Låt Daniel Andersson sluta

Efter Gais 1-0-mål twittrade jag något om att egentligen hade förutsättningarna inte ändrats.

För att vinna på bortaplan i år måste MFF göra två mål. Det var givetvis helt fel.

Sanningen är ju snarare att för att vinna på bortaplan i år måste Malmö FF göra tre mål! 3-2 mot Djurgården. Nu 3-2 mot Gais.

I bara en match (GIF Sundsvall) hade det räckt med två mål. Den slutade 1-1. Annars har MFF släppt in minst två mål i samtliga matcher utanför Malmös gränser.

Så kan det naturligtvis inte fortsätta. Och finessen är att jag tror att efter den här härligt viljeladdade segern finns det väldigt bra förutsättningar att se till att det inte gör det.

Förra gången följde MFF upp 3-2 mot Djurgården med 2-3 i Norrköping. Där hade man chansen att aldrig fastna i bortatrollets träsk. Nu kommer en ny möjlighet.

Följer MFF upp vinsten med ytterligare en trepoängare mot Gefle IF på lördag är bortakomplexet troligen dött och begravt så djupt att inte ens världens största grävmaskin kan få tag på det.

Då har man dessutom sett till att få bort det tuffaste hindret på vägen mot SM-guld.

Här och nu, tack vare att det blev seger över Gais, är jag övertygad om att det är en stor fördel att Malmö FF har två bortamatcher på raken. Ingen hemmamatch att hämta hybris i och allt fokus på rätt sak. Att följa upp – borta.

Gärna med ett bättre spel, framförallt försvarsmässigt.

Mot ett svagt Gais som får svårt att rädda kontraktet räckte det med moral, vilja och ett stundtals kreativt anfallsspel. Om Malmö FF visat upp samma säkerhet i spelet och självförtroendet som man hade hemma på Swedbank stadion för en vecka sedan hade man dock kört över Gais på Nya Gamla Ullevi också. För MFF är ett mycket bättre lag.

Visst var det trevligt att se Johan Dahlins straffräddning och Pontus Janssons mod, energi och vilja vid 3-2-målet. Men det skulle inte behövts.

Offensivt gjorde Malmö FF en stark insats. Mathias Ranégie satte dit ett nytt grymt mål med en kombination av finess och urkraft och Daniel Larsson var bättre än på länge med fina löpningar, ett stolpskott och en situation där han borde fått straff. Flera spelare servade dessutom fint, inte minst Jiloan Hamad.

Men bakåt läckte det. Svårt.

Daniel Andersson spelar på övertid.

Jag har i många år hyllat hans spel, med full rätt

Han är en av de klokaste och bästa spelarna i MFF:s moderna historia. Han är fortfarande klok, sättet att läsa spelet är suveränt. Men nu räddar den förmågan honom istället för att bidra till att ytterligare öka hans betydelse för laget.

I 90 procent av situationerna är han fortfarande en av allsvenskans bästa.

Men de tio procenten ställer till det som aldrig förr.

Tendensen har synts mot Norrköping och Örebro borta och i båda matcherna mot Gais.

När 10 procent blir 20 kommer alla att märka det. Låt honom sluta innan det händer. Det är han – om någon – värd!

Jag gillar egentligen inte alls att skriva det här. För mig är Daniel Andersson en av de stora. Men det är just därför jag måste göra det. För en stor spelare förtjänar att få avsluta sin karriär när minnet av hans förtjänster fortfarande finns kvar hos alla.

En stor klubb – som Malmö FF- måste dessutom ha råd och mod att ersätta sina stjärnor i rätt tid och även låta en trotjänare pensionera sig när han själv vill. För den som märker mest av bristerna är givetvis Daniel själv. Han om någon vet skillnaden mellan de 90 och 100 procenten. Jag tror inte ett ögonblick att det är Daniel som tvunget hänger fast vid karriären som spelare. Det är andra som övertalar honom – och en spelare med Daniels hjärta för klubben ställer alltid upp.

Det är dags nu.

In med Jasmin Sudic bredvid Pontus Jansson.

Inför säsongen var det för övrigt väldigt många experter och kollegor som följer MFF som sa att Daniel Andersson inte skulle spela särskilt många matcher, vissa hävdade inga alls. Jag sa att han spelar minst 15-20 och fick rätt.

Nu har samma experter, i alla fall till stor del, svängt till att stenhårt hävda att Daniel Andersson är oersättlig i årets MFF. Utan att för en sekund reflektera över att det är en gigantisk logisk kullerbytta.

Låt Daniel Andersson koncentrera sig på sin roll som försvarstränare. Då får han dessutom chansen att visa att han är rätt bra på det också…

……………

Markus Halstis inhopp var för resten väldigt kul att se.

Dels för att det visade att det fanns en tydlig tanke bakom beslutet att låta honom spela på mittfältet mot West Bromwich Albion. I ledning – särskilt på bortaplan – kan det vara väldigt nyttigt att få in en spelare som kan vinna nickdueller, störa motståndarna och lira lite mittbacksspel på mitten. Inte minst om man som Markus kan tillföra passningsspelet något också. En modell Miljan Mutavdzic de lux.

Dels för att han faktiskt gick in och visade att han kan göra det!

Bra tänk!

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.