Stabilitet just nu mer värt än briljans

De heta hemmamatcherna avlöser varandra.

Från ett klassikermöte till ett annat.

Från IFK Göteborg till IFK Norrköping.

En gång en ännu större match än MFF-IFK Göteborg. Så är det inte längre, men visst är det kul med ett IFK Norrköping som hänger hyfsat med både i tabellen och publikligan!

Tittar man på hemma- och bortaprestationerna är IFK Norrköping heller inte det vanliga konstgräslaget som har problem utanför den egna trygga arenan. ”Peking” är lika bra borta. 7-2 senast mot Gais inger dessutom respekt. Fast ingen överdriven sådan. Det var trots allt Gais som stod för motståndet.

Och Malmö FF kan kontra med att laget aldrig någonsin förlorat två raka matcher på Swedbank stadion!

I snacket efter inför matchen-träningen bekräftade Rikard Norling det jag var inne på sedan MFF besegrat Syrianska. Det är ett delvis annorlunda MFF vi nu ser än de senaste årens.

Mer stabilitet, mindre briljans. Mer tålamod, mindre tunnlar och läckra speldetaljer.

Att man vid en ytlig besiktning kan sakna det vackra och spektakulära lurar nog många att tro att Malmö FF tappat formen. Istället är det en anpassning till ett liv utan Jimmy Durmaz och Mathias Ranégie och ett sätt att hitta en jämnare och stabilare standard som kan ge resultat både borta och hemma.

Försvarsspelet har blivit säkrare och mer kollektivt, trots att Daniel Andersson saknas.

Det har först och främst inneburit att MFF nu tar många fler poäng borta än laget gjort någon gång tidigare sedan guldet 2010.

Hittills har man dock tappat lite av hemmastyrkan på nedprioriteringen av det offensiva flytet och satsningen på den individuella skickligheten. Men när man hittar rätt både borta och hemma – tre av de fem återstående matcherna spelas på Swedbank stadion – kommer MFF att vara med hela vägen i guldjakten.

Då är jag övertygad om att majoriteten av åskådarna struntar i om de får vänta till nästa år innan MFF är moget att spela både stabilt och vackert!

En tränares utmaning pratade Rikard Norling om; att inse och förmedla att ett lag kanske inte mår bäst av att köra samma upplägg hela tiden.

Minst en förändring i startelvan blir det.

Johan Dahlin är tillbaka efter sin avstängning och då står han mellan stolparna oavsett hur mycket Robin Olsen höll nollan i sin allsvenska debut.

Om Wilton Figueiredo tar tillbaka sin plats återstår att se. Vaden är okej. Men med Markus Halsti och Erik Friberg på mitten blev det en riktigt bra balans i laget. Dessutom står Ivo Pekalski och stampar, snart redo att ta en plats. Friberg och Pekalski kan funka bra efter uppehållet.

David Löfquist kommer knappast att spela. Inte efter Simon Therns briljanta insats mot Syrianska.

I anfallet är jag inte alls lika övertygad som många andra att Daniel Larsson ska petas. Sedan Mathias Ranégie lämnade har det det snarast blivit viktigare att ha någon som sliter, stör och springer som fan där framme. Det gör Daniel Larsson även om han bränner chanser och ibland har dåliga mottagningar.

……………….

Efter Norrköpingsmatchen väntar ett landslagsuppehåll. Alltid lika trist.

Fast det finns ju tröst.

Ian Hunter på KB på tisdag! Och framförallt om ett tag Chris Isaak både i Köpenhamn och Malmö – med en bortamatch mot Kalmar FF emellan…

……………

Lite snack med Per Ågren om kontraktssituationen till sist. Det läser ni här.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.