Bittert att åka ur utan att förlora

Om vi isolerar matchen mot GIF Sundsvall ur sitt sammanhang var det en riktigt vass insats av Malmö FF.

Att slå ett lag som så sent som ifjor spelade i allsvenskan med 4-1 är bra.

Spelmässigt var det också bra, inte minst i den första halvleken och Malmö FF gjorde två mål på hörnor! Bara en sån sak.

Men så var det det där med att det hade behövts 5-0 eller 6-1 för att gå vidare. Givetvis är det bittert – och extremt ovanligt – att ett lag åker ur ett cupspel utan att ha förlorat en enda match.

För det är ju det MFF gör. Två vinster och en oavgjord var inte nog.

En sak är i alla fall säker

Om man ska peka ut någon detalj i de tre matcherna som sänkte MFF så är det inte i match tre man ska leta.

Istället går det att hitta avgörande fel i de två tidigare matcherna.

I match två, borta mot Frej, missade Malmö FF alldeles för många chanser!

Men de stora och avgörande felen kom i den första matchen, hemma mot Östers IF.

För det första borde den aldrig ha spelats på Malmö stadion. Gräsplanen höll inte måttet.

När Öster satsade på fasta situationer, huvudspel och det enkla upplägget fastnade MFF:s passningsspel och viljan att driva bollen och utmana i tuvorna. På Limhamns IP hade det gått betydligt bättre. Ledningens beslut att placera matchen på Stadion var helt enkelt fel!

Men det gjordes missar ute på planen också. Östers mål var alldeles för billigt och många i MFF var för ovilliga att anpassa spelet till omständigheterna. Ricardinho var den värste syndaren och det bästa exemplet på problemet. Han envisades med att spela som om det var en perfekt plan – och det gick inte så bra.

Att Malmö FF spelat färdigt i Svenska cupen och inte heller det här året får uppleva en kvartsfinal är inte godkänt.

Gruppen var inte starkare än att MFF borde klarat att placera sig som etta. Det är den viktigaste sammanfattningen av årets cupspel ur MFF-synvinkel.

Med detta sagt finns det dock ett par utropstecken att plocka fram och nästan alla hittar jag faktiskt i lördagsmatchen mot GIF Sundsvall.

1) Spelet och den stabila segern! På två sätt. I den första halvleken spelade MFF bra med en normal laguppställning. I den andra stuvade man om till en extremoffensiv, men fortfarande utan att släppa till bakåt.

2) Filip Helander! Efter att ha haft lite problem i början hittade han helt rätt och i andra halvlek när luckorna bakåt kunde – och egentligen borde – ha kommit var han suverän. Filip är född till allsvensk mittback.

3) Simon Kroon! Lysande inhopp i 45 minuter mot GIF Sundsvall. Dessutom bra, kortare, inhopp i båda de andra matcherna. Säsongens utropstecken så här långt.

4) Hörnmålen! Från sämst i norra Europa på hörnor till två hörnmål i samma match. Det tar sig.

5) Ivo Pekalski i avslutsläge och målskytt! Det vill jag se mycket mer av och det här var en bra början.

6) Erik Johansson! Två mål. Dessutom visade han sin mångsidighet.

Till sist:

Publiksiffran 1 354 var riktigt usel.

Tydligen hade många  gett upp hoppet om femmålsseger på förhand. Att det kom ungefär lika många till träningsmatchen mot OB en fredag eftermiddag säger det mesta.

 

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.