, plus spela U21-matcher. I övrigt ska han träna fullt ut med LB7 och spela tävlingsmatcherna med LB07 (u21-serien är ett undantag, med särskilda regler).

Till saken hör också att LB07:s tränare Sven Sjunnesson är en mycket duktig ungdomsutvecklare. Jag har väldigt stort förtroende för Sven.

Det är en tränare som varken är rädd för att ge de unga spelarna chansen eller att ställa krav på dem.

………………….

Petter Thelin startar sin utlåningsperiod i LB07 med att vara avstängd!

Det hade han varit om han spelat kvar MFF också.

Mot slutet av förra säsongen drog han på sig en grov utvisning i Kramfors-Alliansen.

För att en bestraffning inte ska vara ett slag i luften om en spelare till exempel drar på sig en utvisning i årets sista match följer avstängningen med (eller flyttas) till nästa säsong. Oftast räknar man då säsongsstarten från den 1 april. Petter är avstängd till den 7 april.

Därmed var han stoppad från spel i HBK-matchen och hade heller inte varit tillgänglig på fredag mot Åtvidaberg.

För MFF:s del saknar det numera betydelse. För LB07 innebär det att han missar lördagens genrep mot FC Höllviken inför seriestarten.

……………………

MFF jobbar betydligt mer med utlåningar än tidigare

Med Petter Thelin har klubben nu åtta spelare från A-truppen eller strax under utlånade:

Petter Thelin (LB07)

Tobias Malm och Alex Nilsson (Landskrona BoIS)

Amin Nazari (Assyriska)

Jasmin Sudic (Mjällby)

Filip Stenström (Ängelholms FF)

Egzon Sekiraca (Trelleborgs FF)

Erik Pärsson (Lunds BK).

 

 

MFF gjorde som matchklockan

Oavgjort mot en allsvensk nykomling i premiären är inte okej.

Det var inte spelet heller.

På sätt och vis kan man säga att Malmö FF solidariserade sig med matchklockan.

Den kom aldrig igång på Swedbank stadion. Efter en kvart sa speakern att man jobbade intensivt på att åtgärda problemet. Sedan blev ingenting bättre.

Eller så kan vi dra till med att flera i MFF firade påsken med att spela som höns.

Klart att det svider när uppladdningen inför årets största högtid – den allsvenska premiären – slutar med att 19 577 åskådare får se ett magplask.

Men det finns två saker som måste påpekas:

1) Halmstads BK gjorde det bra. Försvarsmässigt var det riktigt tight, Gudjon Baldvinsson är en grym avslutare och laget förtjänade poängen.

2) Det är för tidigt att dra slutsatser. MFF:s insats var en stor besvikelse. Men jämför gärna med förra året. Då startade det med 0-0 hemma mot Gefle IF i premiären och sedan 0-5 i baken mot Häcken i första bortamatchen. Ändå var MFF hyfsat med i toppen i sluttabellen.

Tror heller inte att det är att sticka ut hakan för mycket att säga att det lär gå bättre i Åtvidaberg på fredag än det gjorde på Hisingen ifjor…

Vad var det då som gick snett i Malmö FF:s spel?

Rörligheten både med och utan – nästan mest utan – boll och tempot i passningsspelet var alldeles för dåligt för att luckra upp Halmstads BK:s försvar.

Dessutom var ett par av spelarna som annars ska bära laget inte bra.

Jiloan Hamad hyllar jag ofta, med all rätt. Den här gången vet jag inte vad han höll på med.

Innermittfältet med Ivo Pekalski och Erik Friberg fungerade inte heller och det var inte bara Fribergs fel. Han slet och försökte. Pekalski sprang hela den första halvleken alldeles för långt ner i planen som femte back. Efter paus skulle han komma längre upp och vara konstruktiv, men sanningen är att Ivo fortfarande håller på att spela sig upp i sin rätta nivå. Plus att han saknar en spelare som Wilton Figueiredo att slå passningarna till.

Efter matchen frågade jag Rikard Norling om han inte funderade på att byta på innermittfältet istället för att ta ut Simon Thern, som var en av de bästa i MFF, och sätta in Emil Forsberg (minut 61)?

Svaret blev att han övervägde det, men att när bytet skedde hade Thern börjat få krampsymptom.

Nästa byte förstår jag tanken med. Erik Johanssons huvudstyrka skulle avgöra på fasta situationer och inlägg. Och det var ju nära när Stojan Lukic fantomräddade hans nick på hörnan.

Men för att få full utdelning på ett sådant byte måste man spela på det också.

Antingen tror man på sitt grundspel och byter in en naturligt offensiv spelare (Kroon) på rätt position eller så kör man på med att lyfta långt och slå inlägg för att skapa panik i HBK:s backlinje.

Nu blev det istället något mitt emellan-mischmasch och sista kvarten kändes det aldrig som om MFF var nära att få in 2-1.

Bra då?

Framförallt Filip Helander.

Prickfri, alltid på rätt ställe och lagom ful i närkamperna.

Pontus Jansson är kung, men när han är tillbaka har han fått en kejsare bredvid sig.

Tokelo Ranties fantastiska mål var dessutom värt en seger….

Tycker också att Magnus Eriksson länge visade att han kommer att bli en stor tillgång i MFF:s anfallsspel.

Får för resten rapporter om att Pontus Jansson stod i klacken. Förvånar mig inte ett dugg. Han är unik.

…………

Publiksiffran 19 577 var mycket bra. Förhoppningsvis kommer alla tillbaka.

Men då måste spelet bli bättre.

Och planen. Rikard Norling och spelarna ville inte skylla på det, men än så länge är den inte okej.

MFF har blivit ett lag som är starkt på bra planer. Det okej. Men de flesta lag som är bäst på bra planer kan spela rätt bra på dåliga också. Kan MFF det?

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.