Förlusten av Ranégie var en råsop

Jag skulle gärna vilja vara optimist och säga att förlusten av Mathias Ranégie inte betyder så mycket i Malmö FF:s jakt på SM-guldet.

Men då slulle jag ljuga för er och göra våld på mig själv.

Klart att det var en riktig råsop så här fem i tolv på övergångsfönstret.

Långt innan den nästan två meter långe skyttekungen kom till MFF tjatade jag om att han var biten som saknades i lagbyggarpusslet. När han kom sa jag direkt att det var ett perfekt nyförvärv och sedan har jag fortsatt att hylla honom. Med all rätt. Reaktionerna nu när han lämnar tyder också på att de som var tveksamma när han kom – de fanns – steg för steg ändrat uppfattning.

Han kommer att saknas. Rejält.

Värst är dock att MFF inte ersätter honom. Tokelo Rantie lånades in innan man visste att Ranégie skulle lämna och är en helt annan typ av spelare.

Eftersom Dardan Rexhepi i år dessutom inte alls levt upp till förväntningarna hans insatser 2010 och 2011 skapade finns det inget annat att hoppas på än att MFF snabbt ska lyckas ändra sitt anfallsspel utan att tappa för mycket kvalitet.

Mycket av flexibiliteten, den fysiska styrkan och förmågan att få fast bollen där uppe kommer att försvinna. Bakåt blir det också problem, på de fasta situationerna.

Fler får ta ett större ansvar och MFF-supportrarna får hoppas att Tokelo Rantie blir just den injektion han ser ut att kunna vara.

Det finns rätt mycket mer att reta sig på när det gäller Mathias Ranégies övergång:

…att Udineses intresse dök upp så sent att de flesta börjat hoppas på att inget skulle hända. Tiden att hitta en vettig ersättare blev dessutom för kort. Moestafa El Kabir är en bra spelare, men om han kommit in hade MFF ändå fått ändra sitt spel. Han är mer stöpt i formen Daniel Larsson, Alex Nilsson, Tokelo Rantie. De jag kunnat tänka mig är Mikael Ishak från Köln, Marko Mitrovic från Chelsea och Robin Simovic från Ängelholms FF.

Ishak är – troligen – i en för hög prisklass för MFF, Mitrovic missade man och Simovic är ännu inte helt färdig för allsvenskt spel. Inte i den här fönstret svarade Per Ågren när jag frågade honom om Robin Simovic var aktuell. När det gäller Marko Mitrovic var det en ordentlig blunder av MFF när man alldeles för sent fattade att han ville lämna Chelsea och gärna hade vänt tillbaka till Malmö. Nu blev det Brescia istället och jag tror inte att Ågren och company invänder om jag säger att där gick det snett.

….att affären så tydligt talar om att Malmö FF fortfarande har problem med satsa samtidigt som man har den ekonomiska bördan av Swedbank stadion att bära på ryggen. Hasse Borg kunde köpa hej vilt. Det kan INTE Per Ågren. MFF-styrelsens beslut på torsdagskvällen att sätta en acceptabel försäljningssumma för Ranégie som var betydligt lägre än klausulen där man var tvungen att släppa honom talar också sitt tydliga språk. MFF behövde ha in pengar.

Glöden och bortaspelet avgör om det var guldet man sålde.

Truppen kan räcka till ändå. Fotboll har aldrig varit en enmansshow. Men då krävs det att bortaspelet plötsligt blir bättre. Det är nyckeln. För glöm inte att hittills under säsongen, och stora delar av den förra har MFF varit riktigt kassa borta. Både med och utan Ranégie. Om tappet av honom får MFF att spela lite mer cyniskt utanför Malmö kan det till och med vara en fördel. Se där ett litet halmstrå att greppa efter…

Ska dessutom bli roligt att se vad som händer om Mathias Ranégie gör succé i Udinese. Blir han då plötsligt rätt spelartyp i Erik Hamréns landslag?

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.