Äntligen dags igen

Äntligen är allsvenskan igång igen!

EM-fotbollen har erbjudit underhållning på hög nivå, men det är här hemma i Sveriges överlägset finaste och mest intressanta idrottsserie som hjärtat och passionen finns.

Därför har jag inga problem att tycka att uppehållet varit för långt och fara runt i känslosvallet som ett litet barn på julafton nu när det är dags för återstart.

Och som det startar! MFF-AIK är ett klassikermöte, den här gången dessutom mellan tvåan och trean i tabellen där båda lagen fick en chans att direkt knappa in tre poäng på suveräne serieledaren Elfsborg.

Åtvidabergs 5-1-seger över Elfsborg höjde temperaturen rejält. Jag såg matchen på tv och kan intyga att storsegern var förtjänt. Åtvid var helt enkelt betydligt bättre än ett Elfsborg som hade stora problem både i försvars- och målvaktsspelet och som skapade förvånansvärt lite framåt.

Onekligen ett annorlunda svar av Elfsborg på kritiken att laget är så väldigt mycket vassare på konstgräs än naturgräs att gå ut och torska med 1-5 på det kära plastgräset.

En sak jag gillar lite extra med MFF-tränaren Rikard Norling är att han tar även konstiga frågor på stort allvar.

Det känns till och med som om han själv ibland funderar lite över sådana.

Efter söndagsträningen ställde jag just en sådan fråga till honom, nämligen om det är svårare för bra lag  att prestera på sin toppnivå i första matchen efter ett uppehåll än det är för lite sämre lag?

Delvis med tanke på Elfsborgs debacle, men även för att MFF ganska länge haft stora problem med att spela bra och ta tre poäng i första matchen efter en paus i spelprogrammet. Oavsett om uppehållet varit fyra, två eller bara en dryg vecka har det inneburit en rejäl nedgång i prestationen.

Det visade sig att Norling:

a) mycket väl kunde tänka sig att ett uppehåll kan slå hårdare mot ett bra lag med flyt som drar nytta av att matcherna kommer tätt – i ett flow. Därför är det troligen bra för MFF att det är ett starkt AIK man återstartar mot.

b) är väl medveten om MFF:s tendens till kvalitets-dipp efter uppehåll och att man därför ändrat upplägget den här gången med en något intensivare sistaträning. Ingen spektakulär förändring, men små detaljer får ofta stor betydelse.

Apropå frågor så handlar det i startelvan framförallt om följande:

Daniel Andersson eller Jasmin Sudic bredvid Pontus Jansson i mittförsvaret?

Mitt svar är att jag tror att både Daniel och MFF är angelägna om att slå fast att han numera är i första hand tränare och i andra spelare. Sudic klev av i paus i träningsmatchen mot Kalmar. Är han frisk startar han.

Wilton Figueiredo eller Simon Thern bredvid Ivo Pekalski på innermittfältet.

Känns som ett 50/50-läge. Jag tror på Wilton. Han och Ivo har alltid presterat tillsammans och efter tiden i AIK har Solnaklubben en stor dos respekt för honom.

Fortsatt förtroende för Daniel Larsson i anfallet?

Baserat på färsk form: nej.

Baserat på egentlig kapacitet och stabila tidigare meriter: ja.

Jag tror att det blir ja ett tag till. Men nu måste Daniel Larsson upp ett snäpp, både om han ska behålla sin plats i Malmö FF och motivera en utlandsförsäljning.

Alex Nilsson står och stampar och är en supersub med härlig inställning. Dardan Rexhepi gjorde sin bästa insats på många, många månader, U21-laget inkluderat i sommarmatchen mot Kalmar FF. Hur resonerar man då som tränare; premiera Alex inställning och/eller visa för Dardan att vi såg ditt lyft mot Kalmar och premiera färsk form? Eller satsa på kontinuitet och ett inkört anfallspar?

Påverkas Jimmy Durmaz av situationen med ett nyskrivet kontrakt med Genclerbirligi i fickan?

Inte alls enligt honom själv. Han tillhör fortfarande MFF, går för fullt och satsar allt i MFF så länge klubbarna inte är överens. Dessutom gör tryggheten att det personliga kontraktet är klart att han varken är eller behöver vara rädd att skada sig. Miljonerna är i hamn.

Upp till bevis säger jag. En av anledningarna till att ha med honom i startelvan är ju just att det är en bra möjlighet för honom att visa att det stämmer.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.