Sämre för varje taktisk förändring

Åtvidabergs FF gjorde sitt, Malmö FF gjorde det inte. AIK spelade bra, Malmö FF var inte i närheten av att göra det.

Bara att gratulera Elfsborg till en välförtjänt och nyvunnen position som svenska mästare. Laget som tar flest poäng är alltid det bästa i all-svenskan. Alla andra sätt att mäta är bara trams.

Med detta sagt går det ändå inte annat än att vara bittert besviken på MFF:s sätt att avsluta säsongen. Med två omgångar kvar var laget i tabelltopp. Sedan kom en dålig insats mot Örebro SK följt av en ännu sämre mot AIK.

Ett annat sätt att se saken är att alla som tävlade om att i ett tidigt skede av säsongen säga att allsvenskan var avgjord när Elfsborg gick loss i sin stora ledning var fullständigt ute och cyklade.

Men ändå hade lite rätt.

Till slut var det ju trots allt poängen Elfsborg tog då som räddade Boråslaget.

Egentligen var det en friplåt till guldfesten MFF fick. Det går nämligen att hitta åtskilliga matcher under säsongen då poängen som till slut saknades försvann.

Allt startade i april när MFF spelade 0-0 hemma mot Gefle följt av hemska 0-5 i baken mot Häcken. Sedan tog MFF totalt bara en poäng mot bottenlaget Örebro SK, fick nöja sig med två kryss mot Mjällby, fick stryk med 1-4 borta mot Elfsborg och tappade fullständigt i onödan hemma mot IFK Göteborg.

Sett till det och att Jimmy Durmaz och Mathias Ranégie lämnade mitt under säsongen var tredjeplatsen, lilla silvret och säkrandet av spel i Europa nästa år trots allt ett godkänt resultat. Men att MFF inte utnyttjade gratismöjligheten att göra det ändå bättre, när de övriga guldkandidaterna stapplade lika mycket, var det inte!

……………

Lite otur hade MFF i att matchen spelades mot AIK på Råsunda.

Det var sista matchen på den anrika arenan och både AIK och publiken var heltaggade. Alla ville få till ett bra avslut och det fick man.

Efter 10-15 minuters bra spel av MFF tog Solnalaget över totalt och var sista 30 betydligt närmare 3-0 än MFF att få kontakt.

MFF tvingades till två byten på grund av skador (Simon Thern och Pontus Jansson). Det är svårt att göra något åt. Men intrycket var ändå att för varje byte och taktisk förändring MFF-ledningen gjorde blev det bara sämre.

När Åtvidaberg kvitterade till 1-1 mot Elfsborg och det ändå kändes fullständigt hopplöst var det pinsamt att sitta i kylan och invänta slutsignalen.

……………….

Ska Malmö FF nå ända fram nästa år behöver truppen förstärkas. Rejält!

Per Ågren och company måste spetsa laget. Men det räcker inte. Man måste också fylla luckorna.

Daniel Larsson och Ulrich Vinzents gjorde sina sista matcher

Jag har svårt att tolka signalerna från laguttagningen mot AIK på något annat vis än att Markus Halsti, Wilton Figueiredo och Filip Stenström också gör det.

David Löfquist har varit ett flopplån och är för dyr och dålig att lösa. Målvakten Zlatan Azinovic är en onödig backup.

MFF måste därför hitta ett tiotal nya spelare utifrån och/eller i de egna leden samt göra det så att den samlade slagstyrkan höjs.

Petter Thelin är redan inplockad. Den 17-årge halv-hulken känns som ett mycket bra val. Dessutom är MFF i full gång med att försöka få Jiloan Hamad och Ivo Pekalski att förlänga sina kontrakt trots att de är klubbens spelare även nästa säsong. Men det behövs så mycket mer.

Det är först och främst viktigt att betona att MFF inte sitter i sjön och riskerar att bli ett lag på undre halvan. Inte med karaktärspelare som Pontus Jansson, Johan Dahlin och Jiloan Hamad och utvecklingspotentialen i spelare som Filip Helander, Miiko Albornoz, Tokelo Rantie och Simon Thern – för att bara nämna några. Men det krävs alltså mer. Annars kommer ett alldeles för tungt ansvar att vila på alltför fås axlar.

……………

Individuell spelarkritik i matchen mot AIK? Lönt?

Nja.

Fast kul att se att Filip Helander redan växt så att han kan vara bra även när laget är kasst.

Jiloan Hamad gjorde 55 mycket bra minuter, försvann sedan ur bilden, men slutade aldrig att kämpa.

Johan Dahlin var väldigt stark i målet med flera fina räddningar, men uppspelen och insparkarna var lite si så där, om vi säger så.

Vi stannar där. De tre var i alla fall några glimtar (det fanns ett par till) av ljus i ett totalt jävla mörker.

 

 

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.