Svängningar från förr

Är det fördel Elfsborg? Givetvis! Ett massivt överläge dessutom.

Allt snack om att det är bättre att jaga än jagas är just snack.

Elfsborg har en straffspark att förvalta för att fixa SM-guldet. Men alla vet också att straffsparkar oavsett om de är faktiska sådana eller metaforer för ett överläge går att bränna. Fråga Miiko Albornoz, eller Anja Mittag.

Så är det kört för MFF? Nej.

Chansen är inte stor, men den finns. Och den är nog lite större än många kanske tror.

Åtta gånger i allsvenskans historia har ledarlaget inför den sista omgången fått se guldpokalen glida ur händerna som en tvål i badkaret.

Tre gånger har Malmö FF varit inblandat.

Tränaren Rikard Norling har dessutom en personlig erfarenhet av att det kan svänga. 1998 var han assisterande tränare i AIK när Helsingborgs IF bara skulle åka upp till Göteborg och slå BK Häcken för att spela hem SM-bucklan. Häcken vann med 2-1 och AIK tog guldet genom att slå Örgryte med 1-0.

Sex år senare när MFF satte punkt för en lång, lång torka och på nytt blev svenska mästare vändes också allting upp och ner i den sista omgången. Halmstads BK var på väg mot den på förhand nästan givna titeln när IFK Göteborgs Magnus ”Ölme” Johansson gav Malmö FF möjligheten genom att kvittera på straff. MFF fick också en straff hemma på Malmö stadion mot Elfsborg. Niklas Skoog tog den, målvakten räddade, men backen Jon-Inge Höiland tänkte det ingen annan gjorde, att det kunde bli retur, kom springande in i straffområdet som en 100-meterslöpare på steroider och stötte in returen.

Det målet öppnade för ett himmelsblått hav av jublande guldfirare och alla de 3 000 MFF-supportrarna som kommer att finnas på plats på Råsunda hoppas naturligtvis på att få uppleva något liknande.

Kanske kan det även vara ett tecken att de två gångerna MFF varit på den förlorande sidan i ett guldrace som svänger totalt numera nästan är bortglömda.

Eller vad sägs om 1968 och 1964?

Eftersom båda var så oerhört bittra sitter det dock säkert fortfarande kvar en tagg i hjärtat hos den äldre himmelsblå generationen.

68 ledde MFF på bättre målskillnad än tvåan Djurgården och med Öster en poäng bakom. När allt var över var Öster mästare med alla tre lagen på samma poäng. Öster hade målskillnaden 44-28, tvåan MFF 42-27. Avgörande blev att MFF hemma på Stadion bara spelade 0-0 mot Elfsborg i den sista omgången sedan Boråslaget, som precis som Åtvidaberg imorron inte hade något alls att spela om, hållit nollan tack vare att målvakten John Hedin troligen gjorde sitt livs match.

Slå det i bitterhet. Lätt!

64 ledde MFF med fem poäng med tre omgångar kvar (då gav seger ännu bara två poäng). MFF tog bara en pinne på de sista tre matcherna (1-1 hemma mot Örebro!) och Djurgården gick upp på samma poäng och blev mästare med målskillnaden 46-20 mot MFF:s 45-20. Det avgörande målet, 4-1 mot IFK Göteborg, gjorde Djurgården på tilläggstid på en straff där tv-bilderna tydligt visade att fällningen skedde utanför straffområdet.

Tjusningen med fotboll är att det alltid händer saker som INGEN kan förutsäga.

 

Där blev SM-guldet till plast

Där blev guldet till plast.

1-1 i Malmö mellan Malmö FF och Örebro SK och samma siffror i Göteborg mellan BK Häcken och AIK var nästan det samma som att skicka Lennart Johanssons pokal till Borås.

Eller kanske en plastkopia? Svenska mästare 2012 ska alltså vara ett lag som med möda och besvär vunnit två matcher på gräs på långt över 450 dagar.

Förhållandena och reglerna än nu sådana och sportsligt är det givetvis rättvist. Elfsborg har tagit fler poäng. Men man behöver ju inte gilla det!

Än är heller inte hoppet helt ute för Malmö FF, men Elfsborgs utgångsläge är så pass bra att det bara vore dumt att inte utgå från att de tar hem årets allsvenska.

Malmö FF har till stor del sig själv att skylla för att det bara blev oavgjort mot Örebro.

MFF skapade för lite mot ett lag som bevisligen är för dåligt för allsvenskan.

När MFF dessutom hittade rätt efter pausen och fick in förlösande 1-0 blev det inte alls förlösande. Istället släppte man in ett onödigt baklängesmål och sedan kramp, förtvivlan och ett massivt kämpande.

Viljemässigt gjorde MFF alls inte en dålig insats.

Men det både känns, och är, bäst att även påpeka att domaren Martin Hansson tyvärr bidrog till att se till att Malmö FF inte vann matchen. 2-1-målet kom ju och dömdes bort för offside. Wilton Figueiredo var definitivt inte offside. Bollen gick mot honom och det var han som var med i spelet och mottagare av passningen. Därför skulle han fått göra målet.

Tittar jag sedan på protokollet från matchen och det bekräftar att Örebros målvakt Tomer Chencinski inte fick någon varning är det knappt jag tror mina ögon. Han maskade, filmade, provocerade och genomförde 20 avslutande minuter där kortet borde ha kommit ur fickan flera gånger. Att han knappt ens blev tillsagd är en gåta.

Utan att ha sett tv-bilderna vet jag inte om han då dessutom för länge sedan borde varit utvisad. När han fällde Daniel Larsson och det blev straff i den första halvleken doftade det ganska tungt av en målchansutvisning.

Eller åtminstone en varning så att han inte kunnat hålla på att maska större delen av den andra halvleken. Men straffen var det Miiko Albornoz som brände och en straff ska givetvis innebära mål….

Pratade givetvis med Martin Hansson efter matchen.

Han sa att:

– Jag har fått reda på och sett på bild att Wilton inte var offside. Det känns ruttet. Om Rantie påverkade vet jag inte, det måste jag se på dvd.

– Enligt mig och mina assisterande var det inte frispark till MFF innan 1-1.

– Örebromålvakten höll sig inom sina sex sekunder. Därför kunde jag inte göra något.

………………

Om matchen blev en pina kom åtminstone ett stort glädjeämne efter slutsignalen.

Hyllningen av Ulrich Vinzents var synnerligen förtjänt och jag är övertygad om att han kände att han blivit en älskad och uppskattad profil i MFF-leden.

Han svarade med att ta mikrofonen från Patrik Jandelin, hålla ett alldeles utmärkt tal och dricka upp en gammeldansk som han bjöds på framför klacken. Ricardinho fick en varning och är avstängd mot AIK på söndag.

Jag förutsätter att Matias Conchas  lårskada är läkt till dess.

Annars får Ulrich Vinzents gå in och göra det fina jobb han alltid utfört i den himmelsblå tröjan.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.